1 Kātahi, ka mea te tohunga nui, "He pono rānei ēnei mea?"

2 Nā, ka mea ia, "E ngā tēina, e ngā mātua, whakarongo mai. I puta te Atua o te korōria ki tō tātou matua, ki a Āperahama, i a ia i Mehopotamia, ā, kīanō i noho ki Harana, 3 ka mea ki a ia, ‘Haere atu i tōu whenua, i ōu whanaunga, ā, e tomo ki te whenua e whakakitea e ahau ki a koe.’

4 "Nā, puta mai ana ia i te whenua o ngā Karari, noho ana ki Harana. Ā, nō te matenga o tōna pāpā, ka whakahekea mai ia i reira e te Atua ki tēnei whenua e noho nei koutou. 5 Ā, kīhai i hoatu tētahi kāinga mōna i konei, kore rawa, ahakoa he tūranga waewae noa; heoi, i oati ia, tērā e hōmai a konei hei kāinga mōna, mō tōna uri hoki i muri i a ia, ahakoa rā i taua wā kāhore āna tamariki. 6 Ā, i pēnei te kōrero a te Atua, tērā tōna uri e noho manene ki te whenua kē; ka meinga hoki hei pononga, ā, e whā rau tau e tūkinotia ana. 7 ‘Nā, ko te iwi e meinga ai rātou hei pononga, ka whakawākia e ahau,’ e ai tā te Atua, ‘muri iho i tēnei ka puta mai rātou, ā, ka mahi ki ahau i tēnei wāhi.’ 8 Ā, i hōmai anō e ia ki a ia te kawenata o te kotinga. Ā, whānau ake tā Āperahama ko Īhaka, ā, i te waru o ngā rā ka kotia; ā, nā Īhaka ko Hākopa; nā Hākopa hoki ngā tūpuna kotahi tekau mā rua.

9 "Nā, ka hae ngā tūpuna ki a Hōhepa, ā, hokona ana ia ki Īhipa; otirā i a ia te Atua; 10 nāna ia i whakaora i ōna matenga katoa, ā, hoatu ana ki a ia he pai, he mātauranga i te aroaro o Parao kīngi o Īhipa; ā, meinga ana ia e tērā hei kāwana mō Īhipa, mō tōna whare katoa hoki.

11 "Nā, i reira ka puta he matekai ki te whenua katoa o Īhipa, o Kanaana, ā, he mate nui; kīhai rawa i kitea he oranga e ō tātou mātua. 12 Ā, nō te rongonga o Hākopa, e whai wīti ana a Īhipa, ka tonoa e ia ō tātou mātua, ko te tononga tuatahi. 13 Ā, nō te tononga tuarua, ka whakamōhiotia a Hōhepa ki ōna tuākana; ā, ka whakaaturia ki a Parao te iwi o Hōhepa. 14 Nā, ka tono tāngata a Hōhepa ki te karanga i tōna pāpā, i a Hākopa ki a ia, i ōna huānga katoa hoki, e whitu tekau mā rima ngā wairua. 15 Nā, heke ana a Hākopa ki Īhipa, ā, ka mate a ia, me ō tātou mātua. 16 Ā, kawea atu ana rātou ki Hekeme, whakatakotoria ana ki te urupā i hokona mai rā e Āperahama, he moni hiriwa te utu, i ngā tama a Hāmora i Hekeme.

17 "Ā, nō ka tata mai te wā mō te mea i kōrerotia rā i mua, i oatitia rā e te Atua ki a Āperahama, ka tupu te iwi, ka tini haere ki Īhipa, 18 ā tae noa ki te putanga ake o tētahi atu kīngi mō Īhipa, kīhai nei i mōhio ki a Hōhepa. 19 Ko ia te mea nāna i tinihanga tō tātou iwi, i whakatupu kino ō tātou mātua, i meatia ai kia makā atu ā rātou tamariki kei puta ki te ora.

20 "Nō taua wā, ka whānau a Mohi, he tangata tino ātaahua. E toru ngā marama i whakatupuria ai ia i roto i te whare o tōna pāpā, 21 ā, nō ka makā atu ia, ka tangohia ake ia e te tamāhine a Parao, ā, atawhaitia ana hei tamaiti ake māna. 22 Nā, i āta whakaakona a Mohi ki ngā mea katoa o te mātauranga o ngā Īhipiana; ā, he mana rawa ia, i te kupu, i te mahi.

23 "Ā, ka tata ōna tau ki te whā tekau, ka uru mai te whakaaro ki tōna ngākau kia haere ia ki ōna tuākana, ki ngā tama a Īharaira. 24 Ā, i tōna kitenga i tētahi o rātou e tūkinotia ana, ka āwhina ia i a ia, a patua iho e ia te Īhipiana, ā, ka whai utu mōna i tūkinotia rā. 25 Hua noa e mōhio ōna tuākana, nōna te ringa e hōmai ai e te Atua te whakaoranga mō rātou, heoi, kīhai rātou i mōhio. 26 Nā, i te aonga ake ka puta atu ia ki ētahi e whawhai ana ki a rāua, ka tahuri ki te wawao i a rāua, ka mea, ‘E hoa mā, he teina, he tuakana kōrua; he aha kōrua ka kino ai ki a kōrua anō?’

27 "Otirā, peia atu ana ia e te tangata nāna te hē ki tōna hoa; i mea ia, ‘Nā wai koe i mea hei rangatira, hei kaiwhakawā mō māua? 28 E mea ana koe ki te whakamate i ahau, me koe i whakamate rā i te Īhipiana inanahi?’ 29 Nā, ka tahuti a Mohi i taua kōrero, ā, noho manene ana i Miriana. Ā, tokorua āna tama i whānau ki reira.

30 "Ā, nō ka tutuki ngā tau e whā tekau, ka puta ki a ia tētahi anahera a te Ariki i te koraha o Maunga Hinai, i roto i te mura ahi i te rākau. 31 Ā, nō te kitenga o Mohi, ka mīharo ki taua whakakitenga; ā, i a ia ka whakatata atu ki te mātakitaki, ka puaki mai te reo o te Ariki ki a ia, 32 ‘Ko te Atua ahau o ōu mātua, ko te Atua o Āperahama, o Īhaka, o Hākopa.’ Nā, wiri ana a Mohi, kore rawa i kaha ki te titiro atu.

33 "Ā, ka mea mai te Ariki ki a ia, ‘Wetekia atu ngā hū i ōu waewae; ko te wāhi hoki e tū nā koe he oneone tapu. 34 Kua tino kite hoki ahau i te mate o tōku iwi e noho nei i Īhipa, kua rongo hoki i tā rātou auē, ā, kua heke iho nei ahau ki te whakaora i a rātou. Nā, haere mai, ka tonoa koe e ahau ki Īhipa.’

35 "Nā ko taua Mohi i whakakāhoretia rā e rātou, i mea rā rātou, ‘Nā wai koe i mea hei rangatira, hei kaiwhakawā?’ Ko ia anō i tonoa e te Atua hei rangatira, hei kaiwhakaora, he mea nā te ringa o te anahera i puta mai rā ki a ia i te rākau. 36 Nā, taua tangata rātou i ārahi atu, i muri iho i tāna mahinga i ngā mea whakamīharo, i ngā tohu, ki te whenua o Īhipa, ki te Moana Whero, ki te koraha hoki i ngā tau e whā tekau.

37 "Ko taua Mohi anō tēnei i mea atu rā ki ngā tamariki a Īharaira, ‘Mā te Atua e whakaara ake he poropiti mō koutou i roto i ō koutou tēina, he pēnei me ahau.’ 38 Ko ia anō tēnei i te whakaminenga i te koraha, rāua ko te anahera i kōrero rā ki a ia i Maunga Hinai, ko ō tātou mātua hoki; i riro mai ai i a ia ngā kupu ora hei hōmai ki a tātou.

