1 Ā, nō ka tata rātou ki Hiruhārama, ka tae ki Petapaki, ki Maunga Ōriwa, ka tonoa atu e Īhu ngā ākonga tokorua, 2 ka mea ia ki a rāua "Haere ki te kāinga e anga mai ana ki a kōrua; nā, ka kite tonu kōrua i tētahi kāihe e here ana me tāna kūao; wetekia, ka ārahi mai ki ahau. 3 Ā, ki te whai kupu tētahi tangata ki a kōrua, kī atu, ‘E mea ana te Ariki ki a rāua māna’; nā, ka tukua tonutia mai rāua e ia."
4 I meinga tēnei katoa hei whakarite mō te kupu a te poropiti, i mea ai:
5 "Mea atu ki te tamāhine o Hiona,
‘Nā, ko tōu kīngi e haere mai nā ki a koe,
he ngākau māhaki tōna, e noho ana i runga i te kāihe,
i te kūao hoki, i te tama a te kāihe.’ "
6 Nā, haere ana ngā ākonga, meatia ana tā Īhu i mea ai ki a rāua: 7 ārahina mai ana te kāihe me te kūao, whārikitia ana ki runga ō rāua kākahu, ā, noho ana ia ki runga. 8 Ā, he nui rawa te hui ki te whāriki i ō rātou kākahu ki te ara; ko ētahi i tapahi manga mai i ngā rākau, ā, whārikitia ana ki te ara. 9 Ko ngā mano i haere i mua, me te hunga i haere i muri, kei te karanga, kei te mea,
"Ohana ki te Tama a Rāwiri!
Ka whakapaingia tēnei e haere mai nei i runga i te ingoa o te Ariki!
Ohana i runga rawa!"
10 Ā, nō ka uru ia ki Hiruhārama, ka oho katoa te pā, ka mea, "Ko wai tēnei?"
11 Ka mea te mano, "Ko Īhu tēnei, ko te poropiti o Nahareta o Karirī."
12 Ā, ka tomo a Īhu ki te temepara o te Atua, nā, peia katoatia ana e ia te hunga e hoko mai ana, e hoko atu ana i roto i te temepara, turakina ake ngā tēpu a ngā kaiwhakawhitiwhiti moni, me ngā nohoanga o te hunga hoko kūkupa. 13 Ā, ka mea ki a rātou, "Kua oti te tuhituhi, ‘Ka kīia tōku whare he whare īnoi’; heoi, kua oti nei te mea e koutou hei ana mō ngā kaipāhua."
14 Ā, i haere mai ki a ia ki roto ki te temepara ngā matapō me ngā kopa, ā, whakaorangia ake rātou e ia. 15 Nō te kitenga ia o ngā tohunga nui, o ngā karaipi i ngā mea whakamīharo i meatia e ia, i ngā tamariki hoki e karanga ana i te temepara, e mea ana, "Ohana ki te Tama a Rāwiri"; ka riri rātou. 16 Ka mea ki a ia, "E rongo ana koe ki tā ēnei e mea nei?"
Ka mea a Īhu ki a rātou, "Āe rā; kīanō koutou i kite noa, ‘Pūmau tonu i a koe te whakamoemiti a te waha o ngā kōhungahunga, o ngā mea ngote ū’?"
17 Ā, ka mahue rātou i a ia, haere ana ia ki waho o te pā, ki Petani, ā, moe ana i reira.
18 Nā, i te ata, i a ia e hoki ana ki te pā, ka hiakai ia. 19 Ā, i tōna kitenga i tētahi piki i te taha o te ara, ka haere ia ki taua rākau, heoi, kīhai i kitea tētahi mea i runga, he rau anake. Ka mea ia ki te rākau, "Kei whai hua koe ā ake ake!" Ā, maroke tonu ake te piki.
20 Ā, nō te kitenga o ngā ākonga, ka mīharo, ka mea, "I pēheatia i hohoro ai te maroke o te piki nei?"
