1 Ā, haere ia i reira, ā, ka tae ki tōna kāinga tupu; me te aru anō āna ākonga i a ia. 2 Ā, ka taka mai te hāpati, ka anga ia, ka whakaako i roto i te whare karakia; ā, he tokomaha hoki, i tō rātou rongonga, i mīharo, i mea, "Nō hea ēnei mea a tēnei tangata? He mātauranga aha tēnei kua hoatu nei ki a ia, ā, he aha te tikanga o ēnei merekara nunui kua oti nei i ōna ringa? 3 Ehara ianei tēnei i te kāmura, i te tama a Meri, i te tuakana o Hēmi, o Hohi, o Hūrā, o Haimona? Kāhore ianei ōna tuāhine i konei, i a tātou nei?" Heoi, hē ana rātou ki a ia.
4 Otirā, ka mea a Īhu ki a rātou, "Kei tōna kāinga anake, kei ōna whanaunga, kei tōna whare, te poropiti hapa ai i te hōnore."
5 Ā, kīhai ia i āhei te mea i tētahi merekara ki reira, heoi anō, ko te whakapā i ōna ringa ki ētahi tāngata tūroro torutoru kia ora ai. 6 Ā, mīharo ana ia ki tō rātou whakapono kore. Nā, hāereerea ana e ia ngā kāinga ā tawhio noa, whakaako ai.
7 Kātahi ia ka karanga i te tekau mā rua, ka anga, ka tono i a rātou tokorua, tokorua; ā, hoatu ana ki a rātou he mana hei pei i ngā wairua poke.
8 I whakahau ia ki a rātou, kia kaua tētahi mea e mauria ki te ara, he tokotoko anake – kaua he pūtea, kaua he taro, kaua he moni mō roto i te whītiki. 9 Engari ngā hū, e here nā; kaua hoki e takiruatia he koti hei kākahu. 10 I mea anō ia ki a rātou, "Ka tapoko ki tētahi whare, hei reira noho ai, ā, haere noa i reira. 11 Ā, ki te kāhore ētahi e manako ki a koutou, ki te kore e whakarongo ki a koutou, ina haere atu koutou i reira, ruia atu te puehu i raro i ō koutou waewae hei whakaatu ki a rātou."
12 Nā, ka haere rātou, ka kauwhau kia rīpenetā te tangata. 13 He maha hoki ngā rēwera i peia, he tokomaha anō ngā tūroro i kaukauria ki te hinu, i whakaorangia.
14 Ā, ka rongo a Kīngi Herora ki ēnei mea; kua nui haere hoki tōna ingoa, ā, ka mea ia, "Kua ara a Hoani Kaiiriiri i te hunga mate, nā reira i mahi ai ngā merekara i roto i a ia."
15 Ko ētahi i mea, "Ko Irāia tēnei."
Ko ētahi, "He poropiti ia, he pērā rānei me tētahi o ngā poropiti."
16 Heoi, i te rongonga o Herora, ka mea ia, "Ko Hoani tēnei i pōutoa e ahau te mātenga; kua ara ia."
17 I tono tāngata hoki taua Herora, ā, hopukia ana a Hoani, herea iho ki te whare herehere, he mea mō Herōriaha, mō te wahine a tōna tuakana a Piripi; kua mārenatia hoki e ia. 18 Nā Hoani hoki i mea ki a Herora, "E kore e tika kia riro i a koe te wahine a tōu tuakana." 19 Nā, ka mauāhara a Herōriaha ki a ia, ka mea kia whakamatea ia; heoi, kīhai i taea. 20 I hopohopo hoki a Herora ki a Hoani, i mōhio hoki ki a ia he tangata tika, he tapu, nā, ka āta tiaki i a ia. I tōna rongonga ki a ia he nui tōna pororaru; ā, i whakaahuareka anō ki te whakarongo ki a ia.
21 Ā, ka tae ki tētahi wā pai, i te takanga ai a Herora i tōna rā whānautanga, he hākari mā āna tāngata nunui, mā ngā rangatira hōia, mā ngā tino tāngata o Karirī. 22 Ā, ka haere te tamāhine a taua Herōriaha ki roto, ka kanikani, ka āhuareka a Herora rātou ko te hunga e noho tahi ana, ā, ka mea te kīngi ki te kōtiro rā, "Māu e tono ki ahau tāu e pai ai, ā, ka hoatu e ahau ki a koe." 23 Nā, ka oati ia ki a ia, "Ko tāu e tono ai ki ahau, ahakoa ko tētahi taha o tōku rangatiratanga, me hoatu e ahau ki a koe."
24 Nā, ka haere ia, ka kōrero ki tōna whaea, "Me tono e ahau ki te aha?"
Ka mea tērā, "Ki te mātenga o Hoani Kaiiriiri."
