1 Kātahi ka mau te iwi o te whenua ki a Iehoahata tama a Hōhia, ā, meinga ana ia e rātou hei kīngi i muri i tōna pāpā ki Hiruhārama. 2 E rua tekau mā toru ngā tau o Iehoahata i tōna kīngitanga, ā, e toru ngā marama i kīngi ai ia ki Hiruhārama. 3 Nā, ka whakatakā ia e te kīngi o Īhipa i Hiruhārama; ā, tangohia ana e tērā i te whenua, hei utu hē, kotahi rau taranata hiriwa me te taranata kōura. 4 I meinga anō tōna tuakana a Eriakimi e te kīngi o Īhipa hei kīngi mō Hūrā, mō Hiruhārama; whakawhitia kētia ake tōna ingoa ko Iehoiakimi. Nā, tangohia ana tō tēnei teina, a Iehoahata, e Neko, mauria ana e ia ki Īhipa.

5 E rua tekau mā rima ngā tau o Iehoiakimi i tōna kīngitanga, ā, kotahi tekau mā tahi ngā tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama. He kino anō hoki tāna mahi ki te titiro a Ihowā, a tōna Atua. 6 Whakaekea ana ia e Nepukaneha kīngi o Papurōna, herea iho ki te mekameka, hei kawe i a ia ki Papurōna. 7 I mauria anō e Nepukaneha ngā oko o te whare o Ihowā ki Papurōna, hoatu ana e ia ki roto ki tōna temepara i Papurōna.

8 Nā, ko ērā atu meatanga a Iehoiakimi, me āna mea whakarihariha i mea ai, me āna tikanga i kitea, nanā, kei te tuhituhi i roto i te pukapuka o ngā kīngi o Īharaira, o Hūrā; ā, ko tāna tama, ko Iehoiakini, te kīngi i muri i a ia.

9 E waru ngā tau o Iehoiakini i tōna kīngitanga, ā, e toru ngā marama tekau ngā rā i kīngi ai ia ki Hiruhārama. Ā, he kino tāna mahi ki tā Ihowā titiro. 10 Nā, i te takanga o te tau, ka tono tāngata a Kīngi Nepukaneha, ā, mauria ana ia ki Papurōna, me ngā oko papai o te whare o Ihowā; ā, meinga ana e ia tōna tuakana a Terekia hei kīngi mō Hūrā, mō Hiruhārama.

11 E rua tekau mā tahi ngā tau o Terekia i tōna kīngitanga, ā, kotahi tekau mā tahi ngā tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama. 12 Ā, he kino tāna mahi ki te titiro a Ihowā, a tōna Atua; kīhai hoki ia i whakaiti i a ia i te aroaro o te poropiti, o Heremaia, e kōrero ana i tā te māngai o Ihowā. 13 I whakakeke anō hoki ia ki a Kīngi Nepukaneha, nāna nei ia i whakaoati ki te Atua; heoi whakamārōkia ana e ia tōna kakī, whakapakeketia ana e ia tōna ngākau, kīhai i tahuri ki a Ihowā, ki te Atua o Īharaira. 14 Me ngā rangatira o ngā tohunga, o te iwi, nui atu tō rātou kino; i rite tonu ki ngā mea whakarihariha katoa o ngā tauiwi; whakapokea iho e rātou te whare o Ihowā i whakatapua nei e ia, ki Hiruhārama.

15 Ā, i unga tāngata a Ihowā, te Atua o ō rātou mātua, arā āna karere ki a rātou; maranga wawe ana ia ki te tono, he tohu hoki nāna i tāna iwi, i tōna nohoanga. 16 Otiia tāwaia iho e rātou ngā karere a te Atua, whakahāweatia ana āna kupu, tūkinotia ana āna poropiti, ā, ara noa te riri o Ihowā ki tāna iwi; ā, kāhore noa iho he whakaoranga.

17 Nā reira i kawea ai e ia te kīngi o ngā Karari ki a rātou, ā, patua iho e ia ā rātou taitama ki te hoari i roto i te whare o tō rātou wāhi tapu; kīhai i tohungia e ia te taitama, te kōtiro, te kaumātua, te koroheke tuarā piko; hoatu katoa ana e ia ki tōna ringa. 18 Nā, ko ngā oko o te whare o te Atua, ko ngā mea nunui, ko ngā mea ririki, ko ngā taonga o te whare o Ihowā, me ngā taonga o te kīngi rātou ko ōna rangatira; kawea katoatia ana e ia ēnei ki Papurōna. 19 Tahuna ake e rātou te whare o te Atua, wāhia iho te taiepa o Hiruhārama, tahuna ana ngā whare papai katoa ki te ahi, ngaro rawa i a rātou ngā oko papai katoa o reira.

20 Whakahekea atu ana hoki e ia te hunga i toe i te hoari ki Papurōna, ā, he pononga rātou māna, mā āna tama, ā taea noatia te kīngitanga o Pahia. 21 Hei whakaritenga mō te kupu a Ihowā, i kōrerotia e Heremaia, kia koa rā anō te whenua i ōna hāpati. He hāpati hoki ōna i ngā rā katoa o te ngaromanga; kia rite rā anō ngā tau e whitu tekau.

