1 Nā, ka tae mai tētahi tangata a te Atua i Hūrā ki Pētēre, he mea kī nā Ihowā; ā, i te tū a Ieropoama i taha o te āta, e tahu whakakakara ana. 2 Nā, karangatia ana e ia tā Ihowā kupu ki te āta; i mea ia: "E te āta nā, e te āta nā, ko tā Ihowā kupu tēnei: ‘Nanā, tērā e whānau tētahi tamaiti o te whare o Rāwiri, ko Hōhia tōna; ingoa, ā, ka tāpaea e ia ki runga ki a koe ngā tohunga o ngā wāhi tiketike tahu whakakakara nei ki runga ki a koe; ā, ka tahuna he wheua tāngata ki runga ki a koe.’ " 3 I hoatu anō e ia he tohu i taua rā, i mea, "Ko te tohu tēnei i kōrerotia e Ihowā: ‘Nanā, ka kōara te āta, ā, ka maringi ngā pungarehu o runga.’ "

4 Ā, nō te rongonga o te kīngi i te kupu a te tangata a te Atua i karangatia nei e ia ki te āta i Pētēre, ka totoro te ringa o Ieropoama i te āta ka mea ia, "Hopukia ia." Nā, memenge ake tōna ringa i totoro nei ki a ia, kīhai hoki i taea te whakahoki mai ki a ia. 5 Nā, kua kōara te āta; maringi ake ngā pungarehu i runga i te āta, i rite tonu ki te tohu i hōmai e te tangata a te Atua, ki tā Ihowā i kōrero ai.

6 Nā, ka oho te kīngi, ka mea ki te tangata a te Atua, "Tēnā rā, karanga atu ki te aroaro o Ihowā, o tōu Atua, ka īnoi mōku, kia whakahokia mai tōku ringa ki ahau." Nā, ka karanga te tangata a te Atua ki te aroaro o Ihowā, ā, ka whakahokia te ringa o te kīngi ki a ia ka pērā me tō mua.

7 Nā, ka mea te kīngi ki te tangata a te Atua, "Haere mai tāua ki te whare ki tētahi oranga mōu, kia hoatu hoki e ahau tētahi mea ki a koe."

8 Nā, ka mea te tangata a te Atua ki te kīngi, "Ahakoa i hōmai e koe ko te hāwhe o tōu whare, e kore ahau e haere tāua, e kore anō e kai taro, e inu wai ki tēnei wāhi. 9 Ko te ako hoki tēnei ki ahau, ko tā Ihowā hoki i kōrero ai; i mea ai: ‘Kei kai taro, kei inu wai; kaua anō e hoki mai nā te ara e haere atu ai koe.’ " 10 Nā, haere ana ia he ara kē, kīhai i hoki nā te ara i haere mai nei ia ki Pētēre.

11 Nā, i Pētēre tētahi poropiti e noho ana, he koroheke; ā, ka haere mai tētahi o āna tama, ka kōrerotia ki a ia ngā mea katoa i mea ai te tangata a te Atua i taua rā ki Pētēre; i kōrerotia anō e rātou ki tō rātou pāpā ngā kupu i kōrero ai ia ki te kīngi. 12 Nā, ka mea tō rātou pāpā ki a rātou, "Tēnā koa te ara i haere ai ia?" I kite hoki āna tama i te ara i haere atu ai te tangata a te Atua i haere mai nei i Hūrā. 13 Nā, ka mea ia ki āna tama, "Whakanohoia taku kāihe." Nā, whakanohoia ana tana kāihe e rātou, ā, eke ana ia ki runga. 14 Nā, whāia ana e ia te tangata a te Atua, mau rawa atu e noho ana i raro i tētahi oki; ā, ka mea ki a ia, "Ko koe ianei te tangata a te Atua i haere mai nei i Hūrā?"

Anō rā ko tērā, "Āe, ko ahau."

15 Kātahi ka mea ia ki a ia, "Haere mai tāua ki te whare ki te kai taro māu."

16 Anō rā ko ia, "E kore e āhei kia hoki tāua, kia haere tāua; e kore anō tāua e kai taro, e inu wai rānei ki tēnei wāhi. 17 Kua kōrerotia mai hoki tā Ihowā kupu ki ahau: ‘Kei kai taro, kei inu wai ki reira, kei anga, kei haere mai nā te ara ka haere atu nei koe.’ "

18 Nā, ka mea tērā ki a ia, "He poropiti anō ahau, he pēnā me koe; kua kōrerotia mai anō ki ahau te kupu a Ihowā e tētahi anahera, i kī mai ia: ‘Whakahokia ia ki a koe, ki tōu whare ki te kai taro māna, ki te inu wai.’ " He teka ia nāna ki a ia. 19 Heoi, hoki ana ia i a ia, ā, kai taro ana i roto i tōna whare, inu wai ana.

