1 Heoi, ka wehe mātou i a rātou, ka rere, ā, tika tonu atu, tae noa ki Koha, ā, ao ake te rā kei Roro, i reira atu ki Pātara. 2 Nā, ka rokohanga tētahi kaipuke e whakawhiti atu ana ki Pinikia, ā, eke ana mātou ki runga, rere ana. 3 Ā, ka kitea Kaiperu, ka mahue ake i te taha ki mauī, ka rere atu mātou ki Hīria, ā, ka ū ki Tāira; hei reira hoki te kaipuke ruke ai i tōna utanga. 4 Ā, ka kitea ngā ākonga, e whitu ngā rā i noho ai mātou ki reira. Ka kōrero hoki rātou ki a Pāora, he mea nā te Wairua, kia kaua ia e haere ki Hiruhārama. 5 Ā, ka rite aua rā o mātou, ka puta atu mātou, ka haere; me te kawe anō rātou katoa, me ngā wāhine, me ngā tamariki, i a mātou ā waho rā anō o te pā. Nā, ka tukua ō mātou turi ki te tahatai, ka īnoi; 6 kātahi ka poroporoaki mātou tētahi ki tētahi; ā, eke ana mātou ki te kaipuke; ko rātou ia i hoki ki ō rātou kāinga.

7 Ā, ka tutuki tō mātou rerenga atu i Tāira, ka tae ki Toromai, nā, ka oha atu ki ngā tēina, ā, kotahi te rā i noho ai ki a rātou. 8 I te aonga ake ka tūria atu e mātou, ka haere ki Hiharia; ā, tomo ana ki te whare o Piripi kaikauwhau, ko ia nei tētahi o ngā tokowhitu; noho ana i a ia. 9 Nā, tokowhā ngā tamāhine a taua tangata, he wāhina, he poropiti.

10 Ā, ka maha ō mātou rā i noho ai, ka haere mai tētahi poropiti i Hūria, ko Akapu te ingoa. 11 Ā, nō tō rātou taenga mai ki a mātou, ka mau ki te whītiki o Pāora, herea iho e ia ōna ake ringa me ōna waewae, ka mea, "Ko tā te Wairua Tapu kōrero tēnei, E pēneitia te here te tangata nōna tēnei whītiki e ngā Hūrai i Hiruhārama, e tukua atu anō ia ki ngā ringa o ngā tauiwi."

12 Heoi, i tō mātou rongonga i ēnei mea, ka tohe mātou ko ngā tāngata o taua kāinga, kia kaua ia e haere ki Hiruhārama. 13 Nā, ko te whakahokinga a Pāora, "He aha tā koutou e tangi, e whakangākaukore nei i ahau? Ehara hoki i te mea ko te here anake tāku e pai ai, engari ko te mate anō hoki ki Hiruhārama, mō te ingoa o te Ariki, o Īhu."

14 Ā, nō tōna korenga i rongo, ka mutu tā mātou, ka mea, "Kia meatia tā te Ariki e pai ai."

15 Ā, ka pahemo ēnei rā, ka takai mātou i ā mātou mea, ā, haere ana ki Hiruhārama. 16 I haere tahi anō i a mātou ētahi o ngā ākonga o Hiharia; nā rātou i mau ake a Nahona o Kaiperu, he ākonga tawhito hei tukunga atu mō mātou.

17 Ā, i tō mātou taenga ki Hiruhārama, ka koa ngā tēina ki a mātou. 18 I te aonga ake, ka haere tahi mātou ko Pāora ki a Hēmi; i reira anō ngā kaumātua katoa. 19 Nā, ka oha ia ki a rātou, ka kōrerotia takitahitia ngā mea i mea ai te Atua kia mahia e ia i roto i ngā tauiwi.

20 Nō tō rātou rongonga, ka whakakorōria i te Atua, ka mea ki a ia, "Kua kite koe, e tō mātou teina, i ngā mano tini o ngā Hūrai kua whakapono nei; e uaua katoa ana hoki ki te ture. 21 Kua rongo anō hoki rātou ki a koe, e whakaako ana koe i ngā Hūrai katoa i roto i ngā tauiwi, kia whakarērea a Mohi, e mea ana kia kaua rātou e kokoti i ngā tamariki, kia kaua anō e haere i runga i ngā ritenga o mua. 22 Nā, me pēhea? E kore hoki e kore ka rongo rātou ki tōu taenga mai. 23 Nā, me mea e koe tēnei e kōrerotia nei e mātou ki a koe. Tokowhā e mātou tāngata, he kupu taurangi tā rātou. 24 Tangohia ēnei, kia purea ngātahitia koutou, māu anō e utu ā rātou mea, kia waruhia ai ō rātou mātenga. Ā, ka kite rātou katoa he teka noa ngā mea i kōrerotia mōu; engari ko koe, he tika tāu haere, kei te whakarite anō koe i te ture. 25 Tēnā ko ngā tauiwi kua whakapono, kua tuhituhi atu mātou, kua whakatakoto tikanga atu, kia tūpato rātou i ngā mea e patua ana mā ngā whakapakoko, i te toto, i te mea kua nōtia te kakī, i te moe tāhae."

