1 "E kōrerotia ana,

ki te whakarērea e te tangata tāna wahine,

ā, ka haere atu ia i tōna taha,

ka riro i te tāne kē,

e hoki anō rānei ia ki a ia?

E kore ianei taua whenua e poke rawa?

Ko koe ia kua kairau ki ngā hoa tokomaha;

nā, hoki mai ki ahau,"

e ai tā Ihowā.

2 "Kia ara ōu kanohi ki ngā pukepuke moremore, tirohia!

Ko tēhea te wāhi i kore ai koe e pūremutia?

Nohoia atu ana rātou e koe i ngā ara,

pērā ana me te Arāpi i te koraha;

ā, poke iho i a koe te whenua i ōu kairautanga,

i tāu mahi kino.

3 Nā reira i kaiponuhia ai ngā ua,

kāhore hoki he ua ō muri.

Engari, he rae tōu nō te wahine kairau,

e whakakāhore ana ki te whakamā.

4 E kore ianei koe e karanga ki ahau i ngā wā ā muri nei,

‘E tōku pāpā, ko koe te kaiārahi o tōku taitamarikitanga,

5 e mau rānei tōna riri ā ake ake?

E whakapūmautia tonutia rānei e ia?’

Nanā, kua kōrerotia e koe,

kua mahia ngā mea kino, kua rite ki tāu."

6 I kī mai anō a Ihowā ki ahau i ngā rā o Kīngi Hōhia, "Kua kite rānei koe i ngā mahi a Īharaira tahuri kē? Kua haere ia ki runga ki ngā maunga tiketike katoa, ki raro i ngā rākau kōuru nui katoa, ki reira kairau ai. 7 I mea anō ahau i muri i tāna meatanga i ēnei mea katoa, ‘Ka hoki mai ia ki ahau’; heoi kīhai ia i hoki mai, me te titiro anō tōna tuakana tinihanga, a Hūrā. 8 Ā, i kite ahau, i tāku peinga atu i a Īharaira tahuri kē mō taua take nei anō, mō tōna pūremutanga, ā, i tāku hoatutanga he pukapuka whakarere ki a ia, nā, kīhai tōna tuakana, a Hūrā tinihanga i wehi; heoi haere ana anō ia, kairau ana. 9 Nā, ko te otinga, kua poke te whenua i te rongo o tōna pūremutanga, pūremu ana ia ki te kōhatu, ki te rākau. 10 Nā, ahakoa ko tēnei katoa, kīhai i whakapaua te ngākau o tōna tuakana tinihanga, o Hūrā, ki te hoki ki ahau; he hoki teka kau ia," e ai tā Ihowā.

11 Nā, ka mea a Ihowā ki ahau, "Ā Īharaira tahuri kē, nui atu tāna whakatika i a ia i tā Hūrā, i tā te mea tinihanga. 12 Haere, karangatia ēnei kupu whaka te raki, mea atu:

‘Hoki mai, e Īharaira tahuri kē,’

e ai tā Ihowā.

‘E kore ahau e mea i tōku riri kia tau ki a koutou;

he atawhai hoki ahau,’ e ai tā Ihowā;

‘e kore ahau e mauāhara tonu.

13 Whākina kautia tōu hē,

arā kua kino koe ki a Ihowā, ki tōu Atua,

kua whakamararatia atu e koe ōu ara ki ngā tāngata kē

i raro i ngā rākau kōuru nui katoa,

kīhai anō i rongo ki tōku reo,’ "

e ai tā Ihowā.