22 Nā, i te tuatahi o ngā tau o Hairuha kīngi o Pahia, ka whakamanā te kupu a Ihowā, i kōrerotia e Heremaia, ka whakaohokia e Ihowā te wairua o Hairuha kīngi o Pahia. Nā, ka tukua e tērā tāna karanga puta noa i tōna kīngitanga; he mea tuhituhi nāna, i mea ia:

23 Ko te kupu tēnei a Hairuha kīngi o Pahia:

" ‘Kua oti ngā kīngitanga katoa o te whenua te hōmai ki ahau e Ihowā, e te Atua o ngā rangi; kua whakahaua mai anō ahau e ia kia hangā i te whare mōna ki Hiruhārama, ki tērā i Hūrā. Ko wai tēnei o koutou o tāna iwi katoa, hei a ia a Ihowā, tōna Atua, kia haere ake hoki ia.’ "

1 *2 Kung 23:30f. Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. 2 Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader *36:1fJoahas … tre månaderÅr 609 f Kr. Joahas betyder "Herren griper". Se även 2 Kung 23:31f. i Jerusalem.

3 Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på hundra talenter silver och en talent guld.*36:3hundra talenter silver och en talent guldCa 3 ton silver och 30 kg guld.4 Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljakim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jojakim. Men Neko tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.

5 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år*36:5Jojakim … elva årÅr 609-598 f Kr. Jojakim betyder "Herren ska upprätta". Se även 2 Kung 23:34f. Föraktade Herrens ord (Jer 26, 36) och kritiserades av Jeremia (Jer 22:13f). i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. 6 *2 Kung 24:1f. Och Babels kung Nebukadnessar*36:6NebukadnessarRegerade i Babel 605-562 f Kr. Förde krig mot Egypten och byggde med Guds hjälp (Jer 27:6f) upp Babel till en världsmakt (se Dan 1-4). Besegrade farao Neko 605 f Kr. Efter Jojakims uppror ca 601 f Kr (2 Kung 24:1f) intog han Jerusalem 597 f Kr. drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel. 7 *Esra 1:7, Dan 1:2. En del av kärlen i Herrens hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel.

8 *2 Kung 24:5f. Vad som mer finns att säga om Jojakim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jojakin blev kung efter honom.

9 Jojakin var arton*36:9artonAndra handskrifter: "åtta" (men jfr 2 Kung 24:8). år när han blev kung, och han regerade tre månader*36:9Jojakin … tre månaderDecember 598 till mars 597 f Kr, under belägringen (2 Kung 24:10). Jojakin betyder "Herren ska grunda". Juridisk förfader till Jesus (Matt 1:11). Se 2 Kung 25:27f. och tio dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon.*36:9hämta honomFörutom kungen förde babylonierna också bort ett ledande skikt om ca 10 000 män (2 Kung 24:14). Hesekiel profeterade för dem i Babel från 593 f Kr. Se även Jer 24 och 29.

10 I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens hus. Och han gjorde hans bror*36:10brorEgentligen farbror (jfr 2 Kung 24:17). Ordet används i en allmännare betydelse "släkting". Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.

11 *2 Kung 24:18f, Jer 37:1f, 52:1f. Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år*36:11Sidkia … elva årCa 597-587 f Kr. Sidkia betyder "Herren är min rättfärdighet". Se även 2 Kung 24:18f. Rådfrågade profeten Jeremia (Jer 21, 37-38) men lyssnade inte (32:3, 37:2). i Jerusalem. 12 Han gjorde det som var ont i Herren sin Guds ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. 13 *Hes 17:13f. Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren, Israels Gud.

14 Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens hus som han hade helgat i Jerusalem. 15 Herren, deras fäders Gud, sände sina budskap*36:15sände sina budskapSärskilt genom Jeremia (Jer 2-25) och Hesekiel (Hes 4-24). till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning. 16 Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

17 *2 Kung 25:1f. Då sände han emot dem kaldeernas*36:17kaldeernaArameiskt folk som tog över Babel. Deras härjningar under Nebukadnessar förutsades av profeten Habackuck (Hab 1:6f). Händelserna kring Jerusalems fall skildras i Jer 34-39 och bearbetas i Klagovisorna som troligen skrevs strax efteråt. kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. 18 Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han till Babel. 19 De satte eld på Guds hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och förstörde alla dyrbara föremål. 20 Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21 *3 Mos 26:34f, Jer 25:12, 29:10, Dan 9:2.Herrens ord genom Jeremias mun*36:21Herrens ord genom Jeremias munSe Jer 25:12, 29:10. skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att sjuttio år hade gått.

22 *5 Mos 21:15f, Esra 1:1f, Jes 44:28. För att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Koreshs första regeringsår*36:22Koreshs första regeringsår539 f Kr. Se Esra 1:1f med not. att Herren påverkade perserkungen Koreshs sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23 "Så säger Koresh, kung av Persien: Herren, himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."