1 Whāia te aroha; kia matenui ki ngā mea wairua, ko te mea nui rawa ia kia poropiti koutou. 2 Ki te mea he reo kē te kōrero a tētahi, ehara tāna i te kōrero ki ngā tāngata, engari ki te Atua. E kore hoki te tangata e mātau; heoi e kōrero ana ia, arā te wairua, i ngā mea ngaro. 3 Ko te tangata ia e poropiti ana, e kōrero ana ia ki ngā tāngata hei hanga i te pai, hei whakahirihiri, hei whakamārie. 4 Ko te tangata e kōrero ana he reo kē, e hanga ana i te pai mōna ake; ko te tangata ia e poropiti ana e hanga ana i te hāhi. 5 He pai tonu ki ahau me i kōrero koutou i ngā reo kē, erangi ia kia poropiti koutou. Nui atu hoki te poropiti i te tangata kōrero i ngā reo, ki te kore ia e whakamāori, hei hanga mō te whare, arā mō te hāhi.

6 Nā, e ōku tēina, ki te haere atu ahau ki a koutou me te kōrero i ngā reo kē, mā te aha ka whiwhi ai koutou i te pai i ahau, ki te mea ehara tāku kōrero ki a koutou i te whakakite, i te mātauranga, i te mahi poropiti, i te whakaako rānei? 7 Nā, ahakoa ngā mea kāhore he ora, he reo tōna, he pūtōrino rānei, he hāpa rānei, ki te kore e puta kē te tangi, me pēhea e mōhiotia ai te rangi o te pūtōrino, o te hāpa rānei? 8 Ki te kāhore hoki e mārama te tangi o te tētere, ko wai e takatū ki te whawhai? 9 Waihoki ko koutou, ki te kāhore ō koutou arero e kōrero i te kupu mārama, me pēhea ka mōhiotia ai te mea i kōrerotia? E kōrero hoki koutou ki te hau. 10 Tēnā pea kei te ao aua reo maha, heoi kāhore he reo tikangakore. 11 Nā, ki te kore e kitea e ahau te tikanga o te reo, ka meinga ahau e te tangata e kōrero ana he tautangata; hei tautangata anō ki ahau taua tangata e kōrero ana. 12 Me koutou anō, ka matenui nā koutou ki ngā mea wairua, me whai kia hira tō koutou pai hei hanga i te whare, arā i te hāhi.

13 Nā, ko te tangata e kōrero ana i te reo kē, me īnoi kia taea e ia te whakamāori. 14 Ki te mea hoki he reo kē tōku ina īnoi, ko tōku wairua te īnoi ana; ko tōku mahara ia kāhore he hua. 15 Me pēhea rā? Ka īnoi ahau i runga i te wairua, ā, ka īnoi anō i runga i te mahara; ka waiata ahau i runga i te wairua, ka waiata anō i runga i te mahara. 16 Pēnei, mehemea ki te whakapai koe i runga i te wairua, me pēhea te tangata e noho ana i te wāhi o te kūware ka mea ai, "Āmine" ki tāu whakawhetai? E kore hoki ia e mōhio ki tāu e kōrero ai. 17 He pono ka pai tāu whakawhetai, otiia e kore e hangā te pai o tērā.

18 E whakawhetai ana ahau ki te Atua, mōku i kōrero i ngā reo maha atu i o koutou katoa; 19 otiia, i roto i te hāhi, pai kē atu ki ahau te kōrero i ngā kupu e rima i runga i te mahara, hei ako mō ērā atu, i te kōrero i ngā kupu tekau mano i te reo kē.

20 E ōku tēina, aua ō koutou mahara e whakatupu tamariki; ko te mauāhara ia, tēnā hei kōhungahunga koutou, engari ko ngā mahara kia kaumātua. 21 Ka oti te tuhituhi i roto i te ture:

"He tangata reo kē,

he ngutu kē

hei kaikōrero māku ki tēnei iwi;

heoi e kore tonu rātou e rongo ki ahau,"

e ai tā te Ariki.

22 Nō reira, hei tohu ngā reo kē, ehara ki te hunga whakapono, engari ki te hunga kāhore e whakapono. Ko te mahi poropiti ia he tohu, ehara ki te hunga kāhore e whakapono, engari ki te hunga e whakapono ana.

23 Nā, ki te huihui te hāhi katoa ki te wāhi kotahi, ā, ka kōrero te katoa i ngā reo, ā, ka tomo mai te hunga kūware, te hunga whakapono kore, e kore rānei rātou e mea he pōrangi koutou? 24 Tēnā, ka poropiti katoa, ā, ka tapoko mai tētahi tangata whakapono kore, kūware rānei, ka mau tōna hē i te katoa, ka whakawākia e te katoa. 25 Ka whakakitea ngā mea ngaro o tōna ngākau; nā, ka takoto tāpapa ia, ka koropiko ki te Atua, me tāna kī ake anō, "He pono kei roto i a koutou te Atua!"

