1 Nā, i tīmata a Iehorama tama a Āhapa hei kīngi mō Īharaira i Hamaria i te tekau mā waru o ngā tau o Iehohāpata kīngi o Hūrā, ā, kotahi tekau mā rua ngā tau i kīngi ai ia. 2 Ā, i mahi kino ia i te aroaro o Ihowā; otiia kīhai i rite ki tā tōna pāpā, ki tā tōna whaea; i whakakāhoretia hoki e ia te pou o Paara i hangā e tōna pāpā. 3 Heoi, i piri ia ki ngā hara o Ieropoama tama a Nēpata i hara ai a Īharaira; kīhai ērā i whakarērea e ia.

4 Nā, he kaitiaki hipi a Meha kīngi o Moapa; ā, ko tāna takoha ki te kīngi o Īharaira, ko ngā huruhuru o ngā reme kotahi rau mano, o ngā hipi toa kotahi rau mano. 5 I te matenga ia o Āhapa, ka whakakeke te kīngi o Moapa ki te kīngi o Īharaira.

6 Nā, haere atu ana a Kīngi Iehorama i taua wā i Hamaria, ā, taua ana e ia a Īharaira katoa. 7 Nā, haere ana ia, ā, unga tāngata ana ki a Iehohāpata kīngi o Hūrā, hei kī atu: "Kua whakakeke te kīngi o Moapa ki ahau; tērā rānei koe e haere i ahau ki te whawhai ki a Moapa?"

Nā, ka mea tērā, "Ka haere ahau; he rite tonu ahau ki a koe, tōku iwi ki tōu iwi, āku hōiho ki āu hōiho."

8 I mea anō ia, "Mā tēhea ara tāua?"

Ā, ka mea tērā, "Mā te ara i te koraha o Ēroma."

9 Heoi, haere ana te kīngi o Īharaira, me te kīngi o Hūrā, me te kīngi o Ēroma; ā, i haere taiāwhio rātou, e whitu ngā rā. Nā, kāhore he wai mō te ope, mō ngā kararehe rānei e whai ana i a rātou.

10 Nā, ka mea te kīngi o Īharaira, "Auē, kua karangatia nei e Ihowā ēnei kīngi tokotoru kia hoatu ki te ringa o Moapa!"

11 Nā, ka mea a Iehohāpata, "Kāhore ianei i konei tētahi poropiti a Ihowā hei uinga mā tātou i tā Ihowā?"

Nā, ka whakahoki tētahi o ngā tāngata a te kīngi o Īharaira, ka mea, "Kei konei a Eriha tama a Hāpata, nāna rā i riringi te wai ki ngā ringa o Irāia."

12 Nā, ka mea a Iehohāpata, "Kei a ia te kupu a Ihowā." Nā, haere ana te kīngi o Īharaira rātou ko Iehohāpata, ko te kīngi o Ēroma ki a ia.

13 Nā, ka mea a Eriha ki te kīngi o Īharaira, "He aha tāku ki a koe? Haere ki ngā poropiti a tōu pāpā, ki ngā poropiti a tōu whaea."

Ā, ka mea te kīngi o Īharaira ki a ia, "Kāti rā; kua karangatia hoki ēnei kīngi e toru e Ihowā kia hoatu ki te ringa o Moapa."

14 Anō rā ko Eriha, "E ora ana a Ihowā o ngā mano e tū nei ahau ki tōna aroaro, inā, me i kāhore tōku whakaaro ki te mata o Iehohāpata kīngi o Hūrā, e kore ahau e titiro ki a koe, e kore anō e kite i a koe. 15 Otirā, tīkina atu ki ahau āianei tētahi kaiwhakatangi hāpa."

Ā, i te whakatangihanga a te kaiwhakatangi, nā, kua tae mai ki a ia te ringa o Ihowā. 16 Nā, ka mea ia, "Ko te kupu tēnei a Ihowā, ‘Meinga tēnei raorao kia kapi i te waikeri.’ 17 Ko te kupu hoki tēnei a Ihowā, ‘E kore koutou e kite i te hau, e kore e kite i te ua, otirā ka kī tēnei raorao i te wai; ā, ka inu koutou, ā, koutou kāhui, me ā koutou kararehe.’ 18 Nā, he mea iti noa tēnei ki tā Ihowā titiro; ka hōmai anō hoki e ia ngā Moapi ki tō koutou ringa. 19 Ā, ka patua e koutou ngā pā taiepa katoa, me ngā pā pai katoa, ka tuaina hoki ngā rākau pai katoa, ka tanumia ngā poka wai katoa, ā, ko ngā māra pai hoki ka takakinotia ki te kōhatu."

