1 Nā, tērā ētahi poropiti me ētahi kaiwhakaako i Anatioka, i te hāhi i reira, ko Pānapa, ko Himiona i huaina nei ko Nikera, ko Rukiu nō Hairini, ko Manaena, he mea whakatupu ngātahi nei rāua ko Herora tetaraki, me Haora. 2 Ā, i a rātou e karakia ana ki te Ariki, e nohopuku ana, ka mea te Wairua Tapu, "Motuhia mai ki ahau a Pānapa rāua ko Haora ki te mahi i karangatia ai rāua e ahau."
3 Nā, ka mutu tā rātou nohopuku me te īnoi, ā, ka popoki iho i ō rātou ringa ki a rāua ka tonoa atu rāua kia haere.
4 Nā, ka tonoa nei rāua e te Wairua Tapu, ka haere ki Herukia; ā, rere atu ana i reira ki Kaiperu. 5 Nā, i a rāua i Harami, ka kauwhautia e rāua te kupu a te Atua i roto i ngā whare karakia o ngā Hūrai. I a rāua anō a Hoani hei kaimahi.
6 Ā, nō tō rātou putanga i te motu katoa ki Papaho, ka kitea tētahi tangata mākutu, he poropiti teka, he Hūrai, ko Paraīhu te ingoa. 7 I te tino kāwana ia, i a Herekiu Pāora; he tangata mahara a Herekiu. Ā, karangatia ana e ia a Pānapa rāua ko Haora, ā, ka whai kia rongo i te kupu a te Atua. 8 Otirā, i tautohe ki a rāua a Erima te kaimākutu, ko te whakamāoritanga hoki tēnei o tōna ingoa, i mea kia tahuri kē te tino kāwana i te whakapono. 9 Otirā, ko Haora, e huaina nei anō ko Pāora, kī tonu i te Wairua Tapu, i whakamau i ōna kanohi ki a ia, 10 ā, i mea, "E te tangata kī tonu i te tinihanga, i ngā tini mahi pokanoa, e te tama a te rēwera, hoariri o ngā mahi tika katoa, e kore ianei e mutu tāu whakaputa kē i ngā ara tika a te Ariki? 11 Nanā, āianei pā ai te ringa o te Ariki ki a koe, ka matapōtia koe, e kore e kite i te rā ā taka noa tētahi wā."
Nā, taka tonu iho ki a ia he kohu, he pōuri; ā, hāereere noa ia ki te rapu kaiārahi mōna. 12 Ā, nō te kitenga o te tino kāwana i taua meatanga, ka whakapono ia, i mīharo hoki ki te ako a te Ariki.
13 Nā, ka rere atu a Pāora rātou ko ōna hoa i Papaho, ka ū ki Pereka i Pamapuria. Ā, whakarere ana a Hoani i a rāua, hoki ana ki Hiruhārama. 14 Ko rāua ia haere atu ana i Pereka, tae tonu atu ki Anatioka i Pihiria, ā, tomo ana ki te whare karakia i te rā hāpati, noho ana. 15 Ā, ka mutu te kōrerotanga o te ture, o ngā poropiti, ka tono tāngata ngā rangatira o te whare karakia ki a rāua, ka mea, "E hoa mā, ki te mea he kupu whakaako tā kōrua ki te hunga nei, kōrerotia."
16 Nā, ka tū a Pāora ki runga, ka tāwhiri tōna ringa, ka mea: "E ngā tāngata o Īharaira, e te hunga e wehi ana ki te Atua, whakarongo mai. 17 Nā te Atua o tēnei iwi, o Īharaira i whiriwhiri ō tātou mātua, ā, whakanuia ana e ia tēnei iwi, i a rātou e noho manene ana i te whenua o Īhipa, i runga tonu anō te ringa i ārahina mai ai rātou e ia i reira. 18 Nā, me te mea e whā tekau ngā tau i whakamanawanui ai ki tō rātou āhua i te koraha. 19 Ā, ka whitu ngā iwi ka ngaro i a ia i te whenua o Kanaana, ka hoatu e ia ki a rātou tō rātou whenua hei whenua pūmau, mō ngā tau me te mea e whā rau e rima tekau.
