1 Nā, i Hiharia tētahi tangata, ko Koroniria te ingoa, he keneturio nō te pū i kīia nei ko tō Itari. 2 He tangata karakia ia, e wehi ana i te Atua, rātou ko tōna whare katoa, he maha āna mahi atawhai ki te iwi, me te īnoi tonu ki te Atua. 3 I kite nui ia, he whakarehu, i te mea ka tata ki te iwa o ngā hāora o te rā, i tētahi anahera a te Atua, e haere mai ana ki a ia, e mea ana hoki ki a ia, "E Koroniria!"
4 Nā, ka titiro matatau atu ia ki a ia, ka wehi, ka mea, "He aha, e te Ariki?"
Ka kī tērā ki a ia, "Kua puta ake āu īnoi me āu mahi atawhai, hei whakamahara ki te aroaro o te Atua. 5 Nā, tonoa āianei he tangata ki Hopa, ki te tiki i a Haimona, ko te rua nei o ōna ingoa ko Pita. 6 He manuhiri ia nā Haimona kaimahi hiako, i te taha nei o te moana tōna whare."
7 Ā, nō te rironga atu o te anahera i kōrero nei ki a ia, ka karangatia e ia tokorua o āna pononga tāne, me tētahi hōia karakia nō te hunga e mahi tonu ana ki a ia; 8 ā, ka oti ngā mea katoa te kōrero ki a rātou, ka tonoa rātou e ia ki Hopa.
9 Nā i te aonga ake, i a rātou e haere ana, e whakatata atu ana ki te pā, ka kake a Pita ki runga ki te tuanui, i te ono o ngā hāora, ki te īnoi. 10 Nā ka pā ki a ia te matekai, ka mea ki te kai; otirā, i a rātou e taka mai ana, ka tau iho te wairua matakite ki a ia. 11 Nā, ka kite ia i te rangi kua tuwhera, me tētahi mea e heke iho ana, he mea tuku iho mā ngā pito e whā, ki te whenua. 12 I roto i taua mea ngā momo kararehe waewae whā katoa, ngā mea ngōkingōki katoa o te whenua, me ngā manu o te rangi. 13 I reira, ka puta mai he reo ki a ia, "Whakatika, e Pita; patua, kainga."
14 Ko Pita ia i mea, "Kāhore, e te Ariki; kīanō ahau i kai i te mea noa, i te mea poke rānei."
15 Ka puta mai anō he reo ki a ia, ka tuaruatia, "Ko ā te Atua i mea ai kia mā, kaua e whakanoatia e koe." 16 E toru meatanga o tēnei; ā, i reira tonu ka tangohia atu taua mea ki te rangi.
17 I taua wā tonu, i a Pita e whakaaroaro ana i roto i a ia ki te tikanga o tēnei whakakitenga, nā, ko ngā tāngata i tonoa mai rā e Koroniria, tērā kua uiui ki te whare o Haimona, tū ana i mua i te kūwaha. 18 Karanga ana mai, ui ana, kei reira rānei e noho ana a Pita, te rua nei o ōna ingoa ko Haimona.
19 Ā, i a Pita e whakaaro ana mō taua whakakitenga, ka mea te Wairua ki a ia, "Nanā, tokotoru ēnei tāngata e rapu ana i a koe. 20 Nā, whakatika, heke atu, haere tahi koutou, kei ruarua; nāku hoki rātou i tono mai."
21 Nā, ka heke atu a Pita ki aua tāngata, ka mea, "Nā, ko ahau tēnei e rapu nei koutou. He aha te take o tā koutou haere mai?"
22 Nā, ka mea rātou, "Ko Koroniria rā, he keneturio, he tangata tika, e wehi ana i te Atua, e kōrerotia paitia ana e te iwi katoa o ngā Hūrai, kua whakamaharatia ia e te Atua nā tētahi anahera tapu kia tīkina atu koe ki tōna whare, kia rongo ia ki ētahi kupu i a koe." 23 Nā, karanga ana ia i a rātou ki roto hei manuhiri māna.
Ā, i te aonga ake, ka whakatika ia ka haere atu me rātou, ā, ko ētahi o ngā tēina nō Hopa i haere tahi me ia. 24 Ā, ao ake ka tomo rātou ki Hiharia. Nā, ko Koroniria e tatari mai ana ki a rātou, he mea karanga nāna kia huihui mai ōna whanaunga me ōna hoa tupu. 25 Ā, nō ka tomo atu a Pita, ka tūtaki a Koroniria ki a ia, ka hinga ki ōna waewae, ka koropiko ki a ia. 26 Otirā, ka whakaara ake a Pita i a ia, ka mea, "E tū ki runga; he tangata nei anō ahau."
