1 Ā muri tata iho ka hāereere anō ia ki ngā pā ki ngā kāinga, ka kauwhau, ka whakapuaki i te rongopai o te rangatiratanga o te Atua. I a ia hoki te tekau mā rua, 2 me ētahi wāhine kua oti nei te whakaora i ngā wairua kino, i ngā ngoikoretanga. Ko Meri (e huaina ana ko Makarini), e whitu nei ngā rēwera i puta mai i roto i a ia, 3 ko Hoana hoki, ko te wahine a Kūha, a te kaiwhakahauhau a Herora, me Huhana, me te tokomaha noa atu. Nā rātou i mahi ētahi o ā rātou taonga hei mea mā rātou.
4 Nā, ka rahi te hui i mine mai, ā, ka haere mai ki a ia o ia pā, o ia pā, ka kōrero kupu whakarite ia: 5 "I haere atu te kairui ki te rui i tāna purapura; ā, i a ia e rui ana, ka ngahoro ētahi ki te taha o te ara; ā, takahia ana ki raro, kainga ake e ngā manu o te rangi. 6 Ko ētahi i ngahoro ki runga ki te toka; ko te tupunga ake, kua maroke, kāhore hoki he mākūkū. 7 Ko ētahi i ngahoro ki roto ki ngā tātarāmoa; ā, tupu tahi ana ngā tātarāmoa, kōwaowaotia iho. 8 Ko ētahi i ngahoro ki te oneone pai; tupu ana, tātakirau ngā hua."
Ka mutu ēnei kōrero, ka karanga ia, "Ko ia he taringa ōna hei whakarongo, kia rongo ia."
9 Nā, ka ui āna ākonga ki a ia, ka mea, "He aha te tikanga o tēnei kupu whakarite?"
10 Ka mea ia, "Kua hoatu ki a koutou te mātauranga ki ngā mea ngaro o te rangatiratanga o te Atua; ki ērā atu ia, he whakarite ngā kupu.
‘Kia kite ai rātou, ā, e kore e kite,
kia rongo ai, ā, kore ake e mātau.’ "
11 "Nā, tēnei te kupu whakarite: Ko te purapura ko te kupu a te Atua. 12 Ko ērā i te huarahi, ko ngā kaiwhakarongo; me i reira ka haere mai te rēwera, ka kapo i te kupu i roto i ō rātou ngākau, kei whakapono rātou, ā, ka ora. 13 Ko ērā i runga i te toka ko te hunga i tango i te kupu me te hari anō i tō rātou rongonga; otirā kāhore ō rātou pakiaka, ka whakapono mō te wā poto nei, ā, i te wā o te whakamātautau ka taka atu. 14 Ko tērā i ngahoro ki roto ki ngā tātarāmoa, ko te hunga e whakarongo ana, ā, ko te haerenga atu, ka kōwaowaotia e ngā mānukanuka, e ngā taonga, e ngā whakaahuareka o te ao, ā, hore ake e pakari ō rātou hua. 15 Ko tērā i te oneone pai, ko te hunga e tika ana, e pai ana te ngākau, i te rongonga i te kupu, ka pupuri, ā, hua ana ngā hua i runga i te manawanui."
16 "E kore e tahuna te rama e tētahi, e hīpokina ki te oko, e waiho rānei i raro i te moenga; engari, ka whakatūria ki runga ki te tūranga, kia kitea ai te mārama e te hunga e tomo ana. 17 E kore hoki tētahi mea i huna, e mahue te whakakite; e kore anō tētahi mea i ngaro, e mahue te mōhio, te puta hoki ki te mārama. 18 Nā reira kia tūpato tā koutou whakarongo. Ki te whai mea hoki tētahi, ka hoatu anō ki a ia; ki te kāhore he mea a tētahi, ko te mea i mahara ai ia nāna ake, ka tangohia i a ia."
19 Nā, ka haere mai ki a ia tōna whaea, me ōna tēina, otirā, kāhore rātou i āhei te tutuki mai ki a ia, i te pipiri o te tangata. 20 Nā, ka kōrerotia ki a ia, "Ko tōu whaea me ōu tēina te tū mai nei i waho, e mea ana kia kite i a koe."
21 Otirā, ka whakahoki ia, ka mea ki a rātou, "Ko ēnei, e whakarongo nei, ā, e mahi nei i te kupu a te Atua, tōku whaea me ōku tēina."
