1 Nā, ka tae iho ētahi tāngata i Hūria ka whakaako i ngā tēina, "Ki te kore koutou e kotia, kia rite ki tā Mohi, e kore koutou e taea te whakaora." 2 Nā, kīhai i iti te whawhai, te uiui a Pāora rāua ko Pānapa ki a rātou, ka whakaritea ko Pāora, ko Pānapa, ko ētahi atu hoki o rātou, e haere ki ngā āpōtoro, ki ngā kaumātua ki Hiruhārama, mō tēnei pūtake.

3 Heoi, ārahina ana rātou e te hāhi haere ana rā Pinikia, rā Hamaria kōrero ana i te tahuritanga o ngā tauiwi, ā, hoatu ana e rāua he hari nui ki ngā tēina katoa. 4 Ā, nō tō rāua taenga ki Hiruhārama ka whakamanuhiritia rāua e te hāhi, e ngā āpōtoro hoki rātou ko ngā kaumātua, ka kōrerotia ngā mea i mahi tahi ai te Atua me rāua.

5 Nā, ko te whakatikanga o ētahi tāngata whakapono nō te tītorehanga ki ngā Parihi, ka mea, "Me kokoti rātou, me ako hoki kia whakaritea te ture a Mohi."

6 Nā, ka huihui ngā āpōtoro rātou ko ngā kaumātua ki te whakaaro ki tēnei mea. 7 Ā, ka nui te tautohetohe, ka whakatika a Pita, ka mea ki a rātou, "E ngā tuākana, e mātau ana koutou ki te whiriwhiringa a te Atua i mua rawa i roto i a koutou, ko tōku māngai e rongo ai ngā tauiwi i te kupu o te rongopai, e whakapono ai hoki. 8 I whakaae hoki ki a rātou te Atua e mātau nei ki ngā ngākau, i a ia i hoatu ai i te Wairua Tapu ki a rātou, rite tahi ki tāna ki a tātou; 9 kāhore hoki i puta kē tōna whakaaro ki a tātou, ki a rātou, i ō rātou ngākau kua mā i a ia i runga i te whakapono. 10 Ko tēnei, he aha koutou ka whakamātautau ai i te Atua, ka whakatakoto ioka ai ki te kakī o ngā ākonga, he mea kīhai nei i taea te mau e ō tātou mātua, e tātou rānei? 11 Heoi, ka whakapono nei tātou, tērā tātou e ora i runga i te aroha noa o te Ariki, o Īhu Karaiti, ka pērā tahi hoki me rātou."

12 Nā, noho puku ana te mano katoa, whakarongo ana ki a Pānapa rāua ko Pāora e kōrero ana i ngā tohu, i ngā mea whakamīharo i mea ai te Atua kia mahia e rāua i roto i ngā tauiwi. 13 Ā, ka mutu tā rāua ka whakahoki a Hēmi, ka mea: "E ngā tuākana, whakarongo ki ahau! 14 Kua kōrerotia e Himiona tā te Atua tirohanga mai i mua, tāna tangohanga i tētahi iwi i roto i ngā tauiwi mō tōna ingoa. 15 E rite ana anō ki tēnei ngā kōrero a ngā poropiti; i tuhituhia rā:

16 ‘I muri o ēnei mea ka hoki mai ahau,

ka hangā anō e ahau te Tapenākara o Rāwiri,

kua hinga nei;

ka hangā anō e ahau ōna wāhi kua horoa,

ā, ka whakaarahia e ahau.

17 Kia rapu ai ngā toenga o ngā tāngata ki te Ariki,

me ngā tauiwi katoa hoki

i karangatia nei tōku ingoa ki runga ki a rātou,

e ai tā te Ariki, e mahi nei i ēnei mea katoa.

18 Nāna nei i mea kia mōhiotia ēnei mea katoa

nō te tīmatanga rā anō o te ao.’

19 "Nā, ko tōku whakaaro tēnei; kia kaua e whakararua te hunga e tahuri ana mai ki te Atua i roto i ngā tauiwi; 20 engari, kia tuhi atu tātou ki a rātou, kia mawehe atu rātou i ngā poke o ngā whakapakoko, i te moe tāhae, i te mea kua nōtia te kakī, i te toto. 21 Nō ngā whakatupuranga hoki ō mua ngā kaikauwhau i a Mohi i tēnei pā, i tēnei pā, he mea kōrero i roto i ngā whare karakia i ngā hāpati katoa."

