1 Nā, ko ngā ingoa ēnei o ngā tama a Īharaira i haere ki Īhipa; i haere tahi mai rātou me Hākopa, me te whare o tēnei, o tēnei: 2 ko Reupena, ko Himiona, ko Rīwai, ko Hūrā, 3 ko Ihākara, ko Hepurona, ko Pineamine, 4 ko Rāna, ko Napatari, ko Kara, ko Āhera. 5 Nā, ko ngā wairua katoa i puta mai i te hope o Hākopa, e whitu tekau wairua; i Īhipa hoki a Hōhepa.

6 Nā, kua mate a Hōhepa, me ōna tuākana katoa, me tērā whakapaparanga katoa. 7 Ā, ka tupu ngā tama a Īharaira, ka tini haere, ka hira rawa, ka kaha noa atu; ā, kapi ana te whenua i a rātou.

8 Nā, kua puta he kīngi hou mō Īhipa, kīhai i mōhio ki a Hōhepa. 9 Ā, ka kī ia ki tōna iwi, "Nanā, hira ake, kaha ake i a tātou te iwi o ngā tama a Īharaira. 10 Tēnā, kia āta ngārahu tātou ki a rātou; kei tini haere, ā, tēnei ake, ki te ara he pakanga, nā, ka uru hoki rātou ki ō tātou hoariri, ka whawhai ki a tātou, ā, ka maunu atu i te whenua."

11 Nā, ka whakaritea he rangatira akiaki mō rātou, hei whakawhiu mō rātou ki ā rātou kawenga. Ā, hangā ana e rātou ngā pā takotoranga taonga mō Parao, a Pitoma, a Ramahehe. 12 Engari whakawhiu noa rātou i a rātou, e hua tonu mai ana, e tupu ana, ā, pāwera ana rātou i ngā tama a Īharaira. 13 Ā, nanakia noa iho te whakamahinga a ngā Īhipiana i ngā tama a Īharaira; 14 ā, meatia ana e rātou kia kawa ake rātou ki te ora, i te nui o te mahi, i te paru pokepoke, i te pereki, i ngā mahi katoa o te māra, ā rātou mahi katoa, i whakawhiua ai rātou ki te mahi.

15 Nā, ka mea te kīngi o Īhipa ki ngā wāhine whakawhānau i ngā wāhine a ngā Hiperu; ko te ingoa o tētahi ko Hipera, ko te ingoa hoki o tētahi ko Pua, 16 i kī ia, "E whakawhānau kōrua i ngā wāhine a ngā Hiperu, ā, ka kite i a rātou i runga i ngā kumete, ki te mea he tamaiti tāne, whakamatea; he kōtiro ia, kia ora tēnā." 17 Otirā, i wehi ngā kaiwhakawhānau ki te Atua, kīhai hoki i mea i tā te kīngi o Īhipa i mea ai ki a rāua, ā, whakaorangia ana e rāua ngā tamariki tāne. 18 Nā, ka karangatia ngā kaiwhakawhānau e te kīngi o Īhipa, ā, ka mea ki a rāua, "Nā te aha tēnei mahi a kōrua, i whakaora ai kōrua i ngā tamariki tāne?"

19 Ā, ka mea ngā kaiwhakawhānau ki a Parao, "Nō te mea rā, ehara ngā wāhine a ngā Hiperu i te pēnā me ngā wāhine a ngā Īhipiana; e māia ana hoki rātou, kāhore anō kia tae atu te kaiwhakawhānau ki a rātou kua whānau."

20 Nā, ka atawhai te Atua ki ngā kaiwhakawhānau; ā, ka nui haere te iwi, ā, kaha rawa ana. 21 Ā, nō te mea i wehi ngā kaiwhakawhānau ki te Atua, ka hangā e ia he whare mō rāua.

22 Nā, ka ako a Parao ki tōna iwi katoa, ka mea, "Ko ngā tamariki tāne katoa e whānau mai, makā atu e koutou ki te awa, ko ngā kōtiro katoa ia, me whakaora."

1 *1 Mos 46:8f. Detta är namnen på Israels söner. De kom till Egypten*1:1kom till EgyptenDateras ofta till ca 1876 f Kr (men se not till 12:40). tillsammans med Jakob, var och en med sitt hus: 2 Ruben, Simeon, Levi, Juda, 3 Isaskar, Sebulon, Benjamin, 4 Dan, Naftali, Gad och Asher. 5 *1 Mos 46:27, 5 Mos 10:22. De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten. 6 Sedan dog han och alla hans bröder, hela den generationen. 7 *1 Mos 12:2, 18:18, 35:11, 46:3, 47:27, Ps 105:24, Apg 7:17. Men Israels barn var fruktsamma och blev fler, de förökade sig och blev mycket talrika så att landet blev uppfyllt av dem*1:7landet blev uppfyllt av demUnder århundradena efter Josef blev semitiska folk, dit israeliterna räknas, allt mer tongivande i norra Egypten. Till slut dominerades området av de krigiska hyksosfolken ("herdekungar" eller "främmande kungar"), vars kungar bar namn som Jakob-Har och Jakbim..

8 Och det kom en ny kung i Egypten, en som inte kände till Josef*1:8en ny kung i Egypten, en som inte kände till JosefKanske Ahmose (ca 1550-1525 f Kr), som fördrev hyksosfolken ("våra fiender", vers 10) och återupprättade egyptiernas ära med stora byggprojekt (vers 11-14). Alternativt hans son Amenhotep I (ca 1525-1505 f Kr).. 9 Han sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk har blivit för stort och mäktigt för oss. 10 Nu ska vi gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet."

11 Därför satte man arbetsledare över dem och plågade dem med tvångsarbete*1:11tvångsarbeteEn vanlig typ av skatt under antiken, att göra ett visst antal dagsverken på kungens projekt (se t ex 1 Kung 5:27, 9:15).. De byggde förrådsstäderna Pitom*1:11PitomHar identifierats med Pi-Atum ("guden Atums hus") ca 10 mil nordost om Kairo. och Raamses*1:11RaamsesHar identifierats med Tell ed-Daba ca 3 mil norr om Pitom. Staden byggdes senare om till Egyptens huvudstad under farao Ramses II på 1200-talet f Kr. åt farao*1:11faraoEgyptiska för "stora huset", härskaren i kungapalatset.. 12 Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man kände fruktan för Israels barn. 13 *1 Mos 15:13, 4 Mos 20:15, 5 Mos 4:20. Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. 14 De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel*1:14tegelLertegel var Egyptens vanligaste byggmaterial. Arbetet i lergroparna var smutsigt och illa ansett (se not till 5:16). och med allt arbete på fälten, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.

15 Kungen av Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna. En av dem hette Shifra och den andra Pua, 16 och han sade: "Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva."

17 *Apg 5:29. Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva. 18 Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: "Varför har ni gjort så här och låtit barnen leva?" 19 Barnmorskorna svarade farao: "Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, de har fött innan barnmorskan kommer till dem." 20 Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt. 21 Eftersom barnmorskorna fruktade Gud gav han dem egna familjer.

22 *Apg 7:19. Då befallde farao allt sitt folk: "Alla nyfödda pojkar ska ni kasta i Nilen, men alla flickor ska ni låta leva."