1 "He rite hoki te rangatiratanga o te rangi ki tētahi rangatira whare, i haere i te atatū ki te kōrero kaimahi mō tāna māra wāina. 2 Ā, nō ka oti te whakarite ki ngā kaimahi kia kotahi rā he pene, tonoa ana rātou e ia ki tāna māra wāina.

3 "Ā, ka haere atu ia i te toru o ngā hāora, ka kite i ētahi atu e tū māngere ana i te kāinga hokohoko, 4 ka mea ki a rātou, ‘Haere hoki koutou ki te māra wāina, ā, ka hoatu e ahau ki a koutou te mea e tika ana.’ Nā, haere ana rātou.

5 "I haere anō ia i te ono, i te iwa o ngā hāora, ā, pērā ana anō. 6 I te tekau mā tahi o ngā hāora ka haere atu anō ia, ka kite i ētahi atu e tū ana, ka mea ki a rātou, ‘He aha tā koutou e tū māngere i konei i te rā roa nei?’ 7 Ka mea rātou ki a ia, ‘Nō te mea rā kāhore he tangata i kōrero ki a mātou ki te mahi.’ Ka mea ia ki a rātou, ‘Haere anō koutou ki te māra wāina.’

8 "Ā, nō te ahiahi ka mea te rangatira o te māra wāina ki tāna kaiwhakahauhau, ‘Karangatia ngā kaimahi, utua hoki rātou, hei ō muri tīmata ai puta noa ki ō mua.’

9 "Ā, nō te taenga mai o te hunga i kōrerotia i te tekau mā tahi o ngā hāora, kotahi te pene i riro i tētahi, i tētahi. 10 Ka tae anō ō mua, hua noa rātou tērā atu te mea e riro i a rātou; heoi, kotahi anō te pene i riro i a rātou. 11 Ā, nō ka riro i a rātou, ka amuamu ki taua rangatira whare, 12 ka mea, ‘Kotahi te hāora i mahi ai ēnei ō muri, ā, ka oti rātou te whakarite ki a mātou, ki te hunga i pēhia nei e te taimaha e te tīkākātanga o te rā.’

13 "Ā, ka whakahoki ia, ka mea ki tētahi o rātou, ‘E hoa, kāhore āku hē ki a koe; kīhai koe i whakarite ki ahau me pene? 14 Tangohia tāu, haere. E pai ana ahau kia rite ki tāu te mea e hoatu ki tēnei ō muri. 15 Ehara ianei i te tika kia meatia e ahau tāku e pai ai ki āku mea? He kino oti tōu kanohi nō te mea he pai ahau?’

16 "Heoi, ko ō muri e meinga ki mua, ko ō mua ki muri; he tokomaha hoki e karangatia, he ruarua ia e whiriwhiria."

17 Ā, i a Īhu e haere ana ki Hiruhārama, i a rātou i te ara, ka kawea e ia āna ākonga kotahi tekau mā rua ki tahaki, ā, ka mea ki a rātou, 18 "Nā, e haere ana tēnei tātou ki Hiruhārama; ā, ka tukua te Tama a te tangata ki ngā tohunga nui, ki ngā karaipi, ka kīia ia e rātou kia mate, 19 ka tukua ia ki ngā tauiwi kia tāwaia, kia whiua, kia rīpekatia; ā, i te toru o ngā rā ka whakaarahia ake."

20 Me i reira ka tae ki a ia te whaea o ngā tama a Heperi, rātou ko āna tama, ā, ka koropiko, ka īnoi ki tētahi mea i a ia.

21 Nā, ka mea ia ki a ia, "He hiahia aha tōu?"

Ka mea ia ki a ia, "Whakaaetia ēnei tama tokorua āku, kia noho, tētahi ki tōu matau, tētahi ki tōu mauī, i tōu rangatiratanga."

22 Otirā, ka whakahoki a Īhu, ka mea, "Kāhore kōrua e mōhio ki tā kōrua e īnoi nei. E āhei rānei kōrua te inu i te kapu meāke inumia e ahau, kia iriiria hoki ki te iriiringa ka iriiria nei ahau?"

Ka mea rāua ki a ia, "E āhei anō."

23 Ka mea ia ki a rāua, "E inu anō kōrua i tāku kapu, e iriiria ki te iriiringa e iriiria ai ahau; ko te noho ia ki tōku matau, ki tōku mauī, ehara i ahau māna e hoatu, engari, ka riro i te hunga i whakaritea nei e tōku Matua mō rātou."

