1 Nā, ka mea a Irāia Tihipi, nō ngā tāngata o Kireara, ki a Āhapa, "E ora ana a Ihowā, te Atua o Īharaira, kei tōna aroaro nei ahau e tū ana, e kore ēnei tau e whai tōmairangi, e whai ua; engari mā tāku kupu anake."

2 Nā, ka puta te kupu a Ihowā ki a ia, ka mea, 3 "Haere atu i konei, anga atu whaka te rāwhiti, ka piri ki te awa ki Keriti, e aro nui atu nā ki Horano. 4 Ā, kei te awa he wai mōu; kua oti hoki ngā raweni te whakahau e ahau hei whāngai i a koe i reira."

5 Nā, haere ana ia, meatia ana tā Ihowā i kōrero ai; i haere hoki, ā, noho ana ki te taha o te awa, o Keriti, e aro nui nei ki Horano. 6 Ā, nā ngā raweni i kawe mai he taro, he kikokiko māna i te ata, he taro, he kikokiko māna i te ahiahi; nō te awa hoki tōna wai. 7 Nāwai ā kei ētahi rā mai, ka maroke te awa, kāhore hoki he ua o te whenua.

8 Nā, ka puta mai te kupu a Ihowā ki a ia, ka mea: 9 "Whakatika, haere ki Harepata o Hairona, ki reira noho ai. Nanā, kua oti tētahi wahine pouaru o reira te whakahau e ahau hei whāngai i a koe ki reira."

10 Nā, whakatika ana ia, haere ana ki Harepata. Ā, nō tōna taenga atu ki te kūwaha o te pā, nā, ko tētahi wahine i reira, he pouaru, e kohikohi rākau ana. Ā, ka karanga atu ia ki a ia ka mea, "Mauria mai he wai mōku i roto i te oko, hei inu māku." 11 Nā, haere ana tērā ki te tiki, ā, ka karanga anō ia ki a ia, "Tēnā tētahi wāhi taro maua mai i tōu ringa māku."

12 Nā, ka mea ia, "E ora ana a Ihowā, tōu Atua, kāhore āku keke; engari he kutanga parāoa i roto i te oko, me tētahi hinu, he iti nei, i roto i te ipu, e kohikohi ana anō tēnei ahau i ngā rākau e rua, kia haere ai ahau ki te taka i taua mea mā māua ko tāku tama, mō tā māua kai atu, ka mate ai."

13 Nā, ka mea a Irāia ki a ia, "Kaua e wehi, tīkina, meatia tāu i kī mai nā; otiia, mātua hangā mai tētahi wāhi hei keke māku, kia nohinohi, ka mau mai ai ki ahau; ā muri iho ka hangā mā kōrua ko tāu tama. 14 Ko te kupu hoki tēnei a Ihowā, a te Atua o Īharaira: ‘E kore e pau te oko parāoa, e kore anō te ipu hinu e poto ā taea noatia te rā e hōmai ai e Ihowā he ua ki te mata o te whenua.’ "

15 Nā, haere ana ia; meatia ana tā Irāia i kī ai, ā, kai ana rāua, me tōna whare anō, i ngā rā maha. 16 Kīhai te oko parāoa i hemo, kīhai hoki te ipu hinu i poto, rite tonu ki te kupu a Ihowā i kōrerotia rā e Irāia.

17 Ā, i muri i ēnei mea ka takoto mate te tama a taua wahine nōna nei te whare; nui atu te kaha o tōna mate, kāhore noa iho he manawa i mahue i roto i a ia. 18 Nā, ka mea ia ki a Irāia, "He aha tāku ki a koe, e te tangata a te Atua? I haere mai nā koe ki ahau kia whakamaharatia mai ōku hē, ki te whakamate hoki i tāku tama!"

