1 Ā, i tētahi o aua rā, i a ia e whakaako ana i te iwi i roto i te temepara, e kauwhau ana i te rongopai, ka tae mai ngā tohunga nui, ngā karaipi, me ngā kaumātua ki a ia, 2 ka kōrero ki a ia, ka mea, "Kōrerotia mai ki a mātou te mana i mea ai koe i ēnei mea? Nā wai hoki i hoatu tēnā mana ki a koe?"

3 Ka whakahoki ia, ka mea ki a rātou, "Māku hoki e ui ki a koutou kia kotahi kupu; mā koutou e mea mai ki ahau. 4 Ko te iriiringa a Hoani, nō te rangi rānei, nō te tangata rānei?"

5 Ā, ka kōrero rātou ki a rātou anō, ka mea, "Ki te mea tātou, ‘Nō te rangi,’ ka mea mai ia, ‘Ha, he aha koutou tē whakapono ai ki a ia?’ 6 Ā, ki te mea tātou, ‘Nō te tangata,’ ka ākina tātou e te iwi katoa ki te kāmaka, e whakapono ana hoki rātou he poropiti a Hoani."

7 Nā, ka whakahokia e rātou, "E kore e kitea nō hea rānei."

8 Nā, ko te meatanga a Īhu ki a rātou, "E kore anō e kōrerotia e ahau ki a koutou te mana i mea ai ahau i ēnei mea."

9 Nā, ka anga ia, ka kōrero i tēnei kupu whakarite ki te iwi: "I whakatōkia tētahi māra wāina e tētahi tangata, ā, tukua ana ki ngā kaimahi, ā, haere ana ki tawhiti, ā, maha noa ngā rā. 10 Ā, i te pō i tika ai ka tonoa e ia he pononga ki ngā kaimahi, kia hoatu ai e rātou ki a ia ētahi o ngā hua o te māra wāina; otirā, ka whiua ia e ngā kaimahi, whakahokia kautia ana. 11 Nā, ka tonoa anō e ia tētahi atu pononga; ā, ka whiua anō ia e rātou, ka tūkinotia, whakahokia kautia ana. 12 Nā, ka tonoa anō hoki tētahi e ia, te tuatoru, ā, tukitukia ana ia e rātou, makā ana ki waho.

13 "Nā, ka mea te rangatira o te māra wāina, ‘Me pēhea ahau? Ka tonoa e ahau tāku tama, tāku e aroha nei, tērā pea rātou e hopohopo ki a ia.’

14 "Otirā, nō te kitenga o ngā kaimahi i a ia, ka kōrerorero ki a rātou anō, ka mea, ‘Ko te rangatira tēnei mōna te kāinga, tēnā, tātou ka whakamate i a ia, kia riro mai ai te kāinga i a tātou.’ 15 Nā, makā ana ia ki waho o te māra wāina, whakamatea iho.

"Nā, ka aha te rangatira o te māra wāina ki a rātou? 16 Ka haere ia, ka whakangaro i aua kaimahi, ka hoatu te māra wāina ki ētahi atu."

Ā, ka rongo rātou, ka mea, "Kauaka!"

17 Ka titiro ia ki a rātou, ka mea, "He aha rā tēnei kua oti nei te tuhituhi,

‘Ko te kōhatu i kapea e ngā kaihanga,

kua meinga tēnei hei upoko mō te kokonga’?

18 Nā, ki te hinga tētahi ki runga ki tēnei kōhatu, mongamonga noa; ki te hinga tēnei kōhatu ki runga ki tētahi, ngotangota noa ia, ānō he puehu."

19 Nā, ka whai ngā tohunga nui me ngā karaipi kia hopukia ia i taua wā anō, ka mataku rātou i te iwi, i mōhio hoki rātou i kōrerotia e ia tēnei kupu whakarite mō rātou. 20 Nā, ka āta tirohia ia e rātou, ka tonoa mai he kaiwhakarongo, anō te āhua kei tō te hunga tika, hei hopu mō tāna kōrero, kia tukua ai ia ki te rangatiratanga, ki te kaha o te kāwana. 21 Ā, ka ui rātou ki a ia, ka mea, "E te Kaiwhakaako, e mōhio ana mātou he tika tāu e kōrero nei, e whakaako nei, e kore anō e manakohia e koe te kanohi tangata, engari e whakaako pono ana koe i te huarahi o te Atua. 22 He mea tika rānei te hoatu takoha e mātou ki a Hīhā, kāhore rānei?"

