1 Nā, i te rongonga o Iapini kīngi o Hatoro, ka tono tāngata ia ki a Iopapa kīngi o Marono, ki te kīngi o Himirono, ki te kīngi hoki o Akahapa, 2 ki ngā kīngi anō hoki i te raki, ki ērā i ngā maunga, i te mānia hoki ki te tonga o Kinerota, i te whenua raorao, ā, i ngā Hiwi o Roro ki te hauāuru, 3 ki te Kanaani i te rāwhiti me te hauāuru, ki te Amori, ki te Hiti, ki te Perihi, ki te Iepuhi i te whenua pukepuke, ki te Hiwi hoki i raro o Heremona i te whenua o Mihipa. 4 Nā, ka haere mai, me ā rātou ope katoa, he tini te tangata, me te onepū i te taha o te moana te tokomaha, me ngā hōiho, me ngā hāriata, tōna tini. 5 Nā, ka huihui ēnei kīngi katoa; ā, ka haere mai rātou, ka noho huihui ki ngā wai o Meromo, ki te whawhai ki a Īharaira.

6 Nā, ko te meatanga a Ihowā ki a Hohua, "Kei wehi i a rātou; kia pēnei hoki āpōpō ka hoatu katoa rātou e ahau, mate rawa, ki a Īharaira; me whakangonge ō rātou hōiho, me tahu hoki ō rātou hāriata ki te ahi."

7 Nā, huakina tatatia ana rātou e Hohua rātou ko te hunga hāpai pakanga katoa ki ngā wai o Meromo; heoi kōkiri ana rātou ki a rātou. 8 Nā, hōmai ana rātou e Ihowā ki te ringa o Īharaira, ā, patua iho rātou, ā, whāia ana e rātou ā tae noa ki Hairona nui, ki Mihirepoto Maimi, ki te raorao hoki o Mihipe whaka te rāwhiti; ā, patupatua ana rātou, kāhore rawa he mōrehu i waiho kia toe. 9 Ā, rite tonu tā Hohua i mea ai ki a rātou ki tā Ihowā i kōrero ai ki a ia; i whakangongea e ia ō rātou hōiho, i tahuna hoki ō rātou hāriata ki te ahi.

10 Ā, i taua wā ka tahuri a Hohua, ā, horo ana i a ia a Hatoro, patua iho hoki e ia tōna kīngi ki te hoari. (Ko Hatoro hoki te upoko o aua kīngitanga katoa i mua.) 11 Nā, patua iho e rātou ngā mea ora katoa o reira ki te mata o te hoari ā poto noa; kāhore i mahue tētahi mea whai manawa; i tahuna hoki e ia a Hatoro ki te ahi.

12 Nā, i riro katoa i a Hohua ngā pā katoa o ērā kīngi, me ngā kīngi katoa o reira, ā, patua iho e ia ki te mata o te hoari ā poto noa; i pērā anō ia me tā Mohi, me tā te pononga a Ihowā i whakahau ai. 13 Ko ngā pā ia i tū i runga i ngā pukepuke, kīhai ēnā i tahuna e Īharaira, heoi anō ko Hatoro anake; i tahuna tēnā e Hohua. 14 Otiia, ko ngā taonga parakete katoa o aua pā, me ngā kararehe, i tangohia e ngā tama a Īharaira mā rātou; ko ngā tāngata katoa ia i patua ki te mata o te hoari ā poto noa rātou, kīhai i mahue tētahi mea whai manawa. 15 Ko tā Ihowā i whakahau ai ki tāna pononga ki a Mohi, ko tā Mohi anō tērā i whakahau ai ki a Hohua; ā, koia tā Hohua i mea ai; kīhai i kapea e ia tētahi o ngā mea katoa i whakahaua e Ihowā ki a Mohi.

16 Nā, riro ana i a Hohua taua whenua katoa, te whenua pukepuke, me ngā wāhi katoa o te tonga, me te whenua katoa o Kohena, me te raorao, me te mānia, me te whenua pukepuke o Īharaira, me tōna raorao, 17 atu i Maunga Haraka, e anga nei whakarunga ki Heira, ā tae noa ki Paara-Kara i te raorao o Repanōna, i raro iho o Maunga Heremona; ā, ko ō rātou kīngi katoa, i mau i a ia, ā, patua iho, whakamatea iho. 18 He maha ngā rā i whawhai ai a Hohua ki aua kīngi katoa. 19 Nā, kāhore he pā i hohou rongo ki ngā tama a Īharaira, heoi anake ko ngā Hiwi i noho i Kipeono; i riro katoa i a rātou i runga i te whawhai. 20 Nā Ihowā hoki i whakapakeke ō rātou ngākau, kia tūria ai e rātou a Īharaira ki te riri, kia tino whakangaromia ai rātou e ia, kia kore ai hoki rātou e tohungia, engari kia whakangaromia rātou e ia, kia pērātia me tā Ihowā i whakahau ai ki a Mohi.

21 I taua wā anō ka haere atu a Hohua, ā, hunā iho e ia ngā Anakimi o ngā maunga, o Heperona, o Repiri, o Ānapa, o ngā maunga katoa o Hūrā, o ngā maunga katoa anō hoki o Īharaira; i tino whakangaromia rawatia rātou e Hohua me ō rātou pā. 22 Kīhai tētahi o ngā Anakimi i mahue i te whenua o ngā tama a Īharaira; toe ake ko ētahi anake i Kaha, i Kāta, i Aharoro.

