1 Nā, i te mea he tokomaha kua anga ki te whakakaupapa i te kōrero o ngā mea kua whakatutukitia nei i waenganui i a tātou. 2 He mea whakarite ki ngā mea i hōmai ki a tātou e te hunga i kite ā-kanohi, i mahi hoki i te kupu. 3 Koia ahau i mahara ai, i te mea kua āta whakatakina iho e ahau ngā mea katoa i te tīmatanga mai, kia tuhituhi whakatepe atu ki a koe, e Tiopira, e te tangata pai rawa, 4 kia mātau ai koe ki te tūturutanga o ngā mea i whakaakona ai koe.
5 Nō mua, nō ngā rā o Herora kīngi o Hūria, tērā tohunga, ko Hakaraia te ingoa, nō te wiki o Āpiata. Ko tāna wahine hoki nō ngā tamāhine a Ārona, ko Erihāpeti tōna ingoa. 6 He hunga tika hoki rāua i te aroaro o te Atua, kāhore he hē o tā rāua haere i runga i ngā kupu ako katoa, i ngā tikanga a te Ariki. 7 Nā, kāhore ā rāua tamariki, he pākoko hoki a Erihāpeti, ā, i taua wā kua maha haere rawa ngā rā o tētahi, o tētahi.
8 Nā, tūpono tonu, i a ia e mahi ana i ā te tohunga mahi i te aroaro o te Atua i te takanga o tāna wiki, 9 e whakarite ana i ngā ritenga a ngā tohunga, ka taka māna te haere ki roto ki te whare tapu o te Ariki, tahu ai i te whakakakara. 10 Nā, i waho te nuinga katoa o te iwi e īnoi ana i te hāora whakakakara.
11 Ā, ka puta mai ki a ia tētahi anahera a te Ariki e tū ana i te taha matau o te āta whakakakara. 12 Nā, ka ohorere a Hakaraia i tōna kitenga i a ia, ā, tau ana te wehi ki a ia. 13 Otirā, ka mea te anahera ki a ia, "Kaua e wehi, e Hakaraia. Kua rangona hoki tāu īnoi, ā, ka whānau i tāu wahine, i a Erihāpeti, he tama māu, ā, ka huaina e koe tōna ingoa ko Hoani. 14 Ā, ka whiwhi koe i te hari me te harakoa; ā, he tokomaha hoki e hari i tōna whānautanga. 15 E nui hoki ia i te aroaro o te Atua. E kore ia e inu i te wāina, i te wai whakahaurangi rānei; ā, ka kī ia i te Wairua Tapu, mai anō o te kōpū o tōna whaea. 16 He tokomaha anō hoki o ngā tama a Īharaira ka whakatahuritia e ia ki te Ariki, ki tō rātou Atua. 17 Ka haere anō ia i tōna aroaro i runga i te wairua, i te mana, o Irāia, hei whakatahuri i ngā ngākau o ngā mātua ki ngā tamariki, i te hunga whakatuturi ki ngā whakaaro o te hunga tika; hei whakarite mō te Ariki i tētahi iwi i āta takā mōna."
18 Nā, ko te meatanga a Hakaraia ki te anahera, "Mā te aha ka mātau ai ahau ki tēnei mea? He koroheke nei hoki ahau, kua maha haere hoki ngā rā o tāku wahine."
19 Nā, ka whakahoki te anahera, ka mea ki a ia, "Ko Kapariera ahau, kei te aroaro o te Atua tōku tūranga; kua tonoa mai hoki ahau ki te kōrero ki a koe ki te whakapuaki i tēnei rongo pai ki a koe. 20 Nanā, ka noho puku koe, kāhore hoki e puta te kōrero i a koe, kia tae mai rā anō te rā e meatia ai ēnei mea, mōu kīhai i whakapono ki āku kupu, ka mana nei i te wā e rite ai."
