1 Nā, ka mea a Ihowā ki a Mohi, "Haere ki a Parao, mea atu ki a ia, ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā, a te Atua o ngā Hiperu: "Tukua tāku iwi kia haere ki te mahi ki ahau." 2 Ki te kore hoki koe e rongo ki te tuku, ki te pupuri tonu i a rātou; 3 nanā, ka pā te ringa o Ihowā ki āu kararehe i te pārae: ki ngā hōiho, ki ngā kāihe, ki ngā kāmera, ki ngā kau, ki ngā hipi; ka pā he mate kino rawa. 4 Ā, e wehewehe a Ihowā i ngā kararehe a Īharaira, i ngā kararehe a Īhipa; e kore e mate tētahi o ngā mea katoa a ngā tama a Īharaira.’ "

5 I whakaritea anō e Ihowā he tāima, i mea ia, "Ko āpōpō a Ihowā mea ai i tēnei mea ki te whenua." 6 I te aonga ake ka meatia taua mea e Ihowā; ā mate iho ngā kararehe katoa o Īhipa; ko ngā kararehe ia a ngā tama a Īharaira, kīhai i mate tētahi. 7 Nā, ka tonoa he kaititiro e Parao, nā, kāhore i mate kia kotahi o ngā kararehe a ngā tama a Īharaira. Ā, ka whakapakeketia te ngākau o Parao, kīhai hoki ia i tuku i te iwi.

8 Nā, ka mea a Ihowā ki a Mohi rāua ko Ārona, "Aohia mai ētahi pungarehu mā kōrua i te oumu, kia kī ngā ringa, ā, mā Mohi e ruke whaka te rangi i te tirohanga a Parao. 9 Ā, ka whakapuehu ririki ki te whenua katoa o Īhipa, ā, ka meinga hei whēwhē pukupuku e tupu ana ki te tangata, ki te kararehe i te whenua katoa o Īhipa."

10 Nā, ka aohia e rāua he pungarehu i te oumu, ā, tū ana ki te aroaro o Parao; ā, ka rukea e Mohi whaka te rangi, nā, he whēwhē pukupuku e tupu ana ki te tangata, ki te kararehe. 11 Ā, kīhai ngā tohunga i āhei te tū ki te aroaro o Mohi i ngā whēwhē; kei ngā tohunga hoki te whēwhē, kei ngā Īhipiana katoa anō hoki. 12 Nā, ka whakapakeke a Ihowā i te ngākau o Parao, ā, kīhai ia i rongo ki a rāua; ko tā Ihowā hoki i kī ai ki a Mohi.

13 Nā, ka mea a Ihowā ki a Mohi, "Maranga wawe i te ata, ka tū ki te aroaro o Parao, ka mea ki a ia, ‘E pēnei mai ana a Ihowā, te Atua o ngā Hiperu: Tukua tāku iwi kia haere ki te mahi ki ahau. 14 Ko ā tēnei tāima hoki ka tukua atu e ahau āku whiu katoa ki tōu ngākau, ki ōu tāngata hoki, rātou ko tōu iwi; kia mōhio ai koe kāhore tētahi e rite ana ki ahau i te whenua katoa. 15 Ko ākuanei hoki tākiritia ai tōku ringa, ā, ka patu ahau i a koe, i tōu iwi hoki, ki te mate urutā; ā, ka ngaro atu koe i te whenua. 16 Otiia mō konei pū ahau i whakaara ai i a koe, kia ai koe hei whakakitenga mō tōku kaha; kia kōrerotia ai hoki tōku ingoa ki te ao katoa. 17 E whakakake tonu ana anō koe ki tāku iwi, tē tuku ai i a rātou? 18 Nanā, kia pēnei āpōpō, ka uaina e ahau he whatu, he mea nanakia rawa, kāhore he pēnā i Īhipa o te pito nohoanga iho anō ā mohoa noa nei. 19 Nā, ungā atu, huihuia āu kararehe, me āu mea katoa i te pārae; ko ngā tāngata katoa me ngā kararehe e rokohanga ki te pārae, ā, kīhai i huihuia ki te whare, ina, ka rere iho te whatu ki runga ki a rātou, ā, ka mate.’ "

20 Ko te tangata a Parao i wehi i te kupu a Ihowā, i meatia e ia ōna tāngata me āna kararehe kia rere ki ngā whare. 21 Ko te tangata ia kīhai i anga tōna ngākau ki te kupu a Ihowā, i waiho atu e ia āna tāngata me āna kararehe i te pārae.

