1 " ‘I taua wā, e ai tā Ihowā, ka whakaputaina mai ki waho ngā wheua o ngā kīngi o Hūrā, me ngā wheua o ōna rangatira, me ngā wheua o ngā tohunga, mā ngā wheua o ngā poropiti, me ngā wheua o ngā tāngata o Hiruhārama i roto i ō rātou tanumanga. 2 Ā, ka tohatohaina e rātou ki mua i te rā, i te marama, i te mano katoa o te rangi, i a rātou i aroha ai, i mahi ai, i whai ai, i rapu ai, i koropiko ai. E kore e kohikohia, e kore e tanumia; ka waiho hei whakawairākau ki te mata o te oneone. 3 Ā, pai ake te mate i te ora ki tā ngā mōrehu katoa, ki tā ngā toenga o tēnei hapū kino e toe ki ngā wāhi katoa e peia atu ai rātou e ahau, e ai tā Ihowā o ngā mano.’ "

4 "Mea atu anō ki a rātou, ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā:

Ka hinga rānei, ā, kore ake e ara?

Ka tahuri atu rānei ia, ā, kore ake e tahuri mai?

5 He aha tēnei iwi o Hiruhārama i tahuri kē ai,

ā, mau tonu iho te tahuri kē?

E hopukia atu ana e rātou te tinihanga,

kāhore e pai ki te hoki mai.

6 I whakarongo ahau, i rongo anō,

kīhai i tika ā rātou kōrero.

Kīhai tētahi i rīpenetā ki tōna kino,

kīhai i mea, "He aha tāku i mea ai?"

Anga ana te katoa ki tāna oma, ki tāna oma,

pērā ana me te hōiho e kōkiri atu ana ki te tatauranga.

7 Āe rā, ko te tāka i te rangi,

e mōhio ana ki ngā wā i whakaritea mōna,

ko te kūkupa anō, ko te kareni, me te warou,

mahara tonu rātou ki te wā e haere mai ai rātou;

ko tāku iwi ia, kāhore e mōhio

ki tā Ihowā i whakarite ai.

8 " ‘He pēhea tā koutou e kī, "He hunga whakaaro nui tātou,

kei a tātou te Ture a Ihowā"?

Nanā, he horihori te mahi

a te pene horihori a ngā kaituhituhi.

9 Ko te hunga whakaaro nui, whakamā ana rātou,

wehi noa iho rātou, hopukia iho.

Nanā, kua paopao nei rātou ki te kupu a Ihowā,

ā, he pēhea te whakaaro nui i roto i a rātou?

10 Mō reira ka hoatu e ahau ā rātou wāhine mā te tāngata kē,

ā rātou māra ki ngā tāngata mōna te wāhi;

ko rātou katoa, i te iti ki te rahi,

kei te apo mea mā rātou;

ko te poropiti, ko te tohunga,

ko rātou katoa, kei te mahi teka.

11 Kua rongoātia e rātou te pakaru o te tamāhine a tāku iwi,

he mea panga noa iho,

e mea ana, "Ka mau te rongo, ka mau te rongo,"

i te mea kāhore he maunga rongo.

12 I whakamā rānei rātou i tā rātou mahinga i te mea whakarihariha?

Hore rawa ō rātou whakamā;

kāhore hoki rātou i mōhio ki te numinumi.

Mō reira ka hinga rātou i roto i te hunga e hinga ana;

i te wā e whiua ai rātou, ka tūtuki ō rātou waewae,

e ai tā Ihowā.

13 " ‘Ka mōtī rawa rātou i ahau, e ai tā Ihowā,

kāhore he karepe mō te wāina,

kāhore he piki mō te piki;

ka memenge anō te rau;

ā, ko ngā mea i hoatu e ahau ki a rātou, ka pahemo atu.’

14 "He aha tātou i noho tonu ai?

Huihui! Kia haere tātou ki ngā pā kaha,

ki reira whakamoroki kau ai;

kua kore hoki i a Ihowā, i tō tātou Atua he kupu mā tātou,

whakainumia ana tātou e ia ki te wai kawa;

nō te mea kua hara tātou ki a Ihowā.

15 Tatari noa ki te rongo mau; heoi kāhore he pai;

ki te wā e ora ai ngā mate, nā, ko te raruraru.

16 I rangona ki Rāna te whengu o ōna hōiho;

ngateri ana te whenua katoa

i te reo o āna mea kaha e hāmama ana.

Kua haere mai hoki rātou, pau ake i a rātou

te whenua me ōna mea maha,

te pā me ngā tāngata o roto.

17 "Nanā, ka ngarea atu e ahau he nākahi, he neke,

e kore nei e whakawaia, ki a koutou;

ā, ka ngau rātou i a koutou,"

e ai tā Ihowā.

18 Auē, tē taea te whakamārie te pōuri i ahau,

e ngohe nei te ngākau i roto i ahau.

