1 Nā, me whakaatu e ahau ki a koutou, e ōku tēina, te rongopai i kauwhautia e ahau ki a koutou, tā koutou hoki i whakaae nā, tā koutou hoki e tū nā, 2 te mea hoki e ora nā koutou; ka whakaatu ahau ki a koutou i ngā kupu i kauwhau ai ahau ki a koutou, ki te mau tērā i a koutou, ki te mea ehara tō koutou i te whakapono noa.

3 I hoatu nā hoki e ahau ki a koutou i te tuatahi te mea i riro mai i ahau, arā: I mate a te Karaiti mō ō tātou hara, i pērā me tā ngā karaipiture; 4 ā, i tanumia; ā, i ara ake anō i te toru o ngā rā, i pērā me tā ngā karaipiture; 5 ā, ka whakakite ki a Kipa; muri iho ki te tekau mā rua. 6 Muri iho ka whakakite ki ngā hoa tokomaha ake i te rima rau i te kitenga kotahi, e ora nei anō te nuinga o rātou, ko ētahi ia kua moe; 7 muri iho ka whakakite ki a Hēmi; muri iho ki ngā āpōtoro katoa. 8 Ā muri rawa iho ka whakakite hoki ia ki ahau, me te mea i whānau tōmuri nei ahau.

9 Ko te iti rawa hoki ahau o ngā āpōtoro, kāhore e tau kia kīia he āpōtoro, mōku i whakatoi i te hāhi a te Atua. 10 Heoi, nā te aroha noa o te Atua tēnei āhua ōku. Kīhai anō tōna aroha noa ki ahau i maumauria; heoi, nui atu tāku mahi i tā rātou katoa. Ehara ia i te mea nāku, engari, nā te aroha noa o te Atua i mahi tahi me ahau. 11 Nā, ahakoa nāku, ahakoa nā rātou, ko tā mātou kauwhau tēnei, ko tā koutou anō tēnei i whakapono ai.

12 Nā, e kauwhautia nei a te Karaiti, tōna aranga ake i te hunga mate, he pēhea te kupu a ētahi o koutou, kāhore he aranga ake o te hunga mate? 13 Mehemea hoki kāhore he aranga o te hunga mate, kīhai anō a te Karaiti i ara. 14 Mehemea hoki kāhore a te Karaiti i ara, maumau noa tā mātou kauwhau, maumau noa tō koutou whakapono. 15 Āe rā, ka kitea hoki mātou he kaiwhakaatu teka i tā te Atua; nō te mea ka whakaaturia nei e mātou te Atua, nāna i whakaara ake a te Karaiti; kīhai nei i whakaarahia e ia, ki te kāhore te hunga mate e ara. 16 Ki te kāhore hoki te hunga mate e whakaarahia, kīhai anō a te Karaiti i whakaarahia. 17 Ā, mehemea kāhore a te Karaiti i ara, he mea hanga noa tō koutou whakapono; kei roto tonu koutou i ō koutou hara. 18 Me te hunga hoki kua moe atu i roto i a te Karaiti, kua ngaro rātou. 19 Ki te mea hei tēnei ao anake he tūmanako mā tātou ki a te Karaiti, nui atu te pōuri mō tātou i ō ngā tāngata katoa.

20 Ko tēnei kua ara a te Karaiti i te hunga mate, kua waiho hei mātāmua mō te hunga kua moe. 21 Nā te tangata nei hoki te mate, waihoki nā te tangata te aranga o te hunga mate. 22 I roto hoki i a Ārama ka mate katoa ngā tāngata, waihoki i roto i a te Karaiti ka whakaorangia katoatia. 23 Otiia ko tēnei, ko tēnei, i tōna ake tūranga. Ko te Karaiti te mātāmua; muri iho ko te hunga a te Karaiti ā tōna haerenga mai. 24 Ko reira te mutunga, ina oti te rangatiratanga te hoatu e ia ki te Atua, arā ki te Matua; ina memeha i a ia ngā kāwanatanga katoa, ngā mana katoa, me te kaha. 25 Kua takoto hoki te tikanga kia kīngi ia, kia meinga katoatia rā anō e ia ōna hoariri ki raro i ōna waewae. 26 Ko te hoariri whakamutunga e whakakāhoretia ko te mate. 27 Nō te mea, "Ka oti ngā mea katoa te pēhi e ia ki raro i ōna waewae." Otirā, i tāna kīanga, "Ka oti ngā mea katoa te pēhi ki raro i a ia," e mārama ana kua waiho i waho te kaipēhi o ngā mea katoa ki raro i a ia. 28 Ā, ka oti ngā mea katoa te pēhi e ia ki raro i a ia, ko reira hoki te Tama riro ai ki raro i te kaipēhi o ngā mea katoa ki raro i a ia, kia katoa ai te Atua i roto i te katoa.