22 Nā, ka mea a Ihowā ki a Mohi, "Totoro atu tōu ringa ki te rangi, kia puta ai he whatu ki te whenua katoa o Īhipa, ki te tangata, ki te kararehe, ki ngā mea tupu katoa o te māra, i te whenua katoa o Īhipa." 23 Nā, ka toro atu te tokotoko a Mohi whaka te rangi; ko te tino tukunga mai a Ihowā i ngā whatitiri, i te whatu; ā, rere ana te ahi ki runga i te whenua; ā, uaina iho ana e Ihowā te whatu ki te whenua o Īhipa. 24 Nā, he whatu tēnā, he ahi hoki e whakauru ana ki roto ki te whatu, he nanakia rawa, kāhore ōna rite i te whenua katoa o Īhipa, o te tīmatanga iho anō o taua iwi. 25 Nā, i patua iho e te whatu, i te whenua katoa o Īhipa, ngā mea katoa i te pārae, te tangata, te kararehe; i patu anō te whatu i ngā otaota katoa o te māra, i whatiwhati hoki i ngā rākau katoa o te māra. 26 Ko te whenua ia o Kohena, i ngā tama a Īharaira, kāhore he whatu.

27 Nā, ka tono tangata a Parao hei karanga i a Mohi rāua ko Ārona, ā, ka mea ia ki a rāua, "Kua hara ahau i tēnei wā; he tika a Ihowā, tēnā ko ahau, mātou tahi ko tōku iwi, he kino. 28 Īnoi ki a Ihowā; kua iro nā hoki i ēnei whatitiri nunui me ngā whatu; ā, ka tuku ahau i a koutou, ā, heoi anō tō koutou nohoanga."

29 Nā, ka mea a Mohi ki a ia, "Kia puta atu ahau ki waho i te pā, ka whakatuwhera atu ahau i ōku ringa ki a Ihowā; ā, e mutu ngā whatitiri, ā, ka kore noa iho te whatu; kia mōhio ai koe nō Ihowā te whenua. 30 Ko koe ia, me āu tāngata, e mōhio ana ahau kāhore anō koutou i wehi noa i a Ihowā, i te Atua."

31 (I patua te kōrari, me te pārei; kua pupuku hoki te pārei, kua pua hoki te kōrari. 32 Ko te wīti ia me te rai kīhai i patua; kāhore hoki ēnā i tupu noa.)

33 Nā, ka mawehe atu a Mohi i a Parao ki waho i te pā, ā, ka whakatuwhera i ōna ringa ki a Ihowā; ā mutu iho ngā whatitiri me te whatu, kīhai hoki te ua i ringihia ki te whenua. 34 Ā, nō te kitenga a Parao kua mutu te ua, te whatu, me ngā whatitiri, ka hara anō ia, ka whakapakeke i tōna ngākau, rātou tahi ko ōna tāngata. 35 Heoi, whakapakeketia ana te ngākau o Parao, kīhai hoki ia i tuku i ngā tama a Īharaira; ko tā Ihowā hoki i kōrero ai ki a Mohi.

1 Herren sade till Mose: "Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 2 För om du vägrar släppa dem och fortfarande håller dem kvar, 3 se, då ska Herrens hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken: hästar, åsnor, kameler, kor och får. 4 Men Herren ska göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget djur som tillhör Israels barn ska dö." 5 Herren bestämde en tid och sade: "I morgon ska Herren göra detta i landet."

6 Nästa dag gjorde Herren så, och all egyptiernas boskap dog. Men av israeliternas boskap dog inte ett enda djur. 7 När farao sände bud för att höra efter, se, då hade inte ett enda djur dött av Israels boskap. Men faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte folket.

