1 Ā, nō te rongonga o ngā kīngi katoa o ngā Amori, o ērā ki te taha ki te hauāuru o Horano, me ngā kīngi katoa o ngā Kanaani, o ērā i te moana, ki te whakamaroketanga a Ihowā i ngā wai o Horano i te aroaro o ngā tama a Īharaira ā whiti noa mātou, nā, ka ngohe noa ō rātou ngākau, kāhore atu hoki ō rātou wairua, i te wehi ki ngā tama a Īharaira.

2 Nā, i taua wā ka mea a Ihowā ki a Hohua, "Hangā ētahi māripi kōhatu māu, ā, ka tuarua i te kotinga o ngā tama a Īharaira." 3 Ā, hangā ana e Hohua ētahi māripi kōhatu, ā, kotia iho ngā tama a Īharaira ki te pukepuke o ngā kiri matamata.

4 Ā, ko te take tēnei i kokoti ai a Hohua: ko te hunga katoa i puta mai i Īhipa, ko ngā tāne, ko ngā tāngata hāpai patu, i mate ki te ara i te koraha, i muri i tō rātou putanga mai i Īhipa. 5 Nā, ko te hunga katoa i puta mai he mea kokoti katoa; tēnā ko te hunga i whānau ki te ara i te koraha i tō rātou putanga mai i Īhipa, kīhai ēnā i kotia e rātou. 6 E whā tekau hoki ngā tau i haere ai ngā tama a Īharaira i te koraha, ā poto noa te hunga hāpai patu katoa i puta mai i Īhipa, mō rātou kīhai i rongo ki te reo o Ihowā; ko ngā tāngata hoki i oati nei a Ihowā ki a rātou, e kore e whakakitea ki a rātou te whenua i oati ai a Ihowā ki ō rātou mātua kia hōmai e ia ki a tātou, te whenua hoki e rerengia ana e te waiū, e te honi. 7 Ā, ko ā rātou tamariki i whakaarahia ake e ia hei whakakapi mō rātou, ko rātou i kotia e Hohua; nō te mea kāhore ō rātou kotinga; kāhore nei hoki rātou i kotia i te huarahi.

8 Ā, nō ka poto katoa ngā tāngata te kokoti e rātou, ka noho rātou ki te puni ki ō rātou wāhi ā mahu noa. 9 Nā, ka mea a Ihowā ki a Hohua, "Nō tēnei rā i hurihia atu ai e ahau te taunutanga o Īhipa i a koutou." Nā reira i huaina ai te ingoa o taua wāhi ko Kirikara ā tae noa mai ki tēnei rā.

10 Ā, i noho ngā tama a Īharaira ki Kirikara; ā, i mahi rātou i te Kapenga i te tekau mā whā o ngā rā o te marama i te ahiahi, i ngā mānia o Heriko. 11 Ā, nō te aonga ake i te Kapenga, i kai ai rātou i te wīti o te whenua, he keke kīhai i rēwenatia, me te wīti pāhūhū, nō taua rangi pū anō. 12 Ā, i whakamutua te mana i te aonga ake o te rā, i muri i tā rātou kainga i te wīti ake o te whenua; kāhore atu hoki he mana mā ngā tama a Īharaira; heoti, kai ana rātou i ngā hua o te whenua o Kanaana i taua tau.

13 Ā, i a Hohua i Heriko, nā, ka anga ake ōna kanohi, ka titiro, nā, he tangata e tū mai ana i tōna aroaro, ko tāna hoari hoki i tōna ringa, unu rawa. Nā, ka haere atu a Hohua ki a ia, ka mea ki a ia, "Mō mātou rānei koe, mō ō mātou hoariri rānei?"

14 Ka mea ia, "Kāhore; engari he rangatira nō te ope a Ihowā ahau i haere mai nei." Nā, ka tāpapa a Hohua ki te whenua, ka koropiko, ka mea ki a ia, "E pēhea mai ana tōku ariki ki tāna pononga?"

15 Ā, ka mea te rangatira o te ope a Ihowā ki a Hohua, "Wetekina tōu hū i tōu waewae; he tapu hoki te wāhi e tū nā koe." Ā, pērā ana a Hohua.

1 *Jos 2:11, 24. När amoreernas alla kungar på Jordans västra sida och kananeernas alla kungar vid havet nu fick höra hur Herren hade låtit vattnet i Jordan torka bort framför Israels barn medan vi*5:1viAndra handskrifter: "de" (även i v 6). gick över, försvann deras mod och de hade ingen kraft*5:1mod … kraftOrdagrant: "hjärta … ande". kvar inför Israels barn.

2 *2 Mos 4:25. Vid den tiden sade Herren till Josua: "Gör dig flintknivar och omskär Israels barn för andra gången." 3 Då tillverkade Josua flintknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden. 4 Orsaken till att Josua omskar dem var denna: Alla män som hade dragit ut ur Egypten, alla stridsdugliga män, hade dött under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. 5 De som hade dragit ut hade alla blivit omskurna, men de som var födda under ökenvandringen efter uttåget ur Egypten var alla oomskurna. 6 *4 Mos 14:21f, 28f. Israels barn hade vandrat i öknen i fyrtio år tills hela folket, alla stridsdugliga män som dragit ut ur Egypten, var döda eftersom de inte hade lyssnat till Herrens röst. Därför svor Herren att han inte skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. 7 Men deras söner, som han lät komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De var nämligen oomskurna, eftersom de inte hade blivit omskurna under vandringen.

8 När allt folket hade blivit omskuret stannade de kvar i lägret tills de hade återhämtat sig. 9 Och Herren sade till Josua: "I dag har jag lyft av er Egyptens vanära." Platsen fick namnet Gilgal,*5:9lyft av … GilgalHebr. gal, ordagrant: "rulla bort", hör ihop med Gilgal som betyder "hjul". och heter så än i dag.

10 *2 Mos 12:2f, 4 Mos 9:5. På kvällen den fjortonde dagen i månaden, medan Israels barn hade sitt läger i Gilgal, firade de påskhögtid på Jerikos hedmarker. 11 *3 Mos 2:14, 23:14. Dagen efter påskhögtiden, just den dagen, åt de osyrat bröd och rostade ax av landets säd. 12 *2 Mos 16:35. Mannat upphörde dagen därpå*5:12dagen därpåAnnan översättning: "denna andra dag"., när de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan.

13 *2 Mos 23:23. Medan Josua var vid Jeriko, hände det en gång att han lyfte blicken och fick se en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?" 14 *Ps 148:2. Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här. Nu har jag kommit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" 15 *2 Mos 3:5. Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Ta av dig dina skor*5:15Ta av dig dina skorEtt tecken på ödmjukhet och respekt (jfr 2 Mos 3:5)., för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.