20 "Ā muri iho i ēnei mea, ka hoatu e ia ki a rātou he kaiwhakawā, taea noatia a Hamuera poropiti. 21 Ā muri iho ka tono rātou ki tētahi kīngi; ā, hoatu ana e te Atua ki a rātou a Haora, tama a Kihi, he tangata nō te pū o Pineamine, ā, e whā tekau ngā tau. 22 Ā, ka oti ia te whakataka, ka whakaarahia ake e ia a Rāwiri hei kīngi mō rātou; i whakaaturia hoki ia e ia, i kōrerotia, ‘Kua kitea e ahau a Rāwiri tama a Hehe, he tangata e whakaaetia ana e tōku ngākau; ka meatia e ia ngā mea katoa e pai ai ahau.’ 23 He uri nō tēnei tangata tā te Atua i hōmai ai ki a Īharaira, he Kaiwhakaora, ko Īhu, hei whakarite i te mea i kōrerotia ai i mua; 24 nō mua tata anō hoki i tōna haerenga mai te kauwhautanga a Hoani i te iriiri rīpenetā, ki te iwi katoa o Īharaira. 25 Ā, ka tutuki a Hoani ki tōna tutukitanga, ka mea ia, ‘Ko wai koia ahau ki tō koutou whakaaro? Ehara rā ahau i a ia. Engari, tērā te haere mai ana tētahi i muri i ahau, ko ōna hū e kore ahau e tau hei wewete.’
26 "E ōku tuākana, e ngā tama o te kāwei o Āperahama, e te hunga i roto i a koutou e wehi ana ki te Atua, kua hōmai te kupu o tēnei ora kia whakapuakina ki a tātou. 27 Nā, ko te hunga e noho ana Hiruhārama, me ō rātou rangatira, i te mea kīhai rātou i mōhio ki a ia, ki ngā reo rānei o ngā poropiti e kōrerotia ana i ngā hāpati katoa, nā rātou i whakarite aua reo, i a rātou i tuku i a ia ki te mate. 28 Ahakoa kīhai i kitea e rātou he mea e mate ai ia, ka tohe rātou ki a Pirato kia whakamatea ia. 29 Ā, nō ka rite i a rātou ngā mea katoa i tuhituhia mōna, tangohia iho ana ia i te rākau, whakatakotoria ana ki roto ki te urupā. 30 Heoi, nā te Atua ia i whakaara ake i te hunga mate. 31 Ā, he maha ngā rā i kitea ai ia e te hunga i haere tahi i a ia i Karirī ki Hiruhārama, ko rātou nei ngā kaiwhakaatu mōna ki te iwi.
32 "Nā, he kauwhau tēnei nā māua ki a koutou i te rongopai, i kōrerotia i mua ki ngā mātua, 33 arā, kua mana tēnei i te Atua, hei mea mā ā tātou tamariki, i a ia whakaara nei i a Īhu; ko te mea hoki tēnā i tuhituhia i te rua o ngā waiata:
‘Ko tāku Tama koe;
nō nāianei koe whakatupuria ai e ahau.’
34 Ko tāna kōrero anō tēnei mōna whakaarahia nei e ia i te hunga mate, tē hoki anō ki te pirau i muri iho:
‘Ka hoatu e ahau ki a koutou ngā mea tapu,
ngā manaakitanga pono o Rāwiri.’
35 Koia hoki ia i mea ai i tētahi atu waiata,
‘E kore koe e tuku i tāu Mea Tapu kia kite i te pirau.’
