1 E whitu ngā tau o Ioaha i a ia i kīngi ai; ā, e whā tekau ngā tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama. Ā, ko te ingoa o tōna whaea, ko Tipia, nō Peerehepa. 2 Nā, he tika ngā mahi a Ioaha ki te titiro a Ihowā i ngā rā katoa o te tohunga, o Iehoiara. 3 Ā, i tangohia e Iehoiara he wahine māna, tokorua; ā, ka whānau āna tama, āna tamāhine.

4 I muri i tēnei ka whai ngākau a Ioaha ki te whakahou i te whare o Ihowā. 5 Ā, ka oti ngā tohunga me ngā Rīwaiti te huihui e ia, ka mea ia ki a rātou, "Haere ki ngā pā o Hūrā, ki te kohikohi moni mai i a Īharaira katoa hei whakahou i te whare o tō koutou Atua, i tēnei tau, i tēnei tau; mā koutou hoki e whakahohoro taua mahi." Heoi, kīhai i hohoro i ngā Rīwaiti.

6 Nā, ka karanga te kīngi ki a Iehoiara, ko te upoko hoki ia, ā, ka mea ki a ia, "He aha koe tē mea ai ki ngā Rīwaiti kia mauria mai i a Hūrā, i Hiruhārama, te mea i kohikohia, tā Mohi pononga a Ihowā me tā te whakaminenga o Īharaira mō te tapenākara o te whakaaturanga?"

7 Nā ngā tama hoki a taua wahine kino a Atāria i wāhi te whare o te Atua; ā, ko ngā mea tapu katoa o te whare o Ihowā, meinga ana e rātou mō ngā Paara.

8 Heoi, ka kōrero te kīngi, ā, ka hangā he pouaka e rātou, whakatūria ana ki waho, ki te kūwaha o te whare o Ihowā. 9 Nā, ka pā te karanga puta noa i a Hūrā, i Hiruhārama, kia kawea mai ki a Ihowā te kohikohi i whakaritea e Mohi, e tā te Atua pononga, ki a Īharaira i te koraha. 10 Nā, koa tonu ngā rangatira katoa me te iwi katoa, ā, kawea ana mai e rātou, makā ana ki roto ki te pouaka ā rite noa. 11 Ā, i ngā wā e kawea mai ai e ngā Rīwaiti te pouaka ki te whare takoha o te kīngi, ā, ka kitea kua rahi te moni, ka haere mai te kaituhituhi a te kīngi rāua ko te tangata a te tino tohunga, ka ringihia e rāua ngā mea i roto i te pouaka, nā, ka tango rāua, ka whakahoki anō ki tōna wāhi. Pēnā tonu rātou i ia rā, i ia rā, ā, nui atu te moni i kohikohia. 12 Ā, hoatu ana e te kīngi rāua ko Iehoiara ki ngā tāngata i te mahi o ngā mea mō te whare o Ihowā; ā, nā rātou i utu ngā kaimahi kōhatu, ngā kāmura, hei whakahou i te whare o Ihowā, ngā kaimahi hoki i te rino, i te parāhi, hei whakaora mō te whare o Ihowā.

13 Heoi, ka mahi ngā kaimahi, ā, ka oti te mahi i a rātou; nā, kua meinga e rātou kia rite ki tō mua āhua te tū o te whare o te Atua, kia kaha hoki. 14 Ā, ka oti i a rātou, ka kawea te toenga o te moni ki te aroaro o te kīngi rāua ko Iehoiara, ā, ka waiho hei hanga i ētahi oko mō te whare o Ihowā, i ngā oko minita, i ngā mea mō ngā patunga tapu, i ngā koko, i ngā oko kōura, hiriwa. Ā, he whakaeke tonu tā rātou i te tahunga tinana i te whare o Ihowā i ngā rā katoa o Iehoiara.

15 Otiia, kua koroheketia a Iehoiara, kua maha ōna rā, ā, ka mate; kotahi rau e toru tekau ōna tau i tōna matenga. 16 Ā, tanumia ana ia ki te pā o Rāwiri ki te taha o ngā kīngi; he pai hoki nō tāna mahi ki a Īharaira, ki te Atua hoki, ā, ki tōna whare.

17 Nā, i muri i te matenga o Iehoiara ka haere mai ngā rangatira o Hūrā, ā, ka piko ki te kīngi. Nā, rongo tonu te kīngi ki a rātou. 18 Nā, whakarērea ake e rātou te whare o Ihowā, o te Atua o ō rātou mātua, mahi ana rātou ki ngā Aherimi, ki ngā whakapakoko. Nā, kua pā he riri ki a Hūrā, ki Hiruhārama, mō tēnei hē ō rātou. 19 Heoi, ungā ana e ia ngā poropiti ki a rātou hei whakahoki i a rātou ki a Ihowā, ā, whakawā ana rātou i a rātou; otiia kīhai i rongo.

20 Nā, kua tau te Wairua o te Atua ki te tohunga, ki a Hakaraia tama a Iehoiara; ā, ka tū ia ki runga ake i te iwi, ka mea ki a rātou, "Ko te kupu tēnei a te Atua: ‘He aha koutou ka takahi ai i ngā whakahau a Ihowā? Mā konei hoki ka kore ai koutou e kake. Kua whakarērea nei e koutou a Ihowā, nā, kua whakarērea hoki koutou e ia.’ "

21 Nā, ka whakatupuria e rātou he hē mōna, ā, ākina ia ki te kōhatu, nā te kīngi i whakahau, ki te marae o te whare o Ihowā. 22 Heoi, kīhai a Kīngi Ioaha i mahara ki te aroha i whakaputaina e tōna pāpā, e Iehoiara, ki a ia; heoi patua ana e ia tāna tama. Ā, i tōna matenga, ka mea ia, "Mā Ihowā e titiro, e rapu utu."

23 Nā, taka rawa ake te tau, ka whakaekea ia e te taua o Hīria; ā, haere ana mai rātou ki a Hūrā, ki Hiruhārama, whakangaromia ana e rātou ngā rangatira katoa o te iwi i roto i te iwi, tukua ana e rātou ō rātou taonga katoa kia kawea ki te kīngi o Ramahiku. 24 He tokoiti hoki ngā tāngata o te taua o ngā Hīriani i haere mai nei; ā, hoatu ana e Ihowā te ope nui rawa ki ō rātou ringa, mō rātou i whakarere i a Ihowā, i te Atua o ō rātou mātua. Heoi, tutuki ana i a rātou he whakawā mō Ioaha. 25 Ā, nō tō rātou haerenga atu i a ia, i mahue iho hoki ia i a rātou he nui ōna mate, ka whakatupuria e āna tāngata he hē mōna, mō ngā toto o ngā tama a Iehoiara tohunga, ā, patua ana ia e rātou, ki runga ki tōna moenga, ā, mate iho. Nā, tanumia ana ia e rātou ki te pā o Rāwiri, otiia kāhore ki ngā tanumanga o ngā kīngi.

26 Nā, ko ngā tāngata nāna i whakatupu te hē mōna; ko Tāpara, tama a tētahi wahine o Āmona, a Himeata, ko Iehotāpara, tama a tētahi wahine o Moapa, a Timiriti. 27 Nā, ko āna tama, me te nui o ngā taimaha i utaina ki runga ki a ia, me te hanganga i te whare o te Atua, nanā, kei te tuhituhi ēnā i roto i ngā kōrero o te pukapuka o ngā kīngi; ā, ko tāna tama, ko Amatia, te kīngi i muri i a ia.

1 *2 Kung 11:21, 12:1f. Joash var sju år gammal när han blev kung, och han regerade fyrtio år*24:1Joash … fyrtio årCa 835-796 f Kr. Joash betyder "Herren är stark". Se även 2 Kung 12. i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Sheba. 2 Joash gjorde det som var rätt i Herrens ögon så länge prästen Jojada levde. 3 Och Jojada tog åt honom två hustrur, och han fick söner och döttrar.

4 Efter en tid ville Joash reparera Herrens hus. 5 Han samlade prästerna och leviterna och sade till dem: "Ge er ut till Juda städer varje år och samla in pengar från hela Israel för att få er Guds hus i ordning. Och skynda er med det." Men leviterna gjorde sig ingen brådska. 6 *2 Mos 35:5f. Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och sade till honom: "Varför har du inte sett till att leviterna driver in från Juda och Jerusalem den avgift till vittnesbördets tabernakel som Herrens tjänare Mose har pålagt*24:6den avgift … som … Mose har pålagtMönstringens halvsikel (2 Mos 30:12f) blev sedan en årlig tempelskatt (Neh 10:32, Matt 17:24). Israels församling? 7 Den ogudaktiga Ataljas söner har brutit ner Guds hus. Allt som var helgat till Herrens hus har de använt till baalerna."

8 *2 Kung 12:9f. På kungens befallning gjorde man en kista och ställde den utanför porten till Herrens hus. 9 *2 Mos 30:12f, 3 Mos 27:2f. Och man lät utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds tjänare Mose hade ålagt Israel i öknen skulle erläggas åt Herren. 10 Alla furstarna och allt folket kom då glada med sina bidrag och kastade dem i kistan tills allt var insamlat.

11 När det blev tid att genom leviternas försorg föra kistan till de granskningsmän som kungen hade tillsatt, märkte de att det fanns mycket pengar i den. Då kom kungens sekreterare och översteprästens tjänsteman och tömde kistan och bar den sedan tillbaka till dess plats. De gjorde så dag efter dag och samlade in rikligt med pengar. 12 Sedan lämnade kungen och Jojada pengarna åt de män som skulle utföra arbetet på Herrens hus. De lejde också stenhuggare och hantverkare för att få Herrens hus i ordning, och smeder som arbetade med järn och koppar.

13 De som fått i uppdrag att utföra arbetet gjorde det med framgång, och de återställde Guds hus i dess förra skick och förstärkte det. 14 När de var färdiga med arbetet bar de resten av pengarna till kungen och Jojada, och man gjorde av dem kärl till Herrens hus, kärl till gudstjänsten och offren, skålar och andra kärl av guld och silver. Och man offrade brännoffer i Herrens hus hela tiden så länge Jojada levde.

15 Men Jojada blev gammal och mätt på att leva, och han dog. Han var vid sin död hundratrettio år. 16 Man begravde honom i Davids stad bland kungarna, därför att han hade gjort det som var gott mot Israel och mot Gud och hans hus.

17 Men efter Jojadas död kom Juda furstar och föll ner för kungen, och han lyssnade till dem. 18 Och de övergav Herrens, sina fäders Guds, hus och tjänade asherapålarna och avgudarna. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem på grund av dessa synder.

19 *2 Krön 33:10, Jer 7:25f. Och profeter blev sända till dem för att få dem att vända om till Herren, och dessa varnade dem, men de lyssnade inte till dem.

20 *Dom 6:34, 1 Krön 12:18, Luk 24:49. Men Sakarja, prästen Jojadas son, hade blivit beklädd med Guds Andes kraft. Han steg fram inför folket och sade till dem: "Så säger Gud: Varför bryter ni mot Herrens bud? Det kan inte sluta lyckligt. Eftersom ni har övergett Herren, har han också övergett er."

21 *Matt 23:35. Då gaddade de ihop sig mot honom, och på kungens befallning stenade de honom på förgården till Herrens hus. 22 *Ps 35:22. Kung Joash tänkte inte på den kärlek som Sakarjas far Jojada hade visat honom utan dödade hans son. Och i sin dödstund sade Sakarja: "Herren ska se det här och utkräva hämnd."

23 *2 Kung 12:17f. Efter ett år drog arameernas här upp*24:23Efter ett år drog arameernas här uppCa 796 f Kr. Se 2 Kung 12:17f. mot Joash. De kom till Juda och Jerusalem och utrotade ur folket alla dess furstar. Och allt byte som de tog sände de till kungen i Damaskus. 24 Arameernas här kom med endast en liten skara, men Herren gav ändå en mycket stor här i deras hand därför att folket hade övergett Herren, sina fäders Gud. Så fick arameerna utföra straffdomen över Joash.

25 *2 Kung 12:20f, 2 Krön 21:20, 28:27. När de drog bort från honom – de lämnade honom kvar svårt sjuk – gaddade hans tjänare ihop sig mot honom, därför att han hade utgjutit prästen Jojadas söners blod, och de dödade honom på hans bädd. Det blev hans död, och man begravde honom i Davids stad. Men man begravde honom inte i kungagravarna. 26 De som gaddade ihop sig mot honom var Sabad, son till ammonitiskan Shimeat, och Josabad, son till moabitiskan Shimrit.

27 *2 Kung 12:21, 14:1, 2 Krön 13:22. Vad beträffar Joashs söner och de många profetior som förkunnades mot honom och hur Guds hus återupprättades, det är skrivet i "Utläggning av Kungaboken". Hans son Amasja blev kung efter honom.