1 Nā, ka unga tāngata atu te kīngi, ā, huihuia ana e rātou ngā kaumātua katoa o Hūrā, o Hiruhārama, ki a ia. 2 Nā, ka haere te kīngi ki te whare o Ihowā, rātou ko ngā tāngata katoa o Hūrā, ko ngā tāngata katoa o Hiruhārama, ko ngā tohunga, ko ngā poropiti, ko te iwi katoa hoki, te iti, te rahi. Ā, kōrerotia ana e ia ki ō rātou taringa ngā kupu katoa o te Pukapuka o te Kawenata i kitea nei ki te whare o Ihowā.

3 Nā, tū ana te kīngi ki te taha o te pou, ā, whakaritea ana e ia he kawenata ki te aroaro o Ihowā, arā kia whakapaua tōna ngākau, tōna wairua, ki te whai ki a Ihowā, ki te pupuri i āna whakahau, i āna whakaaturanga, i āna tikanga, ki te whakamana hoki i ngā kupu o tēnei kawenata kua tuhituhia nei ki tēnei pukapuka; ā, tū tonu te iwi katoa ki te kawenata.

4 Nā, ka whakahau te kīngi ki te tino tohunga, ki a Hirikia, ki ngā tohunga tuarua, ki ngā kaitiaki kūwaha, kia whakaputaina ki waho o te temepara o Ihowā ngā oko katoa i hangā mā Paara, mō te Āhera, mā te ope katoa anō hoki o te rangi. Nā, tahuna ana e ia aua mea ki waho o Hiruhārama, ki ngā māra i Kitirono, kawea ana ngā pungarehu ki Pētēre.

5 I whakakāhoretia hoki e ia ngā tohunga whakapakoko i whakaritea rā e ngā kīngi o Hūrā hei tahu whakakakara ki ngā wāhi tiketike i ngā pā o Hūrā, ā, ki ngā taha o Hiruhārama, rātou ko ngā kaitahu whakakakara ki a Paara, ki te rā, ki te marama, ki ngā whetū, ki te ope katoa hoki o te rangi. 6 I mauria anō e ia te Āhera i roto i te whare o Ihowā ki waho o Hiruhārama, ki te awa ki Kitirono, ā, tahuna ana ki te awa ki Kitirono, ā, tukia ana kia ririki, ānō he puehu, makā ana te puehu o taua mea ki runga ki ngā tanumanga o te iwi nui. 7 I tukitukia anō e ia ngā whare o te hunga whakahoroma i te taha o te whare o Ihowā, i te wāhi i whatu ai ngā wāhine i ngā pā mō te Āhera.

8 Ā, i whakaputaina e ia ngā tohunga katoa i ngā pā o Hūrā, whakapokea iho ngā wāhi tiketike i tahu whakakakara ai ngā tohunga, ō Kepa ā tae noa ki Peerehepa; ā, i wāhia e ia ngā wāhi tiketike o ngā kēti, ērā i te kūwaha o te Kēti o Hohua kāwana o te pā, i te taha mauī o te tangata i te kēti o te pā. 9 Otiia kīhai ngā tohunga o ngā wāhi tiketike i haere ki te āta a Ihowā i Hiruhārama; engari i kai rātou i te taro rēwenakore i roto i ō rātou tēina.

10 Ā, i whakapokea e ia a Topete, tērā i te raorao o ngā tama a Hinomo, kei mea tētahi tangata kia tika tāna tama, tāna tamāhine rānei, nā waenganui i te ahi hei mea ki a Moreke. 11 I whakawāteatia atu anō e ia ngā hōiho i hōmai e ngā kīngi o Hūrā hei mea ki te rā, i te tomokanga o te whare o Ihowā, i te rūma o Nātanamereke, o te kaitiaki rūma, i reira i waho ake; tahuna ana hoki e ia ngā hāriata o te rā ki te ahi.

12 Nā, ko ngā āta i te tuanui o te rūma o runga, o Ahata, i hangā rā e ngā kīngi o Hūrā, me ngā āta i hangā e Mānahi ki ngā marae e rua o te whare o Ihowā, i tukitukia e te kīngi, wāhia iho i reira, makā ana te puehu o aua mea ki te awa ki Kitirono. 13 Ā, ko ngā wāhi tiketike, ko ērā i te ritenga atu o Hiruhārama i te taha matau o te maunga o te whakangaromanga, i hangā nei e Horomona kīngi o Īharaira mā Ahatorete, mā te mea whakarihariha a ngā Haironi, mā Kemoho, mā te mea whakarihariha a ngā Moapi, mā Mirikomo, mā te mea whakarihariha a ngā tama a Āmono, whakapokea iho ērā e te kīngi. 14 I wāwāhia hoki e ia ngā pou, i tapahia ki raro ngā Aherimi, ā, whakakīia ana ō rātou wāhi ki ngā wheua tāngata.