36 "Ko Rāwiri hoki i mahi i tā te Atua i pai ai i tōna whakatupuranga anō, ā, moe iho, whakatakotoria ana ki ōna mātua, kite ana i te pirau. 37 Ko tēnei ia i whakaarahia ake nei e te Atua, kīhai ia i kite i te pirau.
38 "Nā, kia mōhio koutou, e ōku tuākana, nā tēnei tangata te murunga hara e kauwhautia nei ki a koutou; 39 māna hoki ngā tāngata katoa e whakapono ana, ka whakatikaia ai i ngā mea katoa, e kore nei koutou e whakatikaia i runga i tā Mohi ture. 40 Nā, kia mahara, kei pā ki a koutou te mea i kōrerotia rā e ngā poropiti:
41 ‘Titiro mai, e te hunga whakahāwea,
ka mīharo ai, ā, whakangaromia iho!
Ka mahia hoki e ahau he mahi i ō koutou rā,
he mahi e kore e whakaponohia e koutou,
ki te whakapuakina e te tangata ki a koutou!’ "
42 Nā, i a rātou e puta ana ki waho, ka tohe rātou kia kauwhautia anō aua kupu ki a rātou i tō muri iho hāpati. 43 Heoi, ka pākarukaru te huihui, he tokomaha ngā Hūrai me ngā porohiraiti karakia i aru i a Pāora rāua ko Pānapa; ā, ka kōrero rāua ki a rātou, ka ako kia mau tonu rātou ki te aroha noa o te Atua.
44 Nā, i tō muri iho hāpati ka huihui mai te pā, me te mea ko rātou katoa, ki te whakarongo ki te kupu a te Atua. 45 Nō te kitenga ia o ngā Hūrai i te huihui, ka kī rātou i te hae, ka whakakāhore ki ngā mea i kōrerotia e Pāora, ka whakateka, ka kohukohu.
46 Kātahi a Pāora rāua ko Pānapa ka kōrero māia atu, ka mea: "I takoto te tikanga kia mātua kōrerotia te kupu a te Atua ki a koutou. Nā, ka peia nei e koutou, ka whakaaro koutou e kore koutou e tau mō te ora tonu, nā, ka tahuri atu nei māua ki ngā tauiwi. 47 I pēnei hoki te ako a te Ariki ki a mātou:
‘Kua waiho koe e ahau hei mārama ki ngā tauiwi,
kia ai koe hei oranga puta noa i ngā pito o te whenua.’ "
48 Nā, i te rongonga o ngā tauiwi, ka hari, ka whakakorōria i te kupu a te Ariki; ka whakapono anō te hunga i rite mō te ora tonu.
49 Ā, pakū ana te kupu a te Ariki puta noa i taua whenua. 50 Otirā, i whakaohokia e ngā Hūrai ngā wāhine karakia, rangatira, me ngā tāngata nunui o te pā, ā, ara ana i a rātou he whakatoi mō Pāora rāua ko Pānapa, peia ana rāua i ō rātou wāhi. 51 Heoi, ruia atu ana e rāua te puehu o ō rāua waewae ki a rātou, ā, haere ana ki Ikoniuma. 52 Nā, kī tonu ngā ākonga i te hari, i te Wairua Tapu.
1 Apg 11:26f. I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger13:1NigerLatin för "den svarte"., Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror13:1fosterbrorAnnan översättning: "barndomsvän". till landsfursten Herodes, samt Saulus. 2 Apg 9:15, Rom 1:1, Gal 1:15, 1 Tim 2:7, 2 Tim 1:11. När de tjänade Herren13:2tjänade HerrenDvs firade gudstjänst. och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." 3 Apg 6:6. Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.
4 Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia13:4SeleuciaStorstaden Antiokias hamn vid Medelhavskusten. och seglade därifrån till Cypern. 5 De kom till Salamis13:5SalamisStor handelsstad på Cyperns östkust, tidigare dess huvudort. och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes13:5JohannesDvs Johannes Markus (se 12:25), Markusevangeliets författare. som medhjälpare.