25 Nā, hohoro tonu tōna haere ki te kīngi, ka tono, ka mea, "Ko tāku e pai ai, kia hōmai e koe ki ahau āianei ko te mātenga o Hoani Kaiiriiri i runga i te rīhi."
26 Nā, nui atu te pōuri o te kīngi; otirā, i te whakaaro ki āna oati, ki te hunga hoki e noho tahi ana me ia, kīhai i pai kia whakakāhoretia tāna. 27 Nā, tonoa tonutia atu e te kīngi tētahi o āna hōia kaitiaki me te whakahau atu kia mauria mai tōna mātenga. Ā, haere ana tērā, pōutoa iho e ia tōna mātenga i roto i te whare herehere, 28 ā, mauria mai ana tōna mātenga i runga i te rīhi, hoatu ana ki te kōtiro. Ā, nā te kōtiro i hoatu ki tōna whaea. 29 Ā, nō ka rongo āna ākonga, ka haere mai ka tangohia tōna tinana, ā, whakatakotoria ana ki te urupā.
30 Nā, ka huihui ngā āpōtoro ki a Īhu, kōrerotia ana e rātou ki a ia ngā mea katoa i mea ai rātou, i whakaako ai. 31 Nā, ka mea ia ki a rātou, "Haere mai koutou nā ki te koraha ki te wāhi motu kē, kia tā ai te manawa. He tokomaha hoki e haere mai ana, e haere atu ana, nō kīhai rawa rātou i wātea ki te kai." 32 Ā, haere puku ana rātou ki te koraha ki tētahi wāhi motu kē rā te kaipuke.
33 Ā, i kite ngā mano i tō rātou haerenga, he tokomaha i mātau ki a ia, nā, ka oma ā-waewae ki reira i roto i ngā pā katoa, ā, ko rātou kua tae wawe. 34 Ā, ka puta a Īhu, ka kite i te hui nui, ka aroha ki a rātou, nō te mea i rite rātou ki te hipi hēparakore; ā, ka anga ia, ka whakaako i a rātou ki ngā mea maha.
35 Nā, kua heke noa atu te rā, ka haere atu āna ākonga ki a ia, ka mea, "He wāhi koraha tēnei, kua heke noa atu te rā. 36 Tonoa atu rātou kia haere ki ngā whenua, ki ngā kāinga i tētahi taha, i tētahi taha, ki te hoko kai mā rātou."
37 Nā, ka whakahoki ia, ka mea ki a rātou, "Mā koutou e hoatu he kai mā rātou."
Ka mea rātou ki a ia, "Me haere oti mātou ki te hoko taro ki ngā pene e rua rau, ka hoatu ai hei kai mā rātou?"
38 Ka mea ia ki a rātou, "E hia ā koutou taro? Tīkina tirohia."
Ka mōhio rātou, nā ka mea, "E rima, e rua hoki ngā ika."
39 Ka mea ia ki a rātou kia meinga rātou katoa kia noho, he nohoanga, he nohoanga, ki runga ki te tarutaru matomato. 40 Nā, ka noho rātou, he rōpū, he rōpū, tātakirau, tātakirima tekau. 41 Ā, ka mau ia ki ngā taro e rima, ki ngā ika hoki e rua, ka titiro ki runga ki te rangi, ka whakapai, ka whawhati i ngā taro, ā, hoatu ana ki āna ākonga kia whakatakotoria mā rātou; i tuwhaina anō hoki e ia ngā ika e rua mā rātou katoa. 42 Ā, kai katoa ana rātou, ā, ka mākona. 43 Ā, kotahi tekau mā rua ngā kete i kohia e rātou, kī tonu i ngā whatiwhatinga, i ngā ika hoki. 44 Ā, me te mea e rima mano ngā tāne i kai taro rā.
45 Ā, akiaki tonu iho ia i āna ākonga kia eke ki te kaipuke, kia whakawhiti i mua i a ia ki tāwāhi, ki Petahaira, i a ia e tono ana i te mano kia haere. 46 Nā, ka mutu tāna poroporoaki, ka haere ia ki te maunga ki te īnoi.
47 Nā, kua ahiahi, i waenga moana te kaipuke, ko ia anake hoki i uta. 48 Nā, ka kite ia i a rātou e ruwha ana i te hoenga; i hē hoki te hau ki a rātou; ā, i te whā o ngā mataaratanga o te pō ka haere atu ia ki a rātou, i haere māori atu i runga i te moana. Me te mea hoki ka pahika kē i a rātou. 49 Ā, nō ka kite rātou i a ia e haere ana i runga i te moana, ka mahara he wairua, ka auē; 50 i kite hoki rātou katoa i a ia, ā, ihiihi ana.