19 Nanā, he reo tangi nō te tamāhine a tāku iwi,

i ahu mai i te whenua tawhiti:

"He teka ianei kei roto a Ihowā i Hiona?

He teka ianei kei roto tōna kīngi i a ia?

"He aha rātou i whakapātaritari ai i ahau ki ā rātou whakapakoko,

ki ngā horihori rerekē?

20 "Kua pahemo te kotinga,

kua taka te raumati;

ko tātou, kāhore he whakaoranga mō tātou."

21 He mamae ki te tamāhine a tāku iwi i mamae ai ahau,

mangu iho ahau, mau pū ahau i te mīharo.

22 Kāhore ianei he hinu whakaora i Kireara?

Kāhore ianei ō reira rata?

He aha rā tē hoki mai ai te ora

ki te tamāhine a tāku iwi?

1 På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar 2 *5 Mos 4:19, 17:3, 2 Kung 21:3. och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken. 3 Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.

4 Säg också till dem: Så säger Herren:

Om någon faller,

reser han sig då inte igen?

Och om någon går vilse,

vänder han då inte om?

5 *Jer 5:23, 9:6. Varför vänder de sig ständigt bort,

detta Jerusalems folk?

De håller fast vid sitt svek,

de vägrar att vända om.

6 Jag har lyssnat och hört efter.

De talar det som inte är rätt.

Ingen enda ångrar sin ondska,

ingen säger: "Vad har jag gjort?"

Alla viker av i egen riktning,

likt hästar som störtar sig ut

i striden.

7 *Jes 1:3. Till och med storken under himlen

vet sin bestämda tid,

och turturduvan, svalan och tranan

passar tiden

när de ska komma tillbaka.

Men mitt folk

känner inte Herrens domslut.

8 Hur kan ni säga: "Vi är visa,

vi har Herrens lag?"

Visst! De skriftlärdas lögnpenna

har förvandlat lagen till lögn.

9 *5 Mos 4:6, Job 5:13, 1 Kor 3:19. De visa ska komma på skam,

bli förskräckta och fångade.

Se, de har förkastat Herrens ord.

Vad har de då för vishet?

10 *Jes 56:11, Jer 6:12f. Därför ska jag ge deras hustrur

åt andra

och deras åkrar åt erövrare,

för alla söker de oärlig vinst,

hög som låg.

Profet och präst,

alla handlar de lögnaktigt.

11 *Hes 13:10. De tar det lätt med att bota

dottern mitt folks skada

och säger: "Allt är väl, allt är väl!"

Men allt är inte väl.

12 De ska få skämmas

för att de har gjort något

så avskyvärt.

Ändå känner de ingen skam

och förstår inte att blygas.

Därför ska de falla

bland dem som faller.

När tiden kommer

och jag straffar dem

ska de komma på fall,

säger Herren.

13 *Jes 5:5f, Mika 7:1, Matt 21:19, Luk 13:6f. Jag ska rycka bort och förgöra dem,

säger Herren.

Inga druvor blir kvar

på vinstockarna

och inga fikon på fikonträden,

till och med löven är vissnade.

Det jag gav dem

ska tas ifrån dem.

14 *Jer 4:5, 9:15, 23:15. Varför sitter vi här?

Låt oss samlas

och gå in i de befästa städerna

och möta slutet där,

för Herren vår Gud

låter oss förgås.

Han ger oss förgiftat vatten

att dricka,

för vi har syndat mot Herren.

15 *Jer 14:19. Vi väntade på välgång,

men inget gott kommer,

på en tid med läkedom,

men se, skräck råder.

16 *Dom 5:22, Jer 4:15f, 5:17, 6:23. Från Dan hörs hans hästar frusta,

när hans hingstar gnäggar

bävar hela landet.

De kommer och slukar landet

med allt som finns där,

staden och alla som bor i den.

17 *4 Mos 21:6, 5 Mos 32:24, Ps 58:5f. Se, jag sänder ormar bland er,

giftormar som inte kan besvärjas,

och de ska bita er, säger Herren.

18 Var ska jag få lindring i min sorg?

Mitt hjärta är sjukt i mig.

19 *Mika 4:9. Hör, dottern mitt folk

ropar från fjärran land:

"Finns inte Herren mer i Sion?

Är hennes kung inte längre där?"

Varför har de retat mig till vrede

med sina bilder,

med sina främmande avgudar?

20 "Skördetiden är förbi,*8:20Skördetiden är förbiDen belägrade staden kunde inte fylla på sitt matförråd.

sommaren är över,

men vi har inte blivit räddade."

21 Jag är förkrossad,

för dottern mitt folk har krossats.

Jag sörjer, förfäran har gripit mig.

22 *Jer 30:17, 46:11. Finns det ingen balsam i Gilead*8:22balsam i GileadKanske mastix, en doftande kåda med medicinska egenskaper.,

finns där ingen läkare?

Varför blir dottern mitt folk

inte botad?