1 Ā, i muri i ēnei mea, he māra wāina tā Napoto Ietereeri i Ietereere, i te taha tonu o te whare o Āhapa kīngi o Hamaria. 2 Nā, ka kōrero a Āhapa ki a Napoto, ka mea, "Hōmai tāu māra wāina ki ahau, hei kāri otaota māku, e tata ana hoki ki te taha o tōku whare, ā, me hoatu e ahau tētahi māra wāina, he pai kē atu i tēnei hei utu; ki te pai rānei ki tāu titiro, me utu ki te moni."
3 Nā, ka mea a Napoto ki a Āhapa, "E! Mā Ihowā ahau e ārai kei hoatu e ahau te kāinga tupu o ōku mātua ki a koe!"
4 Nā, haere ana a Āhapa ki tōna whare; pōuri ana, riri ana, mō te kupu i kōrero ai a Napoto Ietereeri ki a ia; mō tāna i mea rā, "E kore e hoatu, e ahau te kāinga tupu o ōku mātua ki a koe." Nā, takoto ana ia ki tōna moenga, me te ahu kē anō tōna mata, kīhai hoki i kai taro.
5 Kātahi tāna wahine, a Ietēpere, ka haere mai ki a ia, ka mea ki a ia, "He aha tōu wairua i pōuri ai, tē kai taro ai koe?"
6 Nā, ka mea tērā ki a ia, "I kōrero ahau ki a Napoto Ietereeri, i mea ki a ia, ‘Hōmai tāu māra wāina ki ahau, me utu ki te moni; ki te pai rānei koe, me hoatu e ahau tētahi atu māra ki a koe hei utu.’ Nā, ka mea mai ia, ‘E kore e hoatu e ahau tāku māra wāina ki a koe.’ "
7 Nā, ka kī atu a Ietēpere, tāna wahine, ki a ia, "Ko koe rānei te kaiwhakahaere o te kīngitanga o Īharaira? Whakatika ki te kai taro māu, kia koa tōu ngākau. Māku e hoatu te māra wāina a taua Ietereeri, a Napoto, ki a koe."
8 Heoi, tuhituhia ana ētahi pukapuka e ia, nō Āhapa te ingoa, hīri rawa ki tāna hīri; ā, tukua ana aua pukapuka ki ngā kaumātua, ki ngā rangatira i roto i tōna pā, ā, e noho tahi ana me Napoto. 9 I tuhituhi ia ki te pukapuka, i mea:
"Karangatia he nohopuku, ka whakanoho i a Napoto ki runga ake i te iwi. 10 Ka whakanoho anō i ētahi tāngata, he tama nā Periara, kia tokorua, ki tōna aroaro, hei whakaatu i tōna hē, hei kī, ‘Nāu i kanga te Atua rāua ko te kīngi.’ Kātahi ka kawe i a ia ki waho, ka āki ki te kōhatu, kia mate."
11 Nā, ka meatia e ngā tāngata o tōna pā, arā, e ngā kaumātua rātou ko ngā rangatira e noho ana i tōna pā, te mea i tono tāngata ai a Ietēpere ki a rātou, te mea i tuhituhia ki ngā pukapuka i tukua nei e ia ki a rātou. 12 I karangatia he nohopuku, ā, whakanohoia ana a Napoto ki runga ake i te iwi. 13 Nā, ka haere mai ngā tāngata tokorua, ngā tama a Periara, ka noho i tōna aroaro; ā, ka whakaatu aua tāngata a Periara i te hē mōna, arā mō Napoto i te aroaro o te iwi; i mea rāua, "I kangā e Napoto te Atua rāua ko te kīngi." Nā, kawea ana ia e rātou ki waho o te pā, ā, ākina ana ki te kōhatu, ā, mate noa ia. 14 Kātahi rātou ka tono tāngata ki a Ietēpere, ka mea: "Kua oti a Napoto te āki ki te kōhatu, ā, kua mate."