39 "Kīhai nei ō tātou mātua i pai ki te whakarongo ki a ia, heoi, peia atu ana ia e rātou, ā, hoki ana ō rātou ngākau ki Īhipa. 40 Ā, mea ana rātou ki a Ārona, ‘Hangā mā tātou ētahi atua hei haere ki mua i a tātou; ko tēnei Mohi hoki i ārahina mai nei tātou i te whenua o Īhipa, kāhore tātou e mātau kua ahatia rānei.’ 41 Heoi, hangā ana e rātou he kūao kau i aua rā, tāpaea ana he patunga tapu mā taua whakapakoko, ā, koa ana ō rātou ngākau ki ngā mahi a ō rātou ringa. 42 Nā, ka tahuri kē te Atua, tukua atu ana rātou kia karakia ki te ope o te rangi; kia pērā me te mea i tuhia ki te pukapuka a ngā poropiti:

‘I hōmai koia e koutou ki ahau

ngā patunga tapu me ngā whakahere

i ngā tau e whā tekau i te koraha, e te whare o Īharaira?

43 Nā, kua mau koutou ki te tapenākara o Moroko,

ki te whetū o tō koutou atua o Reipana,

ki ngā whakapakoko i hangā e koutou hei koropiko atu;

nā, māku koutou e kawe atu ki tāwāhi o Papurōna.’

44 "I ō tātou mātua te tapenākara o te whakaaturanga i te koraha, tāna hoki i whakarite ai, i mea ai ki a Mohi kia hangā e ia, kia rite ki te tauira i kite ai ia. 45 Ā, i ō rātou nā rā, nā ō tātou mātua i mau mai, i a rātou ko Hohua i haere mai ai ki te noho i te whenua o ngā tauiwi, i peia atu nei e te Atua i te aroaro o ō tātou mātua, ā, taea noatia ngā rā i a Rāwiri; 46 i paingia nei ia e te Atua, ā, i īnoi hoki māna e rapu he nohoanga mō te Atua o Hākopa. 47 Nā, Horomona ia i hanga he whare mōna.

48 "He ahakoa rā, e kore te Runga Rawa e noho ki ngā whare i hangā e te ringa; ko tā te poropiti hoki tēnā i mea ai:

49 ‘Ko te rangi tōku torōna,

ko te whenua tōku tūranga waewae.

He whare pēhea tā koutou e hanga ai mōku?’

e ai tā te Ariki;

‘ā, ko tēhea te wāhi e okioki ai ahau?

50 Ehara ianei i tōku ringa nāna ēnei mea katoa i hanga?’

51 "E te hunga kakī mārō, kāhore nei i kotia te ngākau me ngā taringa, he whakakeke tonu tā koutou ki te Wairua Tapu; rite tonu tā koutou ki tā ō koutou mātua. 52 Ko tēhea o ngā poropiti kīhai i whakatupuria kinotia e ō koutou mātua? Whakamatea iho e rātou te hunga i poropititia ai te haerenga mai o te Mea Tika; ko koutou nei ōna kaituku, ōna kaikōhuru. 53 Ko koutou, kua riro nā i a koutou te ture, i tā ngā anahera i whakatakoto mai ai, heoi, kīhai i puritia e koutou."

54 Ā, ka rongo rātou ki ēnei mea, nā tū rawa ki roto ki ō rātou ngākau, tetēā ana ō rātou niho ki a ia. 55 Otiia ko ia, kī tonu i te Wairua Tapu, titiro matatau atu ana ki te rangi, ka kite i te korōria o te Atua, i a Īhu hoki e tū ana i te ringa matau o te Atua. 56 Ā, ka mea, "Nanā, e kite ana ahau ko ngā rangi e tūhāhā ana, ā, ko te Tama a te tangata e tū ana i te ringa matau o te Atua!"

57 Kātahi, rātou ka hāmama, he nui te reo, ka puru i ō rātou taringa, ā, kotahi tonu te omanga atu ki a ia, 58 ka makā ia e rātou ki waho o te pā, ā, ākina ana ki te kōhatu. Ko ngā kaititiro i whakatakoto i ō rātou kākahu ki ngā waewae o tētahi taitama, ko Haora te ingoa.

