1 Otiia, i taka ngā tama a Īharaira ki te kino i te mea kua oti te kanga: he tangohanga nā Ākana tama a Karami, tama a Taperi, tama a Tera, o te iwi o Hūrā, i tētahi wāhi o te mea kua oti te kanga; ā mura iho te riri o Ihowā ki ngā tama a Īharaira.

2 Nā, ka tonoa atu e Hohua ētahi tāngata i Heriko ki Hai, ki te taha o Peteawene, i te taha ki te rāwhiti o Pētēre, ka kōrero hoki ki a rātou, ka mea, "Haere ki runga ki te titiro i te whenua." Nā, ka haere aua tāngata, ka titiro i Hai.

3 Ā, ka hoki mai rātou ki a Hohua, ka mea ki a ia, "Kaua e haere katoa te iwi ki runga; engari kia rua, kia toru rānei mano o ngā tāngata e haere ki runga ki te patu i Hai. Kaua hei whakangenge kau atu i te iwi ki reira; he tokoouou hoki rātou." 4 Heoi, haere ana ki reira ētahi o te iwi, me te mea e toru mano; nā, rere ana rātou i te aroaro o ngā tāngata o Hai. 5 Ā, tukitukia iho o rātou e ngā tāngata o Hai me te mea e toru tekau mā ono tāngata; i whāia hoki rātou i mua i te kūwaha ā tae noa ki Heparimi, nā, patupatua ana rātou i te heketanga. Ā, ngohe kau te ngākau o te iwi, koia anō kei te wai.

6 Nā, ka haehae a Hohua i ōna kākahu, ka tāpapa ki te whenua, ki mua o te āka a Ihowā ā ahiahi noa, a ia me ngā kaumātua o Īharaira; ā, opehia ana e rātou he puehu ki ō rātou upoko. 7 Nā, ka mea a Hohua, "Auē, e te Ariki, e Ihowā, nā te aha rawa rā koe i anga ai ki te whakawhiti mai i tēnei iwi i Horano, i hoatu ai mātou ki te ringa o ngā Amori, kia hunā ai mātou? Auē, me i aro mātou ki te noho atu i tērā taha o Horano! 8 E te Ariki, me pēhea rā he kupu māku, kua parea atu nei e Īharaira ō rātou tuarā i te aroaro o ō rātou hoariri? 9 Nā te mea ka rongo ngā Kanaani me ngā tāngata katoa o te whenua, nā, ka karapotia mātou, ka hunā hoki ō mātou ingoa i te whenua; ā, ka pēhea koe ki tōu ingoa nui?"

10 Nā, ka mea a Ihowā ki a Hohua, "Whakatika! He aha tāu e takoto tāpapa nā? 11 Kua hara a Īharaira; āe, kua takahi rātou i tāku kawenata i whakarite ai ahau ki a rātou. Āe, kua tangohia nei e rātou tētahi wāhi o te mea kua oti te kanga, me te tāhae, me te teka anō rātou, ā, whaowhina ana e rātou ki roto ki ā rātou mea. 12 Nā reira ngā tama a Īharaira tē āhei ai te tū i te aroaro o ō rātou hoariri, nā, hurihia ana ō rātou tuarā i te aroaro o ō rātou hoariri, kua kangā hoki rātou. E kore ahau e haere i a koutou ā muri atu, ki te kāhore koutou e whakangaro i te mea kanga i roto i a koutou.

13 "Whakatika, whakatapua te iwi, mea atu, ‘Whakatapu i a koutou mō āpōpō; ko te kupu hoki tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira, "Kei roto i a koe, e Īharaira, te mea kanga; e kore koe e kaha ki te tū ki te aroaro o ōu hoariri, kia tangohia atu rā anō e koutou te mea kanga i roto i a koutou."

14 " ‘Nā, i te ata me whakatata mai koutou, arā ō koutou iwi; ā tērā ko te iwi e tango ai a Ihowā me whakatata mai ā-hapū; ā, ko te hapū e tango ai a Ihowā me whakatata ā-whare mai; ā, ko te whare e tango ai a Ihowā me whakatata mai ia tangata, ia tangata. 15 Ā, ko te tangata e hopukia kei a ia te mea kanga, me tahu ki te ahi, a ia me āna mea katoa; mōna i takahi i te kawenata a Ihowā, i mahi pōauau hoki i roto i a Īharaira.’ "

16 Nā, ka maranga wawe a Hohua i te ata, ā, whakatātaia mai ana e ia a Īharaira, arā ōna iwi; nā, ka mau ko te iwi o Hūrā. 17 Nā, ka ārahina mai e ia te hapū o Hūrā; ā, ka mau te hapū o ngā Terahi; nā, ka ārahina mai e ia te hapū o ngā Terahi, tēnei tangata, tēnei tangata; ā, ka mau ko Taperi. 18 Nā, ka ārahi ia i tōna whare, i tēnei tangata, i tēnei tangata; ā, ka mau ko Ākana tama a Karami, tama a Taperi, tama a Tera, nō te iwi o Hūrā.

19 Kātahi a Hohua ka mea ki a Ākana, "E tāku tama, whakakorōriatia a Ihowā, te Atua o Īharaira, ā, whākina ki a ia, whakaaturia mai hoki ki ahau, i aha koe; kaua e huna i ahau."

20 Nā, ka whakautua e Ākana ki a Hohua, ka mea, "He pono i hara ahau ki a Ihowā, ki te Atua o Īharaira, ā, tēnei tāku i mea ai: 21 I tāku kitenga i tētahi koroka whakapaipai nō Papurōna i roto i ngā taonga, i ngā hekere hiriwa e rua rau, i tētahi poro kōura, e rima tekau hekere tōna taimaha, nā, ka minamina ahau, ka tango. Ā tērā kei te whenua i waenganui o tōku tēneti e huna ana, me te hiriwa hoki kei raro iho."

22 Nā, ka tonoa atu e Hohua ētahi tāngata, ā, ko tō rātou rerenga atu ki te tēneti; nā, ko taua mea e huna ana i roto i tōna tēneti, me te hiriwa i raro iho. 23 Nā, tangohia ana e rātou aua mea i waenganui o te tēneti, ā, mauria ana ki a Hohua rātou ko ngā tama katoa a Īharaira, ā, whakatakotoria ana ki te aroaro o Ihowā.

24 Nā, ka tango a Hohua rātou tahi ko Īharaira katoa i a Ākana tama a Tera, i te hiriwa, i te koroka, i te poro kōura, i āna tama, i āna tamāhine, i āna kau, i ana kāihe, i āna hipi, i tōna tēneti, i ngā mea katoa hoki i a ia, ā, kawea ana rātou ki te Raorao o Ākoro. 25 Nā, ka mea a Hohua, "Nā te aha koe i whakararu ai i a tātou? Ka whakararu hoki a Ihowā i a koe i tēnei rā."

Nā, ākina ana ia e Īharaira katoa ki te kāmaka, ā, tahuna ana ki te ahi i muri iho i tā rātou ākinga i a rātou ki te kāmaka. 26 Ā, whakapūrangatia ana e rātou ētahi kōhatu ki runga i a ia, he nui te pūranga, e tū nei anō ā tae noa ki tēnei rā. Kātahi ka tahuri a Ihowā i te muranga o tōna riri. Nā reira i huaina ai te ingoa o taua wāhi, ko te Raorao o Ākoro, ā mohoa noa nei.

1 *Jos 22:20, 1 Krön 2:7. Men Israels barn förgrep sig på det som var vigt åt förintelse. Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam, tog av det. Då upptändes Herrens vrede mot Israels barn.

2 *1 Mos 12:8, 13:3, Jos 18:12. Josua sände i väg några män från Jeriko till Ai*7:2AiBetyder "ruinen". Troligen hade invånarna tagit över en ruinstad från forna tider. Flera platser har föreslagits., som ligger vid Bet-Aven öster om Betel. Han sade till dem: "Gå dit upp och speja i landet." Männen gav sig i väg och spejade vid Ai. 3 När de kom tillbaka till Josua sade de till honom: "Hela folket behöver inte dra upp. Låt tvåtusen eller tretusen gå dit upp och inta Ai. Du behöver inte låta allt folket trötta ut sig med att gå dit, för de är inte många." 4 Alltså drog tretusen man av folket dit upp.

Men de tvingades fly för männen från Ai. 5 Männen i Ai dödade omkring trettiosex man av dem och förföljde de andra utanför stadsporten ända till Shebarim*7:5ShebarimBetyder "brytningarna". Kan syfta på en bergsklyfta, stenbrott eller ruiner. och slog dem på sluttningen där. Då smälte folkets hjärta och blev som vatten.

6 Josua rev sönder sina kläder och föll ner på sitt ansikte på marken framför Herrens ark. Där låg han till kvällen, tillsammans med Israels äldste. De strödde stoft på sina huvuden, 7 och Josua sade: "O, Herre Gud, varför har du fört detta folk över Jordan för att ge oss i amoreernas hand och förgöra oss? Om vi bara hade nöjt oss med att stanna på andra sidan Jordan! 8 O, Herre, vad ska jag säga, när Israel har vänt ryggen åt sina fiender? 9 *2 Mos 32:12, 4 Mos 14:13f. När kananeerna och landets alla invånare får höra detta kommer de att omringa oss och utrota vårt namn från jorden. Vad vill du göra för ditt stora namns skull?"

10 Då svarade Herren Josua: "Res dig upp! Varför ligger du där på ditt ansikte? 11 *3 Mos 19:11. Israel har syndat, de har brutit mot mitt förbund som jag ingått med dem. De har tagit av det som var vigt åt förintelse, de har stulit, ljugit och lagt det stulna bland sina egna ägodelar. 12 Därför kan inte Israels barn stå emot sina fiender, utan de måste fly för dem, för de har själva blivit vigda åt förintelse. Jag kommer inte att vara med er längre ifall ni inte får bort det vigda från er.

13 *2 Mos 19:10, 14, Jos 3:5. Res dig, helga folket och säg: Helga er till i morgon, för så säger Herren, Israels Gud: Det finns något som är vigt åt förintelse hos dig, Israel. Du kan inte stå emot dina fiender förrän ni avlägsnar det ifrån er. 14 Tidigt i morgon ska ni träda fram, stam efter stam. I den stam som Herren pekar ut ska släkt efter släkt träda fram. I den släkt som Herren pekar ut ska familj efter familj träda fram. I den familj som Herren pekar ut ska man efter man träda fram. 15 *4 Mos 15:30, 35, 5 Mos 13:15f. Den som blir utpekad med det som är vigt åt förintelse ska brännas i eld med allt vad han har, därför att han har brutit mot Herrens förbund och gjort vad som är en dårskap i Israel."

16 Tidigt nästa morgon lät Josua Israel träda fram, stam efter stam, och Juda stam blev utpekad. 17 *1 Mos 46:12, 4 Mos 26:20. När han lät Juda släkter träda fram pekade han ut seraiternas släkt. När han lät seraiternas släkt träda fram, man efter man*7:17man efter manAndra handskrifter (även den syriska översättningen): "familj efter familj" (jfr vers 18)., blev Sabdi utpekad. 18 När han lät dennes familj träda fram, man efter man, blev Akan utpekad. Han var son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera av Juda stam. 19 Då sade Josua till Akan: "Min son, ge ära åt Herren, Israels Gud, och bekänn inför honom. Säg mig vad du har gjort och dölj inget för mig."

20 Akan svarade Josua: "Det är sant. Jag har syndat mot Herren, Israels Gud. Detta är vad jag gjort: 21 Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Shinar*7:21ShinarBabylonien i nuvarande Irak. och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar,*7:21tvåhundra siklar … femtio siklarMotsvarar drygt 2 kg silver och 0,5 kg guld, ungefär vad en enkel arbetare kunde tjäna ihop under sin livstid (jfr Dom 17:10). och jag fick begär till det och tog det. Det är gömt i jorden inne i mitt tält med silvret underst."

22 Då sände Josua några budbärare som skyndade bort till tältet, och där låg det stulna med silvret underst. 23 De tog ut det ur tältet och bar det till Josua och alla Israels barn och lade ner det inför Herren. 24 Då tog Josua och hela Israel Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält och allt som var hans och förde dem upp till Akors dal. 25 Och Josua sade: "Varför drog du olycka över oss? I dag ska Herren dra olycka över dig." Sedan stenade hela Israel honom. De brände dem i eld och kastade stenar över dem. 26 *5 Mos 13:17. Över Akan reste de ett stort stenröse, som finns kvar än i dag. Och Herren vände sig ifrån sin glödande vrede. Därför fick den platsen namnet Akors dal*7:26Akors dalBetyder "olyckans dal". Jfr Hos 2:15, Jes 65:10., som den heter än i dag.