1 Nā, i muri i tēnei ka haere mai ngā tama a Moapa, rātou ko ngā tama a Āmona, ā, hei hoa mō rātou ko ētahi o ngā Āmoni, ki te whawhai ki a Iehohāpata.

2 Kātahi ka haere mai ētahi, ka kōrero ki a Iehohāpata, ka mea, "He ope nui tēnei te haere mai nei ki a koe i tērā taha o te moana, i Hīria. Nanā, kei Hatetono Tāmara rātou" (arā kei Enekeri). 3 Nā, ka wehi a Iehohāpata, ā, ka tahuri tōna aroaro ki te rapu i a Ihowā; i karangatia anō e ia he nohopuku puta noa i a Hūrā. 4 Nā, ka huihuia a Hūrā ki te rapu i tā Ihowā. I puta rātou i ngā pā katoa o Hūrā ki te rapu i tā Ihowā.

5 Nā, ka tū a Iehohāpata i roto i te huihui o Hūrā, o Hiruhārama, i te whare o Ihowā, i mua i te marae hou, 6 ā, ka mea:

"E Ihowā, e te Atua o ō mātou mātua, he teka ianei ko koe te Atua i te rangi, ko koe hoki te kaiwhakahaere tikanga mō ngā kīngitanga katoa mō ngā tauiwi? Kei tōu ringa te kaha me te mārohirohi; kāhore hoki tētahi hei tū atu ki a koe. 7 He teka ianei ko koe tō mātou Atua i peia ai ngā tāngata o tēnei whenua i te aroaro o tāu iwi, o Īharaira, ā, hōmai ana e koe ki ngā uri o Āperahama, o tōu hoa aroha ā ake ake? 8 Nā, noho ana rātou ki konei; hangā ana e rātou ki konei he wāhi tapu mō tōu ingoa; i mea hoki rātou, 9 ‘Ki te puta he aituā ki a mātou, he hoari, he whakawākanga, he mate urutā, he matekai rānei, ā, ka tū mātou ki te aronga o tēnei whare, ki tōu aroaro, kei tēnei whare hoki tōu ingoa, ā, ka karanga ki a koe, i a mātou ka mate nei, nā, māu e whakarongo mai, e whakaora.’

10 "Nā tēnei ngā tama a Āmona, a Moapa, a Maunga Heira, kīhai nei i hōmai e koe ki a Īharaira kia whakaekea e rātou i tō rātou haerenga mai i te whenua o Īhipa; i peka kē hoki rātou i a rātou, kīhai hoki i huna i a rātou. 11 Nanā, ko tā rātou utu tēnei ki a mātou, e haere mai ana ki te pei i a mātou i tōu kāinga tupu i hōmai nei e koe hei kāinga tupu mō mātou. 12 E tō mātou Atua, e kore ianei koe e whakawā ki a rātou? Kāhore hoki ō mātou kaha i te aroaro o tēnei ope nui e haere mai nei ki a mātou; kāhore hoki mātou e mōhio me aha mātou. Otiia e anga ana ō mātou kanohi ki a koe."

13 Nā, tū tonu a Hūrā katoa ki te aroaro o Ihowā, ā rātou kōhungahunga, ā rātou wāhine, me ā rātou tamariki.

14 I reira ka tau ki a Tahatiere tama a Hakaraia, tama a Penaia, tama a Teiere, tama a Matania, he Rīwaiti, nō ngā tama a Āhapa, te Wairua o Ihowā i waenganui o te whakaminenga. 15 Nā, ka mea ia, "Whakarongo, e Hūrā katoa, koutou ko ngā tāngata o Hiruhārama, me koe anō hoki, e Kīngi Iehohāpata; ko te kupu tēnei a Ihowā ki a koutou, ‘Kaua e wehi, kaua e pāwera ki tēnei ope nui; nō te mea ehara i a koutou te whawhai, engari nā te Atua. 16 Āpōpō ka haere ki raro ki te tū i a rātou; nanā, kei te piki mai rātou i te pikitanga i Titi; ā, ka kite koutou i a rātou i te pito o te awaawa, i te ritenga o te koraha o Ieruere. 17 Kāhore he rawa i whawhai ai koutou i tēnei pakanga. Whakatikatika i a koutou, ka āta tū, ka mātakitaki i tā Ihowā whakaoranga mō koutou, e Hūrā, e Hiruhārama. Kaua e wehi, kaua e pāwera; āpōpō ka haere ki tō rātou aroaro; ā, ko Ihowā hei hoa mō koutou.’ "