21 Nā, ka whakahoki a Īhu, ka mea ki a rātou, "He pono tāku e mea nei ki a koutou, me he whakapono tō koutou, kāhore i ruarua te whakaaro, e kore e meatia e koutou ko tēnei anake i meatia nei ki te piki, engari, ahakoa mea noa koutou ki tēnei maunga, ‘Kia rangā atu koe, kia whakatakā ki te moana’; ka meatia. 22 Ko ngā mea katoa hoki e tono ai koutou ina īnoi, ki te whakapono, ka riro i a koutou."
23 Ā, ka tae ia ki roto ki te temepara, ka haere mai ngā tohunga nui me ngā kaumātua o te iwi, i a ia anō e ako ana, ā, ka mea, "Tēnā koa te mana i meatia ai ēnei mea e koe? Nā wai hoatu tēnei mana ki a koe?"
24 Nā, ka whakahoki a Īhu, ka mea ki a rātou, "Māku e ui ki a koutou kia kotahi kupu, ki te kōrerotia e koutou ki ahau, māku hoki e kōrero ki a koutou te mana i mea ai ahau i ēnei mea. 25 Ko te iriiringa a Hoani, nō hea koia? Nō te rangi, nō ngā tāngata rānei?"
Ā, ka kōrerorero rātou ki a rātou anō, ka mea, "Ki te mea tātou, ‘Nō te rangi,’ e mea mai ia ki a tātou, ‘Ha, he aha koutou tē whakapono ai ki a ia?’ 26 Ā, ki te mea tātou, ‘Nō ngā tāngata’– ka wehi tātou i te mano; ki tā rātou katoa hoki he poropiti a Hoani."
27 Nā, ka whakahoki rātou ki a Īhu, ka mea, "Kāhore mātou e mōhio."
Nā, ko tāna meatanga ki a rātou, "E kore anō e kōrerotia e ahau ki a koutou te mana i mea ai ahau i ēnei mea."
28 "Nā, e pēhea ana tō koutou whakaaro? Tokorua ngā tama a tētahi tangata; ā, ka haere ia ki tō mua, ka mea, ‘E tama, haere ki te mahi āianei ki tāku māra wāina.’ 29 Nā, ka whakahoki ia, ka mea, ‘Kāhore ahau e pai’; otirā, i muri iho ka puta kē tōna whakaaro, ā, haere ana. 30 Ā, ka haere mai ia ki te tuarua, ka pērā anō tāna kupu. Nō, ka whakahoki tērā, ka mea, ‘E kara, ka haere ahau’; ā, kīhai i tae. 31 Ko wai o taua tokorua i mea i tā tōna matua i pai ai?"
Ka mea rātou ki a ia, "Ko tō mua."
Ka mea a Īhu ki a rātou, "He pono tāku e mea nei ki a koutou, ko ngā pupirikana me ngā wāhine kairau e tika ana i mua i a koutou ki te rangatiratanga o te Atua. 32 I haere hoki a Hoani ki a koutou rā te ara o te tika, ā, kīhai koutou i whakapono ki a ia; tēnā ko ngā pupirikana me ngā wāhine kairau i whakapono ki a ia; ko koutou ia, i tō koutou kitenga, kīhai i puta kē ō koutou whakaaro i muri, kīhai i whakapono ki a ia."
33 "Whakarongo ki tētahi atu kupu whakarite. Tērā tētahi rangatira whare i whakatō i te māra wāina, ā, taiepatia ana, ā taka noa, keria ana e ia te takahanga wāina i roto, hangā ana tētahi whare tiketike, tukua ana e ia ki ngā kaimahi, ā, haere ana ia ki tawhiti. 34 Ā, nō ka tata te pō hua, ka tonoa e ia āna pononga ki ngā kaimahi, ki te tiki i ōna hua.
35 "Nā, ka mau ngā kaimahi ki āna pononga, whiua ana tētahi, whakamatea ana tētahi, ā, ākina ana tētahi ki te kōhatu. 36 Nā, ka tonoa anō e ia ētahi atu pononga, he tokomaha atu i ō mua; heoi, i pērātia anō rātou. 37 Nā, muri rawa iho, ka tono ia i tāna tama ki a rātou, i mea ia, ‘E hopohopo rātou ki tāku tama.’
38 "Nō te kitenga ia o ngā kaimahi i te tama, ka mea ki a rātou anō, ‘Ko te tangata tēnei mōna te kāinga; tēnā, tātou ka whakamate i a ia, ka tango i tōna kāinga.’ 39 Nā, ka mau rātou ki a ia, maka ana ki waho o te māra wāina, ā, whakamatea iho.
40 "Nā, ina tae te rangatira o te māra wāina, ka pēheatia e ia aua kaimahi?"
41 Ka mea rātou ki a ia, "Pōuriuri ana āianei tāna whakangaro i taua hunga whakarihariha; ā, ka tukua te māra wāina ki ētahi atu kaimahi, ki te hunga e tukua ai ki a ia ngā hua i ngā pō hua."
42 Ka mea a Īhu ki a rātou, "Kīanō koutou i kite noa i roto i ngā karaipiture?
‘Ko te kōhatu i kapea e ngā kaihanga,
kua meinga tēnei hei upoko mō te kokonga;
nā te Ariki tēnei,
he mea whakamīharo hoki ki ō tātou kanohi!’
43 "Koia, ahau ka mea nei ki a koutou, Ka tangohia te rangatiratanga o te Atua i a koutou, ā, ka hoatu ki tētahi iwi, e puta ai ngā hua o taua rangatiratanga. 44 Ko te tangata e hinga ki runga ki tēnei kōhatu, nā, mongamonga ana ia; ki te taka ia taua kōhatu ki runga ki tētahi, nā, ngotangota noa ia me he puehu."
45 Ā, ka rongo ngā tohunga nui me ngā Parihi ki āna kupu whakarite, ka mōhio mō rātou āna kōrero. 46 Nā, i a rātou e whai ana kia hopukia ia, ka wehi i te mano, ki tā rātou hoki he poropiti ia.
1 Mark 11:1f, Luk 19:29f. När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, sände Jesus i väg två lärjungar 2 och sade till dem: "Gå in i byn där framför er. Där ska ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl21:2åsna … med ett fölDe övriga evangelisterna nämner endast fölet som Jesus red på. Troligen var modern en trygghet för det ovana fölet (Mark 11:2). Åsnan var fredens djur (jfr t ex Dom 5:10), till skillnad från hästen som förknippades med krig (5 Mos 20:1, Ps 33:17). bredvid sig. Ta loss dem och led dem till mig. 3 Och om någon säger något till er, ska ni svara: Herren behöver dem. Och han ska strax skicka i väg dem21:3Och han ska strax skicka i väg demSyftar antingen på ägaren, som släpper åsnorna, eller på Herrens löfte att sända tillbaka dem (jfr Mark 11:3).." 4 Detta hände för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas:
5 Säg till dottern Sion:
Se, din kung kommer till dig,
ödmjuk och ridande på en åsna,
på en arbetsåsnas föl.21:5 Sak 9:9. "Dottern Sion" var en bild för Jerusalem och dess folk (jfr t ex Mika 4:8).
6 Mark 11:4f, Luk 19:32f. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. 7 Joh 12:12f. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. 8 2 Kung 9:13. Den stora folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. 9 Matt 23:39, Luk 19:38. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: "Hosianna21:9HosiannaHebr. "Fräls!" (Ps 118:25), ett bönerop som med tiden blev ett liturgiskt hyllningsrop., Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
10 När han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" 11 Matt 21:46. Folket svarade: "Det är Profeten21:11ProfetenSe not till Joh 1:21., Jesus från Nasaret i Galileen."
12 5 Mos 14:24f, Mark 11:15f, Luk 19:45f, Joh 2:14f. Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där i templet21:12alla som sålde och köpte där i templetPilgrimer kunde växla till den lokala valutan och köpa offerdjur (5 Mos 14:26) i butiker utanför själva tempelplatsen. När affärsverksamheten flyttade in i templet, störde det rabbinernas undervisning (Luk 2:46) och hedningarnas böner (Jes 56:7).. Han välte växlarnas bord och duvförsäljarnas stolar 13 Jer 7:11. och sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus. Men ni har gjort det till ettrövarnäste!"21:13 Jes 56:7, Jer 7:11.
14 På tempelplatsen21:14tempelplatsenDe blinda och lama höll till här på "hedningarnas förgård" (jfr 2 Sam 5:8). kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. 15 När översteprästerna och de skriftlärda såg de under han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de upprörda 16 och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Av barns och spädbarns mun har du berett en lovsång?"21:16 Ps 8:3, citerat efter grekiska Septuaginta. Där översätts hebreiskans "makt" med "lovsång" för att förklara hur Gud kunde bereda en "makt" av barnens mun.17 Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.
18 Mark 11:12f, 20f. När Jesus tidigt på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 19 Han såg ett fikonträd vid vägen och gick fram till det, men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig mer ska det komma frukt från dig." Och genast vissnade fikonträdet.
20 När lärjungarna såg det, blev de förundrade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" 21 Matt 17:20, Luk 17:6. Jesus svarade dem: "Jag säger er sanningen: Om ni har tro och inte tvivlar, så kan ni göra inte bara sådant som med fikonträdet. Ni ska till och med kunna säga till det här berget: Lyft dig och kasta dig i havet, och det ska ske. 22 Matt 7:7, 18:19, Joh 15:7, 1 Joh 3:22. Allt vad ni ber om i er bön ska ni få, när ni tror."
23 Mark 11:27f, Luk 20:1f, Apg 4:7. Jesus gick upp till templet och undervisade. Då kom översteprästerna och folkets äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Och vem har gett dig den fullmakten?" 24 Jesus svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Svarar ni mig på den, så ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra det här. 25 Johannes dop, varifrån kom det? Från himlen eller från människor?"
De samrådde med varandra och sade: "Säger vi: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 26 Matt 14:5, Mark 6:20. Men säger vi: Från människor, så måste vi akta oss för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet." 27 Därför svarade de: "Vi vet inte." Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."
28 "Vad tänker ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå och arbeta i vingården i dag. 29 Jag vill inte, svarade han. Men längre fram ångrade han sig och gick. 30 Matt 7:21. Sedan kom mannen till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre. Men han gick inte. 31 Luk 7:20f, 18:14. Vem av de två gjorde faderns vilja?" De svarade: "Den förste."
Jesus sade till dem: "Jag säger er sanningen: Tullindrivare och prostituerade ska gå före er in i Guds rike. 32 Luk 3:10f. Johannes kom till er på rättfärdighetens väg och ni trodde inte på honom, men tullindrivarna och de prostituerade trodde på honom. Och trots att ni såg det, ångrade ni er inte ens senare och trodde på honom.
33 Ps 80:9, Mark 12:1f, Luk 20:9f. Lyssna på en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress21:33vinpressVinpressen bestod av två små bassänger uthuggna i klippan. I den övre trampade man druvorna (Amos 9:13) så att druvsaften rann ner i den nedre (Hagg 2:17). och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.
34 När skördetiden närmade sig, sände han sina tjänare till vinodlarna för att få sin del av frukten. 35 Men vinodlarna tog fast hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. 36 Återigen sände han andra tjänare, fler än de förra. Men de gjorde på samma sätt med dem.
37 Till sist sände han sin son till dem och sade: Min son kommer de att ha respekt för. 38 Matt 26:3f, 27:1, Joh 11:53. Men när vinodlarna fick se sonen sade de till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, kastade ut honom ur vingården och dödade honom. 40 När nu vingårdens herre kommer, vad ska han då göra med dessa vinodlare?"
41 De svarade honom: "Han ska ge de onda en ond död och arrendera ut vingården till andra vinodlare som ger honom frukten i rätt tid." 42 Jes 28:16, Apg 4:11, 1 Petr 2:4f. Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna:
Stenen som husbyggarna förkastade
har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.21:42 Ps 118:22f. Annan översättning: "… underbar är den i våra ögon".
43 Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad."21:44 Vers 44 saknas i några handskrifter (återfinns i Luk 20:18).
45 Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var dem som han talade om. 46 De ville gripa honom men var rädda för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.