21 Ā, tatari tonu te iwi ki a Hakaraia, me te mīharo anō i a ia e whakaroa ana i roto i te whare tapu. 22 Ā, i tōna putanga mai ki waho, kīhai ia i āhei te kōrero ki a rātou; ā, ka mōhio rātou kua kite ia i tētahi putanga atua ki a ia i roto i te whare tapu. Hono tonu tāna waitohu ki a rātou me te wahangū anō.
23 Ā, ka rite ngā rā hei minitatanga māna, ka hoki ia ki tōna whare. 24 Nā, muri iho i aua rā ka hapū tāna wahine, a Erihāpeti, ā, e rima ngā marama i whakangaro ai i a ia, ā, i mea ia, 25 "Ko tā te Ariki tēnei i mea ai ki ahau, i ngā rā i titiro mai ai ia, ki te whakamutu i tōku tāwainga i roto i ngā tāngata."
26 Nā, i te ono o ngā marama ka tonoa a Kapariera, te anahera, e te Atua ki tētahi pā o Karirī, ko Nahareta te ingoa, 27 ki tētahi wāhina i taumautia mā tētahi tangata, ko Hōhepa te ingoa, nō te whare o Rāwiri; ko te ingoa o te wāhina ko Meri. 28 Nā, ko tōna haerenga ki roto, ki a ia, ka mea, "Tēnā koe, e te wahine kua manakohia nei; kei a koe te Ariki, ko koe te manaakitia i roto i ngā wāhine."
29 Otirā, he nui tōna oho ki taua kupu, ka whakaaroaro ki te tikanga o tēnei ohatanga. 30 Nā, ka mea te anahera ki a ia, "Kei wehi koe, e Meri; kua paingia hoki koe e te Atua. 31 Nanā, tērā koe e hapū, ka whānau he tama, ā, ka huaina e koe tōna ingoa ko Īhu. 32 Ka nui ia, ka kīia hoki ko te Tama a te Runga Rawa; ā, ka hoatu ki a ia e te Ariki, e te Atua, te torōna o Rāwiri, o tōna pāpā. 33 Hei kīngi hoki ia mō te whare o Hākopa ake ake; e kore anō e mutu tōna rangatiratanga."
34 Nā, ka mea a Meri ki te anahera, "E pēheatia tēnei, kāhore nei hoki ahau e mōhio ki te tāne?"
35 Nā, ka whakahoki te anahera, ka mea ki a ia, "Ka tae te Wairua Tapu ki runga ki a koe, ka taumarumaru iho te kaha o te Runga Rawa ki runga ki a koe; nō reira hoki ka kīia te mea e whānau mai he tapu, ko te Tama a te Atua. 36 Nā, ko tōu whanaunga, ko Erihāpeti, kua hapū hoki ia i tōna rūruhitanga, he tama; ā, ko te ono tēnei o ngā marama ki a ia, i kīia rā he pākoko. 37 Kāhore hoki he kupu i ahu mai i te Atua i kore e whai mana!"
38 Anō rā ko Meri, "Inā, te pononga a te Ariki; kia pērātia ahau me tāu i kōrero ai." Ā, mawehe atu ana te anahera i a ia.
39 Nā, ka whakatika a Meri i aua rā, ā, haere kaikā ana ki te whenua pukepuke ki tētahi pā o Hūrā; 40 ā, ka tomo ki te whare o Hakaraia, ka oha ki a Erihāpeti. 41 Ā, nō te rongonga o Erihāpeti, i te oha a Meri, ka koiri te tamaiti i roto i tōna kōpū; nā, kua kī a Erihāpeti i te Wairua Tapu. 42 Ā, he nui tōna reo ki te karanga, ka mea, "Ka manaakitia koe i roto i ngā wāhine, ka manaakitia anō te hua o tōu kōpū. 43 Nō hea hoki tēnei ki ahau, kia haere mai te whaea o tōku Ariki ki ahau? 44 Nā, pā kau mai te reo o tāu oha ki ōku taringa, ka oho te tamaiti i tōku kōpū i te hari. 45 Ka koa anō ia e whakapono ana, ka whakaritea hoki ngā mea i kōrerotia ki a ia e te Ariki."