19 Nā, ka mea tērā ki a ia, "Hōmai tāu tamaiti ki ahau." Nā, tangohia ana e ia i tōna uma, ā, kawea ana ki te rūma i runga, ki te wāhi i noho ai ia, whakatakotoria ana e ia ki tōna moenga. 20 Nā, ka karanga ia ki a Ihowā, ka mea, "E Ihowā, e tōku Atua, kua meatia anō hoki e koe he kino ki tēnei pouaru e noho nei ahau ki a ia, i tāna tama ka whakamatea nei?" 21 Nā, whārōrō ana ia, e toru ngā whārōrōtanga ki runga ki te tamaiti, ā, ka karanga ki a Ihowā, ka mea, "E Ihowā, e tōku Atua, kia hoki mai te wairua o tēnei tamaiti ki roto ki a ia."

22 Nā, rongo tonu a Ihowā ki te reo o Irāia; ā, hoki ana te wairua o te tamaiti ki roto ki a ia, nā, kua ora. 23 Nā, ka mau a Irāia ki te tamaiti, ā, kawea atu ana i taua rūma ki raro, ki te whare, ā, hoatu ana ki tōna whaea; ā, ka mea a Irāia, "Titiro, kei te ora tāu tama."

24 Nā, ka mea te wahine rā ki a Irāia, "Kātahi rawa ahau ka mōhio he tangata koe nā te Atua, he pono anō te kupu a Ihowā i tōu māngai."

1 *Jak 5:17f. Tishbiten Elia*17:1EliaBetyder "Herren är Gud" (jfr 18:39). En kraftfull profet (kap 17-21, 2 Kung 1-2, jfr Jak 5:17). Skulle enligt Malakis profetia komma tillbaka före Herrens dag (Mal 4:5), vilket enligt Jesus uppfylldes genom Johannes Döparen (Matt 11:14, 17:12)., som kom från*17:1som kom frånAnnan översättning: "en tishbit från". Staden Tishbe låg någonstans öster om floden Jordan. Gilead, sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det."

2 Och Herrens ord kom till honom: 3 "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit*17:3bäcken KeritNågon av Jordans många bifloder. Många bäckraviner hade vatten endast under vinterhalvåret. öster om Jordan. 4 Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där." 5 Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där. 6 Korparna kom till honom med bröd*17:6brödOckså uttryck för mat i allmänhet. Korpar äter förutom kött även frukt etc. och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. 7 Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet.

8 Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: 9 *Luk 4:25f. "Bryt upp och gå till Sarefat*17:9SarefatFenicisk hamnstad mellan Tyrus och Sidon i nuvarande Libanon, ca 15 mil nordväst om Jordans bifloder., som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat." 10 Han bröt upp och gick till Sarefat.

När han kom till stadsporten, fick han där se en änka*17:10en änkaNämns av Jesus som ett exempel på Guds omsorg om icke-judar (Luk 4:26). som samlade ved. Då ropade han till henne: "Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka." 11 När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: "Ta också med en bit bröd åt mig." 12 *2 Kung 4:2f. Men hon svarade: "Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö."

13 Då sade Elia till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. 14 För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja*17:14mjöl … oljaBasingredienser i det dagliga brödet, normalt exportvaror i hamnstaden Sarefat. ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden." 15 *Matt 10:40f. Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. 16 Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.

17 En tid därefter blev kvinnans son sjuk. Han blev så svårt sjuk att han till slut inte längre andades. 18 *Luk 5:8. Då sade hon till Elia: "Vad har du med mig att göra du gudsman? Kom du för att påminna mig om min synd och döda min son?" 19 Men han sade till henne: "Ge mig din son." Han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i rummet ovanpå där han bodde och lade honom på sin säng. 20 Och han ropade till Herren och sade: "Herre min Gud, skulle du göra så illa mot denna änka som jag bor hos, att hennes son dör?" 21 *2 Kung 4:34f, Apg 20:10. Därefter sträckte han sig ut över pojken tre gånger och ropade till Herren och sade: "Herre min Gud, låt den här pojkens själ komma tillbaka in i honom."

22 Och Herren hörde Elias bön, och pojkens själ kom tillbaka in i honom, och han fick liv igen. 23 *Luk 7:15, Joh 4:50. Elia tog pojken och bar honom från rummet ovanpå ner i huset och gav honom åt hans mor och sade: "Se, din son lever." 24 Då sade kvinnan till Elia: "Nu vet jag att du är en gudsman och att Herrens ord i din mun är sanning."