1 Ā, ka ora mātou, kātahi ka mōhio ko Merita te ingoa o te motu. 2 Nā, kīhai i nohinohi te atawhai a ngā tāngata māori ki a mātou. Ka tahuna he kāpura, whakamanuhiritia ana mātou katoa, nō te mea e ua ana te ua, nō te mātao hoki. 3 Nā, ka kohikohia e Pāora he pūpū wahie, ā, makā ana e ia ki te kāpura; heoi puta mai ana he neke i te wera, ka mau ki tōna ringa. 4 Ā, i te kitenga o ngā tāngata māori i te ngārara e werewere ana ki tōna ringa, ka mea rātou tētahi ki tētahi, "Koia, he tangata kōhuru tēnei, ka ora nei ia i te moana, nā, kīhai i tukua e te tika kia ora." 5 Otiia, i ruia atu e ia te ngārara ki te kāpura, ā, kīhai ia i mate, kīhai i aha. 6 Nā, whanga noa rātou kia tetere ia, kia hinga whakarere rānei, kia mate; heoi, ka roa noa tō rātou whanganga, ā, i te kitenga kāhore he aha i pā ki a ia, ka puta kē ō rātou whakaaro, ka mea, he atua ia.

7 I taua wāhi te kāinga o te tino rangatira o te motu, ko Pupiriu te ingoa. He manuhiri mātou nāna; e toru ngā rā i atawhaitia ai mātou e ia. 8 Nā, i te takoto te papa o Pupiriu e mate ana i te kirikā, i te kōripi. Heoi, ka tomo a Pāora ki a ia, ka īnoi, ka whakapā i ōna ringa ki a ia, ā, ora ake ia. 9 Ā, i te meatanga o tēnei, nā, ka haere mai anō ērā atu o te motu he mate o rātou, ā, whakaorangia ana. 10 Nui atu anō te hōnore i whakahōnoretia ai mātou e rātou; ā, i tō mātou rerenga ka utaina ngā mea e rite ana mā mātou.

11 Ā muri iho i ngā marama e toru, ka rere mātou i runga i tētahi kaipuke o Arēhānaria, i tū nei ki taua motu i te hōtoke, ko Katoro rāua ko Poruku te tohu. 12 Nā, ka ū ki Hairakuha, ā, e toru ō mātou rā i noho ai ki reira. 13 Nā, ka āwhio ake mātou i reira, ka ū ki Rekiuma. Ka pō tahi ka pā te tonga, ā, i te rua o ngā rā ka ū ki Puteori. 14 Ā, nō ka kitea ngā tuākana i reira, ka tohea mātou kia noho i a rātou, kia whitu ngā rā. Heoi, haere ana mātou ki Rōma. 15 Ā, ka rongo ngā tuākana o reira ki a mātou, ka haere ake ki te whakatau i a mātou ki Te Mākete o Apiu, ki Wharetoru. Ā, i te kitenga o Pāora i a rātou, ka whakawhetai ki te Atua, ka ora te ngākau.

16 Nā, ka tae mātou ki Rōma, ka hoatu ngā herehere e te keneturio ki te rangatira hōia. Ko Pāora ia i tukua kia noho motu kē rāua ko tētahi hōia hei tiaki i a ia.

17 Ā, i muri i ngā rā e toru, ka huihuia e Pāora ngā tino tāngata o ngā Hūrai; ā, nō tō rātou minenga mai, ka mea ia ki a rātou, "E ōku tuākana, ko ahau kāhore ōku hara ki te iwi, ki ngā ritenga rānei a ngā mātua, i tukua ai ahau i Hiruhārama hei herehere ki ngā ringa o ngā tāngata o Rōma. 18 Ā, i mea rātou, i tā rātou whakawākanga i ahau kia tukua ahau, nō te mea kāhore he take e mate ai ahau. 19 Heoi, ka whakahē tonu ngā Hūrai; e taea hoki te aha? Karanga ana ahau ki a Hīhā; kāhore ia āku mea e whakawā ai ahau i tōku iwi. 20 Koia ahau i karanga ai i a koutou kia kite, kia kōrero ki ahau. Nō te mea hoki ko tā Īharaira e tūmanako nei te mea i herea ai ahau ki tēnei mekameka."