46 Ā, ka mea a Meri,
"Ka whakanui tōku wairua i te Ariki;
47 e hari ana tōku wairua ki te Atua, ki tōku Kaiwhakaora;
48 mōna i titiro ki te iti o tāna pononga;
tā te mea hoki kātahi ahau ka kīia e ngā whakatupuranga katoa
e haere ake nei, he wahine hari.
49 He nui hoki ngā mahi a te Mea Kaha ki ahau.
He tapu hoki tōna ingoa;
50 he mahi tohu tāna ki te hunga e wehi ana ki a ia,
ki tēnei whakatupuranga, ki tēnei whakatupuranga.
51 Kua whakaputaina he kaha e ia, arā e tōna ringa;
nāna te hunga whakakake i marara ai, i te whakaaro o ō rātou ngākau.
52 Kua whakatakā e ia ngā piriniha i ō rātou torōna,
ā, whakateiteitia ake ana te hunga iti.
53 Kua whakakīia e ia te hunga mate hiakai ki ngā mea pai;
kua tonoa kautia atu te hunga taonga.
54 Kua tautokona e ia a Īharaira, tāna pononga,
he whakamahara hoki ki tāna mahi tohu.
55 Ki a Āperahama rātou ko tāna whānau ake tonu atu,
pērā hoki me tāna i kōrero ai ki ō tātou mātua."
56 Nā, tata tonu ki te toru marama a Meri e noho ana ki a ia, ā, hoki ana ki tōna whare.
57 Ā, ka rite te tāima o Erihāpeti, e whānau ai; nā, ka whānau he tama. 58 Ā, ka rongo te hunga e noho tata ana, me ōna whanaunga, kua whakanuia e te Ariki tōna aroha ki a ia; nā, ka hari tahi me ia.
59 Ā, i te waru o ngā rā ka haere mai rātou ki te kokoti i te tamaiti; ka mea kia huaina e rātou ko Hakaraia, ko te ingoa o tōna pāpā. 60 Nā, ka whakahoki tōna whaea, ka mea, "Kāhore; engari me hua ia ko Hoani."
61 Nā, ko tā rātou meatanga ki a ia, "Arā, kāhore tēnei ingoa i huaina ki tētahi o ōu whanaunga." 62 Nā, ka ui rātou ki tōna pāpā, he mea waitohu, ko wai tāna e pai ai kia huaina ki a ia.
63 Ka mea ia ki tētahi papa tuhituhi, ā, ka tuhituhi, ka mea, "Ko Hoani hei ingoa mōna." Ā, mīharo ana rātou katoa. 64 Nā, whai reo tonu iho tōna māngai, ka matara tōna arero, ka kōrero ia, ka whakapai ki te Atua. 65 Ā, tau ana te wehi ki te hunga katoa e noho tata ana ki a rātou, ka kōrerotia ēnei mea katoa puta noa i te whenua pukepuke katoa o Hūria. 66 Nā, ka rongoātia ēnei mea e te hunga katoa i rangona ai ki roto ki ō rātou ngākau, ka mea, "He tamaiti aha ianei tēnei?" I a ia hoki te ringa o te Ariki.
67 Nā, kua kī a Hakaraia, tōna pāpā, i te Wairua Tapu, ka poropiti, ka mea:
68 "Kia whakapaingia te Ariki, te Atua o Īharaira!
Kua titiro mai hoki ia, kua hoko i tāna iwi.
69 Kua whakaarahia ake e ia he haona whakaora mō tātou,
i roto i te whare o Rāwiri, o tāna pononga.
70 Ko tāna hoki ia i kōrerotia e te māngai o āna poropiti tapu,
nō te tīmatanga mai anō o te ao;
71 hei whakaora i a tātou i ō tātou hoa whawhai,
i te ringa anō o te hunga katoa e kino ana ki a tātou;
72 hei whakaputa i te mahi tohu ki ō tātou tūpuna,
hei whakamahara ki tāna kawenata tapu.