24 Ā, nō ka rongo te tekau, ka riri ki aua hoa tokorua. 25 Otirā, ka karangatia rātou e Īhu, ā, ka mea ia, "E mātau ana koutou, ko ngā kāwana o ngā tauiwi hei whakatupu rangatira ki a rātou, ko ngā tāngata rarahi hei akiaki i a rātou. 26 E kore e pērā i roto i a koutou; engari, ki te mea tētahi kia tupu ia hei tangata nui i roto i a koutou, me whakatupu kaimahi ia mā koutou. 27 Ā, ki te mea tētahi kia tupu ko ia hei tino tangata i roto i a koutou, me whakatupu pononga ia mā koutou; 28 pērā i te Tama a te tangata, kīhai nei i haere mai kia mahia he mea māna, engari, kia mahi ia, ā, kia tuku i a ia kia mate hei whakautu mō ngā tāngata tokomaha."

29 Ā, i a rātou e haere atu ana i Heriko, he rahi te hui i aru i a ia. 30 Nā, tokorua ngā matapō e noho ana i te taha o te ara; ka rongo rāua ko Īhu tērā e haere atu ana, ka karanga ake, ka mea, "Kia aroha ki a māua, e te Ariki, e te Tama a Rāwiri."

31 Ā, i rīria rāua e te mano kia noho puku; heoi rahi ake tā rāua karanga, ka mea, "Kia aroha ki a māua, e te Ariki, e te Tama a Rāwiri."

32 Nā, ka tū a Īhu, ka karanga i a rāua, ka mea, "Kia ahatia kōrua e ahau?"

33 Ka mea rāua ki a ia, "E te Ariki, kia kite ō māua kanohi!"

34 Nā, ka aroha a Īhu, ka pā ki ō rāua kanohi; ā, titiro tonu ake ō rāua kanohi, ā, aru ana rāua i a ia.

1 Himmelriket är som en husbonde som gick ut tidigt på morgonen för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård.

3 Vid tredje timmen*20:3tredje timmenRäknat från gryningen. Den tredje, sjätte, nionde och elfte timmen motsvarar alltså ca kl 9, 12, 15 och 17. gick han ut och såg några andra stå sysslolösa på torget. 4 Han sade till dem: Gå till vingården, ni också! Jag ska ge er en rättvis lön. 5 Och de gick. Vid sjätte och nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. 6 Även vid elfte timmen gick han ut och fann några andra som stod där, och han sade till dem: Varför står ni här sysslolösa hela dagen? 7 De svarade honom: Därför att ingen har lejt oss. Han sade då till dem: Gå till vingården, ni också!

8 På kvällen sade vingårdens herre till sin förvaltare: Kalla på arbetarna och ge dem deras lön, men börja med de sista och sluta med de första. 9 De som hade blivit lejda vid elfte timmen kom då fram och fick var sin denar. 10 När sedan de första kom trodde de att de skulle få mer, men de fick också en denar. 11 När de fick den, klagade de på husbonden och sade: 12 De där som kom sist har arbetat en enda timme, och du har jämställt dem med oss som har stått ut med dagens slit och hetta. 13 Han svarade en av dem: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Var du inte överens med mig om en denar? 14 Ta det som är ditt och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som jag gav dig. 15 *Rom 9:16, 21. Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon*20:15onda ögonSkriften framställer avunden med bilden av det onda ögat (jfr 1 Mos 4:6, 1 Sam 18:9). på att jag är god? 16 *Matt 19:30, Mark 10:31, Luk 13:30. Så ska de sista bli de första och de första bli de sista."

17 *Matt 17:22f, Mark 10:32f, Luk 18:31f. När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna åt sidan och sade till dem där på vägen: 18 *Matt 16:21, 17:22f. "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda. De ska döma honom till döden 19 *Joh 18:32. och utlämna honom åt hedningarna till att hånas och gisslas och korsfästas. Och på tredje dagen ska han uppstå."

20 *Matt 4:21, 10:2, Mark 10:35f. Då kom modern till Sebedeus söner fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. 21 Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

22 *Matt 26:39, 42, Joh 18:11. Jesus svarade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare*20:22dricka den bägareEn bild för Guds vredesdom (jfr Jes 51:17, Jer 25:15f, Upp 16:19). som jag ska dricka?" De svarade: "Det kan vi." 23 Jesus sade till dem: "Ni ska få dricka min bägare. Men platserna på min högra och min vänstra sida är det inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har berett dem för."

24 *Mark 10:41f, Luk 22:24f. När de tio andra fick höra det, blev de upprörda över de båda bröderna. 25 *Luk 22:25f. Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och att stormännen härskar över dem. 26 Men så ska det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er ska vara de andras slav. 28 *Joh 13:14, 1 Tim 2:6, Tit 2:14, 1 Petr 1:18f. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många*20:28mångaEn anspelning på Jes 53:12, i betydelsen alla människor.."

29 *Mark 10:46f, Luk 18:35f. När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. 30 Två blinda*20:30Två blindaParallellerna i Mark 10:46f och Luk 18:35f nämner bara en av dem, Bartimeus, troligen för att han var den som talade med Jesus. satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" 31 Folket sade åt dem strängt att vara tysta, men de ropade bara ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!"

32 Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag ska göra för er?" 33 De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!" 34 Då förbarmade sig Jesus och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.