1 Ko te tīmatanga o te rongopai o Īhu Karaiti, o te Tama a te Atua.
2 Ko te mea ia i tuhituhia i roto i tā Ihāia poropiti:
"Nā, ka tonoa e ahau tāku karere i mua i tōu aroaro,
māna e whakapai tōu ara i mua i a koe.
3 He reo nō tētahi i te koraha e karanga ana,
‘Whakapaia te huarahi o te Ariki,
whakatikaia ōna ara.’ "
4 I haere mai a Hoani, ka iriiri i te koraha, ka kauwhau i te iriiri rīpenetā hei murunga hara. 5 Nā, ka haere ki a ia te whenua katoa o Hūria, me ngā tāngata o Hiruhārama, ā, iriiria katoatia ana e ia ki te awa ki Horano, me te whāki anō i ō rātou hara. 6 Nā, ko te kākahu o Hoani he huruhuru kāmera, he hiako hoki te whītiki o tōna hope; ko tāna kai he māwhitiwhiti he honi koraha. 7 Ā, i kauwhau ia, i mea, "Tēnei te haere mai nei i muri i ahau tētahi he kaha rawa ake i ahau, e kore ahau e tau ki te piko iho wewete ai i te here o ōna hū. 8 Ko ahau nei, he iriiri tāku i a koutou ki te wai; māna ia koutou e iriiri ki te Wairua Tapu."
9 Ā, i aua rā ka haere mai a Īhu i Nahareta o Karirī, ka iriiria e Hoani ki Horano. 10 Ā, i taua wā anō i a ia e haere ake ana i te wai, ka kite ia i ngā rangi e wāhia ana kia tuwhera, me te Wairua, ānō he kūkupa, e heke iho ana ki a ia. 11 Ā, ka puta mai he reo nō te rangi, e mea ana, "Ko koe tāku Tama i aroha ai, tāku i āhuareka ai."
12 Ā, i reira pū anō ka tonoa ia e te Wairua ki te koraha. 13 Ā, e whā tekau ōna rā i reira i te koraha e whakamātautauria ana e Hātana; i roto ia i ngā kararehe mohoao; ko ngā anahera hoki ki te mahi mea māna.
14 Nā, i muri i a Hoani i tukua ai ki te herehere, ka haere a Īhu ki Karirī, ka kauwhau i te rongopai o te Atua, 15 ka mea, "Kua rite tēnei te wā, kua tata hoki te rangatiratanga o te Atua; rīpenetā, whakaponohia te rongopai."
16 Nā, i a ia e haere ana i te taha o te moana o Karirī, ka kite i a Haimona rāua ko tōna teina, ko Anaru, e maka ana i te kupenga ki te moana, he kaihao ika hoki rāua. 17 Nā, ka mea a Īhu ki a rāua, "Haere mai i muri i ahau, ā, māku kōrua e mea hei kaihao tāngata." 18 Ā, mahue tonu ake i a rāua, ngā kupenga, aru ana i a ia.
19 Ā, haere tata atu ana i reira, ka kite ia i a Hēmi, tama a Heperi, rāua ko tōna teina ko Hoani, i te kaipuke anō rāua, e tā ana i ngā korenga o ā rātou kupenga. 20 Nā, karanga tonu atu ia i a rāua; ā, mahue ake i a rāua tō rāua matua a Heperi i te kaipuke me ngā kaimahi, ā, haere ana i muri i a ia.
21 Ā, ka tomo rātou ki Kaperenauma; nā, haere tonu ia i te hāpati ki te whare karakia, ka whakaako. 22 Ā, mīharo ana rātou ki tāna ako, i rite hoki tāna ako i a rātou ki tā te tangata whai mana, kīhai i rite ki tā ngā karaipi.
23 Nā, i tō rātou whare karakia tētahi tangata, he wairua poke tōna; ā, ka karanga ia, 24 ka mea, "Kāti rā, he aha tā mātou ki a koe, e Īhu o Nahareta? Kua tae mai rānei koe ki te whakangaro i a mātou? E mātau ana ahau ko wai koe, ko te Mea Tapu a te Atua."
25 Ā, ka riri a Īhu ki a ia, ka mea, "Kāti te kōrero, puta mai i roto i a ia!"
26 Nā, ka haehae te wairua kino i a ia, nui atu hoki tōna reo ki te karanga, ā, puta ana mai i roto i a ia. 27 Ā, mīharo noa rātou katoa, uiui ana ki a rātou anō, mea ana, "He aha tēnei? He aha tēnei ako hou? Mana tonu tāna nei tono i ngā wairua poke, ā, rongo rawa ki a ia."