15 Ā, i te rongonga o Ietēpere kua oti a Napoto te āki ki te kōhatu, ā, kua mate, nā, ka mea a Ietēpere ki a Āhapa, "Whakatika, tangohia te māra a taua Ietereeri, a Napoto, kīhai nā ia i pai kia hōmai ki a koe hei utu moni; kāhore hoki a Napoto i te ora, kua mate." 16 Ā, ka rongo a Āhapa kua mate a Napoto, nā, whakatika ana a Āhapa, haere ana ki raro, ki te māra wāina a taua Ietereeri, a Napoto, kia tangohia e ia.
17 Nā, ka puta te kupu a Ihowā ki a Irāia Tihipi; i kī ia: 18 "Whakatika, haere ki raro, ki te whakatau i a Āhapa kīngi o Īharaira i Hamaria; kei te māra wāina ia a Napoto, kua riro hoki ki reira ki te tango. 19 Kōrero ki a ia, mea atu, ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā: Kua patu iana koe? Kua riro anō i a koe?’ Kī atu anō ki a ia, mea atu, ‘Ko te kupu tēnei a Ihowā: Ko te wāhi i mitikia ai e ngā kurī ngā toto o Napoto, ka mitikia anō e ngā kurī ki reira ōu toto, āe rā, ōu anō.’ "
20 Nā, ka mea a Āhapa ki a Irāia, "Kua mau ahau i a koe, e tōku hoariri?"
Anō rā ko tērā, "Kua mau anō, nō te mea kua hoko koe i a koe ki te mahi i te kino ki te aroaro o Ihowā. 21 ‘Nanā, tēnei ahau te tari kino atu nei ki runga ki a koe, ā, ka tahia atu ōu uri; ka hautopea atu ngā tamariki tāne katoa i a Āhapa, me ngā mea i tūtakina ki roto, me ngā mea i mahue i roto i a Īharaira. 22 Ka meinga anō e ahau tōu whare kia rite ki te whare o Ieropoama tama a Nēpata, ki te whare o Paaha tama a Āhia mō te whakapātaritari i whakapātaritari ai koe i ahau, mōu i hara ai a Īharaira.’
23 "I kōrerotia anō a Ietēpere e Ihowā, i mea ia: ‘Ka kainga a Ietēpere e ngā kurī ki te parepare o Ietereere.’
24 "Ko te hunga o Āhapa e mate ki te pā mā ngā kurī e kai; ko ngā mea hoki e mate ki te pārae mā ngā manu o te rangi e kai."
25 (Heoi, kāhore he rite mō Āhapa, i hoko nei i a ia ki te mahi kino ki te aroaro o Ihowā; he mea akiaki nā tāna wahine, nā Ietēpere. 26 Whakarihariha rawa tāna haere ki te whai i ngā whakapakoko; rite tonu tāna ki ngā mea katoa i mea ai ngā Amori i peia nei e Ihowā i te aroaro o ngā tama a Īharaira.)
27 Ā, nō te rongonga o Āhapa i ēnei kupu, nā, haea ana e ia ōna kākahu, meatia ana he kākahu taratara ki tōna kiri, ā, nohopuku ana, takoto ana ko taua mea taratara nei te kākahu, ā, māhaki ana te haere.
28 Nā, ka puta te kupu a Ihowā ki a Irāia Tihipi, i mea ia: 29 "Kua kite koe i tā Āhapa whakangohengohe nei i a ia ki tōku aroaro, nā, e kore e taria e ahau tēnei kino i ōna rā; engari hei ngā rā o tāna tama ahau tari ai i te kino ki tōna whare."
1 Därefter hände följande: Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel vid sidan om det palats21:1palatsAhabs vinterpalats i det varma och låglänta Jisreel, ca 4 mil nordost om Samaria i bergsbygden, var över 4 hektar stort, med murar, torn och en torr vallgrav. som tillhörde kung Ahab i Samaria. 2 Ahab talade med Nabot och sade: "Ge mig din vingård. Jag vill göra den till en köksträdgård åt mig, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård i stället. Eller om du hellre vill så ger jag dig pengar för den." 3 3 Mos 25:23f, Hes 46:18. Men Nabot svarade Ahab: "Aldrig inför Herren att jag skulle ge dig mitt arv21:3arvStammarnas arvslotter var bestämda och beskyddade av Gud (Jos 13-19, 5 Mos 25:10f). Bland Isebels folk fenicierna bestämde kungen enväldigt över marken. från mina fäder!" 4 Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och arg på grund av svaret som jisreeliten Nabot hade gett honom när han sade: "Jag vill inte ge dig vad jag har fått i arv från mina fäder." Ahab lade sig på sin säng och vände bort ansiktet och åt ingenting.