20 Nā, i a rāua e noho ana ki te tēpu, ko te putanga mai o te kupu a Ihowā ki te poropiti nāna nei ia i whakahoki; 21 ā, ka karanga ia ki te tangata a te Atua i haere mai nei i Hūrā, ka mea, "Ko tā Ihowā kupu tēnei: ‘Nā, kua tutū nei koe ki te māngai o Ihowā, ā, kāhore i mau i a koe te ako i ako ai a Ihowā, tōu Atua ki a koe. 22 Heoi, hoki mai ana koe, kai taro ana, inu wai ana ki te wāhi i kōrero ai ia ki a koe, "Kei kai taro, kei inu wai, e kore e tae tōu tinana ki te urupā o ōu mātua." ’ "

23 Ā, ka mutu tāna kai taro, ka mutu tāna inu, nā, ka whakanohoia e ia te kāihe mōna, arā mō te poropiti i whakahokia mai nei e ia. 24 Nā, i tōna haerenga, ka tūtaki tētahi raiona ki a ia, ka whakamate i a ia; ā, ko tōna tinana i ākiritia ki te ara, me te kāihe ki tōna taha tū ai; ko te raiona anō hoki i tū i te taha o te tinana.

25 Nā, ka haere mai ngā tāngata, ka kite i te tinana i ākiritia rā ki te ara, me te raiona e tū ana i te taha o te tinana. Ka haere, ka kōrero i taua mea i te pā i noho ai te poropiti koroheke.

26 Ā, nō te rongonga o taua poropiti, nāna nei ia i whakahoki mai i te ara, ka mea ia, "Ko te tangata tēnā a te Atua kīhai nei i whakarongo ki te māngai o Ihowā, ā, hoatu ana ia e Ihowā ki te raiona, ā, haea iho e ia, whakamatea iho; ko tā Ihowā kupu hoki tēnā i kōrero ai ki a ia."

27 Nā, ka kōrero ia ki āna tama, ka mea, "Whakanohoia taku kāihe." Ā, whakanohoia ana e rātou. 28 Nā, haere ana ia, ā, rokohanga atu ko te tinana, he mea ākiri ki te ara, me te kāihe rāua ko te raiona e tū ana i te taha o te tinana; kīhai te tinana i kainga e te raiona, kīhai anō te kāihe i haea. 29 Nā, hāpainga ana te tinana o te tangata a te Atua e te poropiti, ā, whakatakotoria ana ki runga ki te kāihe, whakahokia ana; haere ana ki te pā o te poropiti koroheke ki te tangi, ki te tanu i a ia. 30 Nā, whakatakotoria ana e ia tōna tinana ki roto ki tōna ake urupā; ā, ko tā rātou tangi mōna, "Auē, e tōku teina."

31 Ā, ka mutu tāna tanu i a ia, ka kōrero ia ki āna tama, ka mea, "Kia mate ahau, tanumia ahau ki roto ki te urupā tanumia ai te tangata a te Atua; hei te taha o ōna wheua whakatakoto ai ōku wheua. 32 Nō te mea tērā e tino rite tā Ihowā kōrero i karangatia e ia mō tēnei āta i Pētēre, mō ngā whare katoa hoki o ngā wāhi tiketike i ngā pā o Hamaria."

33 I muri i tēnei kīhai a Ieropoama tahuri i tōna ara kino; engari i tahuri anō ki te mea tohunga nō roto noa iho i te iwi katoa mō ngā wāhi tiketike. Ahakoa ko wai i hiahia, kua whakatohungatia e ia, kia whai tohunga ai mō ngā wāhi tiketike. 34 Nā, meinga ana tēnei mea hei hara mō te whare o Ieropoama, hei mea e hunā ai, e whakamōtītia rawatia ai i te mata o te whenua.