23 Otirā, i kitea e ia tō rātou hīanga, ā, ka mea ki a rātou, "He aha koutou ka whakamātautau nei i ahau? 24 Kia kite ahau i tētahi pene. Nō wai tōna āhua me te tuhituhinga?"

Nā, ka whakahoki rātou, ka mea, "Nō Hīhā."

25 Kātahi ia ka mea ki a rātou, "Hoatu rāpea ki a Hīhā ngā mea a Hīhā, ki te Atua anō ngā mea a te Atua."

26 Heoi, kīhai i taea e rātou te hopu i tētahi kōrero āna i te aroaro o te iwi; nā, ka mīharo rātou ki tāna kupu, ā, whakarongo kau ana.

27 Nā, ka tae mai ētahi o ngā Haruki e mea nei kāhore he aranga; ka ui ki a ia, 28 ka mea, "E te Kaiwhakaako, i tuhituhi a Mohi ki a mātou: ‘Ki te mate te tuakana o tētahi tangata, he wahine anō tāna, ā, ka mate urikore ia, me tango te wahine e tōna teina, ka whakatupu uri ai mō tōna tuakana.’ 29 Nā, tokowhitu taua whānau; ka tango tō mua i te wahine, ā, mate urikore āna. 30 Nā, ka tango te tuarua i te wahine, ā, ka mate urikore anō ia. 31 Nā, ka tango te tuatoru i a ia; pēnei anō ngā tokowhitu, kāhore ā rātou tamariki i waiho ai, ā, mate iho rātou. 32 Nā, muri iho i te katoa ka mate hoki te wahine. 33 Nā, i te aranga, mā wai o rātou te wahine? He wahine hoki ia nā te tokowhitu."

34 Ka whakahoki a Īhu, ka mea ki a rātou, "E mārena ana, e hoatu ana ki te mārena, ngā tamariki o tēnei ao. 35 Tēnā, ko te hunga e paingia ana kia whiwhi ki tērā ao, ki te aranga anō i roto i te hunga mate, e kore e mārena, e kore anō e hoatu ki te mārena. 36 E kore anō rātou e āhei kia mate. E rite ana hoki ki ngā anahera, he tama hoki rātou nā te Atua, he tama nā te aranga. 37 Nā, ko te aranga o te hunga mate, kua whakakitea mai tēnā e Mohi i tāna mō te Rākau, i karangatia ai te Ariki ‘Ko te Atua o Āperahama, ko te Atua o Īhaka, ko te Atua o Hākopa.’ 38 Nā, ehara ia i te Atua nō te hunga mate, engari nō te hunga ora, e ora katoa ana hoki i roto i a ia."

39 Nā, ka whakahoki ētahi o ngā karaipi ka mea, "E te Kaiwhakaako, he pai tāu kōrero." 40 Kīhai hoki rātou i māia ki te ui anō ki a ia i tētahi mea.

41 Nā, ka mea ia ki a rātou, "Nā te aha rātou i mea ai he tama nā Rāwiri a te Karaiti? 42 Kua mea nei a Rāwiri i te pukapuka o Ngā Waiata:

‘I mea te Ariki ki tōku Ariki,

"Hei tōku matau koe noho ai,

43 kia meinga rā anō e ahau ōu hoariri

hei tūranga waewae mōu." ’

44 Nā, ka kīia ia e Rāwiri he Ariki, ā, he pēhea i tama ai ki a ia?"

45 Ā, i te iwi katoa e whakarongo ana, ka mea ia ki āna ākonga, 46 "Kia tūpato ki ngā karaipi, ko tā rātou nei e rawe ai ko ngā kākahu roroa ina hāereere rātou, e matenui ana ki ngā ohatanga i ngā kāinga hokohoko, me ngā nohoanga rangatira i ngā whare karakia me ngā nohoanga rangatira i ngā hākari. 47 Pau ake hoki i a rātou ngā whare o ngā pouaru, e īnoi roa ana hoki, he āhua kau. Nui rawa te hē e tau ki a rātou!"

1 *Matt 21:23f, Mark 11:27f. En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste 2 *Apg 4:7. och frågade honom: "Säg oss: Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem är det som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag vill också fråga er en sak. Säg mig: 4 Johannes dop, var det från himlen eller från människor?"