15 Ko te āta hoki i Pētēre, ko te wāhi tiketike i hangā nei e Ieropoama tama a Nēpata i hara ai a Īharaira, wāhia iho ana e ia taua āta me te wāhi tiketike; ā, tahuna ana e ia te wāhi tiketike, tukia ana kia ririki, ānō he puehu, ā, tahuna ana e ia te Āhera. 16 Ā, i a Hōhia e tahuri ana, ka kite ia i ngā tanumanga i reira, i te maunga; nā, ka tonoa e ia he tāngata ki te tiki i ngā wheua i roto i ngā tanumanga, nā, tahuna ana e ia ki runga ki te āta, whakapokea iho e ia, hei whakarite mō te kupu a Ihowā i kōrerotia e te tangata a te Atua, i kōrero nei i ēnei kupu.

17 Kātahi ia ka mea, "He aha tēnā tohu e kite atu nei ahau?"

Nā, ka mea ngā tāngata o te pā ki a ia, "Ko te tanumanga ia o te tangata a te Atua i haere mai i Hūrā, ā, kōrerotia ana e ia ēnei mea kua meatia nei e koe ki te āta i Pētēre."

18 Nā, ka mea ia, "Waiho mārie ia; kei whakakorikoria ōna wheua e tētahi." Nā, kapea ake ana e rātou ōna wheua me ngā wheua o te poropiti i haere mai i Hamaria.

19 Nā, ko ngā whare katoa o ngā wāhi tiketike, ko ērā i ngā pā o Hamaria, i hangā nei e ngā kīngi o Īharaira hei whakapātaritari i a Ihowā, whakakāhoretia ana e Hōhia; rite tonu tāna i mea ai ki aua whare ki ngā mea katoa i mea ai ia ki Pētēre. 20 I patua anō hoki e ia ngā tohunga katoa o ngā wāhi tiketike o reira ki runga ki ngā āta, tahuna ana hoki ngā wheua tāngata ki runga ki aua āta, ā, hoki ana ki Hiruhārama.

21 Nā, ka whakahau te kīngi ki te iwi katoa, ka mea: "Mahia te Kapenga hei mea ki a Ihowā, ki tō koutou Atua; kia rite ki te mea i tuhituhia ki tēnei Pukapuka o te Kawenata."

22 He pono kāhore he rite mō tēnā mahinga i te Kapenga, mai o ngā rā i ngā kaiwhakawā i whakarite mō Īharaira, o ngā rā katoa i ngā kīngi o Īharaira, i ngā kīngi anō o Hūrā; 23 engari, tō te tekau mā waru o ngā tau o Kīngi Hōhia, arā tēnei Kapenga i mahia nei ki a Ihowā ki Hiruhārama.

24 Nā, ko te hunga i whai ki ngā atua māori, ki ngā mata māori, ki ngā terapimi, ki ngā whakapakoko, ki ngā mea whakarihariha katoa i kitea ki te whenua o Hūrā, ki Hiruhārama, whakakāhoretia iho e Hōhia, kia mana ai i a ia ngā kupu o te ture i tuhituhia ki te pukapuka i kitea e Hirikia tohunga ki te whare o Ihowā. 25 Nā, kāhore he kīngi i mua atu i a ia hei rite mōna te whakapau o tōna ngākau, o tōna wairua, o tōna kaha, ki te tahuri ki a Ihowā, rite tonu ki te ture katoa a Mohi; kāhore hoki kia whakatika tētahi rite mōna i muri i a ia.

26 He ahakoa rā, kīhai a Ihowā i tahuri kē i te muranga o tōna riri nui i mura ai tōna riri ki a Hūrā, mō ngā whakapātaritaringa katoa i whakapātaritari ai a Mānahi i a ia. 27 Nā, ka mea a Ihowā, "Ka whakawāteatia atu e ahau a Hūrā hoki i tōku aroaro, ka pērātia me tāku whakawāteatanga i a Īharaira, ā, ka rukea atu e ahau tēnei pā i whiriwhiria nei e ahau, a Hiruhārama, me te whare i kī rā ahau, Me waiho tōku ingoa ki konei."

