1 E rua tekau mā rima ngā tau o Amatia i tōna kīngitanga, ā, e rua tekau mā iwa ngā tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama, ā, ko te ingoa hoki o tōna whaea, ko Iehoarana, nō Hiruhārama. 2 Nā, he tika tāna mahi ki te titiro a Ihowā, engari kīhai i tapatahi te ngākau. 3 Ā, ka pūmau tōna kīngitanga, kātahi ka whakamatea e ia āna tāngata, nāna nei i patu tōna pāpā, te kīngi. 4 Ko ā rāua tama ia kīhai i whakamatea; engari i rite tāna ki te mea i tuhituhia i te ture i te Pukapuka a Mohi, ki tā Ihowā i whakahau rā, "Kaua ngā mātua e mate mō tō ngā tamariki; kaua hoki ngā tamariki e mate mō tō ngā mātua; engari me mate tēnei mō tōna hara, tēnei mō tōna hara."

5 Nā, i huihuia hoki e Amatia a Hūrā, ā, whakaritea ana he rangatira mano, he rangatira rau mō ngā whare o ō rātou mātua, puta noa i a Hūrā katoa rāua ko Pineamine. Ā, taua ana rātou e ia te hunga e rua tekau, he maha ake hoki, ngā tau, ā, ka kitea e toru rau mano, whiriwhiri rawa, he hunga haere ki te whawhai, he hunga hāpai i te tao, i te whakangungu rākau. 6 I utua anō hoki e ia ētahi o Īharaira, kotahi rau mano, he mārohirohi, he māia, kotahi rau taranata hiriwa.

7 Nā, ko te taenga mai o tētahi tangata a te Atua ki a ia, ka mea, "E te kīngi, kaua te taua a Īharaira e haere tahi koutou, nō te mea kāhore a Ihowā i a Īharaira, arā, i ngā tama katoa a Ēparaima. 8 Otiia ki te haere koe, kia toa, kia kaha ki te whawhai; mā Ihowā anō koe e turaki i te aroaro o te hoariri; he kaha hoki tō te Atua ki te āwhina, ki te turaki."

9 Nā, ka mea atu a Amatia ki te tangata a te Atua, "Ha, me pēhea ngā taranata kotahi rau i hoatu e ahau ki te taua a Īharaira?"

Anō rā ko te tangata a te Atua, "E āhei ana i te Atua te hōmai ki a koe kia rahi noa ake i tēnei."

10 Kātahi rātou ka wehea atu e Amatia, arā te taua i haere mai ki a ia i Ēparaima, kia hoki ki tō rātou nā wāhi. Nā, mura rawa tō rātou riri ki a Hūrā, ā, hoki ana ki tō rātou wāhi, mura tonu te riri.

11 Nā, ka whakapakari a Amatia i a ia, ā, ārahina ana e ia tōna iwi, haere ana ki Raorao Tote, patua iho e ia ngā tama a Heira, kotahi tekau mano. 12 Nā, ko ērā atu mano, kotahi tekau, ora nei, whakaraua ana e ngā tama a Hūrā, kawea ana ki te tihi o te kāmaka, makā atu ana i te tihi o te kāmaka ā mongamonga noa rātou katoa.

13 Otiia, ko ngā tāngata o te taua i whakahokia nei e Amatia, kei haere tahi rātou ki te whawhai, whakaekea ana e rātou ngā pā o Hūrā, o Hamaria mai anō ā tae noa ki Petehorono, patua iho ētahi o rātou, e toru mano, nui atu hoki te taonga i pāhuatia e rātou.

14 Ā, i muri i te taenga mai o Amatia i te patunga i ngā Ēromi, ka mauria mai e ia ngā atua o ngā tama a Heira, nā, ka whakatūria e ia hei atua mōna, koropiko ana ia ki mua i a rātou, tahuna ana e ia he whakakakara ki a rātou. 15 Nā reira ka mura te riri o Ihowā ki a Amatia, ā, ungā ana mai e ia he poropiti ki a ia, hei kōrero ki a ia, "He aha koe i rapu ai i tā ngā atua o te iwi nā? Kīhai nā hoki tō rātou iwi i whakaorangia e rātou i tōu ringa."

16 Nā, i a ia e kōrero ana ki a ia, ka mea te kīngi ki a ia, "Kua waiho rānei koe hei kaiwhakatakoto whakaaro mō te kīngi? Kāti tāu; mō te aha koe kia patua?"

Nā, mutu ake tā te poropiti; otiia i kī anō ia, "E mōhio ana anō ahau kua takoto tō te Atua whakaaro mōu kia ngaro, mō tāu meatanga i tēnei, mōu hoki kīhai i rongo ki tōku whakaaro."