59 Heoi, ākina ana e rātou a Tepene ki te kōhatu, me ia e karanga ana ki te Ariki, e mea ana, "E te Ariki, e Īhu, tōku wairua ki a koe." 60 Kātahi, ia ka tūturi ki raro, ka karanga, he nui te reo, "E te Ariki, kaua tēnei mea e whakairia ki a rātou." Ā, i tāna kōrerotanga i tēnei, ka moe.

1 Då frågade översteprästen: "Är det verkligen så?" 2 *1 Mos 11:31. Stefanus svarade: "Bröder och fäder, lyssna på mig!

Härlighetens Gud uppenbarade sig för vår fader Abraham i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Harran. 3 Han sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och bege dig till det land som jag ska visa dig.*7:3 1 Mos 12:1.4 Då lämnade Abraham kaldeernas land och bosatte sig i Haran. Och när hans far hade dött, förde Gud honom därifrån till det land där ni nu bor.

5 *1 Mos 12:7. Han gav honom ingen arvedel i landet, inte ens en fotsbredd, men han lovade att ge det som egendom åt honom och hans efterkommande, trots att han var barnlös. 6 Detta är vad Gud sade: Hans efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras. Man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år. 7 Men det folk vars slavar de blir ska jag döma, sade Gud, och sedan ska de dra ut och tjäna mig på denna plats.*7:6f 1 Mos 15:13f.8 *1 Mos 17:9f. Och han gav honom omskärelsens förbund. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob, och Jakob till de tolv stamfäderna.

9 *1 Mos 37:28. Våra stamfäder blev avundsjuka på Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom 10 *1 Mos 41:14f, 40f, Ps 105:21. och räddade honom ur alla hans lidanden. Han gav honom nåd och vishet inför farao, kungen i Egypten, som satte honom till styresman över Egypten och hela sitt hus*7:10sitt husHär i betydelsen "förvaltning" (jfr "hushåll")..

11 *1 Mos 41:54f. Men hela Egypten och Kanaan drabbades av svält och svår nöd, och våra fäder fann ingenting att äta. 12 *1 Mos 42:1f. När Jakob fick höra att det fanns säd i Egypten, sände han våra fäder dit en första gång. 13 *1 Mos 45:1f. Den andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick höra om Josefs släkt. 14 *1 Mos 46:6f. Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. 15 *1 Mos 49:33, 2 Mos 1:6. Och Jakob drog ner till Egypten, och där dog han och våra fäder. 16 *1 Mos 23:16f, 33:19, 50:13, Jos 24:32. De fördes till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt*7:16den grav som Abraham hade köptAbraham tycks ha köpt två markområden: ett i Hebron där Abraham, Isak och Jakob begravdes (1 Mos 23, 25:9, 35:27, 50:13), och ett i Shekem där Jakobs söner senare begravdes (Apg 7:16). Även Jakob köpte mark i samma område (1 Mos 33:19), och här begravdes Josefs ben efter uttåget (Jos 24:32). för en summa i silver av Hamors barn i Shekem.

17 *2 Mos 1:7f. När tiden närmade sig då Gud skulle uppfylla sitt löfte till Abraham, växte folket i antal och de blev allt fler i Egypten, 18 *2 Mos 1:8. ända tills en annan kung kom till makten i Egypten, en som inte kände till Josef. 19 *2 Mos 1:22. Han gick fram med list mot vårt folk och förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut sina nyfödda för att de inte skulle överleva.

20 *2 Mos 2:2, Hebr 11:23. Vid den tiden föddes Mose, och han var vacker inför Gud. Under tre månader sköttes han i sin fars hus, 21 *2 Mos 2:10. och när han sedan sattes ut tog faraos dotter upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. 22 Och Mose blev undervisad i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och gärningar.

