1 Ko te kupu i puta mai ki a Heremaia nā Ihowā, i a Nepukaneha kīngi o Papurōna rātou ko tāna ope katoa, ko ngā kīngitanga katoa o te whenua i raro i tōna mana, me ngā iwi katoa, i whawhai ai ki Hiruhārama me ōna pā katoa, i mea ia: 2 "Ko te kupu tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira: Haere, kōrero ki a Terekia kīngi o Hūrā, mea atu ki a ia: ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā: Nanā, ka hoatu e ahau tēnei pā ki te ringa o te kīngi o Papurōna, ā, ka tahuna e ia ki te ahi. 3 Ā, e kore koe e mawhiti i roto i tōna ringa, engari ka mau pū koe, ka tukua hoki ki tōna ringa; ā, ka kite ōu kanohi i ngā kanohi o te kīngi o Papurōna, ā, ka kōrero ia ki a koe he māngai ki te māngai, ka tae anō hoki koe ki Papurōna.

4 " ‘Whakarongo anō hoki ki te kupu a Ihowā, e Terekia kīngi o Hūrā; ko te kupu tēnei a Ihowā mōu: E kore koe e mate i te hoari; 5 engari, ka mate koe i runga i te rangimārie. Nā, ko ngā tahunga o ōu mātua, o ngā kīngi o mua, i mua atu i a koe, ka pēnā anō he tahunga mōu; ā, ka tangi rātou ki a koe, ka mea, "Auē, e te Ariki!" Nāku nei hoki te kupu i kōrero, e ai tā Ihowā.’ "

6 Kātahi a Heremaia poropiti ka kōrero i ēnei kupu katoa ki a Terekia kīngi o Hūrā i Hiruhārama. 7 I te mea e whawhai ana te ope o te kīngi o Papurōna ki Hiruhārama, ki ngā pā katoa o Hūrā i mahue, ki Rakihi, ki Ateka. Ko ēnei anake hoki o ngā pā o Hūrā i mahue, he pā taiepa.

8 Ko te kupu i puta mai ki a Heremaia nā Ihowā, i muri i te whakaritenga kawenata a Kīngi Terekia ki te hunga katoa i Hiruhārama, kia karangatia ki a rātou te haere noa; 9 kia tukua e tērā, e tērā, tāna pononga tāne, tāna pononga wahine, ki te mea he tāne, he wahine rānei nō ngā Hiperu, kia haere noa atu; kia kaua tētahi e whakamahi i a rātou, arā i tōna teina, i te Hūrai. 10 Ā, ka rongo ngā rangatira katoa rātou ko te iwi katoa i uru nei ki te kawenata, kia tukua e tērā, e tērā, tāna pononga tāne, tāna pononga wahine kia haere noa atu, kia kaua e whakamahia rātou i muri atu. Nā rongo tonu rātou, ā, tukua atu ana e rātou. 11 Engari, i muri iho ka tahuri anō rātou, ā, meinga ana e rātou kia hoki mai ngā pononga tāne, me ngā pononga wāhine i tukua rā e rātou kia haere noa atu, whakataurekarekatia iho rātou hei pononga tāne, hei pononga wāhine.

12 Nā reira, ka puta mai te kupu a Ihowā ki a Heremaia, he mea nā Ihowā, i kī ia: 13 "Ko te kupu tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira: I whakaritea e ahau he kawenata ki ō koutou mātua i te rā i kawea mai ai rātou e ahau i te whenua o Īhipa, i te whare pononga; i mea ahau, 14 ‘I te mutunga o ngā tau e whitu me tuku e koutou tōna tuakana, tōna teina, ki te mea he Hiperu i hokona ki a koe, ā, kua mahi ki a koe e ono ngā tau, me tuku e koe kia haere noa atu i tōu taha.’ Otirā, kīhai ō koutou mātua i rongo ki ahau, kīhai anō ō rātou taringa i anga mai. 15 Nā, i tahuri nei koutou i tēnei rā, i mahi i te mea e tika ana ki tāku titiro, i te karangatanga ai he haere noa atu e tērā, e tērā, ki tōna hoa, ki tōna hoa; ā, i whakaritea e koutou he kawenata ki tōku aroaro i roto i te whare kua huaina nei tōku ingoa ki reira. 16 Otiia, tahuri ana koutou, whakapokea ana e koutou tōku ingoa, whakahokia ana e koutou tāna pononga tāne, tāna pononga wahine i tukua rā e koutou kia haere noa atu ki tā rātou i pai ai, whakataurekarekatia iho rātou e koutou hei pononga tāne, hei pononga wāhine mā koutou.