14 "Hoki mai, e ngā tamariki tahuri kē," e ai tā Ihowā; "kua mārenatia hoki koutou e ahau; ā, ka tangohia koutou e ahau, tētahi i roto i te pā, tokorua hoki i roto i te hapū, ka kawea anō koutou e ahau ki Hiona. 15 Ā, ka hoatu e ahau he hēpara mō koutou, ko āku i pai ai, ka whāngaia anō koutou e rātou ki te mātauranga, ki te whakaaro pai. 16 Ā tēnei ake, ina nui, ina hua koutou ki te whenua i aua rā," e ai tā Ihowā, "heoi anō ā rātou kīanga ake, ‘Ko te āka o te kawenata a Ihowā.’ E kore anō e puta ake ki te ngākau; e kore hoki e maharatia taua mea e rātou, e kore anō rātou e hāereere ki reira, kāhore hoki he mahinga pērā i muri iho. 17 I taua wā ka kīia e rātou a Hiruhārama, ko te torōna o Ihowā; ā, ka huihuia ngā iwi katoa ki reira, ki te ingoa o Ihowā, ki Hiruhārama; ā, heoi anō tō rātou haere i runga i te mārō o ō rātou ngākau kino. 18 I aua rā ka haere tahi te whare o Hūrā rāua ko te whare o Īharaira, ka huihuia anō tō rātou haere mai i te whenua i te raki, ki te whenua i hoatu e ahau hei kāinga tupu ki ō koutou mātua.

19 "I mea anō ahau,

‘Me pēhea e oti ai koe te whakauru e ahau ki ngā tamariki,

e hoatu ai e ahau ki a koe he whenua e minaminatia ana,

he kāinga tupu, he wāhi ātaahua nō ngā mano o ngā iwi?’

I mea anō ahau, ka karangatia ahau e koe, ‘E tōku pāpā,’

e kore anō koe e tahuri atu i te whai i ahau.

20 Rite rawa ki tā te wahine i whakarere tinihanga i tāna tahu

tā koutou mahi tinihanga ki ahau, e te whare o Īharaira,"

e ai tā Ihowā.

21 E rangona ana he reo i runga i ngā puke moremore,

ko te tangi, ko ngā īnoi hoki a ngā tama a Īharaira;

mō rātou i whakaparori kē i tō rātou ara,

wareware ake i a rātou a Ihowā, tō rātou Atua.

22 "Hoki mai, e ngā tamariki tahuri kē,

māku e rongoā ō koutou tahuritanga kētanga.

"Tēnei mātou te haere atu nei ki a koe;

ko koe hoki a Ihowā, tō mātou Atua.

23 He pono, he hori kau te āwhina e tāria ana mai i ngā pukepuke,

te ngē i runga i ngā maunga.

Tika rawa kei a Ihowā,

kei tō tātou Atua te whakaora mō Īharaira.

24 Kua pau hoki i te mea whakamā te māuiui o ō tātou mātua,

nō tō tātou tamarikitanga ake anō;

ā rātou hipi, ā rātou kau,

ā rātou tama, me ā rātou tamāhine.

25 Takoto tātou i roto i tō tātou whakamā,

mā tō tātou matangerengere tātou e hīpoki.

Kua hara hoki tātou ki a Ihowā, ki tō tātou Atua,

tātou ko ō tātou mātua,

nō tō tātou tamarikitanga ake anō ā mohoa noa nei;

kīhai hoki tātou i rongo ki te reo o Ihowā, o tō tātou Atua.

1 *5 Mos 24:4f. Han sade:

Om en man skiljer sig

från sin hustru

och hon går ifrån honom

och blir en annan mans hustru,

får han då komma tillbaka*3:1komma tillbakaDetta var förbjudet enligt 5 Mos 24:1-4.

till henne?

Skulle inte då landet bli orenat?

Du har bedrivit otukt

med många älskare,

och nu kommer du tillbaka till mig?

säger Herren.

2 *1 Mos 38:14f. Lyft blicken mot de kala höjderna

och se: Var har du inte

blivit skändad?

Vid vägarna satt du

och väntade på dem

som en arab i öknen.

Du orenade landet

med din otukt och din ondska.

3 *5 Mos 11:16f, Hes 3:7. Därför hölls regnskurarna tillbaka

och inget vårregn föll.

Men du hade

en äktenskapsbryterskas panna

och ville inte skämmas.

4 Ändå har du nu ropat till mig:

"Min Far!

Du är min ungdoms vän!"

5 *Ps 103:9, Jes 57:16. "Kan han då vara vred för evigt

och hålla fast vid sin vrede

för alltid?"

Så talade du och gjorde

allt ont du kunde.

