1 Nā, mō ngā mea i tuhituhi mai nā koutou. He mea pai anō mō te tangata kia kaua e pā ki te wahine. 2 Otiia, he whakaaro kei moepuku, kia rite mā te tāne he wahine māna ake, ā, mā te wahine he tāne māna ake. 3 Kia puta te whakaaro pai o te tāne ki te wahine, hei te mea e tika ana; me tō te wahine hoki ki te tāne. 4 Ehara te wahine i te rangatira o tōna tinana ake, engari, te tāne; me te tāne anō, ehara ia i te rangatira o tōna ake tinana, engari, te wahine. 5 Kaua e kaiponu tētahi i tētahi; hāunga ia ki te āta whakaritea mō tētahi wā, kia ātea ai kōrua ki te nohopuku, ki te īnoi, ka hoki ai anō ki a kōrua, kei ai tō kōrua hiahia taikaha hei whakawai mā Hātana i a kōrua.

6 Otirā, ko tēnei kōrero āku he mea whakaae noa, ehara i te tikanga whakatakoto. 7 Ko tāku ia i pai ai, kia pēnei ngā tāngata katoa i ahau nei. Otirā, e hōmai ana e te Atua te āhua mōna ki ia tangata, ki ia tangata, ki tētahi ko tēnei, ki tētahi ko tērā.

8 Ko tāku kupu ia tēnei ki ngā takakau, ki ngā wāhine pouaru, he mea pai mō rātou kia kāti tonu me ahau nei. 9 Otirā, ki te kore e taea e rāua te whakamanawanui, me mārena. He pai ake hoki te mārena i te kakā o te ngākau.

10 Ko tāku whakahau ia tēnei ki te hunga whai hoa, ehara i ahau, engari ko te Ariki, "Aua te wahine e mawehe kē i tāna tāne." 11 Engari, ki te mawehe ia, me noho hoakore, me hohou rānei te rongo ki tāna tāne. Kaua hoki te tāne e whakarere i tāna wahine.

12 Ki ērā atu ia ko tāku kupu tēnei, ehara i te Ariki. Ki te mea he wahine kore whakapono tā tētahi o ngā tēina, ā, ka whakaae taua wahine kia noho tahi rāua, kaua ia e whakarērea e ia. 13 Ā, ko te wahine, he tāne kore whakapono tāna, ā, ka whakaae kia noho tahi rāua, kaua ia e whakarere tāna tāne. 14 Nō te mea e whakatapua ana te tāne whakapono kore e te wahine e whakatapua ana hoki te wahine e whakapono kore e te tāne. Me he kāhore, kua poke ā kōrua tamariki, tēnā ko tēnei, he tapu rātou.

15 Ki te mawehe kē ia te whakapono kore, māna e mawehe kē. E kore tētahi teina, tuahine rānei, e mau te here e ngā mea pēnā. Otirā, kua karangatia tātou e te Atua ki te rangimārie. 16 Mā te aha koe e mōhio ai, e tai, ka ora rānei i a koe tāu tāne? Ā, koe rānei, e te tāne, mā te aha ka mōhio ai, ka ora i a koe tāu wahine?

17 Heoi anake, kia rite ki tā te Atua tūwhanga ki tēnā, ki tēnā, ki tāna karangatanga hoki ki tēnā, ki tēnā, kia pērā tāna haere. Nā, ko tāku whakatakoto tēnā i roto i ngā hāhi katoa. 18 He mea kokoti tētahi i tōna karangatanga? Kaua e whakakāhoretia tōna kotinga. He mea kokotikore tētahi i tōna karangatanga? Kaua ia e kotia. 19 He mea kore noa iho te kotinga, he mea kore noa iho anō te kotingakore, engari ia te pupuri i ā te Atua ture. 20 Kia mau ia tangata ki tōna karangatanga, i karangatia ai ia. 21 He pononga koe i tōu karangatanga? Kaua e mānukanuka. Otirā, ki te wātea he haerenga noatanga atu mōu, me pēnā. 22 Ko te tangata hoki he pononga i tōna karangatanga i roto i te Ariki, he tangata tuku noa ia nā te Ariki. Waihoki ko te tangata ehara nei i te pononga i tōna karangatanga, he pononga ia nā te Karaiti. 23 Kua oti koutou te hoko ki te utu; aua e meinga hei pononga koutou mā te tangata. 24 E ōku tēina, ko te mahi a tēnei, a tēnei, i tōna karangatanga kia mau ia ki tēnā me te whakaaro anō ki te Atua.

25 Nā, mō ngā wāhina, kāhore a te Ariki tikanga ki ahau; tēnei ia tōku whakaaro, arā, tō te tangata i a ia nei tō te Ariki atawhai, i pono ai. 26 Nā reira, ki tōku whakaaro he pai tēnei mō te whakararu a tēnei wā, arā, he pai kia kāti tonu te tangata i a ia nei. 27 Kua herea koe ki te wahine? Kaua e whai kia wetekia. Ka oti koe te wewete i te wahine? Kaua e whāia he wahine. 28 Otiia, ki te mārena koe, kāhore ōu hara; ā, ki te mārena te wāhina, kāhore ōna hara. Otiia, tērā e pā mai he whakararu i te kikokiko ki taua hunga pēnā; heoi, me āta hanga ahau ki a koutou.