17 "Mō reira ko te kupu tēnei a Ihowā: Kīhai koutou i rongo ki ahau, ki te karanga i te haere noa atu ki tōna teina, ki tōna tuakana, ki tōna hoa, ki tōna hoa. Nanā, māku e karanga ki a koutou he haere noa atu, e ai tā Ihowā, mā te hoari, mā te mate urutā, mā te matekai; ā, ka meinga koutou e ahau kia poipoia haeretia i waenganui i ngā kīngitanga katoa o te whenua. 18 Ka hoatu hoki e ahau ngā tāngata i whakataka nei i tāku kawenata, ā, kīhai i whakamana i ngā kupu o te kawenata i whakaritea e rātou i tōku aroaro, i a rātou i tapahi ai i te kūao kau kia rua, ā, haere ana i waenganui i ōna wāhi: 19 ngā rangatira o Hūrā, ngā rangatira hoki o Hiruhārama, ngā unaka, ngā tohunga, me te iwi katoa o te whenua i haere nei i waenganui o ngā wāhi o te kūao kau. 20 Ka tino hoatu rātou e ahau ki te ringa o ō rātou hoariri, ki te ringa hoki o te hunga e whai ana kia whakamatea rātou; ā, hei kai ō rātou tinana mā te manu o te rangi, mā te kararehe o te whenua.

21 "Ka hoatu anō e ahau a Terekia kīngi o Hūrā rātou ko āna rangatira, ki te ringa o ō rātou hoariri, ki te ringa hoki o te hunga e whai ana kia whakamatea rātou, ki te ringa anō o te ope o te kīngi o Papurōna i haere atu nei i a koutou. 22 Nanā, māku e whakahau, e ai tā Ihowā, ā, ka meinga rātou kia hoki mai ki tēnei pā. Ā, ka whawhai rātou ki reira, ka horo hoki i a rātou, ā, ka tahuna ki te ahi. Ā, ka meinga e ahau ngā pā o Hūrā kia ururuatia, tē ai he tāngata hei noho."

1 *2 Kung 25:1. Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem*34:1när Babels kung … angrep JerusalemTroligen på våren 588 f Kr (jfr 2 Kung 25:1). och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade: 2 *2 Kung 25:9, 2 Krön 36:11f, Jer 21:10, 32:3f, 38:3. Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld. 3 *Jer 21:7, 32:4, 38:23, 39:6f. Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel.

4 Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd. 5 *2 Krön 16:14, Jer 22:18. I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar*34:5tänt eldarHedersbetygelse känd från Assyrien (inte kremering). Jfr 2 Krön 16:14. för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.

6 Profeten Jeremia sade allt detta till Juda kung Sidkia i Jerusalem, 7 *Jos 15:35, 39, 2 Krön 11:5, 9. medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu var kvar i Juda – Lakish och Aseka*34:7Lakish och AsekaBefästa städer ca 5 och 3 mil sydväst om Jerusalem. I Lakish har hittats brev skrivna på krukskärvor där soldater rapporterar att Asekas signaleld har slocknat.. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

8 Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet, 9 *2 Mos 21:2, 3 Mos 25:39f, 5 Mos 15:12, Neh 5:11f. så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav. 10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem. 11 Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

12 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 13 Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: 14 *2 Mos 21:2, 3 Mos 25:39f, 5 Mos 15:12. När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder*34:14frige sin hebreiske broderSe budet i 5 Mos 15:12., som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst.

Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. 15 Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. 16 Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

17 Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 18 *1 Mos 15:10. Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken*34:18delade kalven i två styckenJfr 1 Mos 15:9f. Troligen en symbol för det straff som skulle drabba den som bryter det ingångna förbundet. och gick mellan dem. 19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, 20 *5 Mos 28:26, Jer 7:33, 16:4, 19:7, 21:7. dem ska jag utlämna åt deras fiender, till dem som vill ta deras liv. Och deras döda kroppar ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21 *Jer 37:5, 52:10. Jag ska utlämna Juda kung Sidkia och hans furstar i deras fienders hand, till dem som vill ta deras liv, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort*34:21dragit bortFör att möta en egyptisk undsättningsexpedition sommaren 588 f Kr (37:5f). ifrån er. 22 *2 Kung 25:9, Jer 4:7, 37:8. Se, jag ska befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De ska belägra den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.