22 Kātahi, ka pai ngā āpōtoro rātou ko ngā kaumātua me te hāhi katoa, kia whiriwhiria ētahi tāngata i roto i a rātou kia tonoa hei hoa mō Pāora rāua ko Pānapa ki Anatioka; a Hūrā, i huaina nei ko Pāhapa, rāua ko Hira, he hunga ingoa nui i roto i ngā tēina; 23 ka tuhia hoki ēnei mea hei mauranga:

Nā ngā āpōtoro rātou ko ngā kaumātua, ko ngā tuākana, ki ngā tēina o roto i ngā tauiwi, i Anatioka, i Hīria, i Kirikia.

Tēnā koutou.

24 Nā, ka rongo nei mātou, tērā ētahi i haere atu nei i a mātou, i whakararu i a koutou ki ngā kōrero, i whakapōhēhē i ō koutou ngākau, kāhore nei ā mātou kupu ki a rātou. 25 Kotahi tonu tō mātou whakaaro he pai kia whiriwhiria ētahi tāngata, kia tonoa atu ki a koutou, hei hoa mō ā mātou tāngata e aroha nei, mō Pānapa rāua ko Pāora; 26 he hunga i tuku nei i a rāua ki te mate hei mea mō te ingoa o tō tātou Ariki, o Īhu Karaiti. 27 Nā, kua tonoa atu nei e mātou a Hūrā rāua ko Hira, mā rāua hoki e kōrero a kupu atu aua mea anō. 28 I pai hoki ki te Wairua Tapu, ki a mātou hoki, kia kaua e utaina ki a koutou tētahi atu whakataimaha, ko ēnei mea tika anake; 29 kia mawehe koutou i ngā mea e patua ana mā ngā whakapakoko, i te toto, i te mea kua nōtia te kakī, i te moe tāhae. Ka tiaki koutou i a koutou i ēnei mea, ka pai tā koutou mahi.

Kia ora koutou.

30 Ā, nō tō rātou tukunga atu, ka haere ki Anatioka. Nā, ka huihuia te mano, ka hoatu te pukapuka. 31 Ā, ka oti te kōrero, ka koa rātou mō te kupu whakahauora. 32 Nā, he maha ngā kupu a Hūrā rāua ko Hira i whakahau ai, i whakaū ai i ngā tēina; he poropiti hoki rāua. 33 Ā, ka roa iho rāua ki reira, ka tukua rāua e ngā tēina i runga i te rangimārie ki te hunga nāna rāua i tono atu. 34 Heoi, i pai a Hira kia noho ki reira.

35 Ko Pāora ia rāua ko Pānapa i noho i Anatioka, i whakaako, i kauwhau i te kupu a te Ariki, rātou tahi ko tērā hunga tokomaha.

36 Nā, muri iho i ētahi rā ka kī atu a Pāora ki a Pānapa, "Tāua ka hoki, ka tirotiro i ngā tēina i ngā pā katoa i kauwhautia ai e tāua te kupu a te Ariki, i tō rātou pēheatanga." 37 Ā, ka mea a Pānapa kia mauria hei hoa a Hoani, e huaina nei ko Māka. 38 Otiia, kīhai a Pāora i pai kia haere i tō rāua tira te tangata i whakarere rā i a rāua i Pamapuria, kīhai hoki i haere tahi me rāua ki te mahi. 39 Heoi, nui atu tō rāua ngangare, mawehe ai rāua i a rāua; ā, mauria ana e Pānapa a Māka, rere ana ki Kaiperu. 40 Nā, tango ana a Pāora i a Hira, haere ana, he mea tuku ki te aroha noa o te Atua e ngā tēina. 41 Ā, haere ana ia rā Hīria, rā Kirikia, whakaū ana i ngā hāhi.