21 Nā, ko tā rātou meatanga ki a ia, "Kāhore he pukapuka mōu i tae mai ki a mātou i Hūria, kāhore anō tētahi o ngā tuākana i haere mai nei i kawe kupu mai, i kōrero mai rānei i tētahi kino mōu. 22 Otirā, e mea ana mātou kia rongo ki a koe ki ōu whakaaro. E mōhio ana hoki mātou ki tēnei wehenga, e kōrerotia kinotia ana i ngā wāhi katoa."

23 Ā, ka oti te whakarite he rā ki a ia, he tokomaha i haere mai ki a ia ki tōna whare; ā, whakakitea ana e ia ki a rātou, whakaaturia ana te rangatiratanga o te Atua, ā, ka kukume i a rātou ki ngā mea o Īhu, tiki atu ai i tā te ture a Mohi, i tā ngā poropiti, nō te ata ā ahiahi noa. 24 Ko ētahi i whakapono ki ngā mea i kōrerotia, ko ētahi kīhai i whakapono. 25 Ā, te rite ā rātou kōrero, ka puta atu rātou, i muri i te kōrerotanga a Pāora i tētahi kupu, "Tika tonu te kōrero a te Wairua Tapu i a Ihāia poropiti ki ō koutou mātua, 26 i mea nei,

‘Haere ki tēnei iwi, mea atu,

Rongo noa koutou, e kore e mātau;

titiro noa koutou, e kore e kite.

27 Kua mātotoru hoki te ngākau o tēnei iwi,

he pūhoi ngā taringa ki te whakarongo,

ō rātou kanohi kua whakamoea e rātou;

kei kite ngā kanohi, kei rongo ngā taringa,

kei mātau te ngākau,

ā, ka tahuri rātou, ka ora i ahau.’

28 "Nā, kia mōhio koutou, ka tukua tēnei whakaoranga a te Atua ki ngā tauiwi, ā ka rongo rātou. 29 Ā, ka mutu ēnei kōrero āna, ka haere ngā Hūrai, he nui hoki tā rātou tautohetohe ki a rātou anō."

30 Ā, e rua tino tau i noho ai a Pāora ki tōna whare i utua e ia, ā, manaakitia ana e ia te hunga katoa e tomo ana ki a ia; 31 ā, māia tonu ia ki te kauwhau i te rangatiratanga o te Atua, ki te whakaako i ngā mea o te Ariki, o Īhu Karaiti, kīhai anō i rīria.

1 *Apg 27:26. När vi väl var räddade fick vi veta att ön hette Malta.*28:1MaltaGrek. Melíte. Det fanns två öar som kallades Melite, dels Malta och dels ön Kefallenia vid Greklands västkust. Traditionen pekar ut Malta som Paulus landningsplats.2 Lokalbefolkningen visade oss en ovanligt stor vänlighet. De tände en eld och tog hand om oss alla, eftersom det hade börjat regna och var kallt.

3 Paulus hade just samlat ett fång kvistar och lagt på elden när en huggorm kröp ut på grund av hettan och högg sig fast i hans hand. 4 När de infödda såg ormen hänga från hans hand, sade de till varandra: "Den där mannen är säkert en mördare. Trots att han blev räddad från havet lät inte Rättvisan*28:4RättvisanGrek. Díke, i den grekiska mytologin namnet på rättvisans gudinna. honom leva." 5 *Mark 16:18, Luk 10:19. Men Paulus skakade av sig ormen ner i elden och tog ingen skada. 6 *Apg 14:11. Folket väntade sig att han skulle svullna upp eller plötsligt falla ner död. När de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud.

7 I trakten runt den platsen fanns det lantgårdar som tillhörde Publius, stormannen på ön. Han tog vänligt emot oss som sina gäster i tre dagar. 8 Publius far låg just då sjuk i feber och svår diarré*28:8svår diarréAnnan översättning: "dysenteri", en tarmsjukdom som ofta var dödlig före antibiotikans tid.. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9 Efter den händelsen kom också andra sjuka på ön till honom och blev botade. 10 De visade oss sin uppskattning på många sätt, och när vi skulle segla försåg de oss med vad vi behövde.

11 Efter tre månader seglade vi ut med ett skepp som hade övervintrat vid ön. Det kom från Alexandria och hade Tvillingarna*28:11TvillingarnaCastor och Pollux, Jupiters tvillingsöner, ansågs vara sjömännens skyddsgudar. som galjonsfigur. 12 Vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar. 13 Därifrån följde vi kusten och kom till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind, och den andra dagen kom vi till Puteoli. 14 Där fann vi bröder som bjöd in oss att stanna hos dem i sju dagar. Och så fortsatte vi till Rom.

15 Bröderna där hade fått besked om oss, och de kom ut ända till Forum Appii och Tres Tabernae*28:15Forum Appii och Tres TabernaeTvå mindre samhällen vid Via Appia, ca 50-60 km söder om Rom. för att möta oss. Då Paulus fick se dem tackade han Gud och fick nytt mod. 16 *Apg 24:23. När vi kom fram till Rom fick Paulus tillstånd att bo för sig själv tillsammans med den soldat som skulle bevaka honom.

17 *Apg 25:8. Tre dagar senare kallade han till sig de ledande bland judarna, och när de var samlade sade han till dem: "Bröder, jag har inte gjort något ont mot vårt folk eller våra fäderneärvda seder. Trots det blev jag fängslad i Jerusalem och utlämnad i romarnas händer. 18 *Apg 25:25, 26:32. När de hade förhört mig ville de frige mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänade döden. 19 *Apg 25:11. Men judarna var emot det, och då var jag tvungen att vädja till kejsaren, dock utan att anklaga mitt folk. 20 *Apg 23:6. Så det är därför jag kallat hit er för att träffa er och tala med er. Det är nämligen för Israels hopp som jag bär dessa bojor."

21 De svarade honom: "Vi har inte fått något brev om dig från Judeen, och ingen av bröderna som kommit har berättat eller sagt något ont om dig. 22 *Luk 2:34, Apg 24:5. Men vi vill gärna höra från dig vad du tänker, för vi vet att den här sekten blir motsagd överallt."

23 *Apg 26:22. De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. Från morgon till kväll förklarade han för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus utifrån både Mose lag och profeterna. 24 *Apg 17:4. Vissa lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro. 25 *2 Petr 1:21. När de inte kunde komma överens skildes de åt, efter att Paulus hade sagt detta enda ord: "Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder 26 *Matt 13:14f. när han sade:*28:26fJes 6:9f.

Gå till detta folk och säg:

Ni ska höra men inte förstå,

och ni ska se men inte inse,

27 för detta folks hjärta är förhärdat.

De hör illa med sina öron

och sluter sina ögon,

så att de inte ser med ögonen

eller hör med öronen

eller förstår med hjärtat

och vänder om

så att jag får hela dem.

28 *Luk 2:30, 3:6, Apg 13:46. Därför ska ni veta att denna Guds frälsning är sänd till hedningarna, och de kommer att lyssna."*28:28 Några handskrifter tillägger (vers 29): "När han hade sagt detta gick judarna iväg under häftig diskussion med varandra."

30 I två hela år*28:30I två hela årUnder sin tid i husarrest skrev Paulus Efesierbrevet, Kolosserbrevet och Filemonbrevet, troligen vid ungefär samma tillfälle. Längre fram under samma tid skrev han även Filipperbrevet. Efter de två åren blev Paulus antingen ställd inför rätta och frikänd eller också togs målet aldrig upp. Ett mål inför kejsaren kunde nämligen avskrivas om det inte hade kommit upp till behandling inom två år. Efter de två åren i fångenskap gjorde Paulus enligt traditionen nya resor, först till Spanien och Kreta och därefter till Grekland där han skrev Titusbrevet och Första Timoteusbrevet. Till sist återvände han till Rom, där han skrev Andra Timoteusbrevet innan han led martyrdöden under kejsar Nero i mitten eller andra halvan av 60-talet e Kr. bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom. 31 Han predikade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.