1 E kore ahau e pai, e ōku tēina, kia kūware koutou, i raro katoa ō mātou mātua i te kapua, i haere katoa anō hoki rā roto i te moana; 2 i iriiria anō rātou katoa ki a Mohi i roto i te kapua, i roto hoki i te moana; 3 ā, i kai rātou i te kai kotahi, he mea wairua; 4 i inu hoki rātou katoa i te wai kotahi, he mea wairua. Nō te mea i inu rātou i tā te mea wairua, arā i tā te toka i whai nei i a rātou; ā, ko taua toka rā ko te Karaiti. 5 Otiia, kīhai te Atua i āhuareka ki te nuinga o rātou; i turakina iho hoki rātou i te koraha.

6 Nā, hei tohu ēnei mea ki a tātou, kia kaua tātou e hiahia, ki ngā mea kino, kei pērā me rātou i hiahia rā. 7 Kaua anō koutou e karakia ki ngā whakapakoko, kei pērā me ētahi o rātou; kua oti rā hoki te tuhituhi, "I noho te iwi ki te kai, ki te inu, ā, whakatika ana ki te tākaro." 8 Kaua hoki tātou e moepuku, kei pērā me ētahi o rātou i moepuku, ā, hinga ana e rua tekau mā toru ngā mano i te rā kotahi. 9 Kaua hoki tātou e whakamātautau a te Karaiti, kei pērā me ētahi o rātou i whakamātautau rā, ā, ngaro ana te nākahi. 10 Kaua hoki koutou e amuamu, kei pērā me ētahi o rātou i amuamu, ā, ngaro ana rātou i te kaiwhakangaro.

11 Nā, i pā ēnei mea ki a rātou hei tohu; kua tuhituhia nei hoki hei whakatūpato i a tātou, i te hunga ka tae nei ki ngā whakamutunga o te ao.

12 Nā reira, ko te tangata e mea ana e tū ana ia, kia tūpato ia kei hinga. 13 Kāhore anō kia pono ki a koutou tētahi whakamātautau e rerekē ana i tō te tangata. He pono hoki te Atua, e kore nei e tuku kia nui ake i tō koutou kaha te whakamātautau mō koutou; engari, tahi me te whakamātautau ka meatia e ia he putanga, kia ū ake ai koutou.

14 Nā reira, e ōku hoa aroha, rere atu i te karakia whakapakoko. 15 Ko tāku kōrero nei he mea ki te hunga mahara; whakaaroa tāku e mea nei. 16 Ko te kapu whakapainga e whakapai nei tātou, ehara koia i te inu tahi i ngā toto o te Karaiti? Ko te taro e whatiwhatia nei e tātou, ehara ianei i te kai tahi i te tinana o te Karaiti? 17 Inā hoki ko tātou tokomaha nei, kotahi anō taro, kotahi anō tinana; kotahi tonu nei hoki taua taro e kainga nei e tātou katoa.

18 Whakaaroa a Īharaira o te kikokiko; he teka ianei ko te hunga e kai ana i ngā patunga tapu, e uru tahi ana ki tō te āta? 19 Nā, he pēhea rā tāku kōrero? He tikanga mea rānei te mea e patua ana mā te whakapakoko? He tikanga mea rānei te whakapakoko? 20 Otirā, e kī ana ahau, ko ngā mea e i patua ana e ngā tauiwi, e patua ana mā ngā rēwera, he teka mā te Atua. E kore hoki ahau e pai kia uru tahi koutou ko ngā rēwera. 21 E kore koutou e āhei te inu i te kapu a te Ariki, i te kapu anō a ngā rēwera. E kore koutou e āhei te kai i te tēpu a te Ariki, i te tēpu hoki a ngā rēwera. 22 E mea ana rānei tātou kia hae mai te Ariki? He kaha koia tātou i a ia?

23 "He tika ngā mea katoa," otirā, e kore e pai katoa. "He tika ngā mea katoa," otirā, e kore e oti te waihanga e ngā mea katoa. 24 Kaua tētahi e rapu ki tāna ake, engari, me rapu katoa i te pai mō tērā, mō tērā.

25 Ko ngā mea katoa e hokona ana i te mākete, kainga, kaua e uiui, kei hē te hinengaro. 26 "Nō te Ariki hoki te whenua me ōna tini mea."

27 Ki te karangatia koutou e tētahi o te hunga whakapono kore, ā, ka pai koutou kia haere; ko ngā mea katoa e whakatakotoria mai ki tō koutou aroaro, kainga, kaua e uiui, kei hē te hinengaro. 28 Ki te mea ia tētahi ki a koutou, "I patua tēnei mā te whakapakoko," kaua e kai, me whakaaro ki te kaiwhakaatu, ki te hinengaro hoki – 29 ko te hinengaro, e kī ana ahau, ehara i tōu, engari, ko tō tētahi; he aha tōku herekoretanga kia whakakorea e tērā atu hinengaro?