26 Nā, e pēhea ana tēnā, e ōku tēina? Ka huihui koutou, he waiata tā tētahi o koutou, he whakaako tā tētahi, he reo tā tētahi, he whakakitenga tā tētahi, he whakamāoritanga tā tētahi. Meinga ngā mea katoa hei hanga mō te whare. 27 Ki te kōrero tētahi i te reo kē, kia tokorua, kei neke ake i te tokotoru ki te kōrero, me takikotahi; kia kotahi hoki hei whakamāori. 28 Ki te kāhore ia he kaiwhakamāori, kaua ia e kōrero i roto i te hāhi; engari me kōrero ki a ia anō, ki te Atua hoki.

29 Kia tokorua, kia tokotoru ngā poropiti hei kōrero, mā ētahi e hurihuri atu. 30 Ki te whakakitea mai ia he mea ki tētahi e noho noa ana, me noho puku tō mua. 31 E āhei hoki koutou katoa te poropiti takitahi, kia ako ai te katoa, kia whakamārietia ai te katoa. 32 E ngohengohe ana hoki ki ngā poropiti ngā wairua o ngā poropiti. 33 Ehara hoki te Atua i te Atua o te whakararuraru, engari nō te rangimārie.

E pērā ana hoki i roto i ngā hāhi katoa o te hunga tapu. 34 Kaua ngā wāhine e kōrero i roto i ngā hāhi. E kore hoki rātou e tukua kia kōrero; engari me whakarongo mārie, ko tā te ture hoki tēnā e mea nei. 35 Ki te hiahia hoki rātou ki te ako i tētahi mea, me ui ki ā rātou tahu i roto i te whare. He mea whakamā hoki kia kōrero te wāhine i roto i te hāhi.

36 He aha? I puta mai koia te kupu a te Atua i a koutou? I tae atu rānei ki a koutou anake? 37 Ki te mea tētahi he poropiti ia, he tangata rānei i te Wairua, māna e whakaae ki āku e tuhituhi atu nei ki a koutou, he ture ēnā nā te Ariki. 38 Otirā, ki te kūware tētahi, waiho atu kia kūware ana.

39 Nā, e ōku tēina, matenuitia te mahi poropiti, kaua hoki e rīria te kōrero i ngā reo kē. 40 Otirā, kia ātanga te mahi i ngā mea katoa, kia tōtika.

1 *1 Kor 12:1, 31, 13:4, 14:12. Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. 2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. 4 Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. 5 *4 Mos 11:29. Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd.

6 *1 Kor 12:8. Bröder, tänk om jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, ifall jag inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7 På samma sätt är det med livlösa instrument som ger ljud ifrån sig, till exempel flöjt eller harpa. Om det inte är någon skillnad mellan tonerna, hur ska man då kunna förstå vad som spelas? 8 *4 Mos 10:9. Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?

9 Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften. 10 Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening*14:10utan meningAnnan översättning: "utan ljud".. 11 Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. 12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd.

13 Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.

15 Vad innebär då detta? Jo, jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet. 16 Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd.

18 Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.

20 *Ef 4:14f, Hebr 5:12f, 1 Petr 2:2. Bröder, var inte barn till förståndet. Nej, var barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. 21 Det står skrivet i lagen*14:21lagenHär en sammanfattande beteckning för hela GT. Citatet är hämtat från Jes 28:11f. Det obegripliga tal som folket fick höra när landet invaderats av assyrierna var ett tecken på Guds dom över folket.: Genom främmande språk och främmande läppar ska jag tala till detta folk, och inte ens då ska de lyssna till mig, säger Herren. 22 Alltså är tungomålen ett tecken inte för de troende utan för de otroende, medan profetian är ett tecken inte för de otroende*14:22ett tecken … för de otroendeEtt domens tecken. utan för de troende.

23 Om nu hela församlingen samlas och alla talar tungomål och det kommer in några som inte förstår eller inte tror, säger de då inte att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 *Jes 45:14, Sak 8:23, Joh 16:8, Hebr 4:12f. Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: "Gud finns verkligen i er*14:25i erAnnan översättning: "hos er".!"

26 *1 Kor 12:8f. Hur ska det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm*14:26en psalmUr Psaltaren. Ofta sjöng en försångare verserna medan församlingen stämde in i ett omkväde, t ex Halleluja., en undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål får två eller högst tre tala, en i sänder, och någon ska uttyda. 28 Finns det ingen som uttyder ska tungomålstalaren vara tyst i församlingen och i stället tala för sig själv och för Gud.

29 *1 Tess 5:20f, 1 Joh 4:1. Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33 *Rom 15:33. för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.

Liksom i alla de heligas församlingar 34 *1 Mos 3:16, 1 Kor 11:3, 1 Tim 2:11f, 1 Petr 3:1. ska kvinnorna vara tysta i era församlingar. De får inte tala utan ska underordna sig, som också lagen säger. 35 Vill de veta något ska de fråga sina män därhemma, för det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Var det kanske från er som Guds ord gick ut? Eller var det bara till er det kom?

37 *2 Kor 10:7, 1 Joh 4:6. Om någon tror sig vara profet eller andlig, ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.*14:38är han själv inte erkändUnderförstått: av Gud. Andra handskrifter: "är det hans egen sak".

39 Alltså, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 *Kol 2:5. Men låt allt ske värdigt och med ordning.