23 *2 Mos 2:11f. När han fyllt fyrtio år fick han tanken att besöka sina bröder, Israels barn. 24 Han fick då se hur en av dem blev misshandlad, och han tog honom i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. 25 Nu trodde Mose att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom hans hand, men det gjorde de inte. 26 Nästa dag träffade han på några av dem när de slogs, och han försökte få dem att bli sams. Han sade: Ni män är ju bröder! Varför gör ni varandra illa? 27 Men den som hade gjort orätt mot sin landsman stötte undan Mose och svarade: Vem har satt dig till ledare och domare över oss? 28 *2 Mos 2:14. Tänker du döda mig så som du dödade egyptiern i går? 29 *2 Mos 2:21, 18:3f. Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjans land där han fick två söner.

30 *2 Mos 3:2f. När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. 31 Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.*7:32 2 Mos 3:6.33 *Hebr 11:27. Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark. 34 Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.*7:33f 2 Mos 3:5, 7.

35 Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.*7:35 2 Mos 2:14.36 *2 Mos 7:3, 10, 14:21. Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 *Apg 3:22. Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets.*7:37 5 Mos 18:15.38 *2 Mos 19:3f. Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.

39 *4 Mos 14:2f. Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40 De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte.*7:40 2 Mos 32:1.41 *2 Mos 32:4f, 1 Kor 10:7. Och de gjorde vid den tiden en kalv, och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här*7:42himlens härGudomligheter med anknytning till stjärnorna. Dyrkan av himlakropparna var utbredd i Orienten och förekom också i Israel, trots att den var förbjuden där (5 Mos 4:19, 2 Kung 21:5, 23:12)., som det står skrivet i profeternas bok*7:42profeternas bok GT:s tolv mindre profeter (Hosea-Malaki), som under antiken normalt skrevs på samma skriftrulle.: Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?*7:42f Amos 5:25f (Septuaginta).43 Ni bar Moloks*7:43Molokvar en kanaaneisk gud som dyrkades också av avfälliga israeliter (3 Mos 20:2f). tält och er gud Refans*7:43er gud RefansAndra handskrifter: "guden Romfas". stjärna, de bilder ni gjort för att tillbe. Men jag ska föra bort er i fångenskap bortom Babylon.

44 *2 Mos 25:9, 40, Hebr 8:5. Våra fäder hade vittnesbördets tält*7:44vittnesbördets tältIsraeliternas flyttbara tälthelgedom där arken med lagtavlorna förvarades. i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild denne fått se. 45 *Jos 3:14f. Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid. 46 *2 Sam 7:2, Ps 132:5. Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud*7:46Jakobs Gud Andra handskrifter: "Jakobs hus". Men se 2 Sam 7:2, Ps 132:3-5.. 47 *1 Kung 6:1f. Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom.

48 *1 Kung 8:27. Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten säger:

49 Himlen är min tron*7:49fJes 66:1f.

och jorden är min fotpall.

Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,

säger Herren,

eller vad för en plats

där jag kan vila?

50 Har inte min hand gjort allt detta?

51 *2 Mos 32:9, Jes 63:10, Jer 6:10. Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron! Ständigt gör ni motstånd mot den helige Ande, ni som era fäder. 52 *1 Kung 19:10, Matt 23:29f. Finns det någon profet som era fäder inte har förföljt? De dödade dem som förutsade den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni förrått och mördat honom, 53 *Gal 3:19, Hebr 2:2. ni som fått lagen förmedlad av änglar men inte hållit den."

54 *Apg 5:33. När de hörde detta blev de ursinniga*7:54ursinnigaOrdagrant: "söndersågade i sina hjärtan". och gnisslade tänder mot Stefanus. 55 *Luk 22:69. Men fylld av den helige Ande lyfte han sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida, 56 *Rom 8:34, Hebr 12:2. och han sade: "Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida."

57 Då skrek de högt och höll för öronen och stormade fram mot honom alla på en gång, 58 *5 Mos 17:5f, Apg 22:20. och de släpade ut honom ur staden och stenade honom. Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus. 59 *Ps 31:6, Luk 23:46, 1 Petr 4:19. Så stenade de Stefanus, medan han bad och sade: "Herre Jesus, ta emot min ande." 60 *Matt 5:44, Luk 23:34. Sedan föll han på knä och ropade med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd!" Med de orden somnade han in. Och Saulus hade samtyckt till att han dödades.