28 Nā, pakū tonu atu tōna rongo ki ngā wāhi katoa e tata ana ki Karirī.
29 Nā, i reira tonu, i tō rātou putanga mai i te whare karakia, tomo tonu atu rātou ko Hēmi, ko Hoani, ki te whare o Haimona rāua, ko Anaru. 30 Nā, i te takoto te hungawai wahine o Haimona, he kirikā, ā, kōrerotia tonutia atu ia e rātou ki a ia. 31 Heoi, i tōna taenga atu, ka mau ki tōna ringa, whakaarahia ana ia; mutu tonu ake tōna kirikā, ka tahuri ki te taka mea mā rātou.
32 Nā, i te ahiahi, i te toenetanga o te rā, ka mauria mai ki a ia ngā tūroro katoa, me te hunga e nohoia ana e ngā rēwera. 33 Ā, huihui katoa ana te pā ki te kūwaha. 34 He tokomaha te hunga e ngaua ana e te tini o ngā mate i whakaorangia e ia, he maha hoki ngā rēwera i peia; ā, kīhai i tukua e ia ngā rēwera kia kōrero, nō te mea i mātau rātou ki a ia.
35 Nā, i te atatū, i mua noa atu o te awatea, ka ara ia, ka puta ki waho, ka haere ki te wāhi koraha, ki reira īnoi ai. 36 Nā, ka whai a Haimona rātou ko ōna hoa i a ia. 37 Ā, ka kitea ia, ka mea ki a ia, "E rapu ana ngā tāngata katoa i a koe."
38 Kātahi ia ka mea ki a rātou, "Tātou ka haere he wāhi kē ki ngā kāinga tata, ki reira ahau kauwhau ai. Ko tāku hoki tērā i haere mai ai."
39 Nā, ka tomo ia ki roto i ō rātou whare karakia puta noa i Karirī, ka kauwhau, ka pei hoki i ngā rēwera ki waho.
40 Ā, ka haere mai ki a ia tētahi repera, ka īnoi ki a ia, tuku rawa ngā turi ki a ia, ka mea, "Ki te pai koe, e taea ahau e koe te mea kia mā."
41 Nā, ka aroha a Īhu, ka totoro tōna ringa, ka pā ki a ia, ka mea ki a ia, "E pai ana ahau; kia mā koe." 42 Ā, puaki kau tōna reo, kua kore tōna repera, nā, kua mā.
43 Nā, ka whakatūpato ia ki a ia, ā, tonoa tonutia atu, 44 ka mea atu hoki ki a ia, "Kei kōrerotia tētahi mea ki te tangata; engari haere, kia kite te tohunga i a koe, ā, mauria atu mō tōu whakamākanga ngā mea i whakaritea e Mohi, hei mea whakaatu ki a rātou." 45 Heoi, i tōna putanga atu, ka anga ki te kōrero nui haere, ka whakapuakina taua mea, ā, kīhai a Īhu i āhei te haere nui ki te pā i muri iho. Engari i noho ia i waho i ngā wāhi koraha; ā, haere ana mai rātou ki a ia i ngā wāhi katoa.
1 Här börjar evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son.1:1KristusGrekiska för "den Smorde" (hebr. Messias), Guds utlovade kung och profet.2 Matt 11:10, Luk 7:27. Så står det skrivet hos profeten Jesaja:1:2fMal 3:1, Jes 40:3.
Se, jag sänder min budbärare
framför dig,
och han ska bereda vägen för dig.
3 Joh 1:23.En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom!
4 Apg 19:4. Johannes Döparen trädde fram i öknen och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse. 5 Hela Judeens land och Jerusalems alla invånare kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.
6 Johannes var klädd i kamelhår och hade ett läderbälte1:6kamelhår … läderbälteSå klädde sig botprofeten Elia (2 Kung 1:8, Sak 13:4, Matt 17:12f). om livet, och han levde av gräshoppor1:6gräshopporåts som fattigmansmat (jfr 3 Mos 11:22). och vildhonung. 7 Han förkunnade: "Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte ens värdig att böja mig och lossa remmen på hans sandaler1:7lossa remmen på hans sandalerEn slavs uppgift.. 8 Apg 1:5, 2:4. Jag har döpt er med vatten, men han ska döpa er i den helige Ande."
