1 I te tīmatanga o te kīngitanga o Iehoiakimi tama a Hōhia kīngi o Hūrā ka puta mai tēnei kupu a Ihowā ki a Heremaia, i mea ia: 2 Ko te kupu tēnei a Ihowā ki ahau: "Hangā he here, he ioka mōu, ka whakanoho ai ki tōu kakī. 3 Nā, tukua ki te kīngi o Ēroma, ki te kīngi o Moapa, ki te kīngi o ngā tama a Āmona, ki te kīngi o Tāira, ki te kīngi hoki o Hairona. Mā te ringa o ngā karere e haere mai ana ki Hiruhārama, ki a Terekia kīngi o Hūrā, e māu. 4 Me whakahau anō rātou e koe kia kī atu ki ō rātou ariki: ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā o ngā mano, a te Atua o Īharaira: Kia pēnei tā koutou kī atu ki ō koutou ariki: 5 Nāku i hanga te whenua, te tangata me te kararehe i runga i te mata o te whenua, nā tōku kaha nui, nā tōku ringa mārō tonu; nā, e hoatu ana e ahau ki tāku e pai ai. 6 Nā ināianei, kua oti te hoatu e ahau ēnei whenua katoa ki te ringa o Nepukaneha kīngi o Papurōna, ki tāku pononga; ā, kua hoatu anō e ahau ngā kīrehe o te pārae ki a ia kia whakamahia e ia. 7 Ā, ka mahi ngā iwi katoa ki a ia, ki tāna tama, ki te tama anō hoki a tāna tama, kia taka rā anō te wā o tōna ake whenua; ā, hei reira ia whakamahia ai e ngā iwi maha, e ngā kīngi nunui hoki.

8 " ‘Nā, ko te iwi, ā, ko te kīngitanga, e kore e mahi ki taua Nepukaneha kīngi o Papurōna, e kore hoki e tuku i ō rātou kakī ki raro ki te ioka a te kīngi o Papurōna, ka whiua e ahau taua iwi, e ai tā Ihowā, ki te hoari, ki te hemokai, ki te mate urutā, kia mōtī rā anō rātou i ahau ki tōna ringa. 9 Tēnā ko koutou, kaua koutou e rongo ki ō koutou poropiti, ki ō koutou tohunga tūāhu, ki ō koutou moemoeā, ki ō koutou tohunga kapua, ki ō koutou tohunga mākutu, e kōrero nā ki a koutou, e mea nā, "E kore koutou e mahi ki te kīngi o Papurōna." 10 Nō te mea e poropiti ana rātou i te teka ki a koutou, he mea kia matara atu ai koutou i tō koutou oneone; kia peia ai hoki koutou e ahau, kia ngaro ai. 11 Engari ko te iwi e tuku ana i ō rātou kakī ki raro ki te ioka a te kīngi o Papurōna, ā, ka mahi ki a ia, ka waiho rātou e ahau ki tō rātou oneone, e ai tā Ihowā; ā, ka ngakia e rātou, ka noho hoki rātou ki reira.’ "

12 Nā, rite tonu ki ēnei kupu katoa tāku i kōrero ai ki a Terekia kīngi o Hūrā, i mea ahau: "Tukua atu ō koutou kakī ki raro ki te ioka a te kīngi o Papurōna; e mahi ki a ia, ki a rātou ko tōna iwi, ā, ka ora koutou. 13 Kia mate koutou hei aha, koutou ko tōu iwi i te hoari, i te hemokai, i te mate urutā, i tā Ihowā i kī ai mō te iwi e kore nei e mahi ki te kīngi o Papurōna? 14 Kaua hoki e rongo ki ngā kupu a ngā poropiti e kōrero nā ki a koutou, e mea nā, ‘E kore koutou e mahi ki te kīngi o Papurōna,’ e poropiti teka ana hoki rātou ki a koutou. 15 ‘Ehara hoki rātou i ahau i unga atu,’ e ai tā Ihowā, ‘otiia kei te poropiti teka rātou i runga i tōku ingoa. He mea kia peia ai koutou e ahau, ā, kia ngaro ai koutou, me ngā poropiti e poropiti nā ki a koutou.’ "

16 I kōrero anō ahau ki ngā tohunga, ki tēnei iwi katoa, i mea, "Ko te kupu tēnei a Ihowā: Kei rongo koutou ki ngā kupu a ō koutou poropiti e poropiti nā ki a koutou, e mea nā, ‘Nanā, ka tata te whakahokia mai ngā oko o te whare o Ihowā i Papurōna.’ He poropiti teka hoki tā rātou ki a koutou. 17 Kei whakarongo ki a rātou; e mahi ki te kīngi o Papurōna, kia ora ai koutou. Kia ururuatia tēnei pā hei aha? 18 Otirā, ki te mea he poropiti rātou, ki te mea kei a rātou te kupu a Ihowā, me īnoi rātou ināianei ki a Ihowā o ngā mano, kia kaua ngā oko e toe nei ki te whare o Ihowā, ki te whare o te kīngi o Hūrā, ki Hiruhārama, e tae ki Papurōna. 19 Ina hoki te kupu a Ihowā o ngā mano mō ngā pou, mō te moana, mō ngā tūranga, ā, mō ngā toenga o ngā oko kua mahue nei ki tēnei pā, 20 kīhai nei i riro i a Nepukaneha kīngi o Papurōna i tāna whakaraunga atu i a Hekonia tama a Iehoiakimi; kīngi o Hūrā i roto i Hiruhārama ki Papurōna, rātou ko ngā rangatira katoa o Hūrā, o Hiruhārama – 21 āe rā, ko te kupu tēnei a Ihowā o ngā mano, a te Atua o Īharaira, mō ngā oko e toe nei ki te whare o Ihowā, ki te whare hoki o te kīngi o Hūrā, ki Hiruhārama: 22 ‘Ka kawea aua mea ki Papurōna, ka takoto hoki ki reira, taea noatia te rā e pā ai ahau ki a rātou,’ e ai tā Ihowā. ‘Hei reira ka maua mai e ahau, ka whakahokia mai ki tēnei wāhi.’ "

