1 Ko te pukapuka tuatahi rā he mea tuhituhi nāku, e Tiopira, mō ngā mea katoa i tīmata ai a Īhu te mahi, te ako, 2 taea noatia te rā i tangohia atu ai ia, i muri i tāna whakaakoranga, arā i tā te Wairua Tapu, ki ngā āpōtoro i whiriwhiria e ia. 3 He maha hoki ngā tohu i whakakite ora ai ia i a ia ki a rātou, i muri i tōna whakamamaetanga, e whā tekau hoki ngā rā i kitea ai e rātou, kōrerotia ai e ia ngā mea o te rangatiratanga o te Atua. 4 Ā, i a rātou ka huihui tahi me ia, ka whai kupu ia kia kaua rātou e haere atu i Hiruhārama, ā, ka mea, "Engari, kia tāria te mea i kōrerotia i mua e te Matua, i rongo rā koutou ki ahau. 5 I iriiri hoki a Hoani ki te wai; ko koutou ia, e kore e maha ake ngā rā, ka iriiria ki te Wairua Tapu."

6 Nō reira, i a rātou ka tāmene, ka ui rātou ki a ia, "E te Ariki, ko te wā ianei tēnei e whakahoki ai koe i te rangatiratanga ki a Īharaira?"

7 Nā, ko tāna meatanga ki a rātou, "Ehara mā koutou te mōhio ki ngā tāima, ki ngā wā rānei, kua whakaritea e te Matua māna ake te tikanga. 8 Otiia, ka riro he kaha i a koutou, ina haere mai te Wairua Tapu ki runga ki a koutou, ā, hei kaiwhakaatu koutou mōku ki Hiruhārama, ki Hūria katoa, ki Hamaria hoki, ā tae noa ki te pito whakamutunga o te ao."

9 Ā, nō ka mutu tāna kōrero i ēnei mea, i a rātou anō e titiro atu ana, ka tangohia atu ia, ā, nā te kapua i kōpaki atu i ō rātou kanohi.

10 Ā, i a rātou e titiro matatau atu ana ki te rangi, i a ia e haere ana, nā, ko ngā tāngata tokorua e tū ana i tō rātou taha, he mā ngā kākahu. 11 E mea ana, "E ngā tāngata o Karirī, he aha tā koutou e tū, e mātakitaki atu nā ki te rangi? Ko tēnā Īhu kua tangohia atu nā i a koutou ki te rangi, ka pērā anō tōna haerenga mai me ia i tirohia atu nā e koutou e haere ana ki te rangi."

12 Nā, hoki ana rātou ki Hiruhārama i te maunga e huaina nei ko Ōriwa, he wāhi e tata ana ki Hiruhārama, he haerenga hāpati. 13 Ā, ka tomo rātou, ka kake ki te rūma i runga, ki te wāhi i noho ai rātou; arā a Pita, a Hēmi, a Hoani, a Anaru, a Piripi, a Tamati, a Patoromu, a Matiu, a Hēmi tama a Arapiu, a Haimona Heroti, a Hūrā te teina o Hēmi. 14 Ko ēnei katoa kotahi tonu te whakaaro i ū ai ki te īnoi, ki te karakia, me ngā wāhine; me te whaea o Īhu, me Meri; me ōna tēina.

15 I aua rā, ka whakatika a Pita i waenganui o ngā ākonga; ā, he tokomaha ngā tāngata i huihui, kei te kotahi rau e rua tekau; ā, ka mea, 16 "E hoa mā, e ōku tēina, i tika anō kia whakaritea tēnei karaipiture, tā te Wairua Tapu i kōrerotia rā i mua e te māngai o Rāwiri mō Hūrā, mō te kaiārahi i te hunga nāna i hopu a Īhu. 17 I huihuia tahitia hoki ia ki a tātou, i a ia anō tētahi wāhi o tēnei mahi."

18 (Nā, hokona ana e taua tangata tētahi māra ki te utu o tōna hara; ā, taka tūpou iho, kōara pū i waenganui, pakaru katoa ki waho ōna whēkau. 19 I mōhiotia tēnei e te hunga katoa e noho ana i Hiruhārama; nā reira taua wāhi i huaina ai ki tō tātou reo ko Akērama, arā ko te Māra o te Toto.)

20 "Kua oti hoki te tuhituhi ki te pukapuka o ngā Waiata,

‘Kia ururuatia tōna nohoanga,

kaua hoki tētahi tangata e noho ki reira’;

me tēnei:

‘Kia riro tāna mahi tirotiro i tētahi atu.’

21 Nō reira, ko ngā tāngata i haere tahi nei tātou, i ngā wā katoa i hāereere mai ai, i hāereere atu ai te Ariki, a Īhu i roto i a tātou, 22 hei te iriiringa a Hoani tīmata ai, ā tae noa ki te rā i tangohia atu ai ia i a tātou, me whakatū tētahi o ērā hei hoa mō tātou ki te whakaatu i tōna aranga mai."