9 Matt 3:13f, Luk 3:21f. Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordan. 10 Joh 1:32. Genast, när han steg upp ur vattnet, såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva. 11 Och en röst kom från himlen: "Du är min älskade Son. I dig har jag min glädje."
12 Matt 4:1f, Luk 4:1f. Genast1:12GenastDetta ord (grek. euthýs) är ett markant stildrag hos Markus. I grundtexten används det hela 42 gånger, oftast för att fästa uppmärksamheten på det som följer. förde Anden honom ut i öknen, 13 och han var i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
14 Matt 4:12, Luk 4:14f. Efter att Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium. 15 Matt 3:2. Han sade: "Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!"1:15Guds rike är näraMed Jesus har himmelriket kommit in i världen.
16 Matt 4:18f, Luk 5:1f. När han gick längs Galileiska sjön såg han Simon och hans bror Andreas. De stod och kastade ut nät i sjön, för de var fiskare. 17 Jesus sade till dem: "Kom och följ mig, så ska jag göra er till människofiskare." 18 Genast lämnade de näten och följde honom.
19 När han kom lite längre fram såg han Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes. De satt i båten och gjorde i ordning sina nät. 20 Genast kallade han på dem, och de lämnade sin far Sebedeus i båten med arbetarna och följde Jesus.
21 Matt 4:13, 23, Luk 4:31f. De kom till Kapernaum, och på sabbaten gick han genast till synagogan och undervisade. 22 Matt 7:28f. Folk blev överväldigade av hans lära, för han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda1:22med auktoritet och inte som de skriftlärdaDe skriftlärda grundade sin lagtolkning på den rabbinska traditionen i "de äldstes stadgar" (7:3f), medan Jesus talar med gudomlig auktoritet..
23 Luk 4:33f. Nu fanns i deras synagoga en man med en oren ande, och han skrek: 24 Matt 8:29. "Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är: Guds Helige!" 25 Men Jesus talade strängt till anden: "Tig och far ut ur honom!" 26 Mark 9:26. Den orena anden ryckte i mannen och skrek högt och for ut ur honom. 27 Alla blev förskräckta och frågade varandra: "Vad är detta? En ny lära, med sådan makt! Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom." 28 Och ryktet om honom spred sig genast överallt i hela Galileen.
29 Matt 8:14f, Luk 4:38f. Så snart de kom ut ur synagogan gick de till Simons och Andreas hus tillsammans med Jakob och Johannes. 30 Simons svärmor låg sjuk i feber, och de talade genast med Jesus om henne. 31 Då gick han fram, tog hennes hand och reste henne upp. Febern släppte, och hon betjänade dem.
32 Matt 8:16f, Luk 4:40f. På kvällen, när solen hade gått ner, kom man till honom med alla som var sjuka och besatta. 33 Hela staden var samlad utanför dörren. 34 Apg 16:17f. Han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många onda andar. Men han tillät dem inte att tala, eftersom de visste vem han var.
35 Luk 4:42f. Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg Jesus upp och gick ut till en enslig plats och bad där. 36 Simon och de som var med honom skyndade efter, 37 och när de fann Jesus sade de till honom: "Alla söker efter dig." 38 Han sade: "Vi går någon annanstans, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har kommit." 39 Och han gick och predikade i deras synagogor i hela Galileen och drev ut de onda andarna.
40 Matt 8:2f, Luk 5:12f. En spetälsk1:40spetälskBärare av en smittsam, långsamt dödande hudsjukdom. Den drabbade ansågs som "oren" och var därför utestängd från folkgemenskapen (3 Mos 13:45f). kom fram till honom och föll på knä och bad: "Om du vill, så kan du göra mig ren." 41 Jesus förbarmade sig, räckte ut handen och rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" 42 Genast försvann spetälskan från honom och han blev ren. 43 Mark 7:36. Sedan skickade Jesus iväg honom och sade strängt: 44 3 Mos 14:2f. "Se till att du inte berättar det för någon. Gå i stället och visa dig för prästen1:44visa dig för prästenför att bli friskförklarad och återupptagen i folkets gemenskap (se 3 Mos 14:2f). och bär fram det offer för din rening som Mose har föreskrivit. Det blir ett vittnesbörd för dem."
45 Men mannen gick ut och började ivrigt berätta och spred ryktet vida omkring. Därför kunde Jesus inte längre gå in i städerna öppet, utan han stannade ute i ödemarken. Och folk kom till honom från alla håll.