1 E rua tekau ngā tau o Ahata i tōna kīngitanga, ā, tekau mā ono ngā tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama. Kīhai hoki ia i mahi i te tika ki tā Ihowā titiro, kīhai i pērā me tōna pāpā, me Rāwiri. 2 I haere hoki ia i ngā ara o ngā kīngi o Īharaira, i hanga anō i ētahi whakapakoko whakarewa mō ngā Paara. 3 I tahu whakakakara anō ia ki te raorao o te tama a Hinomo, tahuna ana anō e ia āna tamariki ki te ahi; rite tonu tāna ki ngā mea whakarihariha a ngā iwi i peia nei e Ihowā i te aroaro o ngā tama a Īharaira. 4 I patu whakahere anō ia, i tahu whakakakara ki ngā wāhi tiketike, ki ngā pukepuke, ki raro i ngā rākau kōuru nui katoa.

5 Nā reira i tukua ai ia e Ihowā, e tōna Atua ki te ringa o te kīngi o Hīria; ā, patua ana ia e rātou, he tini anō hoki ngā pārau o rātou i whakaraua atu, kawea ana ki Ramahiku.

I tukua atu anō ia ki te ringa o te kīngi o Īharaira, patua iho e ia, he nui te parekura. 6 Kotahi hoki te rau e rua tekau mano i patua e Peka tama a Remaria ki Hūrā i te rā kotahi, he hunga māia katoa; mō rātou i whakarere i a Ihowā, i te Atua o ō rātou mātua. 7 Nā, i patua e tētahi mārohirohi o Ēparaima, e Tīkiri, a Maaheia tama a te kīngi, a Atarikama, rangatira o te whare, me Erekana, tō muri i te kīngi. 8 Whakaraua atu ana e ngā tama a Īharaira e rua rau mano o ō rātou tuākana, tēina, ngā wāhine, ngā tamariki, ngā tamāhine, nui atu hoki ō rātou taonga i pāhuatia e rātou; kawea atu ana e rātou ngā taonga ki Hamaria.

9 Otiia he poropiti tā te Atua i reira, ko Orere tōna ingoa; ā, ka puta ia ki te whakatau i te taua e haere ana mai ki Hamaria, ka mea ki a rātou, "Nanā, he riri nō Ihowā, nō te Atua o ō koutou mātua, ki a Hūrā i hōmai ai rātou e ia ki ō koutou ringa; patua iho e koutou, tutuki noa te riri ki te rangi. 10 Heoi, kei te mea koutou kia pēhia ki raro ngā tama o Hūrā, o Hiruhārama hei pononga tāne, hei pononga wāhine mā koutou; engari kāhore rānei i a koutou nā ō koutou hē hoki ki a Ihowā ki tō koutou Atua? 11 Tēnā, whakarongo ki ahau, whakahokia ngā whakarau i whakaraua mai koutou i ō koutou tuākana, tēina; nō te mea kei te mura te riri o Ihowā, o tō koutou Atua, ki a koutou."

12 Kātahi ka whakatika ētahi o ngā upoko o ngā tama a Ēparaima, a Atāria tama a Iehohanana, a Perekia tama a Mehiremoto, a Hetekia tama a Harumu, rātou ko Amaha tama a Hararai, ka tū atu ki te hunga i haere mai nei i te whawhai. 13 Ā, ka mea ki a rātou, "Kei kawea mai e koutou ngā whakarau nā ki konei; ko tā koutou hoki e mea nā hei hōmai ki a tātou he hē ki a Ihowā, e whakanekehia ake ai ō tātou hara me tō tātou hē. He nui hoki tō tātou hē, ā, he riri tēnei te mura nei ki a Īharaira."

14 Heoi, whakarērea iho e ngā tāngata i ngā patu ngā whakarau, me ngā taonga i te aroaro o ngā rangatira rātou ko te huihui katoa. 15 Nā, ka whakatika ngā tāngata i whakahuatia ō rātou ingoa, ka mau ki ngā whakarau, whakakākahuria ana e rātou ki ngā taonga ngā mea kākahukore o rātou. Whakakākahuria ana e rātou, whakawhiwhi rawa ki te hū, hoatu ana he mea hei kai, hei inu, whakawahia ana, kawea ana ngā mea kahakore katoa o rātou i runga i te kāihe, ā tae noa ki Heriko, ki te pā nīkau ki ō rātou tuākana, tēina. Nā, hoki ana rātou ki Hamaria.

