1 I aua rā ka whakatakotoria he tikanga e Hīhā Ākuhata kia tuhituhia te ao katoa. 2 Ko te tuhituhinga tuatahi tēnei i meatia i te wā ko Kuirinia te kāwana o Hīria. 3 Ā, ka haere ngā tāngata katoa kia tuhituhia, ia tangata, ia tangata, ki tōna ake pā.

4 I haere atu anō a Hōhepa i Karirī, i te pā, i Nahareta, ki Hūria, ki te pā o Rāwiri, ko Pēterehema te ingoa; nō te mea nō te whare ia, nō te kāwei o Rāwiri. 5 Kia tuhituhia ai rāua ko tāna wahine taumau, ko Meri, e hapū ana ia. 6 Ā, i a rāua i reira, ka rite ngā rā e whānau ai ia. 7 Nā, ka whānau tāna mātāmua, ā, takaia ana e ia ki ngā kākahu, ka whakatakotoria ki te takotoranga kai mā ngā kararehe; nō te mea kāhore he wāhi mō rātou i te whare.

8 I taua wāhi hoki ētahi hēpara e noho koraha ana, e tiaki ana i tā rātou kāhui i te pō. 9 Nā, tū ana tētahi anahera a te Ariki i ō rātou taha, ā, whiti ana te korōria o te Ariki ki a rātou, ā, tawhio noa; ā, nui whakaharahara tō rātou wehi. 10 Nā, ka mea te anahera ki a rātou, "Kaua e mataku, tā te mea he kaikauwhau tēnei ahau ki a koutou mō te hari nui, meāke puta mai ki te iwi katoa. 11 Nō nāianei hoki i whānau ai he Kaiwhakaora mō koutou i te pā o Rāwiri, arā a te Karaiti, te Ariki. 12 Ko te tohu tēnei ki a koutou; e kite koutou i te tamaiti ka oti te tākai ki te kākahu, e takoto ana i te takotoranga kai mā ngā kararehe."

13 Nā, ohorere tonu ko tētahi ope nui o te rangi e tū tahi ana me taua anahera, e whakamoemiti ana ki te Atua, e mea ana:

14 "Kia whai korōria te Atua i runga rawa,

kia mau te rongo ki runga ki te whenua,

me te whakaaro pai ki ngā tāngata!"

15 Ā, ka mawehe atu ngā anahera i a rātou ki te rangi, ka mea ngā hēpara tētahi ki tētahi, "Tātou ka haere ki Pēterehema, kia kite i tēnei mea kua puta nei, kua whakapuakina mai nei e te Ariki ki a tātou."

16 Nā, kaikā tonu tā rātou haere, ā, ka kite i a Meri, i a Hōhepa i te tamaiti hoki e takoto ana i te takotoranga kai mā ngā kararehe. 17 Ā, nō ka kite, ka whakapuakina te mea i kōrerotia ki a rātou mō tēnei tamaiti. 18 Ā, mīharo ana ngā kaiwhakarongo katoa ki ēnei mea, i kōrerotia nei ki a rātou e ngā hēpara. 19 Ko Meri ia i āta rongoā i ēnei mea katoa, me te whakaaroaro i roto i tōna ngākau. 20 Nā, ka hoki ngā hēpara, me te whakakorōria, me te whakamoemiti ki te Atua mō ngā mea katoa i rongo nei, i kite nei rātou, i rite nei ki ngā mea i kōrerotia ki a rātou.

21 Ā, nō ka rite ngā rā e waru, e kotia ai te tamaiti, ka huaina tōna ingoa ko Īhu, ko tā te anahera i hua ai i te mea kāhore anō i hapū tōna whaea.

22 Ā, ka rite ngā rā e purea ai te whaea, e whakaritea ai te ture a Mohi, ka kawea ia e rātou ki Hiruhārama, kia tāpaea ki te Ariki. 23 Kia pērātia me te mea i tuhituhia ki te ture a te Ariki: "Ko ngā tāne katoa e oroko puta mai i te kōpū, e kīia he tapu ki te Ariki." 24 Kia hoatu anō he patunga tapu, te mea i kōrerotia i roto i te ture a te Ariki, kia rua kūkupa, kia rua rānei pī kūkupa.

