1 Ko te kupu i puta mai ki a Heremaia mō ngā Hūrai katoa e noho ana i te whenua o Īhipa, e noho ana i Mikitoro, i Tahapanehe, i Nopo, i te whenua hoki o Pātoro, i mea ia: 2 "Ko te kupu tēnei a Ihowā o ngā mano, a te Atua o Īharaira: Kua kite koutou i te kino katoa i tākina mai nei e ahau ki runga ki Hiruhārama, ki ngā pā katoa hoki o Hūrā. Nā, i tēnei rā he ururua rātou; kāhore hoki he tangata e noho ana i reira, 3 mō tā rātou kino i mahia e rātou hei whakapātaritari i ahau, i tō rātou haerenga ki te tahu whakakakara, ā, ki te mahi ki ngā atua kē, kīhai nei rātou i mōhio, rātou, koutou rānei, ō koutou mātua rānei. 4 He ahakoa rā, i ungā atu e ahau āku pononga katoa, ngā poropiti, ki a koutou, maranga wawe ana ahau ki te unga i a rātou; i mea ahau, ‘Kaua rā e mahia tēnei mea whakarihariha e kino nei ahau.’ 5 Otiia, kīhai rātou i rongo, kīhai hoki i tahuri mai ō rātou taringa, kīhai i hoki mai i tō rātou kino, arā i te tahu whakakakara ki ngā atua kē. 6 Koia i ringihia atu ai tōku weriweri, tōku riri, ngiha tonu ki ngā pā o Hūrā, ki ngā ara hoki o Hiruhārama; nā, he ururua rātou, he tūhea, koia anō tēnei ināianei.

7 "Mō reira ko te kupu tēnei ināianei a Ihowā, a te Atua o ngā mano, a te Atua o Īharaira: He aha koutou i mahi ai i tēnei kino nui mō ō koutou wairua, ka hātepe atu i a koutou, i ngā tāne, i ngā wāhine, i te kōhungahunga, i te mea ngote ū, i roto i a Hūrā, ā, kore iho he toenga o koutou e mahue? 8 I a koutou i whakapātaritari nā i ahau ki ngā mahi a ō koutou ringa, i a koutou ka tahu whakakakara nei ki ngā atua kē i te whenua o Īhipa, kua haere atu nā koutou ki reira noho ai, e hātepea atu ai koutou, e waiho ai koutou hei kanga, hei ingoa kino roto i ngā iwi katoa o te whenua. 9 Kua wareware rānei koutou ki te kino o ō koutou mātua, ki te kino o ngā kīngi o Hūrā, ki te kino hoki o ā rātou wāhine, ki ō koutou nā kino, ki te kino hoki o ā koutou wāhine i mahia nei e rātou ki te whenua o Hūrā, ki ngā ara hoki o Hiruhārama? 10 Taea noatia tēnei rā kāhore anō rātou i whakaiti i a rātou, kāhore anō i wehi, kāhore i haere i runga i tāku ture, i runga i āku tikanga i hoatu e ahau ki tō koutou aroaro, ki te aroaro hoki o ō koutou mātua.

11 "Mō reira ko te kupu tēnei a Ihowā o ngā mano, a te Atua o Īharaira: Nanā, ka anga kē atu tōku mata i a koutou mō te kino, he hātepe i a Hūrā katoa. 12 Nā, ka mau ahau ki ngā mōrehu o Hūrā, kua mārō nei ō rātou mata ki te haere ki te whenua o Īhipa, ki reira noho ai, ā, ka poto rātou katoa; ka hinga rātou ki te whenua o Īhipa; ka pau rātou i te hoari, i te hemokai. Ka mate rātou, mai i te iti ki te rahi, i te hoari, i te hemokai; ā, ka waiho rātou hei kanga, hei mīharotanga, hei kohukohutanga, hei ingoa kino. 13 Nō te mea ka whiua e ahau te hunga e noho ana i te whenua o Īhipa, ka rite ki tāku whiunga i Hiruhārama ki te hoari, ki te hemokai, ki te mate urutā. 14 Nā, ka kore tētahi o ngā mōrehu o Hūrā i haere nei ki te whenua o Īhipa noho ai e mawhiti, e toe, hei hoki ki te whenua o Hūrā, ki te wāhi e hiahia nei rātou kia hoki ki reira noho ai. Nā, e kore tētahi e hoki, ko te hunga anake e mawhiti atu."

15 Nā, kātahi ngā tāngata katoa i mōhio kua tahu whakakakara ā rātou wāhine ki ngā atua kē, ngā wāhine katoa hoki e tū mai ana, he nui te huihui, me te iwi katoa hoki e noho ana i te whenua o Īhipa, i Pātoro, ka whakahoki ki a Heremaia, ka mea, 16 "Nā, mō te kupu kua kōrerotia nei e koe ki a mātou i runga i te ingoa o Ihowā, e kore mātou e rongo ki a koe. 17 Engari, ka tino mahi mātou i ngā mea katoa i puaki i ō mātou māngai, ka tahu whakakakara ki te kuīni o te rangi, ka riringi anō i ngā ringihanga ki a ia, ka pērā me tā mātou, me tā ō mātou mātua, me tā ō mātou kīngi, me tā ō mātou rangatira i ngā pā o Hūrā, i ngā ara o Hiruhārama. I mākona hoki mātou i reira i te kai, i pai hoki mātou, ā, kīhai i kite i te hē. 18 Otiia, nō te mutunga o tā mātou tahu whakakakara ki te kuīni o te rangi, o tā mātou ringihanga i ngā ringihanga ki a ia, kua kore ngā mea katoa i a mātou, ā poto iho mātou i te hoari, i te hemokai.

19 "Ā, i a mātou i tahu whakakakara ai ki te kuīni o te rangi, i riringi ai hoki i ngā ringihanga ki a ia, e ngaro ana rānei ā mātou tāne i a mātou e hanga ana i ngā keke māna, hei karakia ki a ia, i a mātou hoki i riringi ai i ngā ringihanga māna?"

20 Kātahi a Heremaia ka kōrero ki te iwi katoa, ki ngā tāne, ki ngā wāhine, ki te iwi katoa anō nāna taua kupu whakautu ki a ia, ka mea, 21 "Ko te whakakakara i tahuna rā e koutou ki ngā pā o Hūrā, ki ngā ara hoki o Hiruhārama, e koutou, e ō koutou mātua, e ō koutou kīngi, e ō koutou rangatira, e te iwi hoki o te whenua, kīhai ianei ēnā mea i maharatia e Ihowā, kīhai ianei i puta ake ki tōna ngākau? 22 Ā, tē āhei a Ihowā te whakamanawanui tonu i te kino o ā koutou hanga, i ngā mea whakarihariha i mahia e koutou; heoi kua ururua tō koutou whenua, kua waiho hei mīharotanga, hei kohukohutanga, tē ai he tangata hei noho, koia anō tēnei ināianei. 23 Nō te mea kua tahu koutou i te whakakakara, kua hara hoki ki a Ihowā, ā, kīhai i rongo ki te reo o Ihowā, kīhai hoki i haere i runga i tāna ture, i runga i āna tikanga, i runga i āna whakaatu; mō reira i tūtaki ai tēnei hē ki a koutou, koia anō tēnei ināianei."

24 I mea atu anō a Heremaia ki te iwi katoa, ki ngā wāhine katoa hoki, "Whakarongo ki te kupu a Ihowā, e Hūrā katoa i te whenua o Īhipa nei. 25 Ko te kupu tēnei a Ihowā o ngā mano, a te Atua o Īharaira; e kī ana ia: Ko koutou, me ā koutou wāhine, kua kōrero ō koutou māngai, kua rite anō i ō koutou ringa te kupu, ‘Ka mahia mārietia e mātou ā mātou kupu taurangi i kōrerotia e mātou, kia tahu whakakakara ki te kuīni o te rangi, kia riringi i ngā ringihanga ki a ia.’

"Tēnā whakaūngia ā koutou kupu taurangi, mahia hoki ā koutou kupu taurangi. 26 Mō reira whakarongo ki te kupu a Ihowā, e Hūrā katoa e noho nei i te whenua o Īhipa: ‘Nanā, kua oatitia e ahau tōku ingoa nui,’ e ai tā Ihowā, ‘e kore tōku ingoa e whakahuatia ā muri ake nei e te māngai o tētahi tangata o Hūrā i te whenua katoa o Īhipa, e kore e kīia, "E ora ana te Ariki, a Ihowā." 27 Nanā, kei te tirotiro ahau i a rātou mō te kino, ehara i te mea hei pai; ā, ko ngā tāngata katoa o Hūrā i te whenua o Īhipa, ka poto i te hoari, i te hemokai hoki, ā mōtī noa rātou. 28 Ā, ko ngā mōrehu i te hoari, ka hoki atu i te whenua o Īhipa ki te whenua o Hūrā, he hunga torutoru; ā, ka mōhio ngā mōrehu katoa o Hūrā i haere nei ki te whenua o Īhipa noho ai, ko tā wai kupu e tū, ko tāku rānei, ko tā rātou rānei.

29 " ‘Ā, ko te tohu tēnei ki a koutou,’ e ai tā Ihowā, ‘ka whiua koutou e ahau ki tēnei wāhi, kia mōhio ai koutou ka mau tonu āku kupu ki te kino mō koutou.’ 30 Ko te kupu tēnei a Ihowā: ‘Nanā, ka hoatu e ahau a Parao Hopara kīngi o Īhipa ki te ringa o ōna hoariri, ki te ringa hoki o te hunga e whai ana kia whakamatea ia; ka rite anō ki tāku hoatutanga i a Terekia kīngi o Hūrā ki te ringa o Nepukareha kīngi o Papurōna, o tōna hoariri i whai nei kia whakamatea ia.’ "

1 Detta ord kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol*44:1MigdolBetyder "torn", en befäst stad ca 3 mil nordost om Tachpanches., Tachpanches, Memfis*44:1MemfisHuvudstaden strax söder om nutida Kairo. och Patros*44:1PatrosSödra Egypten. Mest känd är den judiska soldatkolonin på ön Elefantine vid Assuan. Här tillbads enligt ortens dokument både HERREN och Anat-Yahu, en kombination mellan Jhvh och krigsgudinnan Anat (Dom 3:31) som titulerades "himlens drottning" (vers 17). område. Han sade:

2 "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit drabba Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem 3 på grund av det onda de gjorde. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt. 4 *Jer 25:4, 35:15. Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar.

5 Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar. 6 Därför vällde min harm och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag.

7 Och nu säger Herren Gud Sebaot, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar. 8 Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land dit ni kommit för att bosätta er. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk. 9 Har ni glömt det onda som era fäder gjorde och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur gjorde i Juda land och på Jerusalems gator? 10 Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder.

11 *3 Mos 17:10, Jer 24:6, Amos 9:4. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda. 12 *Jer 42:17f. Jag ska gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De ska alla förgås. I Egypten ska de falla. Genom svärd och svält ska de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och svält ska de dö. De ska bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära. 13 Jag ska straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, svält och pest. 14 Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där ska ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen ska komma tillbaka dit utom några få som flyr dit."

15 Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade: 16 *Jes 42:20, 53:1, Jer 6:16f, 18:12, Sak 7:11. "Vi tänker inte höra på dig när det gäller det du har talat till oss i Herrens namn, 17 *Jer 7:18. utan vi kommer att göra allt som vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. 18 Men sedan vi slutat tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och svält." 19 Och kvinnorna sade: "När vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt dryckesoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor*44:19offerkakorSötade kakor (jfr Hos 3:1) kända från Babylonien, där de offrades åt gudinnan Ishtar. åt henne med hennes bild och utgöt dryckesoffer åt henne."

20 Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade gett honom detta svar. Han sade: 21 "Skulle inte Herren komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det? 22 Herren kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag. 23 Därför att ni tände rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag."

24 Jeremia sade vidare till hela folket och till alla kvinnorna: "Hör Herrens ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land. 25 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni och era hustrur har i handling fullgjort vad ni har sagt med er mun. Ni sade: Vi vill hålla de löften som vi gav: att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta dryckesoffer åt henne. Håll då era löften, ja, uppfyll dem! 26 Hör därför Herrens ord, ni alla av Juda som bor i Egyptens land: Se, jag svär vid mitt stora namn, säger Herren, att i hela Egyptens land ska mitt namn inte mer nämnas av någon judisk mans mun, så att han säger: Så sant Herren Gud lever. 27 *Jer 31:28. För jag ska vaka över dem till deras olycka och inte till deras lycka, och alla män av Juda som är i Egyptens land ska gå under genom svärd och svält tills det är slut med dem. 28 Några få som undkommer svärdet ska få vända tillbaka från Egyptens land till Juda land. Så ska alla som är kvar av Juda och som har kommit till Egyptens land för att bosätta sig där, förstå vems ord som består, mitt eller deras.

29 Detta ska för er vara tecknet på att jag ska straffa er på denna plats, säger Herren, för att ni ska förstå att mina ord om er ska gå i fullbordan till er olycka. 30 *Jer 46:24f. Så säger Herren: Se, jag ska utlämna farao Hofra*44:30farao HofraI grekiska källor Apries (589-570 f Kr). Försökte undsätta Jerusalem 588 f Kr (37:5) och välkomnade sedan efter stadens fall judiska flyktingar till Nildeltat (jfr 43:7). Dödad i samband med ett inbördeskrig som bröt ut 570 f Kr, två år före Nebukadnessars invasion av Egypten 568 f Kr (43:10f, Hes 29:19)., Egyptens kung, till hans fiender och till dem som vill ta hans liv, liksom jag har utlämnat Juda kung Sidkia till Babels kung Nebukadressar, som var hans fiende och ville ta hans liv."