1 På Herrens befallning kom en gudsman från Juda till Betel, just när Jerobeam stod vid altaret för att tända offereld. 2 *2 Kung 23:15f. På Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: "Altare! Altare! Så säger Herren: Se, åt Davids hus ska det födas en son vid namn Josia*13:2JosiaFörstörde Betels avgudatempel 622 f Kr, trehundra år senare (se 2 Kung 23:15f).. På dig ska han slakta offerhöjdsprästerna som tänder offereld på dig, och då ska man bränna människoben*13:2bränna människobenFör att göra altaret orent och oanvändbart (jfr 4 Mos 19:11). på dig." 3 På samma gång angav han ett tecken genom att säga: "Detta är tecknet på att det är Herren som har talat: Se, altaret ska spricka, och askan på det spillas ut."

4 När kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, räckte han ut sin hand från altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade räckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen. 5 Och altaret sprack, och askan på altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen på Herrens befallning hade angett.

6 *2 Mos 8:8, 9:28, 10:17, 4 Mos 21:7, Apg 8:24. Då sade kungen till gudsmannen: "Ropa till Herren din Gud och be för mig, så att jag kan dra tillbaka min hand igen." Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde då dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.

7 Då sade kungen till gudsmannen: "Kom med mig hem och styrk dig. Sedan ska jag ge dig en gåva." 8 *4 Mos 22:18, 24:13. Men gudsmannen svarade kungen: "Om du så ger mig hälften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. Här på platsen vill jag varken äta*13:8ätaUttryck för gemenskap och samhörighet (jfr 1 Mos 31:46, Rom 5:11). eller dricka, 9 för så har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du ska varken äta eller dricka och inte heller vända tillbaka samma väg du har gått hit." 10 Och han tog en annan väg tillbaka än den han hade kommit till Betel.

11 I Betel bodde en gammal profet. Hans söner*13:11Hans sönerAndra handskrifter: "En av hans söner". kom och berättade för honom allt som gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. När de hade berättat det för sin far, 12 frågade han dem: "Vilken väg gick han?" Hans söner hade sett vilken väg gudsmannen hade gått, han som hade kommit från Juda. 13 Då sade han till sina söner: "Sadla åsnan åt mig."

När de hade sadlat åsnan åt honom satt han upp på den 14 och gav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frågade honom: "Är du den gudsman som kommit från Juda?" "Ja", svarade han. 15 Då sade han till honom: "Kom med mig hem och ät med mig." 16 Men han svarade: "Jag kan inte vända tillbaka och följa med dig, och jag vill inte äta eller dricka med dig här på platsen, 17 för Herren har genom sitt ord sagt till mig: Du ska varken äta eller dricka där. Du ska inte heller gå tillbaka samma väg som du har gått dit." 18 Han sade till honom: "Jag är också profet som du, och en ängel har talat till mig på Herrens befallning och sagt: Ta med honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att äta och vatten att dricka." Men han ljög för honom. 19 Då vände han tillbaka med honom och åt och drack i hans hus.

20 Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka. 21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit från Juda: "Så säger Herren: Därför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren din Gud har gett dig, 22 utan vänt tillbaka och ätit och druckit på den plats där han hade förbjudit dig att äta och dricka, därför ska din döda kropp inte komma i dina fäders grav."

23 Sedan han hade ätit och druckit, sadlade den gamle mannen åsnan åt profeten som han hade fört tillbaka. 24 *1 Kung 20:36. Profeten gav sig av, men på vägen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp låg utsträckt på vägen, medan åsnan stod bredvid den. Även lejonet stod bredvid den döda kroppen. 25 När folk som gick förbi såg den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och såg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, där den gamle profeten bodde, och berättade det.

26 När profeten som hade fört honom tillbaka från hans väg hörde det, sade han: "Det är gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. Därför har Herren gett honom i lejonets våld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom." 27 Därefter sade han till sina söner att de skulle sadla åsnan åt honom. Och de sadlade den. 28 Så begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utsträckt på vägen och åsnan och lejonet stå bredvid. Lejonet hade inte ätit av den döda kroppen och inte heller rivit åsnan. 29 Då tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den på åsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hålla dödsklagan och begrava honom. 30 *2 Kung 23:17, Jer 22:18. Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: "Ack ve, min broder!" 31 Då han hade begravt honom, sade han till sina söner: "När jag dör, begrav mig då i den grav där gudsmannen ligger och lägg mina ben vid sidan av hans ben. 32 *2 Kung 23:15f. Sannerligen ska det ord gå i fullbordan som han på Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens städer."

33 *2 Mos 28:41, 1 Kung 12:31. Inte heller därefter vände Jerobeam om från sin onda väg, utan gjorde åter alla slags män ur folket till offerhöjdspräster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdspräster. 34 På så sätt blev han orsak till synd för Jerobeams hus så att det blev utplånat och utrotat från jorden.