1 Whakarongo ki te kupu kua kōrerotia nei e Ihowā ki a koutou, e te whare o Īharaira; 2 ko te kupu tēnei a Ihowā:

"Kaua e ākona te ara o ngā tauiwi,

kaua anō e wehi i ngā tohu o te rangi;

e wehi ana hoki ngā tauiwi i aua mea.

3 He mea teka noa hoki ngā tikanga a ngā iwi:

e tapahia ana hoki e tētahi he rākau i roto i te ngahere,

he mahi nā ngā ringa o te kaimahi, ki te tītaha.

4 Kei te whakapaipai i taua mea ki te hiriwa, ki te kōura,

whakamau rawa ki ngā titi, ki ngā hama,

tē taea te whakakorikori.

5 He rite aua mea ki te nīkau, i āta mahia,

kāhore ia he kupu;

me amo,

he kore nō rātou e haere.

Kaua e wehi i a rātou,

nō te mea e kore e taea e rātou te kino,

kāhore hoki e āhei i a rātou te mea i te pai."

6 Kāhore rawa he rite mōu, e Ihowā;

he nui koe, he nui anō tōu ingoa i runga i te kaha.

7 Ko wai e kore e wehi i a koe, e te Kīngi o ngā iwi?

He tika hoki tēnā ki a koe.

Nō te mea i roto i ngā tāngata whakaaro nui katoa o ngā iwi,

i roto i ō rātou kīngitanga katoa,

kāhore he rite mōu.

8 Huihuia rātou, he pōauau rawa, he wairangi;

ko tā ngā whakapakoko e whakaako ai,

he rākau tonu ia!

9 E maua mai ana he hiriwa pāraharaha i Tarahihi,

he kōura i Upata.

He mahi nā te kaimahi nā ngā ringa anō o te kaiwhakarewa kōura:

he purū, he pāpura ō rātou kākahu;

he mea mahi katoa nā te hunga tohunga.

10 Ko Ihowā ia te Atua pono;

ko ia te Atua ora, he kīngi pūmau tonu.

Ka riri ia, ka wiri te whenua,

e kore anō ngā iwi e kaha ake ina āritarita ia.

11 "Kia pēnei tā koutou kī atu ki a rātou: ‘Ko ngā atua kīhai nei i hanga i te rangi, i te whenua, ka ngaro i runga i te whenua, i raro atu anō hoki i ngā rangi.’ "

12 Nāna i hanga te whenua, nā tōna kaha hoki;

ko te ao he mea whakapūmau nā ōna whakaaro nui;

ko ngā rangi he mea hora nā tōna mātauranga.

13 Ka puaki tōna reo, he haruru wai kei ngā rangi,

e meinga ana e ia ngā kohu kia pupū ake i ngā pito o te whenua.

E hangā ana e ia ngā uira mō te ua,

e whakaputaina mai ana te hau i roto i ōna whare taonga.

14 Pōauau kau ngā tāngata katoa, ā, kāhore he mōhio;

ko ngā kaiwhakarewa kōura katoa whakamā iho i te whakapakoko.

He mea teka hoki tāna i whakarewa ai,

kāhore hoki he wairua i roto.

15 He horihori kau rātou, he mahi pōhēhē;

i te wā e pā ai ia ki a rātou ka ngaro.

16 Kāhore e rite ki ērā te wāhi i a Hākopa;

ko ia hoki te kaiwhakaahua o ngā mea katoa;

ko Īharaira hoki te iwi o tōna kāinga tupu,

ko Ihowā o ngā mano tōna ingoa.

17 Kohikohia āu mea i te whenua,

e koe e noho nā i te pā e whakapaea ana.

18 Ko te kupu hoki tēnei a Ihowā:

"Tēnei ahau te piupiu atu nei i ngā tāngata o te whenua

i tēnei wā,

te whakatupu kino nei hoki i a rātou,

kia kitea ai e rātou."

19 Auē te mate i ahau,

mamae rawa tōku marūtanga.

Otiia, kua mea nei ahau, "He pono nōku tēnei mate,

me whakamanawanui."

20 Kua pāhuatia tōku tēneti,

ko āku aho motumotu katoa.

Kua riro atu āku tamariki i tōku taha, kua kore;

kāhore ake he tangata hei whakamārō i tōku tēneti,

hei whakaara i ōku kākahu ārai.

21 Kua pōauau nei hoki ngā hēpara;

kīhai a Ihowā i rapua e rātou;

nā reira i kore ai e tika tā rātou,

ka marara hoki ā rātou kāhui katoa.

22 Nanā, te haere mai nei te reo o ngā kōrero,

nui atu te whakaohooho nō te whenua ki te raki,

hei mea i ngā pā o Hūrā hei ururua, hei nohoanga,

mō ngā kīrehe mohoao.

23 E mōhio ana anō ahau, e Ihowā, kāhore o te tangata ara i a ia ake anō;

kāhore hoki i te tangata e hāereere nei māna

e whakatikatika ōna hīkoinga.

24 Pākia ahau, e Ihowā, me te whakariterite anō ia;

kauaka ina riri koe, kei kāhore ahau i a koe.

25 Ringihia atu tōu riri ki ngā tauiwi kāhore nei e mātau ki a koe,

ki ngā hapū kāhore nei e karanga ki tōu ingoa.

Kua pau hoki a Hākopa i a rātou,

āe rā, pau rawa, mōtī rawa,

ko tōna nohoanga hoki whakaururuatia ana e rātou.