6 Sedan reste de över hela ön ända till Pafos13:6PafosCyperns dåtida huvudort, berömd för dyrkan av kärleksgudinnan Afrodite.. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus13:6BarjesusArameiska för "son till Jesus", som var ett vanligt namn bland antikens judar.. 7 Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. 8 Men Elymas13:8ElymasMannens förnamn, troligen en grekisering av arab. alim, magiker., trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.
9 Saulus, som även kallades Paulus13:9Saulus, som även kallades Paulus Liksom många andra judar hade Paulus både ett hebreiskt namn (Saul) och ett snarlikt romerskt (Paulus, som betyder "liten")., uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 Joh 8:44, 1 Joh 3:8. och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. 12 Luk 4:32. När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.
13 Apg 15:37f. Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge13:13PergeProvinsen Pamfyliens huvudort, belägen nära dagens Antalya på Turkiets sydkust. i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien13:14Antiokia i Pisidieni centrala nuvarande Turkiet är inte samma stad som stora Antiokia (13:1).. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. 15 Luk 4:16f, Apg 15:21. Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."
16 Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! 17 2 Mos 6:6, 12:37f. Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,13:17gjorde sitt folk stortOrdagrant: "lyfte upp sitt folk" (se vers 18).18 5 Mos 1:31. och under fyrtio år bar han dem13:18bar han demAndra handskrifter: "hade han tålamod med sina barn". i öknen. 19 5 Mos 7:1. Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. 20 Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.
Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. 21 1 Sam 8:5, 9:15f, 10:1f. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 22 1 Sam 13:14, 16:12f, Ps 89:21. Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.13:22 Ps 89:21, 1 Sam 13:14.
23 2 Sam 7:12f, Jes 11:1, Jer 23:5. Från hans efterkommande13:23efterkommandeOrdagrant: "säd". Jfr profetiorna i 2 Sam 7:12, Ps 89:5, 30. har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24 Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25 Matt 3:1f, Mark 1:4, Luk 3:3, Luk 3:15f, Joh 1:19f. Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.
26 Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 Joh 16:3, Apg 3:17, 1 Kor 2:8. Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28 Matt 27:20f, Mark 15:11f, Luk 23:18f, Joh 19:6f. Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29 5 Mos 21:22f, Matt 27:59f, Mark 15:46, Luk 23:53, Joh 19:38. Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet13:29träetDvs korsets trä. och lade honom i en grav. 30 Apg 2:24f. Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 Matt 28:9, Mark 16:9f, Luk 24:13f, Joh 21:1f, Apg 1:3, 1 Kor 15:5f. och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32 1 Mos 3:15, 22:18, Jes 7:14, 9:6, Jer 33:14f. Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33 Hebr 1:5, 5:5. har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.13:33 Ps 2:7.34 Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.13:34 Jes 55:3.35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.13:35 Ps 16:10.36 1 Kung 2:10, Apg 2:29. När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Rom 3:26f, 8:3, 10:4, Gal 2:16. Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
41 Se, ni föraktare, häpna och gå under:13:41Hab 1:5.
jag gör en gärning i era dagar,
en gärning ni aldrig kommer att tro
när den berättas för er."
42 När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43 Apg 11:23. Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
44 Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. 45 Apg 5:17. Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.
46 Matt 10:6, 21:43, Apg 3:26, 18:6, 28:8, Rom 1:16. Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47 Jes 42:6, Luk 2:30f. För så har Herren befallt oss:13:47Jes 49:6.
Jag har satt dig till ett ljus
för hednafolken,
för att du ska bli till frälsning
ända till jordens yttersta gräns."
48 Rom 8:28f. När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. 49 Och Herrens ord spreds över hela området.
50 Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51 Luk 9:5. Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.13:51skakade av dammet från sina fötter mot demEtt avståndstagande (se Matt 10:14).52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)