1 Ā, nō te pahemotanga o te hāpati, ka hokona he mea kakara e Meri Makarini, e Meri whaea o Hēmi, e Hāromi, kia haere ai rātou ki te whakawahi i a ia. 2 Nā, i te atatū o te rā tuatahi o te wiki, ka haere rātou ki te urupā i te putanga mai o te rā; 3 ka kōrerorero ki a rātou anō, "Ko wai rā hei whakataka mā tātou i te kōhatu i te kūwaha o te urupā?"

4 Ā, i tā rātou tirohanga ake, ka kite kua hurihia atu te kōhatu; he mea nui whakaharahara hoki. 5 Ā, nō ka tomo rātou ki te urupā, ka kite rātou i tētahi taitamariki e noho ana i te taha matau, he kākahu mā tōna; nā, ka koera rātou.

6 Ā, ka mea ia ki a rātou, "Kaua e koera! E rapu ana koutou i a Īhu o Nahareta i rīpekatia. Kua ara ia; kāhore ia i konei. Tēnā! Titiro ki te wāhi i whakatakotoria ai ia! 7 Engari haere, kōrerotia atu ki āna ākonga, ki a Pita hoki, kei te haere ia i mua i a koutou ki Karirī. Ko reira koutou kite ai i a ia, pērā i tāna i mea ai ki a koutou."

8 Nā, ka puta atu rātou, ā, oma ana i te urupā; kua tae mai hoki te tūiri, te koera ki a rātou. Kīhai rawa i kōrero ki tētahi tangata; nō te mea i wehi rātou.

9 Nā, i tōna aranga ake i te atatū o te rā tuatahi o te wiki, ka whakakite tuatahi ia ki a Meri Makarini, i peia nei e ia e whitu ngā rēwera i roto i a ia. 10 Nā, ka haere tērā ka kōrero ki te hunga i piri rā ki a ia i mua, i a rātou e pōuri ana, e tangi ana. 11 Ā, ko rātou, i tō rātou rongonga kei te ora ia, ā, kua kitea e ia, kāhore i whakapono.

12 Nā, i muri iho i ēnei mea, ka puta ia, he āhua kē tōna, ki ētahi atu o rātou, tokorua, i a rāua e haere ana, e anga ana ki ngā whenua. 13 Nā, ka haere hoki ēnā ka kōrero ki ētahi atu o rātou; otirā kāhore ērā i whakapono.

14 Muri iho ka puta ia ki te tekau mā tahi, i a rātou e noho ana ki te kai, ā, rīria iho e ia tō rātou whakapono kore, me te pakeke o te ngākau, mō rātou kīhai i whakapono ki te hunga i kite nei i a ia kua ara.

15 Ka mea ki a rātou, "Haere koutou ki te ao katoa, kauwhautia te rongopai ki ngā tāngata katoa. 16 Ko ia e whakapono ana, ka oti te iriiri, ka whakaorangia; otirā, ko te tangata e kore e whakapono, ka whakataua te hē ki a ia. 17 Ka whai tahi hoki ēnei tohu i te hunga e whakapono ana. Mā tōku ingoa rātou ka pei rēwera ai; ka kōrerotia ai e rātou ngā reo hou; 18 ka tango ake ai rātou i ngā nākahi; ā, ki te inu i tētahi mea whakamate, e kore rātou e ahatia; ka pā ō rātou ringa ki ngā tūroro, ā, ka ora."

19 Nā, i te mutunga o tāna kōrero ki a rātou, ka tangohia atu te Ariki a Īhu ki te rangi, ā, noho ana ki te ringa matau o te Atua. 20 Nā, haere ana rātou, kauwhau ana i ngā wāhi katoa, me te mahi tahi anō te Ariki me rātou, me te whakaū i te kupu ki ngā tohu e whai ana i muri. Āmine.

1 *Matt 28:1f, Luk 24:1f, Joh 20:1f. När sabbaten var över köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, och Salome väldoftande oljor för att gå och smörja honom. 2 Mycket tidigt den första veckodagen*16:2den första veckodagenDet vanliga namnet på söndagen i judisk tideräkning. kom de till graven när solen gick upp. 3 De sade till varandra: "Vem ska rulla bort stenen från gravöppningen åt oss?"

4 Men när de lyfte blicken, fick de se att stenen var bortrullad. Den var mycket stor. 5 De gick då in i graven och såg en ung man sitta på höger sida, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. 6 Men han sade till dem: "Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han har uppstått, han är inte här! Se, här är platsen där de lade honom. 7 *Mark 14:28, Apg 1:3, 13:31, 1 Kor 15:5. Men gå och säg till hans lärjungar och särskilt till Petrus: Han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er."

8 Då gick de ut och flydde från graven, fyllda av bävan och bestörtning. Och de sade ingenting till någon, eftersom de var rädda.*16:8 De allra äldsta handskrifterna slutar med denna vers. Det abrupta slutet skulle kunna bero på att den ursprungliga sista sidan saknas. Avslutningen i 16:9-20 sammanfattar innehållet i de övriga evangelierna och har troligen inte skrivits av Markus själv. Några handskrifter har i stället en kortare avslutning: "Men de berättade kortfattat om allt de blivit tillsagda för dem som fanns runt Petrus. Genom dem sände Jesus sedan själv ut, från öster och ända till väster, den heliga och oförgängliga förkunnelsen om den eviga frälsningen. Amen."

9 *Luk 8:2, Joh 20:14f. När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. 10 Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. 11 Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

12 Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. 13 De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

14 *Luk 24:36f, Joh 20:19f, 1 Kor 15:5f. Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15 *Matt 28:19. Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16 *Joh 3:18. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. 17 *Apg 2:4, 10:46, 19:6. Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. 18 *Apg 28:3f. De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."

19 *Luk 24:50f, Apg 1:2f. När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

20 *Apg 14:3, Hebr 2:4. Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.