1 Ko te kupu i puta mai ki a Heremaia, he mea nā Ihowā, i mea ia: 2 "Ko te kupu tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira, e mea ana: Tuhituhia ki te pukapuka ngā kupu katoa i kōrerotia e ahau ki a koe. 3 Tēnei ake hoki ngā rā," e ai tā Ihowā, "e whakahokia mai ai e ahau tāku iwi, a Īharaira rāua ko Hūrā, i te whakarau," e ai tā Ihowā; "ā, ka whakahokia mai rātou e ahau ki te whenua i hoatu e ahau ki ō rātou mātua, ā, ka riro a reira i a rātou."
4 Ā, ko ngā kupu ēnei i kōrerotia e Ihowā mō Īharaira rāua ko Hūrā: 5 Ko te kupu hoki tēnei a Ihowā:
"Kua rongo tātou i te reo o te tūiri,
o te wehi, ehara i te rongo mau.
6 Tēnā rā, ui atu, kia kite ai koutou?
He whānau tamariki rānei tā te tāne?
He aha ahau i kite ai i ngā tāngata katoa
ko ō rātou ringa kei ō rātou hope,
koia anō kei te wahine e whānau ana,
kua puta kē anō ngā kanohi katoa, kua kōmā?
7 Auē! He rā nui hoki taua rā,
kāhore he rite mōna.
Ko te wā hoki ia o tō Hākopa mamae;
otiia ka whakaorangia ia i taua mamae.
8 "Nā, i taua rā," e ai tā Ihowā o ngā mano,
"ka wāhia e ahau tāna ioka i tōu kakī,
ka motuhia hoki ōu here;
e kore hoki ia e whakamahia e ngā tāngata kē i muri iho.
9 Engari, ka mahi rātou ki a Ihowā, ki tō rātou Atua,
ki a Rāwiri hoki, ki tō rātou kīngi
e whakaarahia ake e ahau mō rātou.
10 "Nā reira kaua e wehi, e tāku pononga, e Hākopa," e ai tā Ihowā,
"kaua hoki e pāwera, e Īharaira.
Nanā, ka whakaora hoki ahau i a koe i tawhiti,
i ōu uri anō i te whenua i whakaraua atu ai rātou;
ā, ka hoki mai a Hākopa, ka āta noho, ka whai tānga manawa,
tē ai he kaiwhakawehi mōna.
11 Nō te mea hei hoa ahau mōu,"
e ai tā Ihowā, "hei whakaora i a koe;
ka poto rawa hoki i ahau ngā iwi katoa
kua whakamararatia atu nā koe ki reira,
otiia e kore koe e poto rawa i ahau;
engari ka pākia koe e ahau,
he mea whakarite mārie atu,
e kore anō hoki koe e tukua kia kāhore rawa e whiua."
12 Ko te kupu hoki tēnei a Ihowā:
"Ko tōu pakaru e kore e mahu,
he mamae rawa tōu marūtanga.
13 Kāhore he tangata hei tohe i tāu,
kia takaia ai koe;
kāhore ōu rongoā whakamahu.
14 Ko te hunga katoa i aroha ki a koe kua wareware ki a koe;
kāhore rātou e rapu i a koe;
nō te mea i patua koe e ahau ki te patu a te hoariri,
ki te whiu hoki a te tangata nanakia;
he nui hoki nō tōu kino,
he maha nō ōu hara.
15 He aha koe i tangi ai ki tōu pakaru?
E kore tōu mamae e taea te rongoā.
Mō te nui hoki o tōu kino,
he maha nō ōu hara,
i meinga ai e ahau ēnei mea ki a koe.
16 "Nā reira ko te hunga katoa e kai ana i a koe, ka kainga rātou;
ko ōu hoariri katoa, ko rātou katoa, ka riro ki te whakarau;
ko te hunga e pāhua ana i a koe ka pāhuatia rātou,
ā, ka tukua e ahau hei taonga pārau te hunga katoa e muru ana i a koe.
17 Ka whakahokia atu hoki e ahau te ora ki a koe,
ka rongoātia e ahau ōu marūtanga,"
e ai tā Ihowā;
"nō te mea kua kīia koe e rātou, he peinga,
kua mea: ‘Ko Hiona tēnei e kore nei e rapua e te tangata.’ "
18 Ko te kupu tēnei a Ihowā:
"Nanā, ka whakahokia mai e ahau i te whakarau ngā tēneti o Hākopa,
ka aroha ki ōna nohoanga;
ā, ka hangā te pā ki runga ki tōna pūranga anō,
ka whakapūmautia anō ngā tikanga o te whare kīngi.
19 Ka puta mai anō i reira te whakamoemiti,
me te reo o te hunga e kata ana:
ā, ka whakanuia rātou e ahau, e kore rātou e torutoru;
ka whakakorōriatia hoki rātou e ahau, ā, e kore rātou e iti.
20 Ā, ka rite ā rātou tamariki ki ō mua;
ka whakapūmautia hoki tō rātou whakaminenga ki tōku aroaro,
ā, ka whiua e ahau te hunga katoa e tūkino ana i a rātou.
21 Ā, ko tō rātou metararahi ko tētahi anō o rātou,
ka puta ake hoki tō rātou kāwana i roto i a rātou;
ā, ka meinga ia e ahau kia whakatata mai,
ā, ka haere mai ia ki ahau;
ko wai oti tēnei kua toa nei ki te haere mai ki ahau?"
e ai tā Ihowā.