22 Nā, i tētahi o aua rā ka eke ia, rātou ko āna ākonga ki te kaipuke, ā, ka mea ia ki a rātou, "Tātou ka whakawhiti ki tāwāhi o te roto." Nā, rere ana rātou. 23 Otirā, i a rātou e rere ana, ka moe ia. Nā, ko te putanga o tētahi hau, he tūpuhi, ki te roto; ā, ka tomo rātou, tata pū te totohu.
24 Nā, ka haere rātou, ka whakaara i a ia, ka mea, "E kara, e kara, ka mate tātou!"
Nā, ka ara ia, ā, rīria ana e ia te hau, me te ngaru o te moana; ā, mutu iho, nā, kua marino. 25 Nā, ka mea ia ki a rātou, "Kei hea tō koutou whakapono?"
Mataku ana rātou, mīharo ana, ka mea ki a rātou anō, "Ko wai rā tēnei, ka tapa nei ki ngā hau, ki te moana, ā, rongo rawa ki a ia?"
26 Nā, ka tae rātou ki te whenua o ngā Kararini, ki tāwāhi atu o Karirī. 27 Ā, nō tōna haerenga atu ki uta, ka tūtaki ki a ia he tangata nō te pā, he rēwera ōna, he roa kāhore anō i mau kākahu, kīhai anō i noho i roto i te whare, engari ki ngā urupā. 28 Ā, i tōna kitenga i a Īhu, ka karanga, ka takoto ki tōna aroaro, he nui tōna reo ki te mea, "He aha tāku ki a koe e Īhu, e te Tama a te Atua, a te Runga Rawa? Ē, kaua rā ahau e whakamamaetia." 29 I mea hoki ia ki te wairua poke kia puta i taua tangata. He maha hoki ngā wā i hopukia ai ia e ia, e tiakina ana hoki ia, he mea here ki ngā mekameka, ki ngā here waewae; heoi, motumotuhia ana e ia ngā here, ā, āia ana ia e te rēwera ki te koraha.
30 Nā, ka ui a Īhu ki a ia, "Ko wai tōu ingoa?"
Ka mea ia, "Ko Rihiona"; he tokomaha hoki ngā rēwera i tomo ki roto ki a ia. 31 Kātahi ka īnoi rātou ki a ia kia kaua rātou e tonoa e ia kia haere ki te hōhonu.
32 Nā, i reira tētahi kāhui poaka maha e kai ana i runga i te maunga; ā, ka īnoi rātou ki a ia kia tukua rātou kia tomo ki aua poaka. Ā, tukua ana rātou. 33 Ā, ko te putanga o aua rēwera i roto i te tangata, ka tomo ki roto ki ngā poaka, nā, ko te tino rerenga o te kāhui rā te pari ki te moana, ā, paremo iho.
34 Ā, nō ka kite ngā kaiwhāngai i taua mea i meatia, ka whati, ka haere ka kōrero ki te pā, ki aua whenua hoki. 35 Nā, ka haere rātou kia kite i taua mea i meatia, ā, i tō rātou taenga mai ki a Īhu, ka kite i te tangata i puta nei ngā rēwera i roto i a ia, kua oti te whakakākahu, kua tika ōna whakaaro, e noho ana i ngā waewae o Īhu, ā, ka mataku rātou. 36 Ā, kōrerotia ana ki a rātou e te hunga i kite, te whakaoranga o te tangata i ngā rēwera. 37 Nā, ka mea te huihui katoa o ngā kāinga pātata o ngā Kararini kia mawehe atu ia i a rātou, i mataku whakaharahara hoki rātou; ā, eke ana ia ki te kaipuke, hoki ana.
38 Otirā, ka īnoi ki a ia te tangata i puta rā ngā rēwera i roto i a ia, kia waiho ia hei hoa mōna. Heoi, ka tono atu a Īhu i a ia, ka mea, 39 "Hoki atu ki tōu whare, kōrerotia ngā mea nui kua meinga nei e te Atua ki a koe." Nā, haere ana ia, kōrerotia ana ki te pā katoa ngā mea nui i mea ai a Īhu ki a ia.
40 Ā, i a Īhu i hoki ai, ka koa te mano, i te tatari katoa hoki rātou ki a ia. 41 Nā, ka haere mai tētahi tangata, ko Hairuha te ingoa, he rangatira nō te whare karakia. Ā, takoto ana ki ngā waewae o Īhu, ka īnoi ki a ia kia tomo ki tōna whare. 42 Kotahi tāna tamāhine, he huatahi kei te tekau mā rua ōna tau, nā, e whakahemohemo ana.