1 *1 Mos 17:10, 3 Mos 12:3, Gal 5:2, Fil 3:3. Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 2 *Gal 2:1f. När det nu blev oenighet*15:2När det nu blev oenighetTroligen skrev Paulus Galaterbrevet vid denna tid, i slutet på 40-talet e Kr. Se brevets inledningsnot. och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, bestämde man att Paulus och Barnabas och några till av dem skulle resa upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem med denna fråga. 3 Församlingen utrustade dem för resan, och de reste genom Fenicien och Samarien. Där berättade de utförligt om hedningarnas omvändelse och spred stor glädje bland alla bröderna.

4 *Apg 14:27. När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. 5 Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.

7 *Apg 10:1f, 11:18. Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sade till dem: "Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. 8 *1 Krön 28:9, Ps 7:10, Apg 1:24, 10:44f. Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. 9 *Apg 10:34, Rom 3:29f, Gal 2:15f. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat*15:9när han väl renatAnnan översättning: "när han renade". deras hjärtan genom tron. 10 *Matt 23:4, Luk 11:46, Gal 3:10f, 5:1. Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära? 11 *Rom 3:24, Ef 2:8, 2 Tim 1:9, Tit 3:5. Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd vi blir frälsta, vi på samma sätt som de."

12 Då teg alla de församlade, och man lyssnade på Barnabas och Paulus som berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna. 13 När de hade talat färdigt, sade Jakob: "Bröder, hör på mig. 14 Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn*15:14ett folk åt sitt namnIsraels folk skulle lära känna Guds namn, som står för vem han är och vad han lär, och förkunna det för de övriga folken. bland hedningarna. 15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:

16 Därefter ska jag vända tillbaka*15:16fAmos 9:11f.

och åter bygga upp

Davids fallna hydda.

Jag ska bygga upp dess ruiner

och upprätta den igen,

17 för att alla andra människor

ska söka Herren,

alla hedningar över vilka

mitt namn har nämnts.

Så säger Herren som gör detta,

18 det som är känt från evighet.

19 Därför anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud, 20 *1 Mos 9:4, 3 Mos 17:14f, 1 Kor 10:14, 20f. utan bara skriva till dem att hålla sig borta från sådant som blivit orent genom avgudadyrkan*15:20sådant som blivit orent genom avgudadyrkanT ex mat som offrats i hedniska ceremonier och sedan såldes på torget., från sexuell omoral, från kött av kvävda djur*15:20köttet av kvävda djur Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift att blodet måste rinna ur det slaktade djuret (jfr 1 Mos 9:4, 3 Mos 17:13). och från blod. 21 *Apg 13:14f. Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser honom i synagogorna varje sabbat."

22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas som kallades Barsabbas*15:22Judas som kallades BarsabbasKanske bror till apostlakandidaten Josef Barsabbas (1:23). och dessutom Silas*15:22SilasKortform för Silvanus, en ansedd judekristen profet som senare samarbetade med både Paulus (vers 40) och Petrus (1 Petr 5:12)., båda ledande män bland bröderna, 23 och skickade med dem följande brev:

"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. 24 *Gal 2:4f. Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, 26 som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. 27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.

28 *Apg 5:32. Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: 29 att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"

30 De skickades nu i väg och kom ner till Antiokia, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet. 31 *Apg 13:48. Bröderna läste det och blev glada över denna uppmuntran. 32 *Apg 13:1. Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade och styrkte bröderna med många ord. 33 När de hade varit där en tid lät bröderna dem vända tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. *15:34 Några handskrifter tillägger (vers 34): "Men Silas beslöt att stanna där." Ifall Silas följde med tillbaka till Jerusalem återvände han snart därefter till Antiokia igen (jfr vers 40).35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

PAULUS ANDRAMISSIONSRESA (15:36-18:22)

36 Efter en tid sade Paulus till Barnabas: "Vi borde resa tillbaka och besöka bröderna i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det." 37 *Apg 12:12, 25, 13:5. Barnabas ville då ta med Johannes som kallades Markus. 38 Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet. 39 Konflikten blev så skarp att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus*15:39Barnabas tog med sig MarkusLängre fram skulle Markus återvinna Paulus förtroende (Kol 4:10, 2 Tim 4:11). och seglade till Cypern. 40 *Apg 14:26. Paulus däremot valde Silas och gav sig iväg, sedan bröderna överlämnat honom åt Herrens nåd. 41 Han reste genom Syrien och Kilikien och styrkte församlingarna.