16 I taua wā ka unga tāngata a Kīngi Ahata ki ngā kīngi o Ahiria hei āwhina mōna. 17 Nō te mea kua tae mai anō ngā Ēromi; patua iho e rātou a Hūrā, whakaraua atu ana ētahi whakarau. 18 Kua whakaekea hoki e ngā Pirihitini ngā pā o te raorao, o te taha ki te tonga o Hūrā, ā, riro ana i a rātou a Petehemehe, a Atarono, a Kereroto, a Hoko me ōna pā ririki, a Timina me ōna pā ririki, a Kimito me ōna pā ririki; nohoia iho e rātou. 19 Nā Ihowā hoki i whakaiti a Hūrā, mō tā Ahata, mō tā te kīngi o Īharaira; mō tāna mahi wairangi i roto i a Hūrā, nui atu hoki tōna hē ki a Ihowā. 20 Nā, ka haere a Tirikata Pirinehere kīngi o Ahiria ki a ia, ka whakararuraru i a ia, kīhai hoki i whakakaha i a ia. 21 I tangohia hoki e Ahata tētahi wāhi i roto i te whare o Ihowā, i te whare anō o te kīngi rātou ko ngā rangatira, ā, hoatu ana ki te kīngi o Ahiria; kīhai anō tērā i āwhina i a ia.

22 Nā, i te wā i hē ai ia, ka tohe anō ia ki te hē ki a Ihowā, taua kīngi a Ahata. 23 I patu whakahere hoki ia ki ngā atua o Ramahiku i patu nei i a ia; i kī hoki ia, "Ko ngā atua o ngā kīngi o Hīria kei te āwhina i a rātou, nā, me patu whakahere ahau ki a rātou, kia āwhina ai rātou i ahau." Otiia, ko rātou anō hei whakangoikore i a ia, i a Īharaira katoa anō hoki.

24 Nā, ka huihuia e Ahata ngā oko o te whare o te Atua, tapatapahia ana e ia ngā oko o te whare o te Atua, ā, tūtakina ana e ia ngā tatau o te whare o Ihowā. I hangā anō e ia ētahi āta māna ki ngā koki katoa o Hiruhārama. 25 I hangā anō e ia ki ngā pā o Hūrā ētahi wāhi tiketike hei tahu whakakakara ki ngā atua kē, whakapātaritaria ana e ia a Ihowā, te Atua o ōna mātua.

26 Nā, ko ērā meatanga atu ana, ko āna meatanga katoa ō mua, ō muri, nanā, kua oti te tuhituhi ki te pukapuka o ngā kīngi o Hūrā rāua ko Īharaira. 27 Nā, kua moe a Ahata ki ōna mātua, ā, tanumia iho ki te pā, ki Hiruhārama; otiia kīhai i kawea ki ngā tanumanga o ngā kīngi o Īharaira; ā, ko Hetekia, ko tāna tama, te kīngi i muri i a ia.

1 *2 Kung 16:1f. Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år*28:1Ahas … sexton årCa 732-715 f Kr, samregent med sin far Jotam redan från 735 f Kr. Ahas betyder "griper". Ett avtryck av hans personliga sigill finns bevarat, med orden "Ahas, Jotams son, kung av Juda". Se även 2 Kung 16. i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens ögon så som hans fader David, 2 utan vandrade på samma väg som Israels kungar. Han gjorde också gjutna avgudabilder åt baalerna. 3 *5 Mos 18:9f, 1 Kung 14:24, 2 Krön 33:2, 6, Jer 7:30f, 19:2f. Själv tände han offereld i Hinnoms sons dal och brände sina barn i eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 4 *1 Kung 14:23, 2 Kung 17:10. Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.

5 *2 Krön 24:24, Jes 7:1. Därför gav Herren hans Gud honom i den arameiske kungens*28:5den arameiske kungenResin, som troligen invaderade år 735 f Kr och sedan dödades 732 f Kr (2 Kung 16:9). Jesaja förkunnade tröst och vägledning in i denna situation (Jes 7-8). hand. De besegrade honom och tog många av hans folk till fånga och förde dem till Damaskus. Ahas blev överlämnad åt Israels kung som tillfogade honom ett stort nederlag. 6 *2 Kung 16:5. Peka, Remaljas son, dödade 120 000 man av Juda på en enda dag, alla stridsdugliga män. Det blev så därför att de hade övergett Herren, sina fäders Gud. 7 Och Sikri, en tapper man från Efraim, dödade kungasonen Maaseja, slottsfursten Asrikam och Elkana, kungens närmaste man. 8 Och Israels barn tog bland sina bröder 200 000 fångar, nämligen deras hustrur, söner och döttrar. Dessutom tog de ett stort byte från dem och förde bytet till Samaria.