Nā, i tōna haerenga atu, ka popō ngā mano ki a ia. 43 Nā, tērā tētahi wahine e mate ana i te pākaruhanga toto, tekau mā rua ngā tau, ā, poto katoa tōna oranga ki ngā rata, kīhai rawa i taea te whakaora e tētahi. 44 Ka haere ia i muri i a ia, ka pā ki te tāniko o tōna kākahu; ā, mutu iho te rere o ōna toto.
45 Nā, ka mea a Īhu, "Ko wai tēnei kua pā nei ki ahau?"
Ā, nō ka whakakāhore katoa, ka mea a Pita rātou ko ōna hoa, "E kara, e pipiri ana ngā mano ki a koe, e tutetute ana."
46 Otirā, i mea a Īhu, "Ehara, kua pā tētahi ki ahau; e mōhio ana ahau, kua puta atu he mana i ahau."
47 Ā, nō te kitenga o te wahine kīhai ia i ngaro, haere wiri ana, takoto ana i tōna aroaro, kōrerotia ana e ia ki a ia i te aroaro o te iwi katoa te take i pā ai ia ki a ia, me te hohoro o tōna oranga. 48 Nā, ka mea ia ki a ia, "E kō, nā tōu whakapono koe i ora ai; haere mārie."
49 I a ia anō e kōrero ana, ka haere mai tētahi i te whare o te rangatira o te whare karakia, ka mea ki a ia, "Kua mate tāu tamāhine; kaua e whakararuraru i te Kaiwhakaako."
50 Otiia, i te rongonga o Īhu, ka whakahoki ki a ia, ka mea, "Kaua e mataku; ko te whakapono ia kia whakapono, ā, ka ora ia."
51 Ā, i tōna tomokanga ki te whare, kīhai tētahi i tukua e ia kia tapoko, ko Pita anake, ko Hēmi, ko Hoani, me te pāpā rāua ko te whaea o te kōtiro. 52 E tangi ana rātou katoa, e auē ana mōna. Nā, ka mea ia, "Kaua e tangi; kāhore ia i mate, engari e moe ana."
53 Ā, kataina iho ia e rātou, i mōhio hoki rātou kua mate ia. 54 Otirā, ka mau ia ki tōna ringa, ka karanga, ka mea, "E kō, e ara." 55 Nā, hoki mai ana tōna wairua, ā, whakatika tonu ake ia. Nā, ka whakahautia e ia kia hoatu he kai māna. 56 Ā, mīharo tonu ōna mātua; nā, ka whakatūpato ia i a rātou kia kaua e kōrerotia taua meatanga ki tētahi.
1 Luk 4:43. Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, 2 Matt 27:55f, Mark 15:40f, Joh 19:25. och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena8:2Magdalenabetyder "hon från Magdala", en fiskeort väster om Kapernaum. – från henne hade sju onda andar farit ut – 3 och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.
4 Matt 13:1f, Mark 4:1f. När mycket folk samlades och man kom ut till honom från stad efter stad, talade han till dem med en liknelse: 5 "En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det. 6 En del föll på stenig mark, och när det växte upp vissnade det bort, för det fick ingen fukt. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna växte upp samtidigt och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord, och det växte upp och gav hundrafaldig skörd8:8hundrafaldig skördEn övernaturligt rik skörd (jfr 1 Mos 26:12). I förmodern tid har svenska skördar normalt gett mindre än tiofalt jämfört med utsädet.." När han hade sagt detta, ropade han: "Hör, du som har öron att höra med!"
9 Matt 13:10f, Mark 4:10f. Hans lärjungar frågade honom sedan vad liknelsen betydde. 10 Jes 6:9f, Joh 12:40, Apg 28:26. Han svarade: "Ni har fått nåden att förstå Guds rikes hemligheter. Men de andra får dem i liknelser, för att de ska se och ändå inte se, höra och ändå inte förstå.8:10 Jes 6:9.11 Matt 13:18f, Mark 4:14f. Här är liknelsens mening: Säden är Guds ord. 12 De vid vägen är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan så att de inte kan tro och bli frälsta. 13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de hör det, men de saknar rot. De tror bara för en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall. 14 1 Tim 6:9. Det som föll bland tistlar är de som hör ordet men som allt mer kvävs av livets bekymmer, rikedom och njutningar och aldrig bär mogen frukt. 15 Men det som föll i god jord är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och uppriktigt hjärta och uthålligt bär frukt.