30 Ki te mea hoki nā te aroha noa ahau i kai ai, he aha ahau i kōrerotia kinotia ai mō te mea i whakawhetai ai ahau?

31 Nā reira, ahakoa kai, ahakoa inu, aha rānei, meinga katoatia hei whakakorōria mō te Atua. 32 Kei waiho koutou hei tūtukitanga waewae ki ngā Hūrai, ki ngā Kariki rānei, ki te hāhi rānei a te Atua; 33 kia pēnei me ahau e whakamānawareka nei i te katoa i ngā mea katoa, i ahau kāhore nei e rapu i te pai mōku ake, engari i tō te tokomaha, kia ora ai rātou.

1 *2 Mos 13:21f, 14:22. Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnskyn och att alla gick genom havet.*10:1molnskyn … havetEfter uttåget ur Egypten leddes Israels folk av Guds närvaro i form av en molnsky till Röda havet (2 Mos 13:21f).2 Alla blev de döpta i molnskyn och havet till gemenskap med Mose.*10:2döpta … till gemenskap med MoseMose framställs här som en förebild till Kristus.3 *2 Mos 16:4, 35. Alla åt de samma andliga mat*10:3samma andliga matMannat från Gud (se 2 Mos 16:24f, Joh 6:31)., 4 och alla drack de samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem*10:4en andlig klippa som följde demEftersom vattnet ur klippan nämns på två ställen under ökenvandringen (2 Mos 17:6, 4 Mos 20:8f) uttrycktes det i en rabbinsk tradition som att klippan följde folket., och den klippan var Kristus.

5 *4 Mos 14:33, Hebr 3:17f. Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, utan de föll och låg utspridda i öknen. 6 *4 Mos 11:4. Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. 7 Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem, som det står skrivet: Folket satte sig för att äta och dricka och reste sig för att roa sig.*10:7roa sigmed dans kring guldkalven (2 Mos 32:6, 18f).8 Vi ska inte heller begå sexuell synd som några av dem gjorde – på en enda dag föll tjugotretusen*10:8på en enda dag föll tjugotretusenTretusen dödades med svärd (2 Mos 32:27f), de övriga av Herrens straffdom (2 Mos 32:35).. 9 *2 Mos 17:2, 4 Mos 21:5f. Och vi ska inte fresta Kristus som några av dem gjorde – de dödades av ormar. 10 Klaga inte heller som några av dem gjorde – de dödades av fördärvaren.*10:10fördärvarenÄngeln som utförde Guds straffdomar (4 Mos 16, jfr 2 Mos 12:23, 2 Sam 24:16).11 *Rom 15:4. Det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.

12 *Rom 11:20. Därför ska den som tror sig stå se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse*10:13frestelseAnnan översättning: "prövning" (jfr "påfrestning"). Varje frestelse är en prövning, och varje prövning är en frestelse att överge Gud. har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut.

14 *1 Joh 5:21. Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan! 15 Jag talar till förståndiga människor. Bedöm själva vad jag säger. 16 *Matt 26:26f. Välsignelsens bägare*10:16välsignelsens bägareDen bägare över vilken judarna uttalade välsignelsen eller lovprisningen till Gud efter måltiden (jfr 11:25). Här syftar det på nattvardsbägaren. som vi välsignar, är den inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi bryter, är det inte gemenskap med Kristi kropp? 17 *Rom 12:5. Eftersom brödet är ett, är vi som är många en enda kropp, för alla får vi del av ett och samma bröd. 18 *3 Mos 7:6, 15, 1 Kor 9:13. Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret?

19 *1 Kor 8:4f. Så vad menar jag? Att avgudaoffer betyder något eller att en avgud betyder något? 20 *5 Mos 32:17. Nej, men vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med de onda andarna. 21 *2 Kor 6:15f. Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare.*10:21onda andars bägareDryckesoffer till hedniska gudar var ett vanligt inslag vid måltider i den antika grekiska världen. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 *5 Mos 32:21. Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?

23 *1 Kor 6:12. Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24 *Rom 15:2, Fil 2:4. Ingen ska söka sitt eget bästa, utan den andres. 25 Ät allt som säljs på torget utan att ställa frågor för samvetets skull, 26 för jorden är Herrens med allt vad den rymmer.*10:26Ps 24:1.

27 Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa frågor för samvetets skull. 28 *1 Kor 8:10f. Men om någon skulle säga till er: "Det här är offerkött", avstå då från att äta av hänsyn till den som sade det och för samvetets skull.

29 *Rom 14:14f. Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför ska min frihet dömas av en annans samvete? 30 *Rom 14:6, 1 Tim 4:4. Om jag äter med tacksamhet, varför blir jag då kritiserad för något som jag tackar Gud för?

31 *Kol 3:17. Alltså: om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 *Rom 14:13. Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 *1 Kor 10:24, 1 Kor 9:19f. Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de ska bli frälsta.