9 Men där fanns en Herrens profet som hette Oded. Han gick ut mot hären när den kom till Samaria och sade till dem: "Se, i sin vrede över Juda har Herren, era fäders Gud, gett dem i er hand, men ni har dödat dem med ett raseri som har nått upp till himlen. 10 Och nu tänker ni underkuva Juda och Jerusalems folk för att göra dem till slavar och slavinnor åt er. Har ni då inte hos er nog med skuld mot Herren er Gud? 11 Hör därför på mig: Sänd tillbaka fångarna som ni har tagit från era bröder, för Herrens vrede är över er."

12 Några av huvudmännen bland Efraims barn, nämligen Asarja, Johanans son, Berekja, Meshillemots son, Hiskia, Shallums son, och Amasa, Hadlajs son, stod då upp och gick emot dem som kom från kriget 13 och sade till dem: "Ni ska inte föra in dessa fångar hit, för ni drar skuld över oss inför Herren, och ni ökar på våra synder och vår skuld ännu mer. Vår skuld är ju redan stor nog, och brinnande vrede är över Israel."

14 Då lämnade krigsfolket ifrån sig fångarna och bytet inför furstarna och hela församlingen. 15 *5 Mos 34:3, Ords 15:21f, Rom 12:20. Männen som nämnts vid namn stod upp och tog sig an fångarna. Alla som var utan kläder bland dem klädde de upp med vad de hade tagit som byte. De gav dem kläder och skor, mat och dryck, och smorde dem med olja, och alla som inte orkade gå lät de sätta sig upp på åsnor och förde dem så till Jeriko, Palmstaden, till deras bröder där. Sedan vände de tillbaka till Samaria.

16 *2 Kung 16:7f. Vid samma tid sände kung Ahas bud till kungarna i Assyrien med begäran om hjälp, 17 för utöver allt annat hade edomiterna återigen kommit och slagit Juda och tagit fångar. 18 Och filisteerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och Negev och hade tagit Bet-Shemesh, Ajalon, Gederot, Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter och bosatt sig i dem. 19 Herren ville förödmjuka Juda på grund av Ahas, den israelitiske kungen, därför att han var orsak till lössläppthet i Juda och var trolös mot Herren. 20 Men kung Tiglat-Pileser av Assyrien drog emot honom och ansatte honom i stället för att ge honom stöd. 21 Trots att Ahas plundrade Herrens hus, kungapalatset och furstarna och gav det till Assyriens kung*28:21gav det till Assyriens kungAhas tribut bekräftas i en inskription hos Tiglat-Pileser III., hjälpte det honom inte.

22 I sin nöd syndade denne kung Ahas ännu mer genom trolöshet mot Herren. 23 *2 Kung 16:10f. Han offrade nämligen åt gudarna i Damaskus, de som hade besegrat honom, för han tänkte: "Eftersom de arameiska kungarnas gudar har hjälpt dem, ska jag offra åt dem så att de hjälper mig." Men i stället var det dessa som fick honom och hela Israel på fall. 24 *2 Kung 16:17. Och Ahas samlade ihop de kärl som fanns i Guds hus och bröt sönder kärlen i Guds hus, stängde igen dörrarna till Herrens hus och gjorde sig altaren i varje gathörn*28:24altaren i varje gathörnTroligen efter erövrarnas förebild (jfr 2 Kung 16:10f). Babel sägs ha haft hundratals små utomhusaltaren åt fruktbarhetsgudinnan Ishtar och dödsguden Nergal. i Jerusalem. 25 I var och en av Juda städer uppförde han offerhöjder för att tända offereld åt andra gudar. På så sätt väckte han Herrens, sina fäders Guds, vrede.

26 *2 Kung 16:19f. Vad som mer finns att säga om honom och om allt som han företog sig, om hans första tid såväl som om hans sista, det är skrivet i boken om Juda och Israels kungar. 27 *2 Krön 21:20, 24:25. Ahas gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Jerusalem inne i staden, för de lade honom inte i Israels kungars gravar. Hans son Hiskia blev kung efter honom.