23 Ā, tokorua a rātou i whakarite ai, ko Hōhepa i huaina nei ko Pāhapa, ko tētahi o ōna ingoa ko Hutuha, rāua ko Matiaha. 24 Nā, ka īnoi rātou, ka mea, "Ko koe, e te Ariki, e mōhio ana ki ngā ngākau o te katoa, māu e whakaatu ko wai o tēnei tokorua tāu i whiriwhiri ai, 25 hei tango i te wāhi i tēnei mahi minita, i te tūranga āpōtoro hoki, i taka atu a Hūrā, he mea kia haere ai ia ki tōna wāhi. 26 Nā, ka makā e rātou ō rāua rota; ā, ka tau te rota ki a Matiaha; ā, uru ana ia ki ngā āpōtoro tekau mā tahi."

1 *Luk 1:3. I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde*1:1gjorde och lärdeAnnan översättning: "började göra och lära".2 *Matt 28:19f, Mark 16:15, Luk 6:13. fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar*1:2apostlarSändebud med fullmakt att representera sin uppdragsgivare (Matt 10:40). som han hade utvalt. 3 *1 Kor 15:5f. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.

4 *Luk 24:49, Joh 14:16, 15:26. Vid en måltid*1:4måltidAnnan översättning: "samling". med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. 5 *Matt 3:11, Apg 11:16. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande."

6 När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" 7 *Dan 7:12, Mark 13:32. Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. 8 *Matt 28:19f. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns."

9 *Mark 16:19. När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10 *Luk 24:4. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. 11 *Matt 26:64, Upp 1:7. De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."

12 Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg*1:12sabbatsvägDen sträcka som man fick färdas från sin boplats på en sabbat, drygt 1 km. därifrån. 13 *Matt 10:2f, Luk 6:14f. När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen*1:13sal på övervåningenKallas ofta "Övre salen", troligen samma plats där nattvarden instiftades (Luk 22:12). Fornkyrkliga traditioner placerar den vid esseernas kvarter i sydvästra Jerusalem. där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son.*1:13Petrus … Judas, Jakobs sonSe noter till Matt 10:2-4 och Luk 6:16.14 *Matt 13:55f, 1 Kor 9:5. Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria*1:14Jesu mor MariaEnligt en fornkyrklig tradition levde hon med församlingen i Jerusalem hos aposteln Johannes (Joh 19:26) fram till sin död. och hans bröder*1:14hans bröderJakob och Judas (och kanske Josef och Simon, Matt 13:55) tycks ha kommit till tro först efter Jesu uppståndelse (Joh 7:5, 1 Kor 15:7)..

15 En av de*1:15dedagarnaDe tio dagarna mellan Jesu himmelsfärd (Apg 1:9) och pingst (Apg 2). dagarna reste sig Petrus bland bröderna – omkring 120 personer var då samlade – och sade: 16 *Luk 22:47f, Joh 18:2f. "Bröder*1:16BröderAnnan översättning: "Syskon" (en blandad skara, jfr vers 14).! Skriftens ord måste uppfyllas, det som den helige Ande genom Davids mun hade förutsagt om Judas, han som blev vägvisare åt dem som grep Jesus.*1:16förutsade om JudasVad som avses kommer fram i vers 20.17 *Luk 6:16. Han räknades som en av oss och hade fått del i samma tjänst. 18 *Matt 27:3f. För pengarna som han fick för sitt brott köpte han en åker, och han föll framstupa så att buken brast och alla hans inälvor rann ut. 19 Det blev känt för alla som bodde i Jerusalem, och åkern kallas på deras språk Akeldamak, Blodsåkern.*1:18fköpte han en åker … BlodsåkernMatt 27:5-8 berättar att Judas hängde sig och att översteprästerna utförde köpet med hans pengar och omvandlade åkern till gravplats. Troligen brast repet och Judas föll ner i Hinnomsdalen till sitt blodiga öde.20 I Psaltaren står det skrivet: Hans gård ska bli öde, ingen ska bo där, och: En annan ska ta över hans ämbete.*1:20 Ps 69:26, 109:8.

21 Därför måste en av de män som har varit med oss under hela den tid då Herren Jesus gick in och gick ut ibland oss, 22 från det att han döptes av Johannes till den dag han togs upp ifrån oss, en av dem måste vara ett vittne om hans uppståndelse tillsammans med oss."

23 Man förde fram två: Josef Barsabbas, även kallad Justus, och Mattias. 24 *Ps 139:1, Jer 17:10, Joh 2:25. Och de bad: "Herre, du känner allas hjärtan. Visa vem av dessa två du har utvalt 25 till att få den apostlatjänst som Judas övergav för att gå till den plats som var hans." 26 Därefter kastade de lott mellan dem. Lotten föll på Mattias, och han räknades sedan som apostel tillsammans med de elva.