1 Nā, ka haere a Rehopoama ki Hekeme; kua tae hoki a Īharaira katoa ki Hekeme ki te whakakīngi i a ia. 2 Ā, nō te rongonga o Ieropoama tama a Nēpata (i Īhipa nā hoki ia, i rere hoki ia i te aroaro o Kīngi Horomona), nā, noho ana a Ieropoama ki Īhipa. 3 Ā, ka tono tāngata rātou ki te tiki atu i a ia; nā, ka haere a Ieropoama rātou ko te whakaminenga katoa o Īharaira, ka kōrero ki a Rehopoama, ka mea, 4 "He pakeke te ioka i meatia e tōu pāpā ki a mātou. Nā, māu e whakamāmā te mahi pakeke a tōu pāpā, me tāna ioka taimaha i meatia e ia ki a mātou, ā, ka mahi mātou ki a koe."

5 Nā, ka mea ia ki a rātou, "Haere, kia toru ngā rā, ka hoki mai anō ki ahau." Nā, haere ana te iwi.

6 Nā, ka rūnanga a Kīngi Rehopoama ki ngā kaumātua i tū rā i te aroaro o tōna pāpā, o Horomona, i a ia i te ora, ka mea, "He aha ki tō koutou whakaaro he kupu hei whakahokinga atu māku ki tēnei iwi?"

7 Nā, ka kōrero rātou ki a ia, ka mea, "Ki te mea hei pononga koe mā tēnei iwi i tēnei rā, ā, ka mahi ki a rātou, ā, ka pai ngā kōrero e kōrerotia e koe ki a rātou, nā, ko rātou hei pononga māu i ngā rā katoa."

8 Otiia whakarērea ake e ia te whakaaro o ngā kaumātua i hoatu ai ki a ia, ā, rūnanga ana ki ngā taitama i kaumātua ngātahi nei me ia, i tū nei ki tōna aroaro. 9 I mea ia ki a rātou, "Ki tō koutou whakaaro he aha te kupu e whakahoki ai tātou ki tēnei hunga i kōrero nei ki ahau, i mea nei, ‘Whakamāmākia te ioka i meatia mai rā e tōu pāpā ki a mātou’?"

10 Nā, ka kōrero ki a ia ngā taitama i kaumātua ngātahi me ia, ka mea, "Kia pēnei tāu kī atu ki tēnei hunga i kōrero nei ki a koe, i mea nei, ‘I whakataimahatia e tōu pāpā tō mātou ioka, nā, kia māmā tāu ki a mātou’; kia pēnei tāu kī atu ki a rātou, ‘Ko tōku maikara iti nui kē atu i te hope o tōku pāpā. 11 Nā, i whakawahā e tōku pāpā he ioka taimaha ki a koutou; māku ia e tāpiri ki tō koutou ioka. He wepu tā tōku pāpā i whiu ai i a koutou; māku ia koutou e whiu ki te kopiona.’ "

12 Nā, ka tae a Ieropoama rātou ko te iwi katoa ki a Rehopoama i te toru o ngā rā, i tā te kīngi i whakarite ai, i mea ai, "Hoki mai anō ki ahau i te toru o ngā rā." 13 Ā, pakeke tonu tā te kīngi i whakahoki ai; i whakarērea hoki e ia te whakaaro i whakaaro ai ngā kaumātua; 14 ā, rite tonu ki tō ngā taitamariki whakaaro tāna i kōrero ai ki a rātou; i mea ia, "I whakataimahatia tō koutou ioka e tōku pāpā, māku ia e tāpiri ki tō koutou ioka; he wepu tā tōku pāpā i whiu ai i a koutou; māku ia koutou e whiu ki te kopiona." 15 Heoi, kīhai te kīngi i rongo ki te iwi; nā Ihowā hoki te take kia mana ai tāna kupu i kōrero ai a Ihowā, arā tā Āhia Hironi ki a Ieropoama tama a Nēpata.

16 Ā, nō te kitenga o Īharaira katoa kīhai te kīngi i rongo ki tā rātou, ka utua e te iwi tā te kīngi; i mea rātou:

"Ko te aha ianei tā tātou wāhi i roto i a Rāwiri?

Kāhore nei hoki ō tātou wāhi tupu i roto i te tama a Hehe.

Ki ō koutou tēneti, e Īharaira!

Nā, kia whai kanohi ki tōu whare, e Rāwiri!"

Nā, haere ana a Īharaira ki tōna tēneti, ki tōna tēneti. 17 Ko ngā tama ia a Īharaira e noho ana i ngā pā o Hūrā, ko Rehopoama hei kīngi mō rātou.

18 Nā, ka tono a Kīngi Rehopoama i te rangatira takoha, i a Arorama; ā, ākina ana ia e Īharaira katoa ki te kōhatu, mate rawa. Nā, hohoro tonu te eke o Kīngi Rehopoama ki tōna hāriata, ā, rere ana ki Hiruhārama. 19 Nā, kua tahuri kē a Īharaira i te whare o Rāwiri ā taea noatia tēnei rā.

