1 E waru ngā tau o Hōhia i tōna kīngitanga, ā, e toru tekau mā tahi ngā tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama. 2 Ā, tika tonu tāna mahi ki te titiro a Ihowā; i haere hoki ia i runga i ngā ara o tōna tupuna, o Rāwiri; kīhai hoki i peka ki matau, ki mauī.

3 I te waru hoki o ngā tau o tōna kīngitanga, i te mea he taitamariki anō ia, ka tīmata ia te rapu i te Atua o tōna tupuna, o Rāwiri; ā, i te tekau mā rua o ngā tau ka tīmata ia te tahi i te poke o Hūrā, o Hiruhārama, arā i ngā wāhi tiketike, i ngā Aherimi, i ngā whakapakoko whaowhao, i ngā whakapakoko whakarewa. 4 I wāhia anō e rātou ngā āta a ngā Paara i tōna aroaro; tapahia ana e ia ngā whakapakoko rā i runga ake o aua āta, mongamonga noa i a ia ngā Aherimi, ngā whakapakoko whaowhao, me ngā whakapakoko whakarewa, tukia ana e ia kia puehu, ruia atu ana ki runga ki ngā urupā o te hunga i patu whakahere ki a rātou. 5 I tahuna anō e ia ngā wheua o ngā tohunga ki runga ki ā rātou āta, ā, tahia ana e ia te poke o Hūrā, o Hiruhārama. 6 Pērā ana anō ia i ngā pā o Mānahi, o Ēparaima, o Himiona, ā tae noa ki Napatari, i roto i tō rātou ururua, ā puta noa, puta noa. 7 Nā, ka wāhia iho e ia ngā āta, ā, ka tukia ngā Aherimi me ngā whakapakoko kia puehu, ā poto noa i a ia te tapatapahi ngā whakapakoko rā puta noa i te whenua o Īharaira. Nā, hoki ana ia ki Hiruhārama.

8 Nā, i te tekau mā waru o ngā tau o tōna kīngitanga, i te mea ka oti nei te poke o te whenua, o te whare, te tahi, ka ungā e ia a Hapana tama a Atāria rātou ko Maaheia kāwana o te pā, ko te kaiwhakamahara, ko Ioaha tama a Iehoahata, ki te hanga i te whare o Ihowā, o tōna Atua, kia pai.

9 Nā, haere ana rātou ki a Hirikia tohunga nui, ā, hoatu ana e rātou te moni i kawea ki te whare o te Atua, tā ngā Rīwaiti, tā ngā kaitiaki o ngā tatau i kohikohi ai i te ringa o Mānahi, o Ēparaima, i ngā mōrehu katoa o Īharaira, i a Hūrā katoa, i a Pineamine, i ngā tāngata anō o Hiruhārama. 10 Ā, nā rātou i hoatu ki te ringa o ngā kaimahi i tohutohu nei i te whare o Ihowā; ā, hoatu ana e ēnei ki ngā kaimahi i mahi nei i te whare o Ihowā hei hanga i ngā pakaru, hei whakapai i te whare. 11 Arā i hoatu e rātou ki ngā kāmura, ki ngā kaihanga, hei hoko i ngā kōhatu tārai, i ngā rākau mō ngā hononga, hei whakanoho rākau anō ki ngā whare i kore nei i ngā kīngi o Hūrā.

12 Ā, pono tonu te mahinga a aua tāngata i te mahi. Nā, ko ngā kaitohutohu i a rātou, ko Iahata, ko Opāria, he Rīwaiti, nō ngā tama a Merari; ko Hakaraia, ko Mehūrāma, nō ngā tama a ngā Kohati, hei whakahohoro; me ētahi atu anō o ngā Rīwaiti katoa i mōhio ki ngā mea whakatangi. 13 Ko rātou anō hei rangatira mō ngā kaipīkau, hei kaitirotiro anō mō te hunga katoa e mahi ana i tēnei mahi rānei, i tērā mahi rānei; ko ētahi anō o ngā Rīwaiti hei karaipi, hei kaitohutohu, hei kaitiaki kūwaha.