1 Hör det ord

som Herren talar till er,

ni av Israels hus.

2 *3 Mos 18:3, Jes 47:13. Så säger Herren:

Ta inte efter hednafolkens sätt,

låt er inte skrämmas

av tecknen på himlen

därför att hednafolken

skräms av dem,

3 *Jes 40:19f, 41:29, 44:9f. för folkens seder är tomhet.

Man hugger ett träd i skogen,

och hantverkarens händer

formar det med yxan.

4 *Jes 41:7. Man pryder det med silver och guld

och fäster det med hammare

och spik

så att det inte faller omkull.

5 *Ps 115:5f, Jes 45:20, 46:7. Som fågelskrämmor på ett gurkfält

står de där och kan inte tala.

Man måste bära dem,

för de kan inte gå.

Var inte rädd för dem,

för de kan inte göra något ont,

inte heller något gott.

6 *Ps 86:8, 96:4, Jer 32:19. Ingen är som du, Herre.

Du är stor, och stort och mäktigt

är ditt namn.

7 *Ps 33:8, 86:8, Dan 2:20, Upp 15:3f. Vem skulle inte frukta dig,

du folkens kung?

Det anstår dig.

Bland folkens alla visa

och i alla deras riken

finns ingen som du.*10:7 Citeras i Upp 15:3f.

8 *Jer 51:17, Hab 2:18, Sak 10:2. Alla är de oförnuftiga

och dåraktiga,

vägledda av tomma trägudar.

9 *1 Kung 10:22, Jer 16:20. Silvret som hamras

hämtas från Tarshish*10:9TarshishHandelscentrum i västra Medelhavet (1 Kung 10:22). Har identifierats med spanska Tartessos, tunisiska Kartago eller Sardinien.

och guldet från Ufas*10:9UfasOkänd ort, kanske i Jemen (Ofir) som var berömt för sina guldgruvor..

Snickarnas och guldsmedernas verk

kläs sedan i blått och purpur*10:9blått och purpurKungliga, dyrbara färger (jfr Apg 16:14)..

Allt är tillverkat av konstnärer.

10 *Ps 10:16, Nah 1:5. Men Herren är den sanne Guden,

han är den levande Guden,

den evige Kungen.

För hans vrede bävar jorden,

och folken uthärdar inte

hans harm.

11 *Ps 96:5, Jes 2:18, Sef 2:11. Så ska ni säga till dem:

De gudar som inte har gjort

himmel och jord

ska utrotas från jorden

och inte finnas kvar

under himlen.*10:11 Grundtexten till vers 11 är på arameiska, de kaldeiska erövrarnas språk (jfr Dan 2:4). Kanske är det en marginalanteckning, kanske ett färdigt svar att ge i fångenskapen (jfr 1 Petr 3:15).

12 *1 Mos 1:1, 6f, Jes 45:12, Jer 51:15f. Han har skapat jorden

med sin kraft,

han har grundat världen

med sin vishet

och spänt ut himlen

med sitt förstånd.

13 *Job 38:25f, Ps 135:7. När han höjer sin röst,

då brusar himlens vatten,

då låter han regnskyar stiga

från jordens ände.

Han gör blixtar åt regnet

och för ut vinden

ur dess förvaringsrum.

14 *Jes 42:17f, 45:16. Alla människor står då som dårar,

utan förstånd.

Alla guldsmeder får skämmas

med sina avgudar,

för deras gjutna gudabilder

är bedrägeri,

det finns ingen ande i dem.

15 Tomhet är de,

ett verk som väcker löje.

När straffet drabbar dem

förgås de.

16 *5 Mos 4:19f, 32:9, Ps 16:5, 119:57, Jer 51:19. Sådan är inte han

som är Jakobs del.

Han är den som har format allt,

och Israel är hans arvedels stam.

Herren Sebaot är hans namn.

17 Samla er packning

och lämna landet,

ni som är belägrade,

18 för så säger Herren:

Den här gången slungar jag bort

dem som bor i landet.

Jag ska ansätta dem hårt

så att de känner det.

19 *Ps 39:11, 77:11, Jer 14:17, Mika 7:9. Ve mig för min skada!

Mitt sår kan inte läkas.

Men jag säger: Detta är min plåga

och jag måste bära den!

20 *Jes 51:18, Jer 31:15. Mitt tält är förstört

och alla mina tältlinor är avslitna.

Mina barn har lämnat mig,

de finns inte mer.

Ingen är kvar

som kan slå upp mitt tält

och sätta upp mina tältdukar,

21 *Jer 23:1. för herdarna är oförnuftiga,

de söker inte Herren.

Därför har de ingen framgång,

och hela deras hjord har skingrats.

22 *Jer 1:14, 9:11. Lyssna, det hörs något!

Se, det kommer!

Ett väldigt dån från landet i norr,

för att göra Juda städer

till en ödemark,

till en boning för schakaler.

23 *Ords 16:9, 20:24. Jag vet, Herre:

Människans väg

beror inte på henne själv,

det står inte i vandrarens makt

att styra sina steg.

24 *Ps 6:2, 38:2, Jer 30:11. Tukta mig, Herre,

men med måtta, inte i vrede,

så att du inte krossar mig.

25 *Ps 79:6f, Jes 64:10. Ös din vrede över hednafolken

som inte känner dig,

över stammarna

som inte åkallar ditt namn,

för de har slukat Jakob,

slukat och gjort slut på honom

och ödelagt hans boning."