20 Ā, nō te rongonga o Īharaira katoa kua hoki mai a Ieropoama, nā, ka tono tāngata rātou ki te tiki i a ia ki te huihui, ā, meinga ana ia hei kīngi mō Īharaira katoa; kāhore he mea i whai i te whare o Rāwiri, ko te iwi anake o Hūrā.

21 Nā, kua tae a Rehopoama ki Hiruhārama, ā, huihuia ana e ia te whare katoa o Hūrā, me te iwi o Pineamine, kotahi rau e waru tekau mano, he hunga whiriwhiri, he hunga whawhai, ki te whawhai ki te whare o Īharaira, kia hoki ai te kīngitanga ki a Rehopoama tama a Horomona.

22 Nā, ka puta te kupu a te Atua ki a Hemaia, tangata a te Atua; i mea ia, 23 "Kōrero ki a Rehopoama tama a Horomona kīngi o Hūrā, ki te whare katoa anō o Hūrā rāua ko Pineamine, ki ērā atu hoki o te iwi, mea atu, 24 ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā: Kei haere ki runga, kei whawhai ki ō koutou tuākana, ki ngā tama a Īharaira. Hoki atu ki tōna whare, ki tōna whare; nāku hoki tēnei mea.’ " Nā, rongo tonu rātou ki te kupu a Ihowā, ā, hoki ana, haere ana, pērā ana me tā Ihowā i kī ai.

25 Nā, ka hangā e Ieropoama a Hekeme ki te whenua pukepuke o Ēparaima, ā, noho ana i reira: i haere atu anō ia i reira, ā, hangā ana e ia a Penuere.

26 Ā, ka mea a Ieropoama i tōna ngākau, "Ākuanei hoki ai te kīngitanga ki te whare o Rāwiri. 27 Ki te haere tēnei iwi ki te mea whakahere ki te whare o Ihowā ki Hiruhārama, nā, ka hoki te ngākau o tēnei iwi ki tō rātou ariki, ki a Rehopoama kīngi o Hūrā; nā, ka patu rātou i ahau, ā, ka hoki ki a Rehopoama kīngi o Hūrā."

28 Nā, ka hanga whakaaro te kīngi, ā, e rua ngā kūao kau i hangā e ia ki te kōura. Nā, ka mea ia ki a rātou, "He pakeke rawa tā koutou haere ki Hiruhārama; nanā, ōu atua nā, e Īharaira, nāna nei koe i kawe mai i te whenua o Īhipa!" 29 Nā, whakatūria ana tētahi e ia ki Pētēre; ko tētahi hoki i waiho ki Rāna. 30 Nā, ka tupu te hara i taua mea; i haere hoki te iwi ki te aroaro o tētahi, ki Rāna, koropiko ai.

31 I hangā anō e ia ngā whare o ngā wāhi tiketike, ā, meinga ana hei tohunga o te iwi katoa noa iho, ehara nei i ngā tama a Rīwai. 32 I whakaritea anō e Ieropoama hākari i te waru o ngā marama i te tekau mā rima o ngā rā o te marama, he pērā me tā Hūrā hākari; i tāpae whakahere anō ia ki runga ki te āta. Ko tāna hanga anō tēnei i Pētēre, he patu whakahere ki ngā kūao kau i hangā e ia; i whakatūria anō e ia ki Pētēre he tohunga mō ngā wāhi tiketike i hangā nei e ia. 33 I tāpae whakahere anō ia ki runga ki te āta i hangā e ia ki Pētēre i te tekau mā rima o ngā rā o te waru o ngā marama, arā i te marama i kitea iho e tōna ngākau anō; ā, whakaritea ana e ia he hākari mā ngā tama a Īharaira. Heoi, tāpae whakahere ana ia ki runga ki te āta, tahu ana i te whakakakara.

1 *2 Krön 10:1f. Rehabeam*12:1RehabeamBetyder "folket breder ut sig". begav sig till Shekem, för hela Israel hade kommit till Shekem för att göra honom till kung. 2 *1 Kung 11:40. Jerobeam*12:2JerobeamBetyder "folket ska bli stort" eller "tvistar med folket"., Nebats son, hörde det medan han ännu var i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Jerobeam bodde alltså i Egypten, 3 men man sände bud och kallade honom tillbaka. Då kom Jerobeam tillsammans med Israels hela församling och sade till Rehabeam: 4 "Din far gjorde vårt ok tungt. Men lätta du nu det svåra arbete och det tunga ok som din far lade på oss, så vill vi tjäna dig." 5 Han svarade dem: "Gå och kom tillbaka till mig om tre dagar." Och folket gick.

6 Då rådgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han ännu levde, och sade: "Vilket svar råder ni mig att ge detta folk?" 7 De svarade honom: "Om du i dag vill bli detta folks tjänare och tjäna dem, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, så kommer de att bli dina tjänare för alltid."