29 Pēnei, ka aha te hunga e iriiria ana hei whakakapi mō te hunga mate? Ki te kāhore rawa te hunga mate e ara, he aha hoki rātou ka iriiria ai hei whakakapi mō te hunga mate? 30 He aha anō tātou ka tū wehi ai i ngā wā katoa? 31 Nā, ko tāku oati, nā tōku whakamanamana ki a koutou e ōku tēina, i roto i a Karaiti Īhu, inā, mō te mate ahau i ia rā, i ia rā. 32 Ha, mehemea ahau i whawhai ki te kararehe i Epeha, pērā ana me te tangata, he aha te pai ki ahau? Ki te kāhore te hunga mate e ara,

"E kai tātou, e inu,

ko āpōpō hoki tātou mate ai."

33 Kei whakapōhēhētia koutou: "Ki te kino ngā hoa, ka heke ki te kino ngā tikanga pai." 34 Oha ake ki te tika, ā, kaua e hara; kāhore hoki o ētahi mātauranga ki te Atua. I kōrero ai ahau kia whakamā ai koutou.

35 Otirā, tērā tētahi e kī mai, "Pēheatia ai te whakaarahanga o te hunga mate? He tinana aha hoki tō rātou ina haere mai?" 36 Kūware! Ko tāu e whakatō nā, e kore e puta ki te ora, ki te kāhore e mate. 37 Ā, ko tāu e whakatō nā, ehara i te tinana e puta ake ā mua tāu e whakatō nā, engari he kākano kau nō te wīti rānei, nō tētahi atu mea rānei. 38 E hoatu ana hoki e te Atua ki taua kākano he tinana, ko tāna i pai ai, ā, ki tēnei kākano, ki tēnei kākano, tōna ake tinana.

39 Ehara i te kikokiko kotahi ngā kikokiko katoa; engari, tērā anō tō te tangata kikokiko, ā, rerekē anō tō te kararehe kikokiko, rerekē tō te manu, rerekē tō te ika.

40 Ko ētahi tinana nō te rangi, ko ētahi tinana nō te whenua. Otiia, rerekē te korōria o ngā mea o te rangi, rerekē tō ngā mea o te whenua. 41 He korōria kē tō te rā, he korōria kē tō te marama, he korōria kē hoki tō ngā whetū; nā, poka kē te korōria o tētahi whetū i tō tētahi whetū.

42 He pērā anō te aranga o te hunga mate. E whakatōkia pirautia ana; e whakaarahia piraukoretia ana. 43 E whakatōkia hōnorekoretia ana; e whakaarahia korōriatia ana. E whakatōkia ngoikoretia ana; e whakaarahia kahatia ana. 44 E whakatōkia ana he tinana māori; e whakaarahia ana he tinana wairua.

Mehemea tērā he tinana māori, tērā anō hoki he tinana wairua. 45 He pēnei hoki te mea i tuhituhia, "Ko te tangata tuatahi, ko Ārama, i meinga hei tangata ora"; ko te Ārama whakamutunga ka waiho hei wairua whakaora. 46 He ahakoa rā ehara te mea wairua i te tuatahi, engari, te mea māori; nō muri te mea wairua. 47 Ko te tangata tuatahi nō te whenua, he mea oneone; ko te tangata tuarua nō te rangi. 48 Ko ngā mea oneone rite tonu ki te mea oneone; ko ngā mea o te rangi rite tonu ki te mea o te rangi. 49 Nā, kua mau nei ki a tātou te āhua o te mea oneone, waihoki ka mau anō ki a tātou te āhua o tō te rangi.

50 Ko tāku kōrero tēnei, e ōku tēina, e kore e tāu kia riro te rangatiratanga o te Atua i te kikokiko, i te toto; e kore anō te piraukore e riro i te pirau.

51 Nā, he mea huna tēnei ka kōrerotia nei e ahau ki a koutou. E kore tātou katoa e moe, engari, e whakaahuatia kētia tātou katoa. 52 E kore e aha, kimo kau te kanohi, i te tētere whakamutunga. E tangi hoki te tētere, ā, e whakaarahia ngā tūpāpaku, he mea piraukore, ā, ka whakaahuatia kētia tātou. 53 Kua takoto hoki te tikanga kia kākahuria te piraukore e tēnei pirau, kia kākahuria hoki te matekore e tēnei hanga matemate nei. 54 Heoi, ka oti tēnei pirau te whakakākahu ki te piraukore, me tēnei hanga matemate nei te whakakākahu ki te matekore, ko reira rite ai te kōrero i tuhituhia: "Horomia ake te mate e te wikitōria!"

55 "E te mate kei hea tōu wero?

I te rēinga kei hea tōu wikitōria?"

56 Ko te hara tō te mate wero; nā te ture hoki i kaha ai te hara. 57 Ki te Atua ia te whakawhetai nāna nei i hōmai te wikitōria ki a tātou, he meatanga nā tō tātou Ariki nā Īhu Karaiti.