29 Ko tāku kupu ia tēnei, e ōku tēina, e tūtata ana te wā. Heoi, ināianei tērā e rite te hunga whai wāhine ki te hunga kāhore nei a rātou; 30 me te hunga e tangi ana, ānō kāhore rātou i te tangi; me te hunga e hari ana, ānō kāhore rātou i te hari; me te hunga e hoko ana, ānō kāhore ā rātou taonga; 31 me te hunga i a rātou tēnei ao, ānō kāhore ā rātou hē ki te ao. E memeha haere ana hoki te āhua o tēnei ao.

32 Otiia, ko tāku mea tēnei kia kaua koutou e mānukanuka. Ko tā te takakau e mānukanuka ai ko ngā mea a te Ariki, me pēhea tāna whakamānawareka ki te Ariki. 33 Ko te tangata whai hoa ia, e mānukanuka ana ki ngā mea o te ao, me pēhea tāna whakamānawareka ki tāna wahine. 34 Nā tērā anō te mea i rerekē ai te wahine whai hoa i te wāhina. Ko te wahine takakau, tāna e mānukanuka ai ko ngā mea a te Ariki, kia tapu tahi ai te tinana me te wairua. Ko te wahine whai hoa ia ka mānukanuka ki ngā mea o te ao, me pēhea tāna whakamānawareka ki tāna tāne.

35 Ko tēnei kōrero āku he mea kia hua ai he pai mō koutou anō; ehara i te mea kia māhangatia ai koutou, engari, mō te mea e haratau ana, kia ū ai koutou ki te Ariki, kāhore he mea hei rorona kē.

36 Nā, ki te whakaaro tētahi tangata e hē ana tāna tikanga ki tāna wāhina, mehemea kua pahure tōna taiohinga, ā, heoi anō tikanga, māna e mea tāna e pai ai, kāhore ōna hara; me mārena rāua. 37 Ko te tangata ia e ū ana i tōna ngākau, ā, kāhore he mea hei akiaki i a ia, kei a ia ake anō te tikanga mō tāna e pai ai, ā, kua oti tēnei te whakatakoto e tōna ngākau, kia waiho tāna wāhina, kei te pai tāna mahi. 38 Nā, he pai te mahi a te tangata e tuku ana kia mārenatia tāna wāhina; pai ake ia te mahi a te tangata kāhore e tuku kia mārenatia.

39 E herea ana te wahine e te ture i te mea e ora ana tāna tāne; ki te mate ia te tāne, kua wātea ia ki te mārena ki tāna e pai ai; otirā i roto i te Ariki. 40 Ki tōku whakaaro ia, nui kē atu tōna hari ki te kāti tonu ia. Ā, ki tāku mahara kei ahau anō hoki te Wairua o te Atua.

1 När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. 2 Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. 4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

5 Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. 7 *Matt 19:11f. Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.

8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 *1 Tim 5:14. Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man –*7:10en befallning som inte är min utan HerrensSe Matt 5:32, 19:9.11 skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.

12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.

15 Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. 16 För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

17 Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom*7:17så som Gud har kallat honomAnnan översättning: "så som han var när Gud kallade honom".. Det föreskriver jag i alla församlingar. 18 Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det*7:18ändra på detDet hände att judar som ville assimileras till den grekiska kulturen försökte dölja sin omskärelse genom en operation (jfr 1 Mack 1:15).. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig. 19 *Gal 5:6, 6:15. Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

20 Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. 21 Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det*7:21Men kan du bli fri, bli hellre detAnnan översättning: "Även om du kan bli fri, förbli hellre (slav)". Det var dock inte ovanligt att slavar kunde arbeta extra, tjäna ihop egna pengar och till slut köpa sin frihet.. 22 *Rom 6:18, 22, Gal 5:13. Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav. 23 *1 Kor 6:20. Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor. 24 Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.

25 När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. 26 *Jer 16:2f. Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. 27 Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. 28 Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er.

29 Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, 30 och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, 31 *1 Joh 2:17. och de som brukar den här världen som om de inte brukade*7:31inte brukadeAnnan översättning: "inte förbrukade". den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång, 32 och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer.

Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. 33 Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, 34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. 35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.

36 Men om någon*7:36 om någonDet är här troligen fråga om fadern, som tvekar om han ska gifta bort sin ogifta dotter (ordagrant: "sin jungfru"). Enligt en annan tolkning handlar vers 36-38 om en fästman som undrar om han ska gifta sig med sin fästmö ("sin jungfru"). tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen*7:36giftasvuxenAnnan översättning: "överårig". och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. 37 Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.*7:37och inte är under tvångDvs att kvinnan själv är villig att förbli ogift.38 Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.

39 *Rom 7:2. En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. 40 Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande*7:40jag tror att även jag har Guds AndeRetoriskt blygsam ironi..