17 Kātahi a Amatia kīngi o Hūrā ka whakatakoto whakaaro, ā, unga tāngata ana ki a Ioaha tama a Iehoahata tama a Iehu kīngi o Īharaira, hei kī atu, "Tēnā, tāua ka titiro tētahi ki te kanohi o tētahi."

18 Nā, ka unga tāngata a Ioaha kīngi o Īharaira ki a Amatia kīngi o Hūrā, hei kī atu: "I tono karere te tātarāmoa i Repanōna ki te hīta i Repanōna, hei kī atu, ‘Hōmai tāu tamāhine hei wahine mā tāku tama.’ Nā, ko te haerenga atu o tētahi kīrehe i Repanōna, takahia iho e ia taua tātarāmoa. 19 E kī ana koe, ‘Nā, kua patua e koe Ēroma,’ ā, kua whakanekehia ake koe e tōu ngākau kia whakapehapeha. E noho rā ki tōu whare; he aha koe ka whakapātaritari ai, e kino ai koe, e hinga ai koe, a koe nā, koutou tahi ko Hūrā?"

20 Otiia kīhai a Amatia i rongo; nā te Atua hoki tēnā, kia hoatu ai rātou e ia ki te ringa o ō rātou hoariri, mō rātou i rapu tikanga i ngā atua o Ēroma. 21 Heoi, haere ana a Ioaha kīngi o Īharaira, ā, ka titiro rāua ko Amatia kīngi o Hūrā, tētahi ki te kanohi o tētahi, ki Petehemehe o Hūrā. 22 Nā, kua patua a Hūrā i te aroaro o Īharaira, ā, rere ana rātou, tēnā ki tōna tēneti, tēnā ki tōna tēneti. 23 I mau anō a Amatia kīngi o Hūrā tama a Ioaha tama a Iehoahata i a Ioaha kīngi o Īharaira ki Petehemehe, ā, kawea ana ia ki Hiruhārama, wāwāhia ana e ia te taiepa o Hiruhārama, i te Kūwaha mai anō o Ēparaima taea noatia te Kūwaha o te koki, e whā rau whatīanga. 24 Nā, ko te kōura katoa, ko te hiriwa, me ngā oko katoa i kitea ki te whare o te Atua, ki a Opere-Eroma, me ngā taonga o te whare o te kīngi, me ētahi tāngata hei taumau, tangohia ake e ia, ā, hoki ana ki Hamaria.

25 Ā, tekau mā rima ngā tau i ora ai a Amatia tama a Ioaha kīngi o Hūrā i muri i te matenga o Ioaha tama a Iehoahata kīngi o Īharaira. 26 Nā, ko ērā atu meatanga a Amatia, ō mua, me ō muri, nanā, kāhore ianei i tuhituhia ki te pukapuka o ngā kīngi o Hūrā, o Īharaira? 27 Nā, nō muri i te wā i mahue ai i a Amatia te whai i a Ihowā, ka whakatupuria he hē mōna ki Hiruhārama, ā, rere ana ia ki Rakihi. Otiia ka unga tāngata rātou ki te whai i a ia ki Rakihi, ā, whakamatea iho ia ki reira. 28 Ā, mauria ana mai i runga hōiho, tanumia ana ki te taha o ōna mātua, ki te pā o Hūrā.

1 *2 Kung 14:1f. Amasja var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år*25:1Amasja … tjugonio årCa 796-767 f Kr. Amasja betyder "Herren är stark". Se även 2 Kung 14. i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men inte med odelat hjärta.

3 *2 Krön 24:25. Så snart hans kungadöme hade blivit befäst lät han döda dem av sina tjänare som hade dräpt hans far, kung Joash. 4 *5 Mos 24:16, Hes 18:2. Men deras barn dödade han inte, utan gjorde som det stod skrivet*25:4som det stod skrivetSe 5 Mos 24:16. i Mose lagbok där Herren hade befallt: "Föräldrar ska inte dö för sina barns skull, och barn ska inte dö för sina föräldrars skull. Var och en ska dö genom sin egen synd."

5 *4 Mos 1:3. Amasja samlade Juda och lät dem ställa upp efter sina familjer, efter sina överbefäl och underbefäl, hela Juda och Benjamin. Därefter mönstrade han dem som var tjugo år eller över och fann att de var 300 000 utvalda män som kunde bruka spjut och sköld. 6 Dessutom lejde han för hundra talenter*25:6hundra talenterCa 3 ton silver. Alltså tre siklar eller ca 30 gram per man, ett par månadslöner. silver 100 000 tappra stridsmän ur Israel.