16 Matt 5:15, Luk 11:33. Ingen tänder ett ljus och täcker det med ett kärl eller sätter det under en bänk8:16bänkAnnan översättning: "bädd" eller "divan".. Man sätter det på hållaren, så att de som kommer in får se ljuset. 17 Matt 10:26, Luk 12:2. Det finns inget dolt som inte ska uppenbaras, och inget gömt som inte ska bli känt och komma i dagen. 18 Matt 13:12, Mark 4:25, Luk 19:26. Var därför noga med hur ni lyssnar. Den som har ska få, men den som inte har ska bli fråntagen också det han tror sig ha."
19 Matt 12:46f, Mark 3:31f. Då kom Jesu mor och hans bröder till honom, men de kunde inte komma fram till honom för folkmassans skull. 20 Man hälsade honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." 21 Joh 15:14. Han svarade dem: "Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och handlar efter det."
22 Matt 8:18, 23f, Mark 4:35f. En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Vi far över till andra sidan sjön." De lade ut, 23 och medan de seglade somnade han.
Då kom en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara. 24 De kom fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev stilla. 25 Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Till och med vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom!"
26 Matt 8:28f, Mark 5:1f. De seglade in till gerasenernas område8:26gerasenernas områdeAndra handskrifter: "gadarenernas område" (jfr Matt 8:28). Både Gerasa och Gadara var grekiska städer strax sydost om Galileiska sjön., som ligger mitt emot Galileen. 27 När Jesus steg i land, möttes han av en man från staden. Han var besatt av onda andar och hade inte haft kläder på sig på länge, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. 28 När han fick se Jesus, ropade han och föll ner inför honom och skrek: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!"
29 Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade den hållit honom i sitt grepp. Han hade varit bunden med kedjor och fotbojor och blivit bevakad, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onda anden. 30 Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion8:30LegionEn romersk armé med ca 6000 man.", för det var många onda andar som hade kommit in i honom. 31 Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden.
32 Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen. Det tillät han. 33 Andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön och drunknade.
34 När herdarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. 35 Folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som andarna hade lämnat sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då blev de rädda. 36 De som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit frisk8:36friskAnnan översättning: "frälst".. 37 Allt folket från gerasenernas område bad då att Jesus skulle lämna dem, för de hade gripits av stark fruktan. Han steg i båten och vände tillbaka.
38 Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39 "Gå hem igen och berätta om allt som Gud har gjort med dig." Då gick han och ropade ut över hela staden allt som Jesus hade gjort med honom.
40 När Jesus kom tillbaka välkomnade folket honom, eftersom alla väntade på honom. 41 Matt 9:18f, Mark 5:22f. Då kom det fram en man som hette Jairus och var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad honom komma hem till honom, 42 för han hade en enda dotter, i tolvårsåldern, och hon var döende.
På vägen dit trängde sig folkmassan nära Jesus. 43 Matt 9:20f, Mark 5:25f. Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år och inte kunnat8:43och inte kunnatAndra handskrifter: "och spenderat allt hon hade på läkare men inte kunnat". bli botad av någon. 44 Hon kom bakifrån och rörde vid hörntofsen8:44hörntofsenBars på manteln som en symbol för Guds bud (4 Mos 15:38f). på hans mantel, och genast stannade hennes blödning.
45 Jesus frågade: "Vem var det som rörde vid mig?" Alla nekade, och Petrus sade: "Mästare, hela folkmassan trycker och tränger sig inpå dig." 46 Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." 47 När kvinnan insåg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom. Hon förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. 48 Matt 9:22. Jesus sade till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid."
49 Mark 5:35f. Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren mer." 50 Jesus hörde det och svarade honom: "Var inte rädd. Bara tro, så blir hon räddad." 51 Matt 9:23f. När han kom fram till huset lät han ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52 Alla grät och sörjde henne8:52sörjde henneOrdagrant: "slog sig mot bröstet över henne" (i sorg, jfr 18:13 med not).. Men Jesus sade: "Gråt inte. Hon är inte död, hon sover." 53 Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död.
54 Luk 7:14. Men han tog flickans hand och ropade: "Flicka, stå upp!" 55 Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast. Sedan sade han till dem att ge henne något att äta. 56 Luk 5:14. Hennes föräldrar var helt utom sig av häpnad. Men Jesus befallde dem att inte tala om för någon vad som hade hänt.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)