58 Heoi, e ōku tēina aroha, kia ū, kei taea te whakakorikori, kia hira te mahi ki te Ariki i ngā wā katoa, e mātau ana hoki koutou, ehara i te maumau tō koutou māuiui i roto i te Ariki.

1 *Gal 1:11f. Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och som ni står fasta i. 2 *Rom 1:16, 1 Kor 1:21. Genom evangeliet blir ni frälsta, om ni håller fast vid ordet som jag förkunnade. Annars var det ingen mening med att ni kom till tro.

3 *Jes 53:5f. Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 *Jes 53:9, Hos 6:2, Jona 2:1. att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 5 *Luk 24:34, 36, Joh 20:19f. och att han visade sig för Kefas*15:5han visade sig för KefasPetrus enskilda möte med Jesus nämns också i Luk 24:34. och sedan för de tolv*15:5sedan för de tolvDetta möte beskrivs i Luk 24:36f, Joh 20:19f.. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder*15:6visade han sig för mer än femhundra bröderTroligen i Galileen där Jesu huvudsakliga verksamhet hade ägt rum (Matt 28:10). på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. 7 Sedan visade han sig för Jakob*15:7JakobHalvbror till Herren Jesus, omvänd först efter uppståndelsen (Joh 7:5) och sedan ledare för Jerusalemförsamlingen (Apg 21:18). och därefter för alla apostlarna*15:7därefter för alla apostlarnaKanske det möte som beskrivs i Matt 28:16f.. 8 *Apg 9:3f. Allra sist visade han sig också för mig*15:8Allra sist visade han sig också för migSe Apg 9:3f., som för ett ofullgånget foster.

9 *Gal 1:13, 1 Tim 1:15. Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 10 *Rom 15:18f, 1 Kor 3:10. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. 11 Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.

12 *Matt 22:23, Apg 17:32. Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. 15 *Apg 2:32. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår. 16 För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. 18 Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. 19 Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.

20 *Apg 26:23, Kol 1:18, Upp 1:5. Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen*15:20förstlingenDen första kärven av skörden som helgades till Gud. Se 3 Mos 23:10f. av de insomnade. 21 *1 Mos 2:17, 3:19, Rom 5:12f. Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. 22 Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. 23 *1 Tess 4:15f. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. 24 *Dan 2:44. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

25 *Ps 110:1, Apg 2:35, Ef 1:20f. Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den sista fienden berövas döden sin makt, 27 *Ps 8:7, Matt 28:18, Hebr 2:8. för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.*15:27 Ps 8:7.28 *1 Kor 3:23, 11:3. Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

29 Vad uppnår annars de som döper sig för de döda*15:29döper sig för de dödaSyftar kanske på en sedvänja bland gnostiker att låta döpa sig i döda släktingars ställe, något som avvisades av fornkyrkan. Paulus använder i så fall sedvänjan i sin argumentation för uppståndelsen utan att specifikt bejaka den ("de … 30Och vi").? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull? 30 *Rom 8:35f. Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? 31 *2 Kor 4:10f. Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder. 32 *2 Kor 4:11, 11:23. Om jag hade tänkt som människor i allmänhet*15:32tänkt som människor i allmänhetDvs att de döda inte uppstår. när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos*15:32vilddjuren i EfesosTroligen syftar det på händelsen i Apg 19:24f, silversmedernas uppror., vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.*15:32 Jes 22:13.33 Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor*15:33Dåligt sällskap fördärvar goda vanorDetta ordspråk återfinns hos den grekiske skalden Menander (342-290 f Kr).. 34 *Rom 13:11, Ef 5:14. Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.

35 Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? 36 *Joh 12:24. Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. 37 Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. 38 *1 Mos 1:11. Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form. 39 Alla kroppar*15:39kropparOrdagrant: "kött" (endast i denna vers). är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapsdjurs, fåglars och fiskars kroppar. 40 Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. 41 Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.

42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. 43 *Fil 3:21. Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. 44 Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. 45 *1 Mos 2:7. Så står det också skrivet: Den första människan, Adam,blev en levande varelse. Den siste Adam*15:45 1 Mos 2:7. blev en livgivande ande.*15:45Den siste AdamKristus (jfr Rom 5:14).

46 Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. 47 *1 Mos 2:7, Joh 3:13, 31. Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. 48 Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. 49 *1 Mos 5:3, Rom 8:29. Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

50 *Joh 3:5f. Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. 51 *1 Tess 4:15f. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, 52 *Matt 24:31. i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. 53 *2 Kor 5:2f. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54 Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.*15:54döden är uppslukad i segerJes 25:8. Det sista ordet, hebr. nésach, kan översättas antingen "seger" eller "evighet".55 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?*15:55 Hos 13:14.56 *Rom 3:20, 7:13. Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. 57 *1 Joh 5:5. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

58 Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.