18 Nā, piko tonu te kanohi o Iehohāpata ki te whenua; ā, takoto ana a Hūrā katoa, rātou ko ngā tāngata o Hiruhārama, ki te aroaro o Ihowā, koropiko ana ki a Ihowā. 19 Nā, kua tū ngā Rīwaiti, ngā tama a ngā Kohati, ngā tama a ngā Korahi; kei te whakamoemiti ki a Ihowā, ki te Atua o Īharaira, nui atu te reo.

20 Nā, ka maranga wawe rātou i te ata, ā, ka haere ki te koraha o Tekoa; ā, i a rātou e haere ana, ka tū a Iehohāpata, ka mea, "Whakarongo, e Hūrā, koutou ko ngā tāngata o Hiruhārama, whakapono ki tā Ihowā, ki tā tō koutou Atua, ā, ka ū koutou; whakapono ki tā āna poropiti, ā, ka kake koutou." 21 Nā, ka whakatakoto whakaaro ia ki te iwi, ā, whakaritea ana e ia ētahi hei waiata ki a Ihowā, hei whakamoemiti ki te ātaahua o te tapu, i a rātou e haere ana i mua i te ope, hei mea:

"Whakamoemiti ki a Ihowā,

he mau tonu hoki tāna mahi tohu."

22 Nā, ka tīmata nei rātou te waiata, te whakamoemiti, ka whakatakotoria e Ihowā he pehipehi mō ngā tama a Āmona, a Moapa, mō o Maunga Heira i haere mai nei ki te whawhai ki a Hūrā; ā, ka patua rātou. 23 I whakatika hoki ngā tama a Āmona rāua ko Moapa ki ngā tāngata o Maunga Heira, ki te huna, ki te whakangaro i a rātou; ā, ka poto i a rātou ngā tāngata o Heira, nā, kua piri tēnei ki tēnei, hei whakangaro rātou i a rātou anō.

24 Ā, nō te taenga o Hūrā ki te pourewa i te koraha, te tirohanga ki te ope, nanā, ō rātou tinana e takoto ana i te whenua, kīhai tētahi i ora. 25 Nā, i te haerenga o Iehohāpata rātou ko tōna iwi ki te tango i ō rātou taonga, he tini ngā taonga i kitea ki a rātou, me ngā tūpāpaku, me ngā mea e matenuitia ana; huia ana mō rātou; kīhai i taea te pīkau. Nā, e toru ō rātou rā e tango ana i ngā taonga, i te tini hoki. 26 Ā, i te whā o ngā rā ka huihui rātou ki te raorao o Peraka; i whakapai hoki rātou ki a Ihowā ki reira; koia i tapā ai te ingoa o taua wāhi, ko te raorao o Peraka, ā tae noa ki tēnei rā.

27 Kātahi ka hoki ngā tāngata katoa o Hūrā, o Hiruhārama, me Iehohāpata anō i mua i a rātou; hoki koa ana ki Hiruhārama; nā Ihowā hoki rātou i mea kia koa ki ō rātou hoariri. 28 Nā, ka tae rātou ki Hiruhārama me ngā hātere, me ngā hāpa, me ngā tētere ki te whare o Ihowā.

29 Nā, tau ana te wehi o te Atua ki ngā kīngitanga katoa o ngā whenua i tō rātou rongonga kua whawhai a Ihowā ki ngā hoariri o Īharaira. 30 Heoi, āta takoto ana te kīngitanga o Iehohāpata; kua meinga hoki ia e tōna Atua kia whai tānga manawa ā tawhio noa.

31 Nā, kīngi ana a Iehohāpata ki a Hūrā. E toru tekau mā rima ōna tau i tōna kīngitanga; ā, e rua tekau mā rima ōna tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama. Nā, ko te ingoa hoki o tōna whaea ko Atupa, he tamāhine nā Hirihi. 32 I haere anō hoki ia i te ara o tōna pāpā, o Aha, kīhai hoki i peka kē i tērā; i mahia e ia te mea e tika ana ki te titiro a Ihowā. 33 Otiia, kīhai ngā wāhi tiketike i whakakāhoretia; kīanō hoki te iwi i whakaanga i ō rātou ngākau ki te Atua o ō rātou mātua.