26 Nā, ka mau a Pāora ki aua tāngata, ā, i te aonga ake ka pure tahi, ka haere tahi rātou ki roto ki te temepara, hei whakaatu ka whakaritea ngā rā mō te purenga, kia whakaherea rā anō he whakahere mō tētahi, mō tētahi o rātou.

27 Heoi, ka tata ngā rā e whitu te taka, ka kitea ia i roto i te temepara e ētahi Hūrai o Āhia; nā rātou i whakaoho te mano katoa, ā, ka pā ō rātou ringa ki a ia, 28 ka karanga, "E ngā tāngata o Īharaira, āwhinatia mai! Ko te tangata tēnei e whakaako nei i ngā tāngata katoa o ngā wāhi katoa ki ngā mea whakahē mō te iwi, mō te ture, mō tēnei kāinga hoki. Kua kawea mai anō e ia ētahi Kariki ki roto ki te temepara, ā, ka noa nei i a ia tēnei wāhi tapu." 29 I kite hoki rātou i mua he hoa nōna i roto i te pā, ko Toropimu o Epeha; tohu noa rātou, kua mauria mai ia e Pāora ki roto ki te temepara.

30 Nā, ka oho te pā katoa, ka oma ngā tāngata. Ā, ka mau rātou ki a Pāora, tōia ana ia ki waho o te temepara; tūtakina tonutia atu ngā tatau. 31 Nā, i a rātou e whai ana kia patua ia, ka tae te rongo ki te rangatira mano o te hapū hōia, kua tutū te puehu i Hiruhārama katoa. 32 Nā, hohoro tonu tāna mau ki ētahi hōia, ki ētahi keneturio, ā, oma iho ana ki a rātou. Ā, nō tō rātou kitenga i te rangatira mano, i ngā hōia hoki, ka mutu te patu i a Pāora.

33 Nā, ka whakatata mai te rangatira mano, ka tango i a ia, ka mea kia herea ia ki ngā mekameka e rua; ā, ka ui ko wai ia, i aha hoki ia. 34 Nā, he karanga anō tā ētahi, he karanga kē tā ētahi, i roto i te mano. Nā, kīhai ia i mōhio ki te tino tikanga, i te ngangau hoki, ā, whakahaua ana kia ārahina ia ki te pā. 35 Ā, nō tōna taenga ki te pikitanga, ka hikitia ia e ngā hōia i te taututetutenga hoki a te tāngata; 36 i aru hoki te huihui o te iwi, me te karanga, "Whakamatea ia!"

37 Ā, nō ka whano a Pāora te kawea ki roto ki te pā, ka mea ia ki te rangatira mano, "E pai ana rānei kia kōrero ahau i tētahi kupu ki a koe?"

Ka mea ia, "E mātau ana rānei koe ki te reo Kariki? 38 Ehara oti koe i te Īhipiana, nāna nei i whakatupu te tutū i mua ake rā, ā, mauria ana e ia ngā tāngata kōhuru e whā mano ki te koraha?"

39 Ka mea a Pāora, "He Hūrai ahau, nō Tarahu o Kirikia, he tangata tupu nō taua pā, ehara hoki i te pā ingoakore. Nā, ko tāku īnoi tēnei ki a koe, tukua ahau kia kōrero ki te iwi."

40 Nā, tukua ana e ia, ā tū ana a Pāora ki te pikitanga, ka tāwhiri tōna ringa ki te iwi. Nā, mutu pū te turituri, ka kōrero ia, nō ngā Hiperu te reo, ka mea:

1 När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi raka vägen till Kos, nästa dag till Rhodos och därifrån vidare till Patara. 2 Där fann vi ett skepp som skulle till Fenicien, och vi gick ombord och lade ut. 3 Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyrus där lasten skulle lossas. 4 Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. Genom Anden sade de åt Paulus att inte fortsätta upp till Jerusalem. 5 *Apg 20:36. Men när dagarna hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla, även kvinnor och barn, följde med oss ut ur staden, och på stranden böjde vi knä och bad. 6 Sedan tog vi farväl av varandra och steg ombord på skeppet, och de återvände hem till sitt.

7 Efter Tyrus kom vi till Ptolemais*21:7PtolemaisSamma hamnstad som det nuvarande Akko i nordvästra Israel. där sjöresan tog slut. Vi hälsade på bröderna där och stannade hos dem en dag. 8 *Apg 6:5, Ef 4:11. Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där gick vi hem till evangelisten Filippus*21:8evangelisten FilippusEnligt Papias var Filippus och hans döttrar senare verksamma i Hierapolis nära Laodicea., som var en av de sju*21:8de sjuförsamlingstjänarna (6:5)., och stannade hos honom. 9 Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade.