14 Nā, i tā rātou maunga atu i te moni i kawea nei ki te whare o Ihowā, ka kitea e te tohunga, e Hirikia te Pukapuka o te Ture a Ihowā i hōmai nei e Mohi. 15 Nā, ka oho a Hirikia, ka mea ki a Hapana karaipi, "Kua kitea e ahau te Pukapuka o te Ture i roto i te whare o Ihowā." Ā, hōmai ana te pukapuka e Hirikia ki a Hapana.

16 Ā, nā Hapana i kawe te pukapuka ki te kīngi. I whakahokia anō e ia te kōrero ki te kīngi; i mea ia: "Ko ngā mea katoa i hōmai ki te ringa o āu pononga, e meatia ana e rātou. 17 Kua ringihia hoki e rātou te moni i kitea i roto i te whare o Ihowā, ā, hoatu ana ki te ringa o ngā kaitirotiro, ki te ringa anō o ngā kaimahi." 18 Nā, ka kōrero a Hapana karaipi ki te kīngi, ka mea, "Kua hōmai he pukapuka ki ahau e Hirikia tohunga." Ā, kōrerotia ana e Hapana i te aroaro o te kīngi.

19 Ā, nō te rongonga o te kīngi i ngā kupu o te Ture, haea ana e ia ōna kākahu. 20 Nā, ka whakahau te kīngi ki a Hirikia, ki a Ahikama tama a Hapana, ki a Aparono tama a Mika, ki a Hapana karaipi, ki a Ahaia tangata a te kīngi, ka mea: 21 "Haere, ui atu ki a Ihowā mōku; mō ngā mōrehu anō o Īharaira, o Hūrā, arā i te tikanga o ngā kupu o te pukapuka kua kitea nei; he nui hoki te riri o Ihowā kua ringihia nei ki a tātou, nō te mea kīhai ō tātou mātua i pupuri i te kupu a Ihowā, kīhai i mahi i ngā mea katoa i tuhituhia ki tēnei pukapuka."

22 Heoi, haere ana a Hirikia rātou ko ā te kīngi i whakarite ai, ki a Hurura ki te wahine poropiti, he wahine ia nā Harumu, tama a Tokohata, tama a Haharaha, kaitiaki kākahu (i Hiruhārama hoki taua wahine e noho ana, i te wāhi tuarua) nā, kōrerotia ana ēnei mea e rātou ki a ia.

23 Nā, ka mea ia ki a rātou, "Ko te kōrero tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira: Mea atu ki te tangata nāna koutou i tono mai ki ahau, 24 ‘Ko tā Ihowā kupu tēnei: Tēnei ahau te kawe nei i te kino mō tēnei wāhi, mō ngā tāngata anō o konei, arā ngā kanga katoa kua oti te tuhituhi ki te pukapuka i kōrerotia rā i te aroaro o te kīngi o Hūrā. 25 Mō rātou i whakarere i ahau, i tahu whakakakara hoki ki ngā atua kē, hei whakapātaritari i ahau ki ngā mahi katoa a ō rātou ringa; koia tōku riri ka ringihia ai ki tēnei wāhi; e kore anō e tineia. 26 Otiia, kia pēnei tā koutou kī atu ki te kīngi o Hūrā, nāna nei koutou i tono mai ki te ui ki a Ihowā: Ko te kupu tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira: Nā, ngā kupu i rongo nā koe, 27 nā, i te mea i ngāwari tōu ngākau, ā, kua whakaiti koe i a koe i te aroaro o te Atua, i tōu rongonga ki āna kupu mō tēnei wāhi, mō ōna tāngata anō, ā, kua whakaiti koe i a koe ki tōku aroaro, kua haehae i ōu kākahu, ā, kua tangi ki tōku aroaro; kua rongo ahau, e ai tā Ihowā. 28 Nanā, ka huihuia atu koe e ahau ki ōu mātua, ka huihuia atu koe ki tōu tanumanga i runga i te rangimārie; e kore anō ōu kanohi e kite i ngā kino katoa e kawea mai e ahau ki tēnei wāhi, ki ngā tāngata anō o konei.’ "

Nā, whakahokia ana e rātou te kōrero ki te kīngi.

29 Kātahi te kīngi ka tono tāngata, ā, huihuia ana e ia ngā kaumātua katoa o Hūrā, o Hiruhārama. 30 Nā, haere ana te kīngi ki te whare o Ihowā, rātou ko ngā tāngata katoa o Hūrā, ko ngā tāngata o Hiruhārama, ko ngā tohunga, ko ngā Rīwaiti, ko te iwi katoa, te rahi, te iti. Nā, ka kōrerotia e ia ki ō rātou taringa ngā kupu katoa o te Pukapuka o te Kawenata i kitea nei ki te whare o Ihowā. 31 Nā, tū ana te kīngi ki tōna tūranga, ā, whakaritea ana e ia he kawenata ki te aroaro o Ihowā, arā kia whakapaua tōna ngākau, tōna wairua ki te whai ki a Ihowā, ki te pupuri i āna whakahau, i āna whakaaturanga, i āna tikanga, ki te whakamana anō i ngā kupu o te kawenata kua tuhituhia nei ki tēnei pukapuka.

32 Nā, meinga ana e ia te hunga katoa i kitea ki Hiruhārama, ki Pineamine, kia tū ki tāna. Nā, mahi ana ngā tāngata o Hiruhārama i ngā mea o te kawenata a te Atua, a te Atua o ō rātou mātua.

33 I whakakāhoretia anō e Hōhia ngā mea whakarihariha katoa o ngā whenua katoa i ngā tama a Īharaira; ā, whakamahia ana e ia ngā tāngata katoa i kitea ki a Īharaira, kia mahi ki a Ihowā, ki tō rātou Atua. I ōna rā katoa kīhai i mahue i a rātou te whai i a Ihowā, i te Atua o ō rātou mātua.

1 *2 Kung 22:1f. Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år*34:1Josia … trettioett årCa 640-609 f Kr. Josia betyder kanske "helad av Herren" eller "Herren ger". Se även 2 Kung 22-23. i Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig åt höger eller åt vänster.

3 I sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började Josia söka sin fader Davids Gud, och i det tolfte året började han rena*34:3åttonde … tolfte året började han renaCa 632 och 628 f Kr. Även profeterna Jeremia och Sefanja förkunnade mot avgudadyrkan under Josias tid. Juda och Jerusalem från offerhöjderna och asherapålarna och från de snidade och gjutna avgudabilderna. 4 *2 Mos 32:20, 2 Kung 23:6. Baalsaltarna bröts ner inför honom, solstoderna som stod på dem högg han ner, och asherapålarna och de snidade och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft, som han strödde ut på de mäns gravar som hade offrat åt dem. 5 *2 Kung 23:20. Och prästernas ben brände han på deras altaren. Så renade han Juda och Jerusalem.

6 I Manasse, Efraims och Simeons städer ända till Naftali genomsökte han överallt husen. 7 Och sedan han hade brutit ner altarna, krossat asherapålarna och avgudabilderna till stoft och huggit ner alla solstoder i hela Israels land återvände han till Jerusalem.

8 *2 Kung 22:3f. I sitt artonde regeringsår,*34:8i sitt artonde regeringsårÅr 622 f Kr. medan han höll på att rena landet och templet, sände kung Josia i väg Shafan, Asaljas son, och stadens ledare Maaseja och kanslern Joa, Joahas son, för att få Herren sin Guds hus i ordning. 9 *2 Krön 35:8. De gick till översteprästen Hilkia*34:9översteprästen HilkiaHans son Asarjas sigill har hittats i Jerusalem (1 Krön 9:11, Esra 7:1). och lämnade pengarna som hade kommit in till Guds hus och som leviterna som höll vakt vid tröskeln hade samlat in från Manasse, Efraim och hela det övriga Israel, liksom från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare. 10 De överlämnade dem till de män som tjänstgjorde som förvaltare i Herrens hus.

Dessa gav sedan pengarna till de arbetare som var sysselsatta vid Herrens hus med att reparera och förstärka byggnaden. 11 *2 Krön 24:7. Timmermännen och byggnadsarbetarna fick pengarna för att köpa in huggen sten samt trävirke till stockar, som skulle användas för att timra upp de hus som Juda kungar hade förstört. 12 Männen utförde sitt arbete med plikttrohet. Förmän över dem och arbetsledare var Jahat och Obadja, leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Meshullam av kehatiternas släkt. Alla dessa leviter var skickliga musiker. 13 *Neh 4:10. De hade också tillsynen över bärarna och över dem som arbetade vid de olika göromålen. Några av leviterna var också skrivare, förmän och dörrvakter.

14 *2 Kung 22:5. När de tog ut pengarna som hade flutit in till Herrens hus, fann prästen Hilkia Herrens lagbok*34:14fann … Herrens lagbokVid tempelbyggen i Egypten och Mesopotamien gömdes ibland dokument i väggar eller grunder som en slags "tidskapsel" inför framtida reparationer. Kanske hade Salomo gjort på samma sätt med Moseböckerna i Jerusalems tempel (kap 2-5). som hade blivit given genom Mose. 15 *2 Kung 22:8f. Då sade Hilkia till skrivaren Shafan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken åt Shafan. 16 Shafan bar boken till kungen och lämnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjänare har gjort allt som de har fått i uppdrag att göra. 17 De har tömt ut de pengar som fanns i Herrens hus och har överlämnat dem åt förmännen och arbetarna." 18 Skrivaren Shafan sade också till kungen: "Prästen Hilkia har gett mig en bok." Och Shafan läste ur den inför kungen.

19 När kungen hörde lagens ord, rev han sönder sina kläder. 20 Och kungen befallde Hilkia och Ahikam, Shafans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Shafan och Asaja, kungens tjänare och sade: 21 "Gå och fråga Herren för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som man nu har funnit. Herrens vrede är stor, och den är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit Herrens ord och inte har gjort allt som är föreskrivet i denna bok."

22 Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Shallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tokehat, Hasras son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden*34:22Nya stadenTroligen väster om Davids stad (jfr 32:5 med not).. Och de talade med henne så som de hade blivit tillsagda.

23 Då svarade hon dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig: 24 *3 Mos 26:14f, 5 Mos 28:15f. Så säger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor här ska jag låta olycka komma, alla de förbannelser som är skrivna*34:24de förbannelser som är skrivnaSe 5 Mos 28:15f. i den bok som man har läst för Juda kung. 25 De har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och väckt min vrede genom alla sina händers verk, därför ska min vrede utgjutas över denna plats och ska inte utsläckas.

26 Men till Juda kung, som har sänt er för att fråga Herren, till honom ska ni säga: Så säger Herren, Israels Gud, om de ord du har hört: 27 *2 Kung 22:19, 2 Krön 12:17, 32:26. Eftersom ditt hjärta veknade och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dem som bor här, ja, eftersom du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig har jag också hört dig, säger Herren. 28 Jag ska samla dig till dina fäder, och du ska samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta drabba denna plats och dem som bor här." Och de vände tillbaka till kungen med det svaret.

29 *2 Kung 23:1f. Då sände kungen bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem. 30 Och kungen gick upp i Herrens hus med alla Juda män och Jerusalems invånare, med prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Han läste upp*34:30läste uppEnligt budet i 5 Mos 31:11 (jfr också 5 Mos 17:19 om kungens personliga läsning). för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. 31 *Jos 24:25, 2 Krön 15:12. Och kungen steg fram på sin plats och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok. 32 Han lät alla som fanns i Jerusalem och Benjamin träda in i förbundet. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund.

33 *Dom 2:7. Josia avlägsnade alla avgudar i de länder som tillhörde Israel och befallde alla som fanns i Israel att tjäna Herren sin Gud. Och så länge han levde vek de inte av från Herren, sina fäders Gud.