23 Nā, ka riro i a Hohua te whenua katoa, ka pērā me, ngā mea katoa i kōrerotia e Ihowā ki a Mohi; ā, hoatu ana e Hohua hei kāinga tupu mō Īharaira, he mea whakarite ki ō rātou wehenga, ki ō rātou iwi.

Nā, ka takoto mārie te whenua i te whawhai.

1 När Jabin, kungen i Hasor*11:1HasorDen största staden i dåtidens Kanaan (jfr Dom 4:2f), ca 1,5 mil norr om Galileiska sjön., hörde detta, sände han bud till kung Jobab i Madon*11:1MadonAndra handskrifter (Septuaginta): "Maron", kanske en variant av Merom (vers 5 och 7), som kan ha legat 8 km väster om Galileiska sjön. och till kungen i Shimron och kungen i Aksaf 2 och till de kungar som bodde norrut, i Bergsbygden och på Hedmarken, söder om Kinneret*11:2KinneretSamma stad som NT:s Gennesaret (Matt 14:34) vid Galileiska sjön, som till formen liknar en harpa (hebr. kinnór). och i Låglandet, likaså i Nafot-Dor, västerut, 3 vidare till kananeerna österut och västerut, amoreerna, hetiterna, perisseerna och jebusiterna i Bergsbygden, likaså till hiveerna, nedanför Hermon i Mispalandet. 4 Dessa drog ut med alla sina härar, en folkskara så talrik som sanden på havets strand, och med ett stort antal hästar och vagnar. 5 Alla dessa kungar möttes, och de kom och slog läger tillsammans vid Meroms vatten för att strida mot Israel.

6 Men Herren sade till Josua: "Var inte rädd för dem, för i morgon vid denna tid ska jag själv överlämna dem alla slagna åt Israel. Du ska skära av hälsenorna på deras hästar och deras vagnar ska du bränna upp i eld." 7 Och Josua kom med allt krigsfolket plötsligt över dem vid Meroms vatten och angrep dem. 8 *Jos 13:6. Och Herren gav dem i Israels hand. De slog dem och förföljde dem ända till Stora Sidon, till Misrefot-Majim och till Mispadalen på östra sidan. De slog dem tills ingen överlevande fanns kvar. 9 Josua gjorde med dem så som Herren hade befallt honom. Han lät skära av hälsenorna på deras hästar och brände deras vagnar i eld.

10 Vid den tiden vände Josua tillbaka och intog Hasor och dödade dess kung med svärd. Hasor var tidigare huvudstad för alla dessa riken. 11 Alla som var i staden dödades med svärd. Han vigde dem åt förintelse, ingen som andades lämnades kvar, och Hasor brände han upp i eld.

12 *2 Mos 23:32f, 4 Mos 33:52, 55, 5 Mos 20:16f. Josua intog alla dessa kungars städer och slog dem och deras kungar med svärd. Han utrotade dem helt, så som Herrens tjänare Mose hade befallt. 13 Men Israel brände inte någon av de städer som låg på höjder med undantag av Hasor, som Josua brände ner. 14 Allt byte från dessa städer liksom boskapen tog Israels barn för egen del, men alla människor i dem dödade de med svärd tills de hade förintat dem. De lät ingenting som andades finnas kvar. 15 *2 Mos 34:12f, 5 Mos 7:2. Som Herren hade befallt sin tjänare Mose, så hade Mose befallt Josua, och så gjorde Josua. Han lämnade ingenting ogjort av allt det som Herren hade befallt Mose.

16 *Jos 10:41. Och Josua intog hela detta land: Bergsbygden, hela Negev och hela landet Goshen, Låglandet och Hedmarken liksom Israels bergsbygd och dess lågland, 17 landet från Halakberget, som höjer sig mot Seir, ända till Baal-Gad i Libanondalen nedanför berget Hermon. Alla kungar där tog han till fånga och slog dem till döds. 18 *2 Mos 23:29f, 5 Mos 7:22, Jos 14:7, 10. Josua förde krig mot alla dessa kungar under lång tid.

19 *Jos 9:15, 18. Förutom de hiveer som bodde i Gibeon fanns det ingen stad som ingick fred med Israels barn, utan de intog dem alla med strid. 20 *5 Mos 2:30. Det kom från Herren att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle viga dem åt förintelse och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.

21 *4 Mos 13:34, Dom 1:20. Vid denna tid begav sig Josua i väg och utrotade anakiterna*11:21anakiternaBerömda högresta kämpar som hade skrämt spejarna kring Josua fyrtio år tidigare (4 Mos 13:34). Högresta kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr. Goliat i Gat (vers 22) var en ättling till dessa (1 Sam 17:4f). från Bergsbygden, från Hebron, Debir och Anab, från hela Juda bergsbygd och hela Israels bergsbygd. Josua vigde både dem och deras städer åt förintelse. 22 *1 Sam 17:4f. Inga anakiter lämnades kvar i Israels barns land. Det var bara i Gaza, Gat och Ashdod som några blev kvar.

23 Så intog Josua hela landet, så som Herren hade lovat Mose. Och Josua gav det till arvedel åt Israel, efter deras avdelningar och stammar. Landet hade nu ro från krig.