28 Nā, ko ērā atu meatanga a Hōhia me āna mahi katoa, kīhai ianei i tuhituhia ki te Pukapuka o ngā meatanga o Ngā Rā o Ngā Kīngi o Hūrā? 29 I ōna rā ka haere a Parao Neko kīngi o Īhipa ki te kīngi o Ahiria ki te awa ki Uparati. Nā, haere ana a Kīngi Hōhia ki te tū ki a ia; ā, whakamatea iho ia e tērā ki Mekiro, i tōna kitenga i a ia. 30 Nā, ka mauria atu e āna tāngata tōna tinana i Mekiro i runga i te hāriata, ā, kawea ana ki Hiruhārama, tanumia iho ki tōna tanumanga. Nā, ka mau te iwi o tērā whenua ki a Iehoahata tama a Hōhia, ā, whakawahia ana ia, meinga ana hei kīngi i muri i tōna pāpā.

31 E rua tekau mā toru ngā tau o Iehoahata i tōna kīngitanga; ā, e toru ngā marama i kīngi ai ia ki Hiruhārama. Ā, ko te ingoa o tōna whaea ko Hamutara, he tamāhine nā Heremaia o Rīpina. 32 Ā, he kino tāna mahi ki te titiro a Ihowā; rite tonu ki ngā mea katoa i mea ai ōna mātua.

33 Nā, herea ana ia e Parao Neko ki Ripira, ki te whenua o Hāmata, kia kaua ia e kīngi ki Hiruhārama; ā, whakaritea ana e ia he takoha ki te whenua, kotahi rau taranata hiriwa, kotahi taranata kōura. 34 Nā, ka meatia e Parao Neko a Eriakimi tama a Hōhia hei kīngi i muri i tōna pāpā, i a Hōhia. Whakawhitia kētia ake e ia tōna ingoa ko Iehoiakimi; ko Iehoahata ia tangohia ana e ia, kawea ana ki Īhipa, ā, i mate atu ki reira.

35 Nā, ka hoatu e Iehoiakimi ki a Parao te hiriwa me te kōura; otiia i takohatia e ia te whenua kia hoatu ai te moni i kīia nei e Parao. Tohea ana e ia te hiriwa me te kōura ki te iwi o te whenua, te takoha a tēnei, a tēnei, hei hoatu māna ki a Parao Neko.

36 E rua tekau mā rima ngā tau o Iehoiakimi i tōna kīngitanga; ā, kotahi tekau mā tahi ngā tau i kīngi ai ia ki Hiruhārama. Ā, ko te ingoa o tōna whaea ko Tepura, he tamāhine nā Peraia o Rūma. 37 Ā, he kino tāna mahi ki te titiro a Ihowā, i rite ki ngā mea katoa i mea ai ōna mātua.

1 *2 Krön 34:29f. Kungen sände bud och lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2 *2 Kung 22:8. Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna och allt folket, från den minste till den störste. Han läste upp*23:2läste uppEnligt budet i 5 Mos 31:11 (jfr också 5 Mos 17:19 om kungens personliga läsning). för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. 3 *5 Mos 13:4, Jos 24:25f, 2 Kung 11:14, 2 Krön 15:12. Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och upprätthålla detta förbunds ord som var skrivna i denna bok. Och allt folket ingick förbundet.

4 *2 Kung 21:7, 25:18, 2 Krön 34:3f. Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Asheran och åt himlens hela härskara. Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. 5 *2 Kung 21:3. Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. 6 *2 Krön 34:4. Och han förde Asheran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen. 7 *1 Kung 14:24, 15:12. Han rev dessutom ner husen för dem som utövade manlig tempelprostitution i Herrens hus och där kvinnor vävde tyg till tält åt Asheran. 8 *Jer 11:13. Han hämtade alla prästerna från Juda städer och orenade offerhöjderna där prästerna hade tänt offereld, från Geba*23:8GebaNordgräns för Juda rike (jfr 1 Kung 15:22), ca 1 mil norr om Jerusalem. ända till Beer-Sheba*23:8Beer-ShebaDen södra gränsstaden. Här har stenar från ett altare raserat av Josia eller Hiskia (2 Krön 31:1) hittats.. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingången till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vänster när man gick in genom stadsporten.

9 *Hes 44:10f. Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de åt osyrat bröd bland sina bröder. 10 *3 Mos 18:21, Jer 7:31. Josia orenade också Tofet*23:10TofetBetyder "härd". Här offrades barn åt avgudar (3 Mos 20:2f, Jer 32:35). Hinnomsdalen låg sydväst om Jerusalem och användes senare som en bild för evig eld ("Gehenna", Matt 5:22). i Hinnoms barns dal för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt Molok. 11 *1 Krön 26:18. Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar*23:11Solens vagnarMytologiska solgudar ansågs köra en vagn över himlavalvet. brände han upp.