27 Nā, i a ia e kōrero ana ki a ia, ka tomo atu ia ki roto, ka kite i te menenga tokomaha, 28 ka mea atu ki a rātou, "E mātau ana koutou e kore e tika kia huihui te tangata o ngā Hūrai, kia haere atu rānei ki te tangata iwi kē; otiia, kua whakakitea e te Atua ki ahau kia kaua e kīia tētahi tangata he noa, he poke. 29 Koia ahau i haere mai ai, kīhai i aha i te tikinga ake i ahau. Nā, ka ui nei ahau, he aha te take i tīkina ake ai ahau?"
30 Ka mea a Koroniria, "Ka whā ngā rā ināianei tae mai ki tēnei hāora, e whakarite ana ahau i te īnoinga o te iwa o ngā hāora i roto i tōku whare; nā, ko te tangata e tū ana i tōku aroaro, kanapa tonu te kākahu, 31 e mea ana, ‘E Koroniria, kua rangona tāu īnoi, ā, e maharatia ana āu mahi atawhai i te aroaro o te Atua. 32 Nā, tonoa he tangata ki Hopa, ka karanga ki a koe i a Haimona, te rua nei o ōna ingoa ko Pita; he manuhiri ia i roto i te whare o Haimona kaimahi hiako, i te taha moana.’ 33 I reira tonu ka tono tāngata atu ahau ki a koe; nā, he pai rawa tōu haerenga mai. Nō reira, kei konei katoa mātou kei te aroaro o te Atua, whakarongo ai ki ngā mea katoa kua whakahaua e te Ariki ki a koe."
34 Nā, ka puaki te māngai o Pita, ka mea: "He pono ka kite ahau kāhore a te Atua whakapai kanohi; 35 otiia, i roto i ngā tini iwi ko te tangata e wehi ana ki a ia, ā, e mahi ana i te tika, ka paingia e ia. 36 Ko te kupu i tukua mai e ia ki ngā tamariki a Īharaira, he kauwhau i te rongopai o te rangimārie nā Īhu Karaiti; ko ia nei te Ariki o te katoa. 37 Ko taua kupu, kei te mōhio koutou, i kauwhautia rā puta noa i Hūria katoa, i tīmata mai i Karirī, i muri o te iriiri i kauwhautia e Hoani; 38 arā, ko Īhu o Nahareta, tā te Atua whakawahinga i a ia ki te Wairua Tapu, ki te kaha; ā, hāereere ana ia ki te mahi i te pai, ki te whakaora i te hunga katoa i pēhia e te rēwera; nō te mea i a ia te Atua.
39 "Ko mātou hoki ngā kaiwhakaatu o ngā mea katoa i mea ai ia ki te whenua o ngā Hūrai, ki Hiruhārama hoki. Ā, whakamatea ana ia e rātou, he mea whakairi ki runga ki te rākau. 40 Nā, ko ia i whakaarahia ake e te Atua i te toru o ngā rā, ā, meinga ana ia kia kitea nuitia, 41 ehara i te mea e te iwi katoa, engari e te hunga i whiriwhiria i mua e te Atua, arā e mātou, i kai tahi nei, i inu tahi nei me ia, i muri i tōna aranga ake i te hunga mate. 42 I whai kupu hoki ia ki a mātou kia kauwhau ki te iwi, kia whakaatu, ko ia tā te Atua i whakarite ai hei Kaiwhakawā mō ngā tāngata ora, mō ngā tāngata mate. 43 He kaiwhakaatu ngā poropiti katoa mōna, arā mā tōna ingoa ka whiwhi ai ki te murunga hara ngā tāngata katoa e whakarongo, ana ki a ia."
44 I a Pita anō e kōrero ana i ēnei kupu, ka tau iho te Wairua Tapu ki te hunga katoa e whakarongo ana ki te kupu. 45 Ā, ko te hunga o te kotinga i whakapono nei, ko ngā mea i haere tahi mai me Pita, mīharo ana nō te mea kua ringihia tahitia iho te Wairua Tapu ki ngā tauiwi. 46 I rongo hoki rātou ki ngā reo i kōrero ai rātou, i whakanui ai i te Atua.
I reira ka whakahoki a Pita, 47 "E āhei rānei te whakakāhore e tētahi te wai, kei iriiria ēnei kua whiwhi tahi nei me tātou ki te Wairua Tapu?" 48 Nā, ka whakahau ia kia iriiria rātou i runga i te ingoa o Īhu Karaiti. I reira ka tohe rātou ki a ia kia noho mō ētahi rā.
1 I Caesarea bodde en man som hette Cornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen10:1vaktavdelningenEn romersk kohort, som bestod av ca sexhundra man. Som centurion hade Cornelius befäl över hundra av dessa.. 2 Han var from och fruktade Gud10:2fruktade GudDe "gudfruktiga" som "vördade Gud" (17:4, 17) var hedningar som bekände sig till Israels Gud utan att låta omskära sig och bli judar fullt ut. I stället behövde de endast hålla de mest centrala buden om sabbaten och om ren och oren mat. liksom alla i hans familj, och han gav generöst med gåvor till folket och bad alltid till Gud.
3 En dag runt nionde timmen10:3nionde timmenCa kl 15 på eftermiddagen, bönetimmen vid aftonens rökoffer (jfr 3:1 och 10:4). såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sade: "Cornelius!" 4 Upp 8:4. Han stirrade förskräckt på ängeln och frågade: "Vad är det, herre?" Ängeln sade: "Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud. 5 Sänd nu några män till Joppe och skicka efter en viss Simon som kallas Petrus. 6 Apg 9:43. Han är gäst hos garvaren Simon som har ett hus vid havet."
7 När ängeln som talat med honom var borta, kallade Cornelius till sig två av sina tjänare och en from soldat från sitt närmaste följe. 8 Han förklarade alltsammans för dem och sände iväg dem till Joppe.
9 Nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus upp på taket för att be. Det var vid sjätte timmen10:9sjätte timmenCa kl 12, mitt på dagen.. 10 Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan man gjorde i ordning maten kom han i hänryckning. 11 Apg 11:5f. Han såg himlen öppen och hur något som liknade en stor linneduk kom ner. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner till jorden, 12 och i den fanns jordens alla fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. 13 Och en röst kom till honom: "Res dig, Petrus, slakta och ät!" 14 3 Mos 11:2f, Hes 4:14. Petrus svarade: "Nej, nej, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt eller orent." 15 Matt 15:11, Mark 7:19, Rom 14:14, 1 Tim 4:4. Då sade en röst för andra gången till honom: "Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent." 16 Detta hände tre gånger, och sedan blev duken strax upplyft till himlen.
17 Medan Petrus undrade inom sig vad synen kunde betyda, stod männen som Cornelius hade sänt vid porten. De hade frågat sig fram till Simons hus, 18 och nu ropade de och frågade om Simon som kallas Petrus var där som gäst. 19 Petrus funderade fortfarande över synen när Anden sade till honom: "Se, tre män söker dig. 20 Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem."
21 Petrus gick ner till männen och sade: "Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?" 22 Luk 7:4f. De svarade: "Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga." 23 Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster.
Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av bröderna från Joppe följde med honom. 24 Dagen därpå kom de till Caesarea. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner. 25 När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad. 26 Apg 14:15. Men Petrus reste honom upp och sade: "Stå upp! Jag är också bara en människa."
27 Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där. 28 2 Mos 23:32f, Joh 4:9, Gal 2:12f. Han sade till dem: "Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren. 29 Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?"
30 Cornelius svarade: "För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen, var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig 31 och sade: Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor. 32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet. 33 Då skickade jag genast bud efter dig, och det var vänligt av dig att komma. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga."
34 5 Mos 10:17, Rom 2:11. Då började Petrus tala: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 Jes 56:6f. utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör. 36 Rom 5:1, Ef 2:14, 17. Detta är det ord som Gud sände till Israels folk när han förkunnade frid genom Jesus Kristus. Han är allas Herre, 37 Luk 4:14. och ni känner till det som har hänt10:37det som har häntAnnan översättning: "ordet som har gått ut". i hela Judeen, med början i Galileen efter dopet som Johannes förkunnade: 38 Jes 61:1, Matt 3:16, Apg 2:22. hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, för Gud var med honom. 39 5 Mos 21:22f, Apg 2:23, 5:32. Vi är vittnen till allt som han gjorde både i judarnas land och i Jerusalem.
De hängde upp honom på trä och dödade honom, 40 men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig – 41 Luk 24:41f, Joh 21:20f, Apg 13:31. inte för hela folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda. 42 Apg 17:31, 2 Kor 5:10, 2 Tim 4:1, 1 Petr 4:5. Och han befallde oss att predika för folket och vittna om att han är den som Gud har utvalt till domare över levande och döda. 43 Jer 31:34, Mika 7:18. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn."
44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 De troende judarna som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna, 46 Mark 16:17, Apg 2:4, 11. eftersom de hörde hur de talade i tungor och prisade Gud.
47 Apg 15:8. Då sade Petrus: "Ingen kan väl hindra att de döps med vatten, när de har fått den helige Ande precis som vi?" 48 Och han befallde att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.