8 Herren sade till Mose och Aron: "Ta händerna fulla med sot ur smältugnen. Mose ska kasta upp det mot himlen inför faraos ögon. 9 Det ska bli ett damm över hela Egyptens land, och det ska bli bölder som slår ut med blåsor på människor och boskap i hela Egypten." 10 Då tog de sot ur smältugnen och trädde fram inför farao. Mose kastade upp sotet mot himlen, och bölder slog ut med blåsor på människor och boskap.

11 Och spåmännen kunde inte träda fram inför Mose för böldernas skull, för det var bölder på dem och på alla egyptier. 12 Men Herren gjorde faraos hjärta hårt så att han inte lyssnade på dem, precis som Herren hade sagt till Mose.

13 Därefter sade Herren till Mose: "Stig upp tidigt på morgonen, träd fram inför farao och säg till honom: Så säger Herren, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig. 14 Annars ska jag den här gången sända alla mina plågor över dig själv, dina tjänare och ditt folk, så att du förstår att ingen är som jag på hela jorden. 15 För nu var jag nära att räcka ut min hand och slå dig och ditt folk med pest för att utrota dig från jorden. 16 *Rom 9:17. Men just därför lät jag dig uppstå*9:16lät jag dig uppståAnnan översättning: "skonade jag dig" (men jfr citatet i Rom 9:17)., för att visa dig min makt och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.

17 Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem, 18 se, då ska jag i morgon vid den här tiden sända ett hagel så tungt att inget liknande har hänt i Egypten från den dag det grundades ända tills nu. 19 Sänd därför ut folk och hämta in din boskap och allt annat du har ute på marken, för alla människor och all boskap som är ute på marken och inte har kommit under tak kommer att träffas av haglet och dödas."

20 Den av faraos tjänare som fruktade Herrens ord lät sina slavar och sin boskap söka skydd i husen, 21 men den som inte brydde sig om Herrens ord lät sina slavar och sin boskap bli kvar ute på marken.

22 Herren sade till Mose: "Lyft din hand mot himlen, så ska det falla hagel över hela Egypten, över människor och boskap och markens alla växter i Egyptens land." 23 *Ps 78:47f, 105:32f, Jes 30:30, Upp 8:7, 16:21. Då räckte Mose upp sin stav mot himlen, och Herren lät det dundra och hagla och eld*9:23eldDvs blixtar (jfr vers 24). slog ner mot jorden.

Så sände Herren hagel över Egyptens land. 24 Och det haglade och eld gick fram och tillbaka bland hagelskurarna. Haglet var så tungt att inget liknande hade hänt i hela Egyptens land sedan den tid då det blev befolkat. 25 I hela Egypten slog haglet ner allt som fanns på marken, både människor och djur. Det slog också ner markens alla växter och bröt sönder markens alla träd. 26 Endast i landet Goshen, där Israels barn bodde, haglade det inte.

27 *2 Mos 10:16, Ps 51:6. Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: "Den här gången har jag syndat. Det är Herren som är rättfärdig, och jag och mitt folk har gjort orätt. 28 *2 Mos 8:8, 10:8, 24. Be till Herren, det är nog med Guds dunder och hagel. Jag ska släppa er, ni behöver inte bli kvar längre." 29 *Ps 24:1. Mose svarade honom: "När jag kommer ut ur staden ska jag sträcka mina händer mot Herren. Då ska dundret upphöra och haglet sluta, för att du ska inse att landet tillhör Herren. 30 Men jag vet att du och dina tjänare ännu inte fruktar Herren Gud." 31 Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax*9:31kornet hade gått i axDet inträffar under januari-februari i Egypten. och linet stod i knopp. 32 Men vetet och spältvetet*9:32spältvetetKallas också dinkel, en äldre vetesort. Kan också syfta på emmervete. slogs inte ner, eftersom de mognar senare.

33 Sedan lämnade Mose farao och gick ut ur staden, och han räckte ut sina händer mot Herren. Då upphörde dundret och haglet, och regnet slutade strömma ner över jorden. 34 Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade slutat, fortsatte han i sin synd och förhärdade sitt hjärta, både han och hans tjänare. 35 Faraos hjärta förblev hårt och han släppte inte Israels barn, precis som Herren hade sagt genom Mose.