73 Ki te oati i oati ai ia ki a Āperahama, ki tō tātou tupuna,
74 kia tukua mai e ia ki a tātou
he ora i te ringa o ō tātou hoa whawhai,
kia mahi wehikore tātou ki a ia,
75 i runga i te tapu, i te tika, ki tōna aroaro,
i ngā rā katoa e ora ai tātou.
76 "Ā, ko koe, e tama, ka kīia ko te poropiti a te Runga Rawa.
E haere hoki koe i te aroaro o te Ariki,
hei whakapai i ōna ara;
77 hei whakamātau i tāna iwi ki te ora,
i ō rātou hara e murua ana.
78 He mea hoki nā te aroha, nā te mahi tohu a tō tātou Atua;
nā reira hoki i puta mai ai te pūaotanga o runga ki a tātou,
79 hei whakamārama i te hunga e noho ana i te pōuri,
i te ātārangi hoki o te mate,
hei whakatika i ō tātou waewae ki te huarahi o te rangimārie."
80 Nā, ka tupu taua tamaiti, ā, ka kaha haere tōna wairua; ā, noho ana i ngā koraha, taea noatia te rā e whakakitea ai ia ki a Īharaira.
1 Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, 2 så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. 3 Apg 1:1. Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, 4 för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen1:5då Herodes var kung i JudeenÅr 37-4 f Kr. Troligen utspelar sig händelserna ca 6-5 f Kr (vår tideräknings början utgår från en inexakt beräkning från 500-talet e Kr). fanns i Abias prästavdelning1:5Abias prästavdelningIsraels tempelpräster var indelade i 24 avdelningar som tjänstgjorde en vecka i taget (1 Krön 24:10, 19). De övriga 23 veckorna bodde prästerna i byar utanför Jerusalem (vers 23, 39). en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. 7 Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.
8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, 9 fick han vid prästernas sedvanliga lottning1:9prästernas sedvanliga lottningVarje morgon drog tempelprästerna lott om vem som skulle utföra de olika uppgifterna i gudstjänsten. uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret1:9tända rökelseoffretRökelseoffret tändes morgon och eftermiddag (2 Mos 30:7f). Varje präst frambar rökelseoffret endast en gång i livet, eftersom prästernas antal var mycket stort.. 10 Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.
11 Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.
13 Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. 14 Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, 15 för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka1:15starka drycker ska han inte drickaLiksom profetgestalterna Simson (Dom 13:5) och Samuel (1 Sam 1:11) blev Johannes helgad åt Herren som nasir (jfr 4 Mos 6 och not till Apg 18:18)., och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 16 Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. 17 Mal 3:1, 4:5f, Matt 11:14. Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne1:17 Mal 4:6. och skaffa åt Herren ett folk som är berett."1:17ett rättfärdigt sinneAnnan översättning: "de rättfärdigas vishet".
18 1 Mos 17:17. Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." 19 Dan 8:16, 9:21, Hebr 1:14. Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."
21 Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. 22 När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.
23 När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. 24 En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: 25 1 Mos 30:23, Jes 4:1. "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."
26 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27 till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad1:27trolovadEn juridiskt bindande överlåtelse i väntan på bröllop. Trolovning ingicks normalt i tonåren, och redan vid detta stadium kunde otrohet bestraffas med döden (5 Mos 22:23f). med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28 Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig1:28Gläd digAnnan översättning: "Var hälsad". På NT:s grundspråk grekiska var den normala hälsningen chaíre, "Gläd dig"., du som fått nåd! Herren är med dig." 29 Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
30 1 Mos 6:8, 18:3. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31 Jes 7:14, Matt 1:21f, Luk 2:21. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. 32 2 Sam 7:12f, Jes 9:6f. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. 33 1 Krön 17:14, Ps 89:37, Dan 2:44, 7:14, Mika 4:7. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."
34 Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." 35 Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. 36 Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, 37 1 Mos 18:14, Jer 32:17, Matt 19:26. för ingenting är omöjligt för Gud1:37ingenting är omöjligt för GudAnnan översättning: "inget ord från Gud är kraftlöst".."