34 Nā, ko ērā atu meatanga a Iehohāpata, ō mua, me ō muri, nanā, kei te tuhituhi i roto i te pukapuka a Iehu tama a Hanani, e kōrerotia nā i roto i te pukapuka o ngā kīngi o Īharaira.

35 I muri i tēnei ka huihuia ngā whakaaro o Iehohāpata kīngi o Hūrā rāua ko Ahatia kīngi o Īharaira; he kino rawa anō ngā mahi a tēnei. 36 I huihuia hoki ō rāua whakaaro kia hangā he kaipuke hei rere ki Tarahihi. Nā, hangā ana e rāua ngā kaipuke ki Ehiono Kēpere. 37 Kātahi a Eriētere tama a Rōrawa o Mareha ka poropiti i te hē mō Iehohāpata, ka mea, "Kua huihuia nā ō kōrua whakaaro ko Ahatia, mō reira kua pakaru āu mahi i a Ihowā." Nā, kua pakaru ngā kaipuke, ā, kīhai i āhei te rere ki Tarahihi.

1 Sedan kom moabiterna*20:1Sedan kom moabiternaMoabs kung Mesha gjorde uppror mot Israel vid denna tid (2 Kung 3:4f). och ammoniterna och med dem andra ammoniter*20:1andra ammoniterAndra handskrifter (Septuaginta): "meuniterna" (en arabstam, se 26:7). för att strida mot Joshafat. 2 Man kom och berättade det för Joshafat och sade: "En stor skara kommer mot dig från landet på andra sidan havet, från Aram. De är i Hasason-Tamar,*20:2Hasason-TamarBetyder ungefär "grus med palmer", oas på Döda havets västra strand. det vill säga En-Gedi." 3 *Esra 8:21. Då greps Joshafat av fruktan och beslöt sig för att rådfråga Herren, och han utlyste en fasta över hela Juda. 4 Och Juda samlades för att söka hjälp hos Herren, och från alla Juda städer kom man för att söka Herren.

5 Joshafat steg upp i Juda mäns och Jerusalems församling i Herrens hus, framför den nya förgården. 6 *5 Mos 4:39, 1 Krön 29:11f, 2 Krön 14:11. Han sade: "Herre, våra fäders Gud, är inte du Gud i himlen och den som råder över alla hednafolkens riken? I din hand är kraft och makt, och det finns ingen som kan stå dig emot. 7 Var det inte du, vår Gud, som fördrev detta lands invånare för ditt folk Israel och gav landet åt din vän Abrahams efterkommande för evig tid? 8 De bodde där, och de byggde där en helgedom åt ditt namn och sade: 9 *1 Kung 8:33f, 37f, 2 Krön 6:24f, 7:13f. Om något ont kommer över oss, svärd, straffdom eller pest eller svält, så vill vi träda fram inför detta hus och inför ditt ansikte, för ditt namn är i detta hus, och vi vill ropa till dig ur djupet av vår bedrövelse, och du ska då höra och hjälpa.

10 *5 Mos 2:4f, 9, 19. Se nu folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd! Det var deras område du inte lät Israel gå igenom när de kom från Egyptens land, utan de tog en omväg bort ifrån dem och förgjorde dem inte. 11 Se hur de nu lönar oss! De kommer för att driva bort oss från din besittning som du har gett oss till arvedel. 12 *Dom 11:27, Ps 59:10, 121:1, 123:1f. Ska inte du, vår Gud, hålla dom över dem? Vi förmår ingenting mot denna stora skara som kommer mot oss, och vi vet inte vad vi ska göra. Men våra ögon är vända till dig."