5 Då kom hans hustru Isebel in till honom och frågade: "Varför är du så missmodig? Varför äter du inget?" 6 Han svarade: "Jag talade med jisreeliten Nabot och sade till honom: Låt mig få din vingård för pengar, eller om du vill ska jag ge dig en annan vingård i stället. Men han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård." 7 Då sade hans hustru Isebel till honom: "Är det du som regerar över Israel? Stig upp och ät och var glad. Jag ska skaffa dig jisreeliten Nabots vingård."
8 Därefter skrev hon brev i Ahabs namn och satte sigill under med hans signetring och sände breven till de äldsta och de förnämsta i Nabots stad som bodde där tillsammans med honom. 9 Så här skrev hon i breven: "Utlys en fasta och låt Nabot sitta längst fram bland folket. 10 Låt sedan två onda män sätta sig mitt emot honom och låt dem vittna mot honom och säga: Du har förbannat Gud och kungen. För sedan ut honom och stena honom till döds."
11 De äldste och de förnämsta männen som bodde i hans stad gjorde som Isebel hade befallt dem, precis som det var skrivet i de brev hon hade sänt till dem. 12 De utlyste en fasta och lät Nabot sitta längst fram bland folket. 13 2 Kung 9:26, Ps 35:11, Matt 26:60, Hebr 11:37. De båda onda männen kom och satte sig mitt emot honom, och vittnade mot Nabot inför folket och sade: "Nabot har förbannat Gud och kungen21:13förbannat Gud och kungenHädelse kunde bestraffas med döden (2 Mos 22:28, 3 Mos 24:14), men skulle noga utredas (5 Mos 13:14). Förrädares egendom beslagtogs ofta (Est 8:1).." Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds. 14 Därefter sände de bud till Isebel och lät säga: "Nabot har stenats till döds."
15 Så snart Isebel hörde att Nabot var stenad till döds, sade hon till Ahab: "Stig upp och ta över jisreeliten Nabots vingård, som han vägrade att låta dig få för pengar. Nabot lever inte längre, han är död." 16 Så snart Ahab hörde att Nabot var död, reste han sig och begav sig ner till jisreeliten Nabots vingård för att ta den i besittning.
17 Men Herrens ord kom till tishbiten Elia. Han sade: 18 "Bryt upp och gå ner och möt Ahab, Israels kung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård. Han har gått ner dit för att ta den i besittning. 19 1 Kung 22:38, 2 Kung 9:25f, Ps 68:24. Och du ska säga till honom: Så säger Herren: Har du redan hunnit både mörda och ta arvet i besittning? Därefter ska du säga till honom: Så säger Herren: På samma ställe som hundarna har slickat Nabots blod, ska hundarna slicka också ditt blod."
20 Ahab sade till Elia: "Så du har funnit mig, du min fiende?" Han svarade: "Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon, 21 1 Kung 14:10, 2 Kung 9:8f, 10:10f. ska jag också låta det som är ont drabba dig och sopa bort dig. Och av Ahabs hus ska jag utrota alla av mankön, både slavar och fria i Israel. 22 1 Kung 15:29, 16:3, 11. Jag ska göra med ditt hus som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus, därför att du har väckt min vrede och fått Israel att synda. 23 2 Kung 9:10, 33f. Också om Isebel har Herren talat och sagt: Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreels murar.21:23murarAndra handskrifter: "åkerfält".24 1 Kung 14:11, 16:4. Den av Ahabs hus som dör i staden ska hundarna äta upp, och den som dör ute på marken ska himlens fåglar äta upp."
25 Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det. 26 Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren fördrev för Israels barn. 27 2 Kung 6:30. När Ahab hörde det Elia sade, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring. 28 Då kom Herrens ord till tishbiten Elia.
Han sade: 29 2 Kung 9:22f. "Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, ska jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid ska jag låta olyckan drabba hans hus."