38 Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
39 Vid den tiden bröt Maria upp och skyndade till en stad i Juda bergsbygd. 40 Där gick hon in i Sakarias hus och hälsade på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Hon blev uppfylld av den helige Ande 42 och ropade med hög röst: "Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt! 43 Men varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig? 44 När ljudet av din hälsning nådde mina öron spratt barnet till i mig av glädje. 45 Och salig är du som trodde, för1:45trodde, förAnnan översättning: "trodde att". det som Herren har sagt dig kommer att gå i uppfyllelse."
46 1 Sam 2:1f. Då sade Maria:
"Min själ upphöjer Herren
47 och min ande jublar över Gud,
min Frälsare,
48 1 Mos 30:13, 1 Sam 1:11. för han har sett till sin
tjänarinnas ringhet.
Från denna stund ska alla släkten
kalla mig salig,1:48kalla … saligAtt anse någon lyckligt lottad (jfr 1 Mos 30:13, Höga V 6:8, Mal 3:12).
49 Ps 111:9. för den Mäktige har gjort
stora ting med mig
och hans namn är heligt.
50 2 Mos 20:6, Ps 103:17. Hans barmhärtighet
varar från släkte till släkte
över dem som vördar1:50vördarAnnan översättning: "fruktar". Grundtextens uttryck fóbomai rymmer inte bara fruktan (Rom 8:15, 1 Joh 4:18) utan även vördnad och värme (Ef 5:21, 33, Ps 103:13, 130:4). honom.
51 2 Sam 22:28, Ps 89:11, Jes 51:9. Han har gjort väldiga gärningar
med sin arm,
han har skingrat dem
som har stolta hjärtan och sinnen.
52 Job 5:11, Ps 147:6. Härskare har han störtat
från deras troner,
och de enkla har han upphöjt.
53 Ps 107:9. Hungriga har han mättat
med sitt goda,
och rika har han skickat
tomhänta bort.
54 Ps 98:3, Jes 41:8. Han har tagit sig an
sin tjänare Israel
och tänkt på att vara barmhärtig
55 1 Mos 17:7, Mika 7:20. mot Abraham och hans barn
till evig tid,
så som han har lovat våra fäder."
56 Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.
57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 1 Mos 17:12. På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:
68 Ps 72:18. "Välsignad är Herren, Israels Gud,
som har besökt
och återlöst sitt folk!
69 Ps 132:17. Han har rest för oss
frälsningens horn1:69hornsymboliserar höghet och styrka (Ps 75:11) och Messiaskungen (Ps 132:17, 148:14).
i sin tjänare Davids hus,
70 Apg 3:21. så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeters mun:
71 Ps 106:10. frälsning från våra fiender
och från alla som hatar oss.
72 3 Mos 26:42, Ps 105:8f. Han har visat barmhärtighet
mot våra fäder
och tänkt på sitt heliga förbund,
73 1 Mos 22:16f. den ed han gav
vår fader Abraham:
74 att vi, frälsta från våra fienders hand,
skulle få tjäna honom
utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet
inför honom alla våra dagar.
76 Mal 3:1, Matt 3:3. Och du, barn, ska kallas
den Högstes profet,
för du ska gå före Herren
och bana väg för honom.
77 Luk 3:3. Du ska ge hans folk kunskap
om frälsningen,
med förlåtelse för deras synder
78 4 Mos 24:17, Jes 60:1f, Mal 4:2. genom vår Guds
barmhärtiga kärlek.
Så ska en soluppgång
från höjden besöka oss,
79 Ps 107:10, 14, Jes 9:2, Matt 4:16. för att lysa över dem
som sitter i mörker
och dödsskugga
och styra våra fötter
in på fridens väg."
80 Luk 2:40, 3:2f. Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken1:80ödemarkenAnnan översättning: "öknen". Johannes kan ha haft kontakt med Qumrans esseer, som skrev Dödahavsrullarna och liksom Johannes kallade sig "en röst som ropar i öknen" (jfr 3:4). fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.