1 Nā, ka mea a Naomi tōna hungawai ki a ia, "Kaua ianei ahau e rapu i te okiokinga mōu, e tāku tamāhine, e puta mai ai te pai ki a koe? 2 Ehara ianei i te whanaunga nō tāua a Poaha nāna nei aua kōtiro, ōu hoa nā? Nanā, ko ā tēnei pō ia whakarererere ai i te pāpapa o te pārei i te patunga wīti. 3 Nā, horoia koe, ka whakawahi i a koe, ka kākahu ai i ōu kākahu, ka haere ki raro, ki te patunga wīti; kaua ia koe e whakaaturia ki taua tangata, ā mutu noa tāna kai, tāna inu. 4 Ā, ka takoto ia, nā, me titiro koe ki te wāhi e takoto ai ia; ā, ka haere atu, ka hura i ngā kākahu o ōna waewae, ka takoto; ko reira ia whakaatu ai ki a koe i tāu e mea ai."

5 Nā, ka mea tērā ki a ia, "Māku e mea ngā mea katoa i kōrerotia mai nā e koe ki ahau." 6 Nā, ko tōna haerenga ki raro, ki te patunga wīti, meatia ana e ia ngā mea katoa i whakahaua e tōna hungawai ki a ia.

7 Nā, ka kai a Poaha ka inu, ā, hari ana tōna ngākau, ā, ka haere, ka takoto ki te pito o te pūranga; nā, ko te āta haerenga o tērā, hurahia ana ngā kākahu o ōna waewae, nā, kua takoto. 8 Ā, i waenganui pō ka oho te mauri o taua tangata, ka tahuri ia; nā, he wahine e takoto ana i ōna waewae.

9 Nā, ka mea ia, "Ko wai koe?"

Ā, ka mea ake tērā, "Ko Rutu ahau, ko tāu pononga wahine; nā, uhia iho te pito o tōu ki tāu pononga; he whanaunga tupu hoki koe."

10 Nā, ka mea ia, "Kia manaakitia koe e Ihowā, e tāku tamāhine; nui atu hoki i tō te tīmatanga tōu aroha o te whakamutunga, i a koe kīhai nei i aru i ngā taitama, i te mea rawakore, i te mea whai taonga rānei. 11 Nā, kaua e wehi, e tāku tamāhine; ka meatia e ahau ki a koe āu mea katoa i kī mai ai; e mōhio ana hoki te pā katoa o tōku iwi he wahine koe e uaua ana ki te pai. 12 Nā, he tika anō, he whanaunga tupu ahau nōu; otiia tēnā anō tētahi e tata rawa ana i ahau. 13 Takoto mārie i tēnei pō; ā, i te ata ki te whakawhanaunga ia ki a koe, he tika, māna te tikanga whanaunga; ki te kāhore ia e pai māna te tikanga o te whanaunga ki a koe, nā māku te tikanga whanaunga ki a koe; e ora ana ā Ihowā. Āta takoto, kia taea rā anō te ata."

14 Nā, takoto tonu ia ki ōna waewae ā taea noatia te ata; ā, ka maranga, i te mea e kore te tangata e kite i tōna hoa. Nā, ka mea tērā, "Kei mōhiotia i haere mai he wahine ki te patunga wīti."

15 I mea anō ia, "Tēnā koa te koroka i runga i a koe nā, puritia mai." Nā, puritia ana e ia. Nā, ka mēhuatia atu ētahi pārei e ia, e ono ngā mēhua; ā, whakawahā atu ana ki a ia; nā, haere ana ia ki te pā.

16 Ā, nō tōna taenga ki tōna hungawai, ka mea tērā, "Kei te pēhea koe, e tāku tamāhine?"

Nā, kōrerotia ana e ia ki a ia ngā mea katoa i mea ai taua tangata ki a ia. 17 I mea anō ia, "Ko ēnei mēhua pārei e ono i hōmai e ia ki ahau; i mea hoki ki ahau, ‘Kei haere kau koe ki tōu hungawai.’ "

18 Nā, ka mea tērā, "Āta noho, e tāku tamāhine, kia mōhiotia rā anō e koe te tukunga iho o tēnei mea. E kore hoki e mutu tā taua tangata, kia oti rā anō tēnei mea i a ia āianei."

1 *Rut 1:9. Ruts svärmor Noomi sade till henne: "Min dotter, jag vill försöka skaffa dig trygghet så att det går bra för dig. 2 Det är ju så att Boas är vår släkting, han vars tjänstekvinnor du har varit tillsammans med. Och just i natt kastar han korn*3:2kastar … kornMed en kastskovel (Matt 3:12) kastade man upp tröskad säd i luften, så att vinden kunde blåsa bort de lättviktiga agnarna och skilja dem från det värdefulla vetet (Ps 1:4). på sin tröskplats. 3 Så tvätta dig, smörj in dig och klä dig fin och gå ner till tröskplatsen. Men ge dig inte till känna för honom innan han har ätit och druckit. 4 När han lägger sig, se då var han lägger sig. Gå dit och lyft upp manteln vid hans fötter och lägg dig där. Då kommer han att säga dig vad du ska göra." 5 Hon svarade henne: "Allt vad du säger ska jag göra."

6 Rut gick ner till tröskplatsen och gjorde precis som hennes svärmor hade sagt till henne. 7 När Boas hade ätit och druckit och hans hjärta var glatt, gick han bort och lade sig intill sädeshögen. Då kom hon dit utan att han märkte det, och hon lyfte upp manteln vid hans fötter och lade sig där. 8 Vid midnatt ryckte mannen till och böjde sig framåt – och där låg en kvinna vid hans fötter! 9 *Rut 2:12, 20. "Vem är du?" frågade han. Hon svarade: "Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik*3:9Bred ut din mantelflikEn antydan om ett frieri (jfr Hes 16:8 där det handlar om Gud och Israel). över din tjänarinna, för du är min återlösare."

10 Då sade han: "Välsignad är du av Herren, min dotter! Nu har du visat ännu större trohet än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. 11 Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. Alla i stadsporten*3:11stadsportenDär de äldste möttes och beslutade om samhällets frågor (jfr 4:1, Ords 31:23). vet att du är en ärbar kvinna. 12 Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare som är närmare än jag. 13 Stanna kvar här i natt. Om han i morgon vill ta ansvaret för dig, så får han göra det. Men om han inte vill ta ansvar för dig, då ska jag göra det, så sant Herren lever. Ligg kvar här tills det blir morgon."

14 Hon låg kvar vid hans fötter ända till morgonen. Men hon steg upp innan någon kunde känna igen den andre. Han tänkte: "Det får inte bli känt att kvinnan har kommit hit till tröskplatsen." 15 Och han sade: "Kom med sjalen du har på dig och håll den stadigt." Hon höll fram den, och han mätte upp sex mått*3:15sex måttTroligen gomer-mått om ca 2,2 liter, alltså ca 13 liter säd som räckte två veckor. korn och lyfte upp det på henne. Därefter gick hon*3:15gick honAndra handskrifter: "gick han". in i staden.

16 När hon kom till sin svärmor, frågade hon: "Hur har det gått för dig, min dotter?" Då berättade hon för henne allt vad mannen hade gjort för henne. 17 Och hon sade: "De här sex måtten gav han mig och sade: Du ska inte komma tomhänt hem till din svärmor." 18 Då svarade hon: "Vänta nu, min dotter, tills du får se hur det går med den här saken. För den mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han får saken klar redan i dag."