22 "Ā, hei iwi koutou māku,
ko ahau hoki hei Atua mō koutou."
23 Nanā, ko te tūkauati a Ihowā,
arā ko tōna riri mura tonu,
te paoho atu nā, he tūkauati e tahi ana:
tērā e āki ki runga ki te māhunga o te hunga kino.
24 E kore e tahuri atu te riri kino o Ihowā,
kia oti rā anō i a ia, kia whakapūmautia rā anō e ia
ngā whakaaro o tōna ngākau.
I ngā rā whakamutunga ka mātau koutou.
1 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 "Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. 3 Jer 29:14, Hes 16:53, 20:42. För se, dagar ska komma, säger Herren, då jag gör slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag ska låta dem komma tillbaka till det land som jag gav deras fäder. Och de ska ta det i besittning."
4 Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.
5 Så säger Herren:
Rop av förfäran har vi hört,
fruktan och ingen frid.
6 Jes 13:8, Jer 4:31, 6:24. Fråga och tänk:
Brukar män föda barn?
Varför ser jag då alla män
med händerna på höfterna
som kvinnor i barnsnöd?
Varför har alla ansikten
blivit så dödsbleka?
7 Dan 12:1, Joel 2:11, Amos 5:18, Sef 1:18. Ve! Detta är en stor dag,
den liknar ingen annan.
Det är en tid av nöd för Jakob,
men han ska bli räddad ur den.
8 Jes 10:27, Hes 34:27, Nah 1:13. Och det ska ske på den dagen,
säger Herren Sebaot,
att jag ska ta oket från din nacke
och bryta sönder det
och slita av dina band.
Inga främlingar ska längre
tvinga honom att tjäna dem,
9 Jes 55:3, Hes 34:23, 37:24, Hos 3:5, Luk 1:69. utan de ska tjäna Herren sin Gud
och David sin kung,
som jag ska låta uppstå åt dem.30:9David sin kung, som jag ska låta uppstå åt demProfetia om Messias, Davids son (Matt 1:1).
10 Jes 41:13f, 43:5, 44:2, Jer 46:27f. Så var inte rädd,
min tjänare Jakob, säger Herren,
och var inte förskräckt, Israel.
För jag ska rädda dig
ur landet i fjärran
och dina efterkommande ur landet
där de är fångna.
Jakob ska komma tillbaka
och leva i fred och trygghet,
och ingen ska skrämma honom.
11 Jes 41:10, Jer 5:18, 46:28. För jag är med dig, säger Herren,
för att rädda dig.
Jag ska göra slut på alla de folk
bland vilka jag spritt ut dig.
Men dig ska jag inte göra slut på,
bara tukta dig med rättvisa,
för helt ostraffad
kan jag inte lämna dig.
12 Jer 10:19, 14:17, 15:18, Klag 2:13, Mika 1:9. För så säger Herren:
Obotlig är din skada,
oläkligt ditt sår.
13 Jes 1:6, Jer 14:19, 46:11. Ingen tar sig an din sak
för att se om ditt sår.
Det finns inga läkemedel
och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
de frågar inte efter dig,
för jag har slagit dig
med en fiendes slag.
Jag har tuktat dig hårt,
för din skuld är stor
och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
Obotlig är din plåga.
Därför att din skuld är stor
och dina synder många
har jag gjort dig detta.
16 Jes 33:1, Jer 2:3, 10:25. Men nu ska alla som ätit av dig
bli uppätna,
och alla dina motståndare
ska allihop gå i fångenskap.
De som har skövlat dig
ska bli skövlade,
och alla som har plundrat dig
ska jag lämna till plundring.
17 Jer 8:22, 33:6, 24. För jag ska låta dig bli frisk
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallar
"den fördrivna",
"Sion som ingen frågar efter".
18 Jer 29:14, 31:38. Så säger Herren:
Se, jag ska göra slut
på fångenskapen
för Jakobs hyddor
och förbarma mig
över hans boningar.
Staden ska åter byggas upp
på sin höjd,
och palatset ska stå
på sin rätta plats.
19 Jes 51:3. Från dem ska höras lovsång
och rop från glada människor.
Jag ska föröka dem,
och de ska inte bli färre.
Jag ska ära dem,
och de ska inte vara obetydliga.
20 Hans söner ska bli som förr,
hans församling ska bestå
inför mig,
och jag ska straffa alla
som förtrycker honom.
21 1 Mos 49:10, Sak 10:4. Hans ledare ska vara
en av hans egna,
hans härskare ska utgå
från hans mitt.
Jag ska låta honom komma nära
och närma sig mig –
för vem skulle annars våga sitt liv30:21skulle annars våga sitt livAnnan översättning: "kommer att viga sitt liv".
genom att närma sig mig?
säger Herren.
22 Jer 24:7, 31:1, 33, 32:38. Och ni ska vara mitt folk,
och jag ska vara er Gud.
23 Jer 23:19f. Se, Herrens stormvind bryter fram,
full av vrede, en härjande storm!
Den virvlar ner
över de ogudaktigas huvuden.
24 Herrens brinnande vrede
ska inte vända åter
förrän han har utfört,
förrän han har fullbordat
sitt hjärtas tankar.
I den yttersta tiden
ska ni förstå det.