Otirā, ka hohoro ia te kōrero ki a rātou, ka mea ki a rātou, "Kia manawanui, ko ahau tēnei; kaua e wehi." 51 Nā, ka eke ia ki te kaipuke ki a rātou; ā, māriri iho te hau. Ā, nui atu tō rātou ohomauri, mīharo ana. 52 Kīhai hoki i mahara ki ngā taro, he pakeke hoki nō ō rātou ngākau.
53 Ā, nō tō rātou whitinga atu, ka tae ki te whenua o Kenehareta, ka herea te kaipuke ki uta. 54 Nō tō rātou mahutatanga i te kaipuke, mōhio tonu rātou ki a ia, 55 Ā, ka oma puta noa i taua whenua, ā, tawhio noa, ka anga, ka mau mai i ngā tūroro i runga i ngā moenga ki te wāhi, i rongo ai rātou kei reira ia. 56 Ā, i ōna haerenga katoatanga ki ngā kāinga, ki ngā pā, ki ngā whenua rānei, ka whakatakotoria e rātou ngā tūroro ki ngā kāinga hokohoko, ka īnoi ki a ia kia pā kau atu rātou ki te tāniko o tōna kākahu, ā, ora ake ngā tāngata katoa i pā ki a ia.
1 Matt 13:53f, Luk 4:16f. Han gick därifrån och kom till sin hemstad, och hans lärjungar följde honom. 2 När det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Många som hörde honom häpnade och sade: "Var får han detta ifrån? Och vad är det för visdom han fått? Och vilka kraftgärningar han gör med sina händer! 3 Joh 6:42. Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob6:3JakobHalvbror till Jesus, troligen troende först efter uppståndelsen (Joh 7:5, 1 Kor 15:7). Han blev sedan ledare för församlingen i Jerusalem (Apg 15:13) och författare till Jakobsbrevet. och Joses och Judas6:3JudasAnnan halvbror till Jesus, längre fram en kristen ledare och författare till Judasbrevet. och Simon? Bor inte hans systrar6:3hans systrarEnligt senare fornkyrklig tradition hette två systrar Maria och Salome. här hos oss?" Och de tog anstöt av honom.
4 Joh 4:44. Men Jesus sade till dem: "En profet föraktas inte utom i sin hemstad, sin släkt och sin egen familj." 5 Han kunde inte göra någon kraftgärning där, utom att bota några få sjuka genom att lägga händerna på dem. 6 Matt 9:35. Och han var förundrad över deras otro.
Sedan gick Jesus ut i byarna där omkring och undervisade. 7 Matt 10:1, Mark 3:13f, Luk 9:1f. Och han kallade till sig de tolv och började sända ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. 8 Matt 10:9f. Han befallde dem att inte ta med sig något annat på vägen än en stav – varken bröd eller väska eller pengar i bältet. 9 Sandaler fick de ha, men inte två tunikor6:9tunikorEn lång- eller kortärmad och knälång skjorta som bars av både män och kvinnor.. 10 Han sade också till dem: "När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. 11 Apg 13:51. Och om man någonstans inte tar emot er eller lyssnar på er, så gå därifrån och skaka av dammet under era fötter som ett vittnesbörd mot dem."
12 De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, 13 Jak 5:14. och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.
14 Matt 14:1f, Luk 9:7f. Jesu namn hade nu blivit känt, och kung Herodes6:14kung HerodesEgentligen endast lokal härskare över Galileen (se not till Matt 14:1). fick höra att folk sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda och att det var därför dessa krafter verkade i honom. 15 En del sade att han var Elia, och andra att han var en profet liksom någon av profeterna. 16 När Herodes hörde detta sade han: "Det är Johannes, han som jag halshögg. Han har uppstått."
17 Luk 3:19f. Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias6:17Herodiasvar brorsdotter till Herodes Antipas och dessutom gift med hans andre halvbror Filippus. Hennes skandalösa relation med Herodes drog landet i krig med nabateerna., hustru till hans bror Filippus. Herodes hade gift sig med henne, 18 men Johannes hade sagt till honom: "Det är inte tillåtet6:18inte tillåtetenligt Mose lag (3 Mos 18:16). att du har din brors hustru." 19 Herodias hatade honom och ville döda honom, men hon kunde inte 20 Matt 21:26. eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man, och skyddade honom. När han hörde honom blev han många gånger villrådig6:20blev han många gånger villrådigAndra handskrifter: "gjorde han många saker".. Ändå lyssnade han gärna på honom.
21 Så kom en dag ett lämpligt tillfälle, när Herodes firade sin födelsedag med en fest för sina stormän och befälhavare och de främsta i Galileen. 22 Då kom Herodias dotter in och dansade, och Herodes och hans bordsgäster blev så förtjusta att kungen sade till flickan: "Be mig om vad du vill, så ska du få det." 23 Han svor på det och sade till henne: "Vad du än ber om ska jag ge dig, ända till hälften av mitt rike."