1 *Jer 28:1, 36:1. I början*27:1I börjanÅr 594 f Kr (jfr 28:1) var Babel upptaget med inre strider, och Israels grannfolk (vers 3) diskuterade ett uppror mot stormakten (2 Kung 25:1). av Juda kung Sidkias*27:1SidkiasAndra handskrifter: "Jojakims" (men jfr vers 3)., Josias sons, regering kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:

2 Så har Herren sagt till mig: Gör dig ett ok med remmar och sätt det på din hals. 3 Sänd det sedan till Edoms kung, Moabs kung, ammoniternas kung, Tyrus kung och Sidons kung genom de sändebud som har kommit till Jerusalem, till kung Sidkia av Juda. 4 Befall dem att säga till sina herrar: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så ska ni säga till era herrar:

5 *Jer 32:17, Dan 4:29. Jag är den som genom min stora kraft och min uträckta arm har skapat jorden med de människor och djur som är på den, och jag ger den åt vem jag vill. 6 *Jer 21:7, 28:14, Dan 2:37f, 4:22. Nu har jag gett alla dessa länder i min tjänare Nebukadnessars hand, Babels kung. Också markens djur har jag gett honom, för att de ska tjäna honom. 7 *Jer 25:12, 14, 44:30. Alla hednafolk ska tjäna honom och hans son och hans sonson*27:7hans son och hans sonsonSonen Amel-Marduk (562-560 f Kr, 2 Kung 25:27) mördades av Nebukadnessars svärson Nergal-Sareser (560-556 f Kr, 39:3), vars son Labashi-Marduk regerade endast några månader 556 f Kr innan han mördades av Nabonidus som blev Babels siste kung (556-539 f Kr, se not till Dan 5:1)., tills tiden kommer också för hans land då många folk och stora kungar ska lägga honom under sig. 8 Men om något folk eller rike inte vill tjäna Babels kung Nebukadnessar och inte vill böja sin nacke under den babyloniske kungens ok, då ska jag straffa det folket med svärd, svält och pest, säger Herren, tills jag har utrotat dem genom hans hand. 9 *Jer 14:14f, 23:16, 29:8f. Lyssna därför inte på era profeter och spåmän, era drömtydare, teckentydare och trollkarlar när de säger till er: "Ni ska inte tjäna Babels kung." 10 De profeterar lögn för er, och därför ska ni föras långt bort från ert land. Jag ska driva bort er och ni ska gå under. 11 Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och tjänar honom, ska jag låta bo kvar i sitt land, säger Herren, så att de kan bruka det och bo där.

12 På samma sätt talade jag till Juda kung Sidkia. Jag sade: Böj er nacke under den babyloniske kungens ok och tjäna honom och hans folk, så ska ni få leva. 13 Varför vill du och ditt folk dö genom svärd, svält och pest, så som Herren har sagt att det ska gå för det folk som inte vill tjäna Babels kung? 14 Hör alltså inte på de profeter som säger till er: "Ni ska inte tjäna Babels kung", för de profeterar lögn för er. 15 *Jer 14:14, 23:21, 25, 29:9. Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn och därför måste jag driva bort er så att ni går under tillsammans med de profeter som profeterar för er.

16 *2 Kung 24:13, 2 Krön 36:7, 10, Jer 28:3. Till prästerna och till hela detta folk talade jag och sade: Så säger Herren: Lyssna inte på era profeters ord, när de profeterar för er och säger: "Se, de kärl*27:16kärlGudstjänstföremål av silver och guld (se 1 Kung 7:48f) som fördes bort av Nebukadnessar år 605 f Kr (Dan 1:2, 5:2) och 597 f Kr (vers 20). De återfördes först ca 538 f Kr (Esra 1:7). som hör till Herrens hus ska nu snart föras tillbaka från Babel", för de profeterar lögn för er. 17 Hör inte på dem utan tjäna Babels kung, så ska ni få leva. Varför ska denna stad bli en öde stad? 18 Om de verkligen är profeter och har Herrens ord, så låt dem vädja till Herren Sebaot att de kärl som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem inte förs bort till Babel.

19 *1 Kung 7:15, 23, 27, 2 Kung 25:13f. För så säger Herren Sebaot om pelarna, havet, tvättställen*27:19pelarna, havet, tvättställenStora kopparföremål (se 1 Kung 7:15f). och det övriga som ännu är kvar här i staden, 20 *2 Kung 24:12f, Jer 24:1. det som Babels kung Nebukadnessar inte tog med sig när han förde bort Juda kung Jekonja, Jojakims son, från Jerusalem till Babel tillsammans med alla de förnämsta i Juda och Jerusalem – 21 ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som ännu är kvar i Herrens hus och i Juda kungs hus och i Jerusalem: 22 *2 Krön 36:22f, Esra 1:1, 7, Jer 29:10. De ska föras till Babel och bli kvar där ända till den dag då jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka upp till denna plats.