8 Men han brydde sig inte om det råd som de gamla hade gett honom, utan rådgjorde med de unga män som hade växt upp med honom och som nu var i hans tjänst. 9 Han sade till dem: "Vilket svar råder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: Lätta det ok som din far har lagt på oss?" 10 De unga männen, som hade växt upp med honom, svarade: "Så här bör du säga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss – så här bör du säga till dem: Mitt minsta finger är tjockare än min fars midja. 11 Ni ska veta, att har min far lagt på er ett tungt ok, ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, ska jag tukta er med skorpiongissel*12:11skorpiongisselKanske en piska med vassa taggar (jfr not till Matt 27:26).."

12 På tredje dagen kom Jerobeam med allt folket i Israel till Rehabeam, så som kungen hade befallt när han sade: "Kom tillbaka till mig på tredje dagen." 13 Då gav kungen folket ett hårt svar. Han brydde sig inte om det råd som de gamla hade gett honom. 14 Han följde de unga männens råd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, ska jag göra ert ok ännu tyngre. Har min far tuktat er med ris, ska jag tukta er med skorpiongissel." 15 *1 Kung 11:11, 31f. Kungen lyssnade alltså inte till folket. Herren ledde det så, för att det skulle uppfyllas som Herren hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Shilo.

16 *2 Sam 20:1, Ords 15:1. När hela Israel förstod att kungen inte ville höra på dem, gav folket honom detta svar:

"Vad har vi för del i David?

Vi har ingen arvslott i Ishais son.

Gå hem till dina tält, Israel!

Se nu efter ditt hus själv, David."

Därefter gick Israel hem igen. 17 Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda städer.

18 *2 Sam 20:24. När kung Rehabeam sände ut Adoram, som hade uppsikten över tvångsarbetena, stenade hela Israel honom till döds. Själv måste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem. 19 Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt från det ända till denna dag.

20 När hela Israel fick höra att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de bud och kallade honom till folkförsamlingen och gjorde honom till kung över hela Israel. Ingen höll sig till Davids hus mer än Juda stam.

21 *2 Krön 11:1f. När Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman hela Juda hus och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och vinna tillbaka kungadömet åt Rehabeam, Salomos son. 22 Men Guds ord kom till gudsmannen Shemaja. Han sade: 23 "Säg till Rehabeam, Salomos son, kung av Juda, och till hela Juda hus och Benjamin och resten av folket: 24 Så säger Herren: Ni ska inte dra upp för att strida mot era bröder, Israels barn. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt har kommit från mig." De lyssnade till Herrens ord och vände om och gick sin väg, så som Herren hade befallt.

25 *1 Mos 32:30. Jerobeam befäste Shekem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han bort och befäste Penuel*12:25Shekem … PenuelStäder vid nutida Nablus respektive vid Jabbok öster om Jordan (1 Mos 32:31). Båda härjades senare av Shishak år 925 f Kr (14:25).. 26 Jerobeam tänkte inom sig: "Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus. 27 För om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjärta vända tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. Då dödar de mig och vänder tillbaka till Rehabeam, Juda kung."

28 *2 Mos 32:4, 8, 2 Kung 17:16. Sedan kungen hade rådgjort om detta, lät han göra två kalvar*12:28kalvarUngtjurar, symbol för styrka och virilitet. Guldkalvarna fördömdes strängt av profeterna (Hos 8:5, se även 2 Mos 32 och 2 Kung 17:16). Möjligen tänkt som en ersättning för arken, "Guds fotpall" (1 Krön 28:2), eftersom tjurar i kananeisk mytologi fungerade som gudatroner. av guld och sade till folket: "Nu får det vara nog med era färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land." 29 *Dom 18:29f. Han ställde upp den ena i Betel*12:29BetelOrt ca 1-2 mil norr om Jerusalem där patriarkerna mött Gud (1 Mos 12:8, 28:19, 35:1). och den andra i Dan*12:29DanStad vid Israels norra gräns som även tidigare hyst avgudabilder (Dom 18:14). Dans kalvtempel är utgrävt. Det mätte ca 60 x 45 m och hade ett stort hornförsett altare på en öppen innergård.. 30 *2 Mos 20:4, 1 Kung 14:16, 2 Kung 10:29, 17:21. Detta blev en orsak till synd. Folket gick ända till Dan för att träda fram för den ena av dem. 31 *1 Kung 13:33, 2 Krön 11:15, 13:9. Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde alla slags män ur folket till präster, sådana som inte var leviter*12:31leviterTempeltjänarnas stam var lojala med Jerusalems tempel (8:4, 12:27, 2 Krön 12:13f)..

32 *3 Mos 23:34f. Jerobeam anordnade en högtid på femtonde dagen i åttonde månaden*12:32femtonde dagen i åttonde månadenOktober-november, en månad senare än lövhyddohögtiden (3 Mos 23:34) då man gick till Jerusalems tempel (5 Mos 16:13f)., lik högtiden i Juda, och gick då upp till altaret. Han gjorde det i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Männen som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel. 33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, det var den månad som han själv hade valt. Han anordnade då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tända offereld.