6 *2 Kung 17:10, Jer 2:20. I kung Josias tid*3:6I kung Josias tidNågon gång mellan 627-609 f Kr (jfr 1:2). sade Herren till mig: Har du sett vad det avfälliga Israel har gjort? Hon gick upp på alla höga berg och bort under alla gröna träd och bedrev otukt. 7 *Hes 16:46, 23:2f. Jag tänkte att hon skulle vända tillbaka till mig när hon hade gjort allt detta. Men hon vände inte tillbaka.

Hennes otrogna syster Juda såg det. 8 *5 Mos 24:1, 2 Kung 17:18f. Och jag såg att fastän jag hade skilt mig från det avfälliga Israel och gett henne skilsmässobrev*3:8skilsmässobrevBevis på skilsmässan som gjorde det möjligt för kvinnan att gifta om sig (jfr 5 Mos 24:1). på grund av hennes äktenskapsbrott, så skrämdes ändå inte hennes otrogna syster Juda av det. Hon gick också bort och bedrev otukt, 9 hon orenade landet med sin lättsinniga otukt och begick äktenskapsbrott med sten och trä*3:9äktenskapsbrott med sten och träAndlig otrohet med avgudar, mot Guds förbund (jfr Hes 16:8f).. 10 Och trots allt detta vände hennes otrogna syster Juda inte tillbaka till mig av hela sitt hjärta, utan bara i hyckleri, säger Herren.

11 *Hes 16:51f, 23:11f.Herren sade till mig: Det avfälliga Israel har visat sig mer rättfärdigt än det otrogna Juda. 12 *Ps 86:15, 145:8. Gå norrut och predika: Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren. Då ska jag inte längre se på er med ovilja, för jag är nådig, säger Herren, och ska inte vara vred för evigt.

13 *Ps 32:5, Ords 28:13, 1 Joh 1:9. Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.

14 *Jes 54:5, Hos 2:19. Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, för jag är er rätte herre*3:14herreHebr. báal (i betydelsen äkta man, jfr Hos 2:14 med not).. Och jag ska hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion. 15 *Jer 23:4, Hes 34:23. Jag ska ge er herdar efter mitt hjärta, och de ska föra er i bet med förstånd och insikt.

16 *Jer 31:33, Hebr 9:4. När ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger Herren, då ska man inte tala om Herrens förbundsark mer eller tänka på den. Man ska inte komma ihåg den eller sakna den, och man ska inte göra någon ny. 17 *Jes 2:2f, 18:7, 60:9, Jer 17:12, Mika 4:1f. På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens tron", och alla hednafolk ska samlas där för att ära Herrens namn i Jerusalem. Och de ska inte mer följa sina onda och hårda hjärtan. 18 På den tiden ska Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans ska de komma från landet i norr till det land som jag gav era fäder till arvedel.

19 Jag sade:

Vilken plats ska jag inte låta dig

få bland barnen,

och vilket ljuvligt land

ska jag inte ge dig,

den allra härligaste arvedel

bland folken.

Och jag sade:

Då ska ni kalla mig Far

och inte vända er bort

från mig mer.

20 Men som när en hustru

är otrogen mot sin man,

så har ni, Israels hus,

varit otrogna mot mig,

säger Herren.

21 *Jer 2:32, 17:10. Därför hörs rop på de kala höjderna,

gråt och böner från Israels barn,

för de har gått på villovägar

och glömt Herren sin Gud.

22 Vänd om, ni avfälliga barn!

Jag ska bota er från er otrohet.

"Se, vi kommer till dig,

för du är Herren vår Gud.

23 *Ps 3:9, 68:20f, Jes 45:24. Ja, falskt var vårt hopp

till höjderna,

vårt larm på bergen.

Ja, hos Herren vår Gud

finns frälsning för Israel.

24 *Jer 11:13, Hos 9:10. Men allt ifrån vår ungdom

har skammens gud*3:24skammens gudKananeiska gudar som Baal och Molok, som dyrkades med barnoffer. förtärt

frukten av våra fäders arbete,

deras får och kor,

deras söner och döttrar.

25 *Dan 9:7f. Låt oss nu ligga här i vår skam

och låt vanära täcka oss,

för vi har syndat

mot Herren vår Gud,

vi och våra fäder,

från vår ungdom ända till i dag.

Vi har inte lyssnat

till Herren vår Guds röst."