25 Nā, i Hiruhārama tētahi tangata, ko Himiona te ingoa; he tangata tika, he tangata whakaaro, e tatari ana ki te whakaharinga o Īharaira, kei runga hoki te Wairua Tapu i a ia. 26 Nā, kua whakamaharatia ia e te Wairua Tapu, e kore ia e kite i te mate, kia kite rā anō ia i tā te Ariki Karaiti. 27 Nā, ka haere ia ki te temepara, he meatanga nā te Wairua; ā, i ngā mātua e mau ana i te tamaiti, i a Īhu, kia meatia ai e rāua ki a ia tā te ture i whakarite ai, 28 ka tango ia i a ia ki ōna ringa, ka whakapai ki te Atua, ka mea:

29 "Kātahi, e te Ariki, ka tukua tāu pononga

kia haere i runga i te rangimārie, ka pērā me tāu i kōrero ai.

30 Ka kite nei hoki ōku kanohi i tāu whakaoranga,

31 ka whakatakotoria nei e koe ki te aroaro o ngā iwi katoa;

32 hei whakamārama e kite ai ngā tauiwi,

hei korōria hoki mō tāu iwi, mō Īharaira."

33 Ā, mīharo tonu a Hōhepa rāua ko tōna whaea ki ngā kupu i kōrerotia mōna. 34 Nā, ka manaaki a Himiona i a rāua, ā, ka mea ki tōna whaea, ki a Meri, "Nanā, ka waiho tēnei tama hei takanga, hei aranga, mō te tini o te tangata i roto i a Īharaira; hei tohu hoki e kōrerotia kinotia. 35 Āe rā, ka tika atu anō te hoari, ā, puta noa i tōu ake wairua, e hurahia ai ngā whakaaro o ngā ngākau maha."

36 Ā, tērā hoki tētahi ko Ana, he poropiti, he tamāhine nā Panuera, nō te iwi o Āhera; kua kaumātua ia, e whitu ngā tau o tōna wāhinatanga ake i noho ai i te tāne. 37 He pouaru, kua waru tekau mā whā rawa ōna tau e pērā ana; heoi, kīhai i mahue i a ia te temepara; he karakia tonu tāna, he nohopuku, he īnoi, i te pō, i te ao.

38 Nā, ka tae atu ia i taua hāora anō, ka whakawhetai ki te Ariki, ā, kōrerotia ana ia e ia ki te hunga katoa o Hiruhārama e tatari ana ki te whakaoranga.

39 Ā, nō ka oti ngā mea katoa e rite ana ki tā te Ariki ture, ka hoki rātou ki Karirī, ki tō rātou ake pā, ki Nahareta. 40 Nā, ka tupu te tamaiti, ka pakari haere, ka kī i ngā whakaaro nunui, ā, i runga i a ia te aroha noa o te Atua.

41 Ā, i haere ōna mātua i ia tau, i ia tau ki Hiruhārama i te Hākari o te Kapenga. 42 Ā, ka tekau mā rua ōna tau, ka haere rātou i runga i ngā ritenga o te hākari. 43 Ā, ka rite ngā rā, i a rāua e hoki ana, ka whakaware iho te tamaiti, a Īhu, i Hiruhārama; kīhai hoki ōna mātua i mōhio. 44 I mahara hoki rāua kei roto ia i te tira, nā, ka haere, kotahi te rā ki te ara; ā, ka rapu rāua i a ia i roto i ngā whanaunga, i ā rāua tāngata hoki i mōhio ai. 45 Ā, nō te korenga i kitea ia, hoki ana rāua ki Hiruhārama, ki te rapu i a ia. 46 Ā muri iho i ngā rā e toru ka kitea ia i roto i te temepara, e noho ana i waenganui o ngā kaiwhakaako, e whakarongo ana ki a rātou, e ui ana ki a rātou. 47 Ā, mīharo katoa ki tōna mātauranga, ki āna kōrero, te hunga i rongo ki a ia. 48 Ā, nō ka kite rāua i a ia, ka tino mīharo; ka mea tōna whaea ki a ia, "E tama, he aha koe i pēnei ai ki a māua? Nā, pōuri noa iho māua ko tōu pāpā, i a māua i rapu nei i a koe."

49 Ka mea ia ki a rāua, "He aha kōrua i rapu ai i ahau? Kīhai kōrua i mahara kia noho ahau i te whare o tōku Matua?" 50 Heoi, kīhai rāua i mātau ki te kupu i kōrerotia rā e ia ki a rāua.