10 *Apg 11:28. När vi hade varit där i flera dagar kom en profet som hette Agabus ner från Judeen. 11 *Apg 20:22f. Han kom fram till oss, tog Paulus bälte och band sina fötter och händer och sade: "Så säger den helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna i Jerusalem binda så här och överlämna i hedningars händer." 12 *Matt 16:22. När vi hörde det, vädjade både vi och de som bodde på platsen till Paulus att han inte skulle gå upp till Jerusalem. 13 Då svarade han: "Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? Jag är beredd att inte bara låta mig bindas utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn." 14 *1 Sam 3:18, Luk 22:42. När han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sade: "Ske Herrens vilja."

15 Efter dagarna där gjorde vi oss i ordning och påbörjade resan upp till Jerusalem. 16 Några av lärjungarna från Caesarea följde också med, och de tog oss till en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge*21:16en gammal lärjungeAnnan översättning: "en av lärjungarna från den första tiden". som vi skulle vara gäster hos.

17 Så kom vi till Jerusalem, och bröderna tog emot oss med glädje. 18 *Apg 15:13. Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob*21:18Jakob var respekterad som ledare i Jerusalem tills han stenades år 62 e Kr (möjligen 69 e Kr)., och dit kom också alla de äldste. 19 *Apg 14:27, 15:4. Han hälsade på dem och berättade i detalj om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans arbete. 20 *Apg 15:1. När de hörde det, prisade de Gud.

Sedan sade de till honom: "Du ser, broder, att det finns tiotusentals bland judarna som har kommit till tro, och alla håller de strängt på lagen. 21 *Apg 6:14, 15:1, 16:3. Nu har de hört sägas att du lär alla judar därute bland hedningarna att avfalla från Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22 Vad gör vi nu? De får säkert höra att du har kommit.

23 *4 Mos 6:2f, Apg 18:18. Gör därför som vi säger: Vi har fyra män som har avlagt ett löfte*21:23ett löfteEtt nasirlöfte (se not till 18:18). Nasiren vigde sig för en tid åt Gud och lät håret växa. Vid nasirtidens slut rakade man huvudet och frambar offer, två lamm och en bagge (4 Mos 6:14) som Paulus nu skulle betala (vers 24).. 24 Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv står fast vid lagen och håller den. 25 *Apg 15:19f. Men när det gäller hedningar som kommit till tro, har vi skrivit och bestämt att de ska hålla sig borta från kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral."

26 *Apg 24:18. Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem. Sedan gick han in i templet och meddelade när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.

27 När de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick judarna från Asien se Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan, grep tag i honom 28 *5 Mos 23:3, Hes 44:7, Apg 6:13. och skrek: "Israeliter, hjälp oss! Här är mannen som lär alla överallt att vara emot vårt folk och vår lag och denna plats. Och nu har han till och med tagit in greker i templet*21:28tagit in greker i templetDetta var belagt med dödsstraff, enligt inskriptioner i templet som bevarats till idag (jfr not till Ef 2:14). och orenat denna heliga plats!" 29 *Apg 20:4. De hade nämligen sett Trofimus från Efesos ute i staden med Paulus och antog att Paulus hade tagit med honom in i templet. 30 Hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till. De grep tag i Paulus och släpade ut honom ur templet, och genast stängdes portarna.

31 Medan de försökte döda honom, fick garnisonens befälhavare rapport om att Jerusalem var i uppror. 32 Han tog då genast soldater och befäl och ryckte ut mot dem. Så snart de fick se befälhavaren och soldaterna slutade de att misshandla Paulus.

33 Befälhavaren steg då fram, grep honom och befallde att han skulle beläggas med dubbla bojor*21:33med dubbla bojorTroligen runt händer och fötter (jfr 21:11).. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort. 34 *Apg 19:32. Några i folkmassan skrek ett, andra något annat. Då han i kaoset inte kunde få klart besked befallde han att Paulus skulle föras till fästningen*21:34fästningenAntoniaborgen, som låg vid nordvästra hörnet av tempelplatsen.. 35 När de nådde trappan var soldaterna tvungna att bära honom, så våldsamt trängde folkmassan på, 36 *Luk 23:18, Apg 22:22. för de följde efter och skrek: "Bort med honom!"

37 Just när Paulus skulle föras in i fästningen, frågade han befälhavaren: "Får jag säga något till dig?" Han svarade: "Du kan ju grekiska! 38 Då är du inte egyptiern som gjorde uppror för en tid sedan och fick med sig de fyratusen knivmännen*21:38egyptiern … de fyratusen knivmännenJosefus berättar om en egyptisk falsk profet som vid den tiden hade samlat stora skaror på Olivberget. När ståthållaren Felix soldater krossade upproret kom egyptiern undan, men de så kallade knivmännen eller sikarierna (av lat. sica, kniv) fortsatte att sprida skräck genom ständiga lönnmord. ut i öknen?" 39 Paulus svarade: "Jag är jude från Tarsus i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig: låt mig få tala till folket."

40 Befälhavaren gav sin tillåtelse. Paulus ställde sig då på trappan och gav tecken med handen åt folket. Det blev tyst, och han talade till dem på hebreiska och sade: