1 Nā, ka haere tētahi tangata o te whare o Rīwai, ka tango i tētahi tamāhine a Rīwai hei wahine. 2 Ā, ka hapū te wahine, ka whānau he tāne; ā, ka kitea he tamaiti pai, e toru ngā marama i hunā ai ia e ia. 3 Ā, tē āhei ia te huna tonu i a ia, ka tango ia i tētahi āka kākaho mōna, pani rawa ki te uku, ki te ware, ā, whaowhina ana te tamaiti ki roto; whakatakotoria iho ki roto ki ngā wīwī i te pareparenga o te awa. 4 Ā, tū ana i tawhiti tōna tuahine, kia kite e ahatia rānei ia.

5 Nā, ko te haerenga iho o te tamāhine a Parao ki te awa, ki te horoi; ko āna kōtiro hoki e haere ana i te taha o te awa. Ā, ka kite ia i te āka i roto i ngā wīwī, ka ngare i tāna kōtiro ki te tiki. 6 Ā, nō tāna hurahanga ake, ka kite i te tamaiti; nā, ka tangi te tamaiti. Ā, ka aroha ia ki a ia, ka mea, "Nō ngā tamariki a ngā Hiperu tēnei."

7 Kātahi ka mea tōna tuahine ki te tamāhine a Parao, "Kia haere ahau ki te karanga i tētahi wahine whakangote o ngā Hiperu ki a koe hei whakangote māu i te tamaiti?"

8 Ā, ka kī te tamāhine a Parao ki a ia, "Haere." Ā, haere ana te kōtiro, karanga ana i te whaea o te tamaiti. 9 Ā, ka mea te tamāhine a Parao ki a ia, "Tangohia te tamaiti nei, whakangotea māku, ā, māku e hoatu he utu ki a koe." Nā, tango ana te wahine i te tamaiti, ā, whakangotea ana e ia. 10 Ā, ka nui te tamaiti, ka kawea e ia ki te tamāhine a Parao, ā, ka waiho ia hei tama māna. Ā, huaina iho e ia tōna ingoa ko Mohi; i mea hoki, "Nō te mea i tōia ake ia e ahau i roto i te wai."

11 Ā, i aua rā, ka kaumātuatia a Mohi, nā, ka haere ki ōna tuākana, ka titiro hoki ki ā rātou kawenga; ā, ka kite ia i tētahi Īhipiana e patu ana i tētahi Hiperu, nō ōna tuākana. 12 Nā, ka tāhurihuri ia, ā, ka kite kāhore he tangata, patua iho te Īhipiana, ā, hunā iho ki te onepū. 13 Ā, ka haere ia i te rua o ngā rā, nā, tokorua ngā tāngata o ngā Hiperu e whawhai ana ki a rāua; ā, ka mea atu ia ki te tangata nāna te kino, "He aha koe i patu ai i tōu hoa?"

14 Nā, ka mea tērā, "Nā wai koe i kī hei rangatira, hei kaiwhakawā mō mātou? E mea ana koe ki te patu i ahau me koe i patu rā i te Īhipiana?" Ā, ka wehi a Mohi, ka mea, "Koia hoki, kua rangona tēnei mea." 15 Ā, ka rongo a Parao i taua mea, nā, ka whai kia patua a Mohi.

Otiia i rere a Mohi i te aroaro o Parao, ā, noho ana i te whenua o Miriana; nā, kua noho ia ki te puna. 16 Nā, tokowhitu ngā tamāhine a te tohunga o Miriana; ā, ka haere rātou, ka utuutu wai, ka whakakī i ngā waka, hei whakainu i ngā hipi a tō rātou pāpā. 17 Ā, ko te haerenga o ngā hēpara, kei te atiati i a rātou; ā, ka whakatika a Mohi ka araarai i a rātou, ka whakainu i ā rātou hipi. 18 Ā, ka tae rātou ki a Reuere, ki tō rātou pāpā, ka mea ia, "Nā te aha koutou i hohoro mai ai ināianei?"

19 Ā, ka mea rātou, "Nā tētahi Īhipiana i ora ai mātou i te ringa o ngā hēpara, nāna anō i utuutu he wai mā mātou, i whakainu hoki ngā hipi."

20 Nā, ka mea ia ki āna tamāhine, "Ā, kei hea ia? He aha taua tangata i whakarērea ai e koutou? Karangatia ki te kai taro."

21 Ā, i pai a Mohi ki te noho ki taua tangata; ā, ka hōmai e ia a Hipora, tāna tamāhine, ki a Mohi. 22 Ā, ka whānau ia, he tāne, ā, huaina iho e ia tōna ingoa ko Kerehoma; i mea hoki ia, "He manene ahau i te whenua kē."

23 Nā, i muri i ngā rā e maha ka mate te kīngi o Īhipa; ā, ka hotu te manawa o ngā tama a Īharaira i te whakamahinga. Ā, auē ana rātou; ā, ka puta ake tā rātou auē ki te Atua, nō rātou hoki e whakamahia ana. 24 Ā, ka rongo te Atua ki tā rātou tangi, ka mahara te Atua ki tāna kawenata ki a Āperahama, ki a Hākopa, ki a Īhaka. 25 Nā, ka titiro te Atua ki ngā tama a Īharaira, ā, ka mōhio te Atua ki a rātou.

1 *2 Mos 6:16f, 4 Mos 26:59. En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. 2 *1 Krön 6:3, Apg 7:20, Hebr 11:23. Hustrun blev havande och födde en son.*2:2födde en sonMose föddes kanske ca 1526 f Kr (jfr 5 Mos 1:3, 34:7). Hon såg att det var ett vackert barn*2:2såg att det var ett vackert barnCiteras i Hebr 11:23, kapitlet om trons hjältar. och höll honom gömd i tre månader. 3 Men när hon inte kunde gömma honom längre, tog hon en korg*2:3korgHebr. téva, samma ord som för Noas ark (1 Mos 6:14f). av papyrus. Hon strök på beck och tjära, lade barnet i korgen och satte den i vassen vid Nilens strand. 4 *2 Mos 15:20, 4 Mos 26:59, 1 Krön 6:3. Hans syster ställde sig på avstånd för att se hur det skulle gå med honom.*2:4hans systerMirjam, som senare ledde kvinnorna som profetissa (15:20).

5 Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. 6 Hon öppnade den och fick syn på barnet – det var en pojke, och han grät. Hon kände medlidande med honom och sade: "Det är ett av de hebreiska barnen."

7 Men hans syster frågade faraos dotter: "Ska jag gå och hämta en hebreisk amma*2:7ammaRika kvinnor betalade gärna någon annan för att amma deras barn (jfr 1 Mos 24:59). som kan amma barnet åt dig?" 8 Faraos dotter svarade henne: "Ja, gör det." Då gick flickan och hämtade pojkens mor. 9 Och faraos dotter sade till henne: "Ta med dig det här barnet och amma det åt mig, så ska jag ge dig lön för det." Kvinnan tog då barnet och ammade det.

10 *Apg 7:21. När pojken hade vuxit upp*2:10vuxit uppOsäkert vilken ålder som avses. Amning fortsatte ofta till 3 års ålder eller längre. förde hon honom till faraos dotter, och han blev hennes son. Hon gav honom namnet Mose, "för jag drog upp*2:10Mose … drog uppHebr. Moshé betyder "drar upp". Det egyptiska ordet mose, "född", var ett vanligt efterled i faraonernas namn vid denna tid. honom ur vattnet", sade hon.

11 *Apg 7:23f, Hebr 11:24f. En dag när Mose hade blivit vuxen*2:11blivit vuxenVid fyrtio års ålder enligt Stefanus (Apg 7:23), i så fall kanske 1486 f Kr. Fyrtio är dock en typiskt ungefärlig tidsangivelse., gick han ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Han fick se en egyptier som slog en hebreisk man, en av hans bröder. 12 Då vände han sig åt alla håll, och när han såg att ingen annan var där slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden.

13 Nästa dag gick han ut igen och fick då se två hebreiska män i slagsmål. Då sade han till den som var skyldig: "Varför slår du din landsman?" 14 Han svarade: "Vem har satt dig till ledare*2:14Vem har satt dig till ledareCiteras av Stefanus i Apg 7:27, 35 som profetisk förebild till hur Kristus, Guds utvalde, blev avvisad av sitt folk. och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?" Mose blev förskräckt och tänkte: "Saken har alltså blivit känd!" 15 *Apg 7:29, Hebr 11:27. Farao*2:15FaraoKanske Thutmose II (regerade ca 1493-1479 f Kr), sonsonson till Ahmose (se 1:8). fick också höra om det och ville döda Mose. Men han flydde undan farao och bosatte sig i Midjans land*2:15Midjans landMidjaniterna var ökennomader som härstammade från Abraham (1 Mos 25:2). De rörde sig i området öster om Akabaviken och upp mot Moab öster om Döda havet (jfr 4 Mos 22, Dom 6-8).. Där satte han sig vid en brunn.

16 Prästen i Midjan hade sju döttrar. De kom och hämtade upp vatten och fyllde hoarna för att vattna sin fars får. 17 *1 Mos 29:3, 10. Då kom herdarna och körde bort dem. Men Mose grep in och räddade dem och gav vatten åt deras får.

18 *4 Mos 10:29. När de kom hem till sin far Reguel*2:18ReguelBetyder "Guds vän". Kallas också Jetro (3:1), som kanske är en titel., sade han: "Varför kommer ni hem så tidigt i dag?" 19 De svarade: "En egyptisk man hjälpte oss mot herdarna. Han hämtade till och med upp vatten åt oss och vattnade fåren." 20 Då sade han till sina döttrar: "Var är han? Varför gick ni ifrån honom? Bjud in honom så att han får äta*2:20ätaOrdagrant "äta bröd", uttryck för en hel måltid. med oss."

21 *2 Mos 18:2f, Apg 7:29. Mose bestämde sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 22 *2 Mos 18:3. Hon födde en son och Mose gav honom namnet Gershom, "för", sade han, "jag har blivit en främling*2:22Gershom … främlingHebr. ger betyder "främling". i ett främmande land."

23 *4 Mos 20:16. Det gick en lång tid, och under den tiden dog Egyptens kung. Men Israels barn suckade över sitt slaveri och ropade på hjälp, och deras rop över slaveriet steg upp till Gud. 24 Gud hörde deras klagan och kom ihåg sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob. 25 Och Gud såg till Israels barn, och Gud kändes vid dem som sina.*2:25kändes vid dem som sinaAnnan översättning: "förstod" eller "gav sig till känna" (så Septuaginta).