51 Nā, ka haere tahi atu ia me rāua ka tae ki Nahareta, ka ngohengohe ia ki a rāua. Ko tōna whaea ia i rongoā i ēnei kupu katoa i roto i tōna ngākau. 52 Nā, ka kake haere a Īhu te whakaaro nui, te kaumātua, ka paingia anō e te Atua, e te tangata.

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus*2:1kejsar Augustusregerade 31 f Kr-14 e Kr. utgick ett påbud att hela världen*2:1hela världenGrek. oikouméne(jfr "ekumenik"), den bebodda och civiliserade världen vilket i officiellt språkbruk var liktydigt med Romarriket. skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen*2:2den första skattskrivningenLängre fram genomförde Quirinius år 6 e Kr en andra skattskrivning som ledde till ett lokalt uppror (jfr Apg 5:37)., och den hölls när Quirinius*2:2QuiriniusDen romerske kejsarens särskilde representant i östra delen av Romarriket under tiden 12 f Kr-16 e Kr. Vid tiden för Jesu födelse var han militär befälhavare ("styrde", grek. hegemoneúontos) men ännu inte ståthållare. styrde i Syrien. 3 Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

4 *1 Sam 16:1, 4, Mika 5:2, Matt 2:6, Joh 7:42. Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. 5 Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.

6 Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7 *Matt 1:25. och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet*2:7gästrummetGrek. katályma betyder normalt "gästrum" (jfr Luk 22:11). Det upptagna gästrummet kan ha legat i ett härbärge (jfr Jer 41:17) eller troligare hos släktingar till Josef (vers 4). Boningshus (jfr Matt 2:11) kunde ha en stalldel med krubbor för djuren..

8 I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda. 10 Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket: 11 I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren*2:11HerrenAnspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, som normalt uttalades Adonai ("Herren").. 12 Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 *Luk 19:38, Ef 2:14, 17. "Ära åt Gud i höjden,

och frid på jorden

bland människor

som han älskar."*2:14bland människor som han älskarAndra handskrifter: "åt människor hans välbehag."

15 När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!" 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

20 Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

21 *1 Mos 17:12, Luk 1:31. När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till*2:21blev tillGrek. syllemfthénaisyftar på graviditetens startpunkt ("avlades"). Andligen är Messias ursprung "från evighetens dagar" (Mika 5:2, jfr även Joh 1:1). i sin mors liv.

22 *3 Mos 12:2. När tiden var inne för deras rening*2:22tiden … för deras reningEn kvinna som fött en son skulle stanna hemma i 40 dagar och därefter frambära ett reningsoffer i templet (se 3 Mos 12:1f). enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, 23 som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.*2:23 2 Mos 13:2, 12.24 *3 Mos 12:6f. De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor*2:24ett par turturduvor eller två unga duvorEn barnaföderska skulle egentligen offra ett lamm och en duva, men den som var fattig kunde i stället offra två duvor (se 3 Mos 12:8)..

25 *Jes 40:1, 49:13. I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 26 Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde*2:26SmordeHebr. "Messias" och grek. "Kristus", Guds utlovade frälsare, kung och profet.. 27 Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen, 28 tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

29 *1 Mos 46:30. "Herre, nu låter du din tjänare

gå hem i frid,

så som du har lovat,

30 *Luk 3:6. för mina ögon har sett

din frälsning

31 *Ps 98:2, Jes 52:10. som du har berett

inför alla folk:

32 *Jes 46:13, 49:6, Hagg 2:7, Apg 13:47. ett ljus med uppenbarelse

för hedningarna

och härlighet

för ditt folk Israel."

33 Hans far och mor förundrades över det som sades om honom. 34 *Jes 8:14, Luk 20:18, Apg 28:22, Rom 9:33, 1 Kor 1:23f, 1 Petr 2:7. Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. 35 *Joh 19:25. Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."

36 Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru, 37 *1 Tim 5:5. och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag. 38 *Jes 52:9. Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.

39 *Matt 2:23. När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret. 40 *Luk 1:80, 2:52. Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

41 *2 Mos 23:17, 5 Mos 16:16f. Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. 42 När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt, 43 men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. 44 De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta. 45 När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.

46 Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. 47 *Joh 7:15, 46. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. 48 När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig." 49 Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far*2:49hos min FarAnnan översättning: "i det som hör till min Far".?" 50 *Luk 9:45, 18:34. Men de förstod inte vad det var han sade till dem.

51 Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52 *1 Sam 2:26. Och Jesus växte i vishet, ålder*2:52ålderAnnan översättning: "längd". och välbehag inför Gud och människor.