13 Hela Juda stod inför Herren med sina små barn, sina hustrur och söner. 14 Då kom Herrens Ande mitt i församlingen över Jahasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en levit av Asafs söner. 15 Han sade: "Lyssna, alla ni i Juda och ni Jerusalems invånare och kung Joshafat! Så säger Herren till er: Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds. 16 Gå i morgon ner mot dem. De drar då uppför Hassisbacken*20:16HassisbackenBetyder "blombacken". Troligen bäckravinen Hasason, som kommer upp genom bergsöknen väster om En-Gedi och mynnar ut en mil söder om Tekoa (ca 3 mil söder om Jerusalem)., och ni ska träffa på dem där dalen tar slut, framför Jeruels öken. 17 *2 Mos 14:13f. Men då är det inte ni som ska strida. Ni ska bara stiga fram och stå stilla, och ni ska få se Herrens frälsning. Han är med er, ni från Juda och Jerusalem. Var inte rädda eller modlösa. Gå i morgon ut mot dem, och Herren är med er."

18 Då böjde Joshafat sig ner med ansiktet mot marken, och alla Juda män och Jerusalems invånare föll ner för Herren och tillbad Herren. 19 Och de leviter som hörde till kehatiternas och koraiternas folk, stod upp och lovade Herren, Israels Gud, med hög och stark röst.

20 *Jes 7:9. Tidigt nästa morgon gick de ut till Tekoas öken. Och när de drog ut, steg Joshafat fram och sade: "Hör mig, ni av Juda och ni Jerusalems invånare! Stå fasta i tron på Herren er Gud så består ni, lita på hans profeter så lyckas ni." 21 *Ps 106:1, 136:1. Sedan han hade rådgjort med folket, ställde han upp sångare som skulle prisa Herren i helig skrud medan de drog ut framför den beväpnade hären. De skulle sjunga: "Tacka Herren, evig är hans nåd."

22 Och när de började att sjunga och lova, lät Herren ett angrepp komma bakifrån på folket från Ammon, Moab och Seirs bergsbygd som hade kommit mot Juda, och de blev slagna. 23 *Dom 7:22, 1 Sam 14:20, Hes 38:21. Folket från Ammon och Moab reste sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta och förgöra dem, och när de hade gjort slut på folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.

24 När Juda män kom upp på höjden med utsikt över öknen vände de sig mot fiendeskaran, och se, där låg döda kroppar fallna på marken. Ingen hade kommit undan. 25 Och när Joshafat kom med sitt folk för att plundra och ta byte från dem, fann de bland dem både gods och kläder*20:25kläderAndra handskrifter: "döda kroppar". och värdesaker i stor mängd. De tog för sig så mycket att de inte kunde bära det, och de fortsatte plundringen i tre dagar, för bytet var stort. 26 Men på fjärde dagen samlades de i Berakadalen*20:26BerakadalenHebr. berachá betyder "välsignelse" eller "lovprisning".. Där välsignade de Herren, och därför fick platsen namnet Berakadalen, som den heter än i dag.

27 Därefter vände alla Juda och Jerusalems män, med Joshafat i spetsen, glada tillbaka till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädja sig över sina fiender. 28 De drog in i Jerusalem med lyror, harpor och trumpeter och tågade till Herrens hus. 29 Och fruktan för Gud kom över alla länders riken, när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender. 30 Joshafats rike hade nu ro, för hans Gud gav honom lugn på alla sidor.

31 *1 Kung 22:41. Så regerade Joshafat över Juda. Han var trettiofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba*20:31AsubaBetyder "den övergivna". och var dotter till Shilhi. 32 Han vandrade på sin far Asas väg och vek inte av från den, för han gjorde det som var rätt i Herrens ögon.

33 Men offerhöjderna avskaffades inte, och folket hade ännu inte vänt sina hjärtan till sina fäders Gud.

34 *2 Krön 19:2. Vad som mer finns att säga om Joshafat, om hans första tid och om hans sista, det är skrivet i Jehus, Hananis sons, krönika som är upptagen i boken om Israels kungar.

35 Därefter ingick Juda kung Joshafat förbund med Israels kung Ahasja*20:35AhasjaKung i nordriket Israel 853-852 f Kr. Se 1 Kung 22:52f, 2 Kung 1., trots att Ahasja levde ogudaktigt. 36 Joshafat kom överens med honom att bygga skepp som skulle gå till Tarshish. De byggde fartygen i Esjon-Geber. 37 *1 Kung 22:49. Då profeterade Elieser, Dodavahus son från Maresha, mot Joshafat och sade: "Eftersom du har ingått förbund med Ahasja ska Herren låta ditt företag bli om intet." Och skeppen led skeppsbrott så att de inte kunde gå till Tarshish.