5 De samrådde med varandra och sade: "Om vi säger: Från himlen, så säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Men om vi säger: Från människor, så kommer allt folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet." 7 Därför svarade de att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag till er vad jag har för fullmakt att göra det här."

9 *Mark 12:1f. Sedan började han berätta denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård. Han arrenderade ut den till vinodlare och reste bort för en längre tid.

10 *2 Krön 36:15f. När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens frukt. Men vinodlarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. 11 Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. 12 Sedan sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.

13 Då sade vingårdens herre: Vad ska jag göra? Jag ska sända min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för. 14 Men när vinodlarna fick se honom, samrådde de med varandra och sade: Här är arvtagaren! Vi dödar honom, så blir arvet vårt. 15 Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16 Han ska komma och döda dessa vinodlare och ge vingården till andra." När de hörde detta, sade de: "Det får inte hända!" 17 *Jes 28:16, Apg 4:11, Rom 9:33. Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten?*20:17 Ps 118:22.18 *Jes 8:14f, Dan 2:34. Den som faller på den stenen blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."

19 *Matt 21:46, Luk 19:47f. De skriftlärda och översteprästerna ville då gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

20 *Matt 22:15f, Mark 12:13f, Luk 11:53f. De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några spioner som skulle låtsas vara ärliga för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. 21 De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar parti för någon utan lär ut sanningen om Guds väg. 22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till kejsaren*20:22att betala skatt till kejsarenEn tvistefråga, eftersom skatten innebar att erkänna Roms överhöghet. Detta såg de nationalistiska seloterna som ett svek mot Israels Gud, medan fariseerna och saddukeerna accepterade situationen. eller inte?"

23 Men han genomskådade deras list och sade till dem: 24 "Visa mig en denar*20:24denarEtt litet romerskt silvermynt, värt en hel dagslön för den enkle arbetaren (Matt 20:2).. Vems bild och inskrift har den?" De svarade: "Kejsarens." 25 *Rom 13:7. Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." 26 De lyckades inte få fast honom för något som han sade inför folket utan teg, förundrade över hans svar.

27 *Matt 22:23f, Mark 12:18f. Sedan kom det fram några saddukeer*20:27saddukeerAristokratiska präster som samarbetade med romarna och vakade över ordningen i templet (Apg 4:1f)., de som förnekar att det finns en uppståndelse. De frågade Jesus: 28 *5 Mos 25:5, Matt 22:24. "Mästare! Mose gav oss föreskriften*20:28Mose gav oss föreskriftenSe 5 Mos 25:5-6. att om någon har en bror som är gift men dör barnlös, så ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. 29 Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig en hustru men dog barnlös. 30 Den andre 31 och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju, men de dog och efterlämnade inga barn. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 Så vems hustru blir hon vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne."

34 Jesus svarade dem: "De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. 35 Men de som anses värdiga att nå den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. 36 De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn.

37 Men att de döda uppstår, det har också Mose visat vid stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud.*20:37 2 Mos 3:6.38 *Rom 14:8. Han är inte de dödas Gud utan de levandes. För honom är alla levande."

39 Då sade några av de skriftlärda: "Mästare, bra sagt*20:39bra sagtDe skriftlärda fariseerna var motståndare till saddukeerna (jfr Apg 23:6f).!" 40 Sedan vågade de inte ställa någon mer fråga till honom.

41 Jesus sade till dem: "Hur kan man säga att Messias är Davids son? 42 *Apg 2:34f, Hebr 1:13, 10:12f. David säger ju själv i Psaltaren:*20:42f Ps 110:1. I psalmen talar Gud Fadern till Messias, Guds Son (jfr Apg 2:34f, 1 Kor 15:25).Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida 43 *1 Kor 15:25.tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter.*20:43som en pall under dina fötterEtt uttryck för triumf (jfr Jos 10:24).44 David kallar honom alltså Herre*20:44David kallar honom alltså HerreProfeten David erkänner den kommande Frälsaren som sin Herre (jfr 1 Petr 1:10f) trots att denne är hans ättling (Rom 1:3).. Hur kan han då vara hans son?"

45 Medan allt folket hörde på sade Jesus till sina lärjungar: 46 *Matt 23:5f, Mark 12:38f, Luk 11:43. "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och älskar att bli hälsade på torgen och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."