1 Nā, mō ngā mea wairua, e ōku tēina, kāhore ahau e pai kia kūware koutou. 2 E mātau ana koutou, i a koutou e tauiwi ana, he mea kāhaki koutou ki ngā whakapakoko reokore, me koutou i kāhakina rā. 3 Koia ahau ka whakakite nei ki a koutou, e kore tētahi tangata, nā te Wairua nei o te Atua āna kōrero, e kī, "He mea kanga a Īhu!" E kore anō e taea e tētahi te mea, "Ko Īhu te Ariki" ki te kāhore te Wairua Tapu.

4 Nā, he maha ngā wehewehenga o ngā mea e hōmai ana, kotahi anō ia Wairua, 5 ā, he maha ngā wehewehenga o ngā minitatanga, kotahi anō ia Ariki. 6 He maha anō hoki ngā tū āhua o ngā mahi; kotahi anō ia Atua hei mahi i ngā mea katoa i roto i te katoa.

7 Otirā, e hōmai ana ki tēnā, ki tēnā, te whakakitenga a te Wairua hei pai. 8 E hōmai ana hoki ki tētahi e te Wairua te kupu whakaaro; ki tētahi atu ko te kupu mātau, he mea nā taua Wairua anō; 9 ki tētahi atu ko te whakapono, nā taua Wairua rā anō; ki tētahi atu ko ngā mana whakaora, nā taua Wairua anō; 10 ki tētahi atu ko ngā mahi merekara; ki tētahi atu ko te mahi poropiti; ki tētahi atu ko te mātauranga ki ngā wairua; ki tētahi atu ko ngā reo huhua; ki tētahi atu ko te whakamāoritanga i ngā reo. 11 Nā, ko ēnei mea katoa, he mea mahi nā taua Wairua kotahi rā anō, ko ia hei tuwha i tāna e pai ai ki tētahi, ki tētahi.

12 Pērā hoki i te tinana e kotahi ana, he tini anō ōna wāhi, ā, ko ngā wāhi katoa o taua tinana kotahi, ahakoa tini, kotahi anō tinana; he pērā hoki a te Karaiti. 13 Kotahi nei hoki te Wairua i iriiria ai tātou katoa ki roto ki te tinana kotahi, ahakoa ngā Hūrai, ahakoa ngā Kariki, ahakoa herehere, ahakoa rangatira; kotahi tonu te Wairua i whakainumia mai ai tātou katoa.

14 Ehara hoki te tinana i te wāhi kotahi, engari he tini. 15 Ki te mea te waewae, "He teka nō te tinana ahau, ehara hoki ahau i te ringa"; ehara mā tēnā e kāhore ai ia hei wāhi mō te tinana? 16 Ki te mea te taringa, "He teka nō te tinana ahau, ehara hoki ahau i te kanohi"; ehara mā tēnā e kāhore ai ia hei wāhi mō te tinana? 17 Mehemea hoki he kanohi te tinana katoa, kei hea te wāhi hei whakarongo? Mehemea he whakarongo tā te katoa, kei hea te wāhi hei hongi? 18 Ko tēnei, kua oti i te Atua te whakanoho tēnei wāhi, tēnei wāhi, ki roto ki te tinana, āna hoki i pai ai. 19 Mehemea hoki kotahi anō wāhi rātou katoa, kei hea te tinana? 20 Ko tēnei, he tini ngā wāhi, kotahi anō te tinana.

21 E kore hoki te kanohi e āhei te mea ki te ringa, "Kāhore āku mahi māu"; te māhunga rānei ki ngā waewae, "Kāhore āku mahi mā kōrua." 22 Engari, ko ngā wāhi o te tinana e kīia ana he ngoikore, nui rawa te mahi, mā ērā; 23 ko ngā wāhi hoki o te tinana e kīia ana e tātou he iti te hōnore, nui atu te hōnore e whakataua iho ana e tātou ki ērā; nui atu hoki te ātaahua ki ō tātou wāhi marutuna; 24 ko ō tātou wāhi ātaahua ia kāhore he aha e meatia ai; heoi he mea huihui mārire nā te Atua ngā wāhi o te tinana, he mea whakarite mārie, nui atu hoki te hōnore i hoatu e ia ki te wāhi i hapa; 25 kia kore ai he wehewehenga o te tinana; engari kia kotahi tonu te whakaaro o ngā wāhi mō tētahi, mō tētahi. 26 Ā, ki te mamae tētahi wāhi, mamae tahi ana ngā wāhi katoa; ki te whakahōnoretia tētahi wāhi, hari tahi ana ngā wāhi katoa.

27 Nā, ko koutou te tinana o te Karaiti, he wāhi anō nōna tēnei, tēnei. 28 Ā, kua whakanohoia e te Atua ētahi i roto i te hāhi, ko ngā āpōtoro ki mua, tuarua ko ngā poropiti, tuatoru ko ngā kaiwhakaako, muri iho ko ngā merekara, me i reira ko ngā mana whakaora, ko ngā hoa mahi, ko ngā kaiwhakahaere tikanga, ko ngā reo huhua.

29 He āpōtoro oti katoa? He poropiti oti katoa? He kaiwhakaako katoa? He kaimahi katoa i te merekara? 30 Kei te katoa oti ngā mana whakaora? E kōrero katoa ana oti i ngā reo? He kaiwhakamāori anake rānei? 31 Nā, whāia ngā mea hōmai papai rawa.

Tēnei ia te ara tino pai rawa, māku e whakaatu ki a koutou.

1 När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. 2 *Ef 2:11f, 1 Tess 1:9. Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. 3 *Fil 2:11, 1 Joh 4:2. Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren*12:3Jesus är HerrenNT tillskriver Jesus det högsta Gudsnamnet, Herren (hebr. Jhvh)." annat än i kraft av den helige Ande.

4 *Rom 12:6, 1 Petr 4:10. Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. 6 Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

7 Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. 8 *1 Kor 14:26. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. 9 *Luk 10:9. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 *Apg 2:4, 1 Joh 4:1f. en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 *1 Kor 7:7, Ef 4:7. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

12 *Rom 12:4f, 1 Kor 10:17. Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 13 *Gal 3:27f, Ef 2:18. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss*12:13utgjuten över ossAnnan översättning: "att dricka"..

14 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. 15 Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? 18 Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. 19 Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?

20 Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. 21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." 22 Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som våra anständigare delar inte behöver.

Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, 25 för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. 26 Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.

27 *Rom 12:5, Ef 5:30, Kol 1:24. Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. 28 *Rom 12:8, Ef 4:11f, 2:20. Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. 29 Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? 30 Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? 31 *1 Kor 13, 14:1. Men sträva*12:31Men strävaAnnan översättning: "Men ni strävar". efter de nådegåvor som är störst.

Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra: