1 Nā, ka tonoa atu e Hohua, e te tama a Nunu, ētahi tāngata tokorua i Hitimi hei tūtei puku atu, i mea ia, "Tīkina, tirohia te whenua, me Heriko hoki." Nā, haere ana rāua, ā, ka tae ki te whare o tētahi wahine kairau, ko Rahapa tōna ingoa, ā, ka moe i reira.

2 Nā, ka kōrerotia ki te kīngi o Heriko, ka meatia, "Nanā, kua tae mai ētahi tāngata ki konei i te pō nei, nō ngā tama a Īharaira, he whakataki i te whenua." 3 Nā, ka tonoa atu e te kīngi o Heriko ki a Rahapa, ka mea, "Whakaputaina mai ki waho ngā tāngata i haere mai nā ki a koe, i haere atu nā ki tōu whare; i haere mai hoki rāua he mātaki i te whenua katoa."

4 Nā, ka hopu te wahine rā ki ngā tāngata tokorua, ā, hunā iho e ia; ā, ka mea atu ia, "He tika i haere mai ngā tāngata ki ahau, heoi, kīhai ahau i mōhio nō hea rānei rāua. 5 Ā, nō te wā o te tūtakitanga o te kūwaha, nō te mea ka pōuri nei, ka puta atu aua tāngata ki waho. Kāhore ahau e mōhio i haere aua tāngata ki hea. Kia hohoro te whai i muri i a rāua; ka mau hoki rāua i a koutou." 6 (Kāhore ia, kua kawea rāua e ia ki runga ki te tuanui, ā, hunā ana rāua ki ngā kakau rīnena i horahorangia e ia ki runga i te tuanui.) 7 Nā, ka whai ngā tāngata i muri i a rāua nā te huarahi ki Horano ā tae noa ki ngā whakawhitinga; ā, nō te putanga atu anō o ngā kaiwhai i a rāua ki waho ka tūtakina te kūwaha.

8 Ā, kīanō rāua i takoto noa, nā, ka haere ake ia ki a rāua ki te tuanui, 9 ka mea ki aua tāngata, "E mōhio ana ahau kua hoatu te whenua nei e Ihowā ki a koutou, kua tau mai hoki te wehi o koutou ki a mātou, ā, kei te ngohe noa ngā tāngata katoa o te whenua nei i a koutou. 10 I rongo hoki mātou ki tā Ihowā whakamaroketanga i te wai o te Moana Whero i ō koutou aroaro, i tō koutou putanga mai i Īhipa; ki ngā mea hoki i meatia e koutou ki ngā kīngi tokorua o ngā Amori i tāwāhi o Horano, ki a Hihona rāua ko Oka, i hunā nei e koutou. 11 Ā, i tō mātou rongonga anō, ka ngohe noa ō mātou ngākau, kāhore atu hoki he tokonga ake o te wairua i roto i tētahi, nā koutou hoki; nō te mea ko Ihowā, ko tō koutou Atua, ko ia te Atua i te rangi i runga, i te whenua hoki i raro. 12 Nā, tēnā, oatitia mai a Ihowā ki ahau, i te mea kua atawhaitia nei kōrua e ahau, ka atawhai hoki koutou ki te whare o tōku matua, ā, ka hōmai he tohu pono ki ahau. 13 Ka whakaora hoki koutou i tōku pāpā, i tōku whaea, i ōku tungāne, i ōku tuākana, me ā rātou mea katoa, ā, ka araarai i a mātou kei mate."

14 Nā, ka mea aua tāngata ki a ia, "Ko tō māua ora mō tō koutou, ki te kāhore koutou e whāki i tā māua take; ā tēnei ake, hei te hōmaitanga a Ihowā i te whenua ki a mātou, ka puta hoki tā mātou mahi atawhai, tā mātou mahi pono ki a koe."

15 Nā, tukua iho ana rāua e ia ki tētahi taura nā te matapihi; kei te taiepa tonu hoki o te pā tōna whare, ā, noho ai ia i runga i te taiepa. 16 Ā, ka mea ia ki a rāua, "Haere ki te maunga, kei tūtaki ngā kaiwhai ki a kōrua; ka piri ai ki reira kia toru ngā rā, kia hoki mai rā anō ngā kaiwhai; kātahi kōrua ka haere i tō kōrua huarahi."

17 Kātahi ka mea aua tāngata ki a ia, "E kore māua e whai hara mō tēnei oati āu i whakaoati nei koe i a māua. 18 Nanā, ina tae mai mātou ki tēnei whenua, herea te miro nei, te aho whero nei ki te matapihi i tukua iho nei māua e koe nā reira; ā, me whakahuihui mai ki a koe, ki roto ki te whare, tōu pāpā, me tōu whaea, me ōu tungāne, me te nohoanga katoa o tōu pāpā. 19 Nā, ahakoa ko wai te tangata e puta atu ana ki waho o ngā tatau o tōu whare, hei runga anō i tōna māhunga ōna toto, ko māua ia ka harakore; tēnā ko ngā tāngata katoa i roto tahi koutou i te whare, hei ō māua māhunga ōna toto, ki te pā atu tētahi ringa ki a ia. 20 Otiia, ki te kōrero koe i tā māua take, ka wātea māua i tāu oati i whakaoati nei koe i a māua."

21 Anō rā ko ia, "Waiho i tā kōrua i mea nā." Ā, tukua atu ana rāua e ia, ā, haere ana rāua; ā, herea ana e ia te aho whero ki te matapihi.

22 Nā, ka haere rāua, ā, ka tae ki te maunga, ā, noho ana i reira e toru ngā rā, ā, hoki noa ngā kaiwhai; ā, rapu noa ngā kaiwhai i a rāua i te huarahi katoa, ā, kāhore i kitea. 23 Kātahi ka hoki aua tāngata tokorua, ka heke iho i te maunga, ā, ka whiti, ka tae ki a Hohua, tama a Nunu, ka kōrero ki a ia i ngā mea katoa i pono ki a rāua. 24 Ā, ka mea rāua ki a Hohua, "Koia anō, kua hōmai e Ihowā te whenua katoa ki ō tātou ringa; ā, ngohe kau ngā tāngata katoa o te whenua i a tātou."

1 *4 Mos 25:1, Hebr 11:31, Jak 2:25. Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Shittim och sade: "Gå och undersök landet och särskilt Jeriko*2:1JerikoEn av världens äldsta städer, strategiskt belägen vid en oas ca 8 km väster om Jordan där den spärrade vägen till resten av landet. Kan ha rymt ett par tusen invånare inom murarna.." De gav sig i väg och kom in i ett hus där det bodde en prostituerad vid namn Rahab*2:1RahabBetyder "bred" (välkomnande). Nämns i Hebr 11:31 och Jak 2:25 som ett exempel på omvändelse. Kanske samma Rahab som var förmoder till Jesus (Matt 1:5). och där lade de sig att vila. 2 Men det berättades för kungen i Jeriko: "I natt har några israelitiska män kommit hit för att utforska landet." 3 Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: "Lämna ut männen som kom till dig och tog in i ditt hus, de har kommit för att utforska hela landet."

4 Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. 5 Och när porten skulle stängas i skymningen gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda er efter dem så får ni tag i dem." 6 Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar*2:6linstjälkarDe meterlånga stjälkarna soltorkades och användes till tyg. som hon hade utbredda på taket. 7 Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

8 Men innan spejarna hade lagt sig gick hon upp till dem på taket 9 *2 Mos 15:14f, 23:27, 5 Mos 11:25. och sade: "Jag vet att Herren har gett er det här landet. Vi har gripits av skräck för er, och landets alla invånare bävar för er. 10 *2 Mos 14:21f, 4 Mos 21:23f, 33f, Jos 4:23. Vi har hört hur Herren lät Röda havets vatten torka bort framför er när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni vigde*2:10vigdeHebr. charám innebar att överlåta något åt Herren och avskilja det från människornas värld, ofta genom förintelse. dem åt förintelse. 11 *5 Mos 4:39, Jos 5:1, Ps 135:6. När vi hörde det försvann vårt mod och nu har ingen kraft att stå emot er, för Herren er Gud är Gud uppe i himlen och nere på jorden.

12 Lova mig därför med ed vid Herren: Eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, så ska också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det. 13 Låt min far, min mor, mina bröder och mina systrar och alla som tillhör dem leva, och rädda våra liv*2:13våra livAnnan översättning: "våra själar". från döden."

14 Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet ska vi visa nåd och trofasthet mot dig."

15 Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren*2:15en del av stadsmurenSådana hus, som gav extra stadga åt stadsmuren, har grävts ut längs murens norra sida., så att hon bodde i själva muren. 16 Och hon sade till dem: "Gå upp i bergen så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar tills era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd." 17 Och männen sade till henne: "Vi är fria från eden du tog av oss 18 ifall du inte, när vi kommer in i landet, binder det här röda snöret i fönstret där du släppte ner oss, och likaså ifall du inte har din far, din mor, dina bröder och alla som tillhör din fars hus samlade hemma hos dig. 19 Om någon går ut genom dörren till ditt hus ska hans blod komma över hans eget huvud*2:19hans blod komma över hans eget huvudVara skyldig till sin egen död (jfr Matt 27:25 med not)., och vi är utan skuld. Men om någon bär hand på en av dem som är med dig inne i huset, ska dennes blod komma över vårt huvud. 20 Men om du förråder vårt ärende är vi fria från eden som du tog av oss." 21 Hon svarade: "Som ni har sagt ska det bli." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

22 De gav sig i väg och gick upp i bergen*2:22bergenStrax väster om staden ligger ett klippigt landskap med många gömställen. och stannade där i tre dagar tills deras förföljare hade vänt tillbaka. De hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. 23 Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. 24 Och de sade till Josua: "Herren har gett hela landet i vår hand. Landets alla invånare bävar för oss."