24 Då gick hon ut och frågade sin mor: "Vad ska jag be om?" Hon svarade: "Johannes Döparens huvud." 25 Flickan skyndade genast in till kungen och bad: "Jag vill att du genast ger mig Johannes Döparens huvud på ett fat!" 26 Kungen blev djupt bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte neka henne. 27 Han skickade genast i väg en bödel och befallde honom att hämta Johannes Döparens huvud. Denne gick då bort och halshögg honom i fängelset. 28 Och han bar fram hans huvud på ett fat och gav det åt flickan, och flickan gav det åt sin mor.
29 När Johannes lärjungar fick höra det, kom de och hämtade hans döda kropp och lade den i en grav.
30 Matt 14:13f, Luk 9:10f, Joh 6:5f. Apostlarna samlades nu hos Jesus och berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de hade undervisat om. 31 Mark 3:20. Han sade till dem: "Kom med till en öde plats där ni kan få vara ensamma och vila er lite." Det var så många som kom och gick att de inte ens fick tid att äta. 32 De gav sig av i båten till en öde plats för att få vara för sig själva.
33 Men folk såg att de for iväg och många fick veta det, och de skyndade dit till fots från alla städerna och kom fram före dem. 34 4 Mos 27:17, Hes 34:5, Matt 9:36. När Jesus steg ur båten såg han en stor skara människor. Han förbarmade sig över dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem grundligt.
35 Matt 15:32f, Mark 8:1f. Timmen var redan sen när hans lärjungar kom till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. 36 Skicka i väg dem, så att de kan gå till gårdarna och byarna här omkring och köpa sig något att äta." 37 Men han svarade: "Ge ni dem att äta." De frågade honom: "Ska vi gå och köpa bröd för tvåhundra denarer6:37tvåhundra denarerMotsvarade åtta månadslöner för den enkle arbetaren. och ge dem att äta?" 38 Han sade till dem: "Hur många bröd har ni? Gå och se efter." De tog reda på det och sade: "Fem bröd och två fiskar."
39 Då befallde han att de skulle låta alla slå sig ner i gröngräset i skilda matlag, 40 och de satte sig ner i grupper om hundra eller femtio. 41 Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud6:41tackade GudDen judiska bordsbönen som troligen användes redan på Jesu tid lyder än idag: "Lovad är du, Herre vår Gud, världens Kung som frambringar bröd ur jorden" (jfr Ps 104:14)., bröt bröden och gav åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt folket. Han delade också ut av de två fiskarna åt dem alla. 42 Och alla åt och blev mätta, 43 och man plockade tolv korgar fulla med brödbitar och fisk. 44 Det var fem tusen män som hade ätit6:44ätitAndra handskrifter: "ätit av bröden"..
45 Matt 14:22f, Joh 6:16f. Strax därefter befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida6:45BetsaidaFiskeby nära det grekisktalande Dekapolis, hemstad för Petrus, Andreas och Filippus (Joh 1:44, 12:21)., medan han själv sände i väg folket. 46 Och när han hade tagit farväl av dem, gick han upp på berget för att be.
47 På kvällen var båten mitt ute på sjön, och Jesus var ensam kvar på land. 48 Han såg hur lärjungarna slet med rodden, för de hade vinden emot sig. Mot slutet av natten6:48Mot slutet av nattenOrdagrant: "vid fjärde nattväkten", nattens sista fjärdedel. kom han till dem, gående på sjön, och han skulle just gå förbi dem. 49 När de fick se honom gå på sjön trodde de att det var ett spöke, och de skrek, 50 för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast med dem och sade till dem: "Var lugna. Det ÄrJag6:50 Det Är JagOrdagrant: "Jag Är" (en anspelning på Guds namn Jhvh, jfr Joh 8:24 med not).. Var inte rädda." 51 Mark 4:39. Sedan steg han upp till dem i båten, och vinden lade sig. De var helt utom sig av häpnad, 52 för de hade inte förstått detta med bröden. Deras hjärtan var förhärdade.
53 Matt 14:34f. När de hade kommit över sjön nådde de land vid Gennesaret och lade till där. 54 Så snart de steg ur båten kände folk igen Jesus, 55 och folk skyndade ut i hela den trakten och började bära de sjuka på bårar till platsen där de hörde att han var. 56 Överallt där han gick in, i byar, städer eller gårdar, lade man de sjuka på de öppna platserna och bad honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen6:56hörntofsenEn symbol för Guds bud som bars på manteln (4 Mos 15:38f). på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev friska6:56friskaAnnan översättning: "frälsta"..
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)