20 Nā, i te ata, i te tāpaenga o te whakahere totokore, he wai te puta ana i te ara o Ēroma, ā, kapi ana te whenua i te wai.

21 Ā, nō te rongonga o ngā Moapi katoa kua tae ake aua kīngi ki te whawhai ki a rātou, ka huihui rātou, ngā mea e āhei te whītiki, me te hunga i kaumātua ake, ā, tū ana i te rohe. 22 Ā, ka maranga wawe rātou i te ata ka whiti te rā ki runga ki te wai, ā, ka kite ngā Moapi i te wai i te ritenga atu ki a rātou, ura tonu me he toto. 23 Ā, ka mea rātou, "He toto tēnei; koia rawa anō kua tukitukia ngā kīngi kua patua rātou e rātou anō. Hoatu āianei, e Moapa, ki te muru taonga!"

24 Nā, i tō rātou taenga ki te puni o Īharaira, ko te whakatikanga o Īharaira, patua iho ngā Moapi, ā, rere ana rātou i tō rātou aroaro. Nā, haere tonu rātou ki roto ki te whenua me te patu haere i ngā Moapi. 25 Nā, tukitukia ana e rātou ngā pā; makā ana e rātou tāna kōhatu, tāna kōhatu, ki ngā wāhi pai katoa ā kapi noa. Tanumia ana ngā puna wai katoa; tuaina ana hoki ngā rākau pai katoa; kei Kiriharehete rawa anake ka waiho e rātou ō reira kōhatu; otiia, i taiāwhiotia tērā e ngā kaipiu kōhatu, patua iho.

26 Ā, nō te kitenga o te kīngi o Moapa, kua pakeke rawa te whawhai māna, ka mau ia ki ētahi tāngata e whitu rau, he hunga unu hoari, hei hoa mōna, hei wāhi atu ki te kīngi o Ēroma. Otiia, kīhai i taea. 27 Kātahi ia ka mau ki tāna mātāmua, ko ia nei hei kīngi i muri i a ia, ā, tāpaea ana hei whakahere ki runga ki te taiepa. Ā, nui atu te mōrikarika ki a Īharaira; nā, ka mahue ia i a rātou, ā, hoki ana ki tō rātou whenua.

1 *2 Kung 1:17. Joram, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats artonde regeringsår och regerade i tolv år*3:1Joram … tolv årCa 852-841 f Kr. Joram betyder "Herren är upphöjd".. 2 *1 Kung 16:31f. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon men inte som hans far och mor, för han skaffade bort den baalsstod som hans far hade låtit göra. 3 *1 Kung 12:28f. Men han höll fast vid de synder som Jerobeam, Nebats son, hade förlett Israel med. Från dessa avstod han inte.

4 Mesha*3:4MeshaFör att fira frigörelsen från Israel (vers 27) reste han en stele (stenstod) som i dag finns i Louvren i Paris. I inskriptionen anklagar han Israel för förtryck, prisar sin gud Kemosh och beskriver att han sedan dödade alla män i de israelitiska gränsstäderna Nebo och Atarot (4 Mos 32:3) och "helgade" kvinnorna åt Kemosh., kungen i Moab som hade stora fårhjordar, hade betalat i skatt till Israels kung 100 000 lamm och ull av 100 000 baggar. 5 *2 Kung 1:1. Men när Ahab var död gjorde Moabs kung uppror*3:5upprorMoabs anfall i 2 Krön 20 kom antingen efter eller före Israels krigståg i 2 Kung 3. mot Israels kung.

6 Då drog kung Joram ut från Samaria och mönstrade hela Israel. 7 *1 Kung 22:4. Sedan sände han bud till kung Joshafat i Juda och lät säga: "Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du gå med mig för att strida mot Moab?" Han svarade: "Ja, jag går med – jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar!" 8 Han frågade: "Vilken väg ska vi dra ut?" Han svarade: "Vägen genom Edoms öken*3:8genom Edoms ökenRunt Döda havet söderifrån, för att undvika Moabs befästningar mot norr.."

9 Så drog de ut, Israels kung, Judas kung och Edoms kung. Men när de vandrat omkring i sju dagar fanns det inte längre något vatten, varken för hären eller för djuren som de förde med sig. 10 Då sade Israels kung: "Så olyckligt att Herren skulle kalla samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!" 11 *1 Kung 22:5, 7. Men Joshafat sade: "Finns det ingen Herrens profet här, så att vi kan fråga Herren genom honom?" Då svarade en av de tjänare som Israels kung hade med sig: "Elisha, Shafats son, finns här, han som brukade hälla vatten över Elias händer." 12 Joshafat sade: "Hos honom är Herrens ord." Israels kung och Joshafat och Edoms kung gick då ner till honom.

13 Men Elisha sade till Israels kung: "Vad har jag med dig att göra? Gå du till din fars profeter*3:13din fars profeter och din mors profeterAhabs och Isebels profeter för Baal och Ashera (1 Kung 18:19). och din mors profeter." Israels kung svarade honom: "Nej, Herren har kallat samman dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand!" 14 Då sade Elisha: "Så sant Herren Sebaot lever, han som jag tjänar: Om det inte vore för kung Joshafat av Juda så skulle jag inte bry mig om dig eller ens se åt dig. 15 *1 Sam 10:5. Men hämta nu hit åt mig en man som spelar harpa*3:15spelar harpaMusik förknippades med profetisk inspiration (1 Sam 10:5, 1 Krön 25:1f).." Och när harpspelaren spelade kom Herrens hand över honom. 16 Han sade: "Så säger Herren: Gräv grop vid grop i denna dal, 17 för så säger Herren: Ni ska inte märka någon vind eller se något regn, men ändå ska dalen bli full med vatten så att både ni själva, er boskap och era andra djur får att dricka.

18 Men Herren anser inte detta vara nog, utan han ska också ge Moab i er hand. 19 Ni ska inta alla befästa städer och alla andra viktiga städer. Ni ska hugga ner alla goda träd och alla vattenkällor ska ni täppa igen. Och all bördig åkermark ska ni fördärva med stenar." 20 *2 Mos 29:39f. Och se, på morgonen, vid den tid då matoffret frambärs, strömmade vatten till från Edomssidan, så att landet fylldes med vatten.

21 Hela Moab hade hört att kungarna hade dragit upp för att strida mot dem. Och alla som var i vapenför ålder eller däröver hade kallats samman och stod vid gränsen. 22 När de steg upp tidigt på morgonen och solen lyste på vattnet, såg det ut för moabiterna som om vattnet framför dem var rött som blod. 23 Då sade de: "Det är blod! Kungarna har säkert kommit i strid och dödat varandra. Nu till plundring, Moab!"

24 Men när de kom till Israels läger bröt israeliterna fram och slog moabiterna, som flydde för dem. Och de drog in i landet och slog moabiterna. 25 De förstörde städerna och kastade var och en sin sten på all bördig åkermark tills den var övertäckt. De täppte till alla vattenkällor och fällde alla goda träd. Till slut återstod endast stenarna av Kir-Hareset*3:25Kir-HaresetBetyder "ruinmuren", en omskrivning för huvudstaden Kir-Moab i södra Moab.. Slungkastarna omringade staden och besköt den.

26 När Moabs kung såg att han inte kunde stå emot i striden, tog han med sig sjuhundra svärdbeväpnade män för att slå sig igenom till Edoms kung. Men de kunde inte. 27 Då tog han sin förstfödde son*3:27sin förstfödde sonAnnan översättning: "hans förstfödde son" (alltså den edomitiske kungens)., som skulle bli kung efter honom, och offrade honom som brännoffer på muren. En stark vrede*3:27stark vredeOklar vers. Kan syfta på moabiternas, edomiternas, Guds eller israeliternas egen vrede. kom då över Israel, som bröt upp och lämnade honom i fred och vände tillbaka till sitt land igen.