7 Men en gudsman kom till honom och sade: "O konung! Låt inte Israels här dra ut med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några av Efraims barn. 8 Men gå du själv! Ta dig an verket och gå frimodigt ut i striden. Annars kommer Gud att låta dig falla för fienden, för Gud har makt både att hjälpa och att stjälpa." 9 Amasja sade till gudsmannen: "Men vad ska vi göra med de hundra talenterna som jag har gett åt skaran från Israel?" Gudsmannen svarade: "Herren kan ge dig mycket mer än det."

10 Då avskilde Amasja skaran som hade kommit till honom från Efraim och lät dem gå hem igen. Men de blev mycket arga på Juda och vände tillbaka hem i stor vrede.

11 *2 Kung 14:7. Men Amasja fattade mod och förde sitt folk ut till Saltdalen och slog där 10 000 av Seirs män. 12 Och Juda tog 10 000 till fånga levande. Dem förde de upp på toppen av en klippa och störtade ner dem från klippspetsen så att de alla krossades.

13 Men den trupp som Amasja hade sänt tillbaka och som inte hade fått gå med honom ut i striden föll in i Juda städer, från Samaria ända till Bet-Horon. De slog 3 000 av invånarna och tog ett stort byte.

14 När sedan Amasja kom tillbaka från sin seger över edomiterna, förde han med sig de gudar som folket i Seir tillbad och ställde upp dem som sina egna gudar. Han tillbad inför dem och tände offereld åt dem. 15 *Dom 10:14, 1 Sam 12:21. Då upptändes Herrens vrede mot Amasja, och han sände till honom en profet som sade till honom: "Varför rådfrågar du det folkets gudar som ju inte har kunnat rädda sitt eget folk ur din hand?" 16 När profeten talade så till honom, svarade han honom: "Har vi satt dig till kungens rådgivare? Sluta med det där! Varför vill du att vi ska slå ihjäl dig?" Profeten sade till sist: "Jag förstår nu att Gud har beslutat att förgöra dig, eftersom du gör så här och inte lyssnar på mitt råd."

17 *2 Kung 13:12, 14:8f. Sedan Amasja, Juda kung, hade hållit överläggningar, sände han bud till Israels kung Joash, son till Joahas, son till Jehu, och lät säga: "Kom, låt oss drabba samman med varandra!"

18 Men Joash, Israels kung, sände då detta svar till Amasja, Juda kung: "Törnbusken på Libanon sände en gång bud till cedern på Libanon och lät säga: Ge din dotter till hustru åt min son! Men ett vilddjur på Libanon gick fram över törnbusken och trampade ner den. 19 Du säger till dig själv att du har slagit Edom, och ditt hjärta har blivit övermodigt och du vill vinna ära. Men stanna nu hemma. Varför utmanar du olyckan? Du kommer att falla och Juda med dig."

20 Men Amasja lyssnade inte till detta, för det kom från Gud att de skulle ges i fiendehand eftersom de hade rådfrågat Edoms gudar. 21 Och Israels kung Joash drog upp, och de drabbade samman med varandra, han och Juda kung Amasja, vid Bet-Shemesh*25:21Bet-ShemeshBetyder "solens hus", drygt 2 mil väster om Jerusalem. i Juda. 22 Juda besegrades av Israel, och de flydde var och en till sitt. 23 Och Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joahas, blev tillfångatagen*25:23tillfångatagenTroligen tillfångatogs Amasja 792 f Kr och var fånge fram till Joashs död 782 f Kr. Kronprinsen Asarja fick ta över regeringsmakten i Jerusalem (se vers 21). i Bet-Shemesh av Israels kung Joash. När han hade fört honom till Jerusalem bröt han ner ett stycke av Jerusalems mur, från Efraimsporten till Poneporten, fyrahundra alnar*25:23fyrahundra alnarCa 200 meter, troligen längs den norra sidan, den mest sårbara.. 24 *1 Krön 26:15. Han tog allt guld och silver och alla kärl som fanns i Guds hus hos Obed-Edom, och skatterna i kungapalatset. Han tog även gisslan och vände sedan tillbaka till Samaria.

25 *2 Kung 14:17f. Men Juda kung Amasja, Joashs son, levde i femton år efter att Israels kung Joash, Joahas son, hade dött.

26 Vad som mer finns att säga om Amasja, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27 Från den tid då Amasja vek av från Herren började man anstifta en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han måste fly till Lakish*25:27LakishStor befäst stad ca 5 mil sydväst om Jerusalem.. De sände män efter honom till Lakish som dödade honom där. 28 Sedan förde man honom därifrån på hästar och begravde honom hos hans fäder i Juda stad.