1 Ā, ka mea a Eriha, "Whakarongo ki te kupu a Ihowā. Ko te kupu tēnei a Ihowā: Kia pēnei āpōpō ka hokona he mēhua parāoa mō te hekere, ngā mēhua pārei e rua mō te hekere, i te kūwaha o Hamaria."

2 Nā, ka whakahokia e tētahi rangatira, nōna nei te ringa i okioki ai te kīngi, ki te tangata a te Atua; i mea ia, "Nanā, ki te hangā e Ihowā he matapihi ki te rangi, ka rite rānei tēnei kupu?"

Anō rā ko ia, "Nanā, tērā ōu kanohi e kite, otirā e kore koe e kai i tētahi wāhi o taua mea."

3 Nā, tērā ētahi tāngata tokowhā, he repera, i te kūwaha o te kēti; ā, ka mea rātou tētahi ki tētahi, "He aha tātou i noho ai i konei ā, kia mate rā anō tātou? 4 Ki te mea tātou, ‘Tātou ka tomo ki te pā,’ nā, ko te matekai kei roto i te pā, ā, ka mate tātou ki reira; ā, ki te noho tātou i konei, ka mate anō tātou. Nā, kia haere tātou āianei, kia auraki atu ki te ope o ngā Hīriani; ki te whakaorangia tātou e rātou, ka ora tātou; ki te whakamatea, heoi anō, ka mate."

5 Nā, maranga ana rātou i te mea ka kākarauri, haere ana ki te puni o ngā Hīriani; ā, nō tō rātou taenga ki te pito o te puni o ngā Hīriani, nā, kāhore ō reira tangata. 6 Nā te Ariki hoki i mea kia rongo te ope o ngā Hīriani i te haruru hāriata, i te haruru hōiho, i te haruru hoki o tētahi ope nui; ā, ka mea rātou tētahi ki tētahi, "Nanā, kua utua ngā kīngi o ngā Hiti me ngā kīngi o ngā Īhipiana e te kīngi o Īharaira hei whawhai ki a tātou, kia huaki mai ki a tātou." 7 Nā, whakatika ana rātou, rere ana i te mea ka kākarauri, ā, whakarērea ake ō rātou tēneti, ā rātou hōiho, ā rātou kāihe, me ngā aha noa o te puni, ā, rere ana, he wehi kei mate.

8 Nā, i te taenga o aua repera ki te pito o te puni, ka tomo ki tētahi tēneti, kei te kai, kei te inu, ā, mauria atu ana te hiriwa i reira, me te kōura, me te kākahu, ā, haere ana, huna ana. Nā, ka hoki anō, ka tomo ki tētahi atu tēneti, ā, ka tango anō i reira, ā, haere ana, huna ana.

9 Nā, ka mea rātou tētahi ki tētahi, "Kāhore i te pai tā tātou e mea nei. He rā rongo pai tēnei rā, ā, kei te noho wahangū tātou; ki te tatari tātou kia mārama te ata, tērā tātou e rokohanga e te hē; nā reira hoake, ka haere tātou, ka kōrero ki te whare o te kīngi."

10 Heoi, haere ana rātou, karanga ana ki te kaitiaki o te kūwaha o te pā; ā, ka whakaatu ki a rātou, ka mea, "I tae mātou ki te puni o ngā Hīriani, nā, kāhore he tangata o reira, kāhore he reo tangata, engari ko ngā hōiho anake e here ana, me ngā kāihe e here ana, ā, ko ngā tēneti e tū ana anō."

11 Nā, karangatia ana e ia ngā kaitiaki o te kūwaha; ā, nā rātou i kōrero ki te whare o te kīngi i roto atu. 12 Nā, ka whakatika te kīngi i te pō, ā, ka mea ki āna tāngata, "Māku e whakaatu ki a koutou tā ngā Hīriani i mea ai ki a tātou. E mōhio ana rātou e mate ana tātou i te kai; koia rātou i haere atu ai i te puni ki te pārae piri ai, e kī ana, ‘Ki te puta mai rātou i te pā ka hopukia oratia rātou e tātou, ā, ka uru tātou ki te pā.’ "

13 Nā, ka whakahoki tētahi o āna tāngata, ka mea, "Tangohia oti e ētahi kia rima o ngā hōiho e toe nei, i mahue nei ki te pā. Nanā, pēnei tonu rātou me te huihui katoa o Īharaira kua mahue nei ki konei; nanā, rite tonu rātou ki te huihui katoa o Īharaira kua mōtī nei; ā, tonoa atu rātou e tātou kia kite." 14 Nā, tangohia ana e rātou ētahi hōiho hāriata, e rua, ā, ungā ana e te kīngi ki te whai i te ope o ngā Hīriani, ā, i mea ia, "Tīkina, tirohia."

15 Nā, haere ana rātou ki te whai i a rātou a Horano rā anō. Nā, kapi tonu te huarahi katoa i te kākahu, i ngā mea i rukea atu e ngā Hīriani i tō rātou pōnānā. Nā, hoki ana aua tāngata ki te kōrero ki te kīngi.

16 Nā, ka puta te iwi ki waho, kei te pāhua i te puni o ngā Hīriani. Heoi, hokona ana te mēhua parāoa mō te hekere, me ngā mēhua pārei e rua mō te hekere, i rite tonu ki tā Ihowā kupu.

17 Ā, i whakaritea e te kīngi ko te rangatira i okioki atu nei ia ki tōna ringa hei rangatira mō te kūwaha; nā, takahia iho ia e te iwi ki te kūwaha, ā, mate ake, i rite tonu ki tā te tangata a te Atua i kōrero ai, ki tāna i kōrero rā i te haerenga iho o te kīngi ki raro ki a ia. 18 I rite tonu anō ki tā te tangata a te Atua i kōrero ai ki te kīngi, i mea ai: "E rua ngā mēhua pārei mō te hekere, kotahi anō hoki mēhua parāoa mō te hekere i te kūwaha o Hamaria i te wā pēnei āpōpō." 19 Nā, ka utua e taua rangatira ki te tangata a te Atua, i mea ia, "Nanā, ki te hangā e Ihowā he matapihi ki te rangi, ka rite rānei tēnei kupu." Nā, ka mea tērā, "Nanā, tērā ōu kanohi nā e kite; otiia e kore tētahi wāhi o taua mea e kainga e koe." 20 I pērā tonu te meatanga ki a ia; i takahia hoki ia e te iwi ki te kūwaha, ā, mate iho ia.

1 Elisha svarade: "Hör Herrens ord. Så säger Herren: I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel*7:1två sea-mått korn för en sikelCa 14 liter och drygt 10 gram silver, flerdubbelt det normala sädespriset men fortfarande överkomligt (jfr 6:25).." 2 Officeren som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: "Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle det kunna ske?" Elisha sade: "Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det."

3 *3 Mos 13:46. Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: "Varför stanna här tills vi dör? 4 Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu medan där är svält, så kommer vi att dö där. Och stannar vi här kommer vi också att dö. Så låt oss gå över till arameernas läger. Låter de oss leva så får vi leva, och dödar de oss så låt oss dö." 5 I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger.

Men när de kom till utkanten av lägret, då fanns inte en människa där. 6 *2 Kung 19:7, Jes 13:4, 31:1, 36:9.Herren hade nämligen låtit det höras ett dån av vagnar och hästar, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: "Israels kung har säkert lejt hetiternas kungar*7:6hetiternas kungarSmåriken i östra nuvarande Turkiet som ofta varit i krig med arameerna. och egyptiernas kungar för att överfalla oss!" 7 Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergett sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergett lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv.

8 När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. 9 Men därefter sade de till varandra: "Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus."

10 Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: "Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade." 11 De som höll vakt vid porten ropade ut det, och man berättade det också inne i kungens hus.

12 Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: "Jag ska tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de ska gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt ska komma in i staden." 13 Men en av hans tjänare sade: "Låt oss ta fem av de hästar som fortfarande finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Annars går det med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött."

14 Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: "Kör bort och se efter." 15 De körde efter dem ända till Jordan. Då fick de se hela vägen full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig när de flydde. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta.

16 Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som Herren hade sagt. 17 Officeren som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Det blev så enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. 18 För när gudsmannen sade till kungen: "I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel", 19 då sade officeren till gudsmannen: "Även om Herren gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?" Då sade han: "Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det." 20 Så hände honom också, för han dog när folket trampade ihjäl honom i porten.