12 *2 Kung 11:18, 21:5, 2 Krön 30:14, Jer 19:13, Sef 1:5. Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal som Juda kungar hade gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13 *4 Mos 21:29, 1 Kung 11:5f. Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg*23:13Fördärvets bergTroligen Olivberget (på hebreiska mashchít och zájit). Se 1 Kung 11:7., som Israels kung Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas vidrighet, åt Kemosh, Moabs vidrighet och åt Milkom, ammoniternas avskyvärda avgud. 14 *2 Mos 34:13, 5 Mos 7:5. Stoderna slog han sönder och asherapålarna högg han ner. Platsen där de hade stått fyllde han med människoben*23:14människobenBärare av orenhet (jfr 4 Mos 19:11f)..

15 *1 Kung 12:28f, 13:2, 32. Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som fick Israel att synda. Därefter brände han offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom Asheran. 16 *1 Kung 13:1f, 2 Krön 34:5. När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta ut benen ur gravarna och brände dem på altaret och orenade det så, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen*23:16gudsmannenEn profet trehundra år tidigare (se 1 Kung 13). som sade att det skulle ske. 17 *1 Kung 13:29f. Kungen frågade: "Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?" Folket i staden svarade: "Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort." 18 *1 Kung 13:11f. Då sade han: "Låt honom vara. Ingen får röra hans ben." Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.

19 Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem precis på samma sätt som han hade gjort i Betel. 20 *1 Kung 18:40, 2 Krön 34:5f. Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem.

21 *2 Mos 12:3f, 5 Mos 16:2f, 2 Krön 35:1f. Kungen befallde allt folket: "Fira påskhögtid*23:21Fira påskhögtidSe den utförligare skildringen i 2 Krön 35. åt Herren er Gud så som det är föreskrivet i denna förbundsbok." 22 En sådan påskhögtid hade nämligen inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. 23 Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem.

24 *3 Mos 19:31, 20:27, 5 Mos 18:10f, Jes 8:19. Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna*23:24husgudarnaStatyetter förknippade med folktro och vidskepelse (se 1 Mos 31:34 med not). och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde det för att upprätthålla de lagord som fanns skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus. 25 *2 Kung 18:5. Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.

26 *2 Kung 21:2f, Jer 15:4. Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med. 27 *1 Kung 8:29, 9:3, 2 Kung 24:3f.Herren sade: "Också Juda ska jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Jag ska förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus om vilket jag hade sagt: Mitt namn ska vara där."

28 Vad som mer finns att säga om Josia och om allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 29 *2 Krön 35:20f, Jer 46:2. Under hans tid drog farao Neko*23:29farao NekoNeko II (610-595 f Kr) ville år 609 hjälpa de sista kvarvarande assyrierna i Harran i norra Syrien, som var trängda av babylonierna efter Nineves fall 612 f Kr (se Nahums bok). Josia stödde babylonierna liksom hans farfar Hiskia (20:12 med not)., kungen av Egypten, upp mot Assyriens kung vid floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo*23:29MegiddoDet talas i Upp 16:16 om en framtida drabbning här vid "Harmagedon". under första sammandrabbningen. 30 *2 Kung 9:28, 2 Krön 36:1f, Jer 22:11f. Hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav.

Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far.

31 *2 Kung 24:18. Joahas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader*23:31Joahas … tre månaderÅr 609 f Kr. Joahas betyder "Herren griper". Se även 2 Krön 36, Jer 22:10f. i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna. 32 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort. 33 Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla*23:33RiblaBefäst centralort och armehögkvarter i västra Syrien (se även 25:6). i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han pålade landet en skatt på hundra talenter silver och en talent guld*23:33hundra talenter silver och en talent guldCa 3 ton silver och 30 kg guld..

34 Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans far Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men han tog med sig Joahas, som på så sätt kom till Egypten och dog där.

35 *2 Kung 15:20. Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna få fram de pengar som farao gett befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, drev man in silvret och guldet från dem för att sedan betala ut det till farao Neko.

36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år*23:36Jojakim … elva årÅr 609-598 f Kr. Jojakim betyder "Herren ska upprätta". Se även 2 Krön 36:4f. Föraktade Herrens ord (Jer 26, 36) och kritiserades av Jeremia (Jer 22:13f). i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort.