1 Nō te tekau mā rua o ngā tau o Ahata kīngi o Hūrā i kīngi ai a Hohea tama a Eraha ki Hamaria, ki a Īharaira, ā, e iwa ngā tau i kīngi ai ia. 2 I kino tāna mahi ki te titiro a Ihowā; otiia, kīhai i rite ki tā ngā kīngi o Īharaira i mua atu i a ia.

3 I whakaekea ia e Hāramanehere kīngi o Ahiria; ā, ka riro a Hohea hei pononga māna, ka mau hākari hoki ki a ia. 4 Nā, ka mau i te kīngi o Ahiria e whakatupu hē ana a Hohea; i tukua hoki e ia he karere ki a Ho kīngi o Īhipa, ā, kīhai i kawe hākari ki te kīngi o Ahiria, pērā i tāna i kawe ai i ērā atu tau. Nā, tūtakina ana ia e te kīngi o Ahiria, hereherea ana ki te whare herehere.

5 Kātahi ka whakaekea te whenua katoa e te kīngi o Ahiria, haere ana ia ki Hamaria, whakapaea ana, e toru tau. 6 I te iwa o ngā tau o Hohea ka horo Hamaria i te kīngi o Ahiria, ā, whakahekea atu ana e ia a Īharaira ki Ahiria, ā, whakanohoia ana ki Haraha, ki Haporo, i te taha o te awa, o Kotana, ā, ki ngā pā o ngā Meri.

7 I pērā ai, mō te hara o ngā tama a Īharaira ki a Ihowā, ki tō rātou Atua, nāna nei rātou i kawe mai i te whenua o Īhipa i raro i te ringa o Parao kīngi o Īhipa, mō rātou i wehi i ngā atua kē, 8 ā, haere ana i runga i ngā tikanga a ngā iwi i peia nei e Ihowā i mua i ngā tama a Īharaira, a ngā kīngi hoki o Īharaira i whakakīngitia nei e rātou. 9 Ā, mahi puku ana ngā tama a Īharaira i ngā mea kīhai i tika ki tā Ihowā, ki tā tō rātou Atua, hangā ana e rātou ētahi wāhi tiketike mā rātou ki ō rātou pā katoa, ki te taumaihi a ngā kaitūtei, ki te pā whai taiepa. 10 Whakatūria ana e rātou he whakapakoko, he Aherimi ki runga ki ngā pukepuke tiketike katoa, ki raro hoki i ngā rākau kōuru nui katoa. 11 Tahuna ana e rātou he whakakakara ki reira, ki ngā wāhi tiketike katoa, pērā ana me ngā iwi i whakahekea atu nei e Ihowā i mua i a rātou; mahia ana e rātou ngā mahi kikino katoa hei whakapātaritari i a Ihowā; 12 mahi ana hoki rātou ki ngā whakapakoko i kī ai a Ihowā ki a rātou, "Kaua e meatia e koutou tēnei mea." 13 Otiia i whakaaturia e Ihowā te hē o Īharaira, o Hūrā, he mea kōrero nā ngā poropiti katoa, nā ngā matakite katoa; i mea ia, "Hoki mai i ō koutou ara hē, puritia āku whakahau me āku tikanga, kia rite ki te ture katoa i whakahaua e ahau ki ō koutou mātua, ki tāku i unga ai ki a koutou, he mea kōrero nā āku pononga, nā ngā poropiti."

14 Heoi, kīhai rātou i rongo, engari whakapakeke ana i ō rātou kakī, kia pērā me ngā kakī o ō rātou mātua, kīhai nei i whakapono ki a Ihowā, ki tō rātou Atua. 15 Whākorekore ana rātou ki āna tikanga, ki tāna kawenata hoki i whakaritea e ia ki ō rātou mātua, ki āna whakaaturanga i whakaaturia e ia ki a rātou; i whai rātou i ngā mea tekateka noa, ā, teka noa iho rātou, arumia ana e rātou ngā iwi i tētahi taha o rātou, i tētahi taha, ērā i ako rā a Ihowā ki a rātou, kia kaua e rite te mahi ki tā rātou.

16 Nā, whakarērea ana e rātou ngā whakahau katoa a Ihowā, a tō rātou Atua, ā, hangā ana he whakapakoko whakarewa mā rātou, ko ngā kūao kau e rua; i hangā anō e rātou he Āherea, ā, koropiko ana ki te ope katoa o te rangi, mahi ana ki a Paara. 17 I meinga anō e rātou ā rātou tama me ā rātou tamāhine kia tika nā waenganui i te ahi; i tahuri ki ngā tohu, ki ngā karakia māori; i hoko hoki i a rātou hei mahi i te kino ki te titiro a Ihowā, hei whakapātaritari i a ia.

18 Nā reira nui atu te riri o Ihowā ki a Īharaira, ā, nekehia atu ana rātou e ia i tōna aroaro; kīhai tētahi i mahue, ko te iwi anake o Hūrā. 19 Me Hūrā hoki, kīhai rātou i pupuri i ngā whakahau a Ihowā, a tō rātou Atua, heoi haere ana i runga i ngā tikanga i whakatakotoria e Īharaira. 20 Nā, whakakorekore ana a Ihowā ki ngā uri katoa o Īharaira, whakawhiua ana rātou e ia, hoatu ana ki ngā ringa o ngā kaipāhua, ā, makā noatia atu rātou e ia i tōna aroaro.

21 I tītorehia atu hoki e ia a Īharaira i te whare o Rāwiri, ā, meinga ana e rātou a Ieropoama tama a Nēpata hei kīngi; nā, āia ana a Īharaira e Ieropoama, kia kaua e whai i a Ihowā, ā, nāna rātou i hara ai, he nui te hara. 22 Nā, haere ana ngā tama a Īharaira i ngā hara katoa i hara ai a Ieropoama; kīhai rātou i mawehe atu i reira. 23 Ā, nekehia atu rā anō a Īharaira e Ihowā i tōna aroaro; ko tāna hoki tēnā i kī ai, he mea kōrero nā āna pononga katoa, nā ngā poropiti.

Nā, ka whakahekea atu a Īharaira i tō rātou whenua ki Ahiria ā mohoa noa nei.

24 Nā, ka kawea mai e te kīngi o Ahiria he tāngata i Papurōna, i Kuta, i Awa, i Hāmata, i Hēparawaima, ā, whakanohoia ana ki ngā pā o Hamaria, ki ngā wāhi o ngā tama a Īharaira. Nā, kua riro a Hamaria i a rātou, ā, nohoia ana e rātou ngā pā o reira.

25 Nā, i te tīmatanga o tō rātou noho i reira, kīhai rātou i wehi i a Ihowā. Heoi, ungā ana e Ihowā he raiona ki a rātou, ā, whakamatea iho ētahi o rātou. 26 Nā reira ka kōrero ētahi ki te kīngi o Ahiria, ka mea, "Ko ngā iwi i whakahekea rā e koe, i whakanohoia rā ki ngā pā o Hamaria, kāhore e mātau ki ngā ritenga a te Atua o te whenua; nā reira ka ungā e ia he raiona ki a rātou. Nā, ka whakamatea nei rātou, mō rātou kāhore e mātau ki ngā ritenga a te Atua o te whenua."

27 Kātahi ka whakahau te kīngi o Ahiria, ka mea: "Mauria ki reira tētahi o ngā tohunga i whakahekea mai nei e koutou i reira; ā, mā rātou e haere ki reira noho ai, māna hoki rātou e whakaako ki ngā ritenga a te Atua o te whenua." 28 Kātahi ka haere tētahi o ngā tohunga i whakahekea atu i Hamaria, ā, noho ana ki Pētēre, ā, nāna rātou i whakaako ki te tikanga mō tō rātou wehi i a Ihowā.

29 Otiia i hangā e tēnei iwi, e tēnei iwi he atua ake mōna, ā, whakanohoia ana ki ngā whare o ngā wāhi tiketike i hangā nei e ngā Hamari; e tēnei iwi, e tēnei iwi, ki ō rātou pā i noho ai rātou. 30 Nā, ka hangaia e ngā tāngata o Papurōna a Hukoto Penoto; nā ngā tāngata o Kutu i hanga a Nerekara; nā ngā tāngata o Hāmata i hanga a Ahima; 31 ā, nā ngā Awi i hanga a Nipihata rāua ko Tarataka. I tahuna hoki e ngā Heparawaimi ā rātou tamariki ki te ahi, hei mea ki a Ataramereke rāua ko Anamereke, atua o Hēparawaima. 32 Heoi, wehi ana rātou i a Ihowā, ā, whakatohungatia ana e rātou nō rātou anō hei tohunga mā rātou mō ngā wāhi tiketike; ā, ko ērā hei kaimahi mā rātou mō ngā mea tapu i ngā whare o ngā wāhi tiketike. 33 I wehi rātou i a Ihowā, me te mahi anō ki ō rātou atua; pērā ana i ngā iwi i whakahekea atu nei rātou i reira.

34 Rite tonu ki ō mua ritenga ā rātou mahi ā taea noatia tēnei rā; kāhore ō rātou wehi i a Ihowā, kāhore hoki ā rātou mahi e rite ki ā rātou tikanga, ki ā rātou whakaritenga, ki te ture, ki te whakahau rānei i whakahau ai a Ihowā i ngā tama a Hākopa, ko tāna ingoa nei mōna ko Īharaira. 35 I whakarite kawenata nei a Ihowā ki a rātou, i whakahau hoki i a rātou, i mea, "Kaua e wehi i ngā atua kē, kaua hoki e koropiko ki a rātou, kaua e mahi ki a rātou, kaua hoki e patu whakahere ki a rātou. 36 Engari a Ihowā, nāna nei koutou i kawe mai i te whenua o Īhipa i runga i te kaha nui, i te ringa mārō, ko ia tā koutou e wehi ai, ko ia tā koutou e koropiko ai; me patu whakahere anō ki a ia. 37 Nā, ko ngā tikanga me ngā whakaritenga, ko te ture me te whakahau, kua oti nā te tuhituhi e ia mō koutou, me pupuri e koutou, me mahi i ngā rā katoa; kaua hoki e wehi i ngā atua kē. 38 Kaua hoki e wareware ki te kawenata i whakaritea e ahau ki a koutou; kaua hoki e wehi ki ngā atua kē; 39 engari, ko Ihowā, ko tō koutou Atua, tā koutou e wehi ai, ā, māna koutou e whakaora i te ringa o ō koutou hoariri katoa."

40 Otiia kīhai rātou i rongo; nā, rite tonu ki ngā ritenga ō mua tā rātou i mea ai. 41 Heoi, wehi ana aua iwi i a Ihowā, me te mahi anō ki ō rātou whakapakoko; i pērā anō ā rātou tamariki, me ngā tamariki a ā rātou tamariki, me ō rātou mātua, ā taea noatia tēnei rā.

1 *2 Kung 15:30. I Juda kung Ahas tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år*17:1Hosea … nio årCa 732-722 f Kr. Hosea betyder "Herrens frälsning" (jfr 4 Mos 13:17 med not).. 2 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom. 3 Den assyriske kungen Shalmaneser drog upp mot honom och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor. 4 Men kungen av Assyrien*17:4kungen av AssyrienShalmaneser V (727-722 f Kr). Hans far och företrädare Tiglat-Pileser III hävdar i sin krönika att han satte Hosea på tronen (732 f Kr). Man väntade sig därför lydnad. upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten,*17:4So, kungen i EgyptenTroligen Osorkon IV, som regerade 730-715 f Kr i Tanis. Alternativt syftar So på staden Sais i nordvästra Egypten, där den konkurrerande faraon Bakenranef regerade ca 725-720 f Kr. Under denna tid var Egypten splittrat och hade ingen hjälp att ge (jfr Jes 30:7). och betalade inte skatt som förut varje år till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.

5 *2 Kung 18:9f, Hos 14:1. Kungen av Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade staden i tre år*17:5belägrade staden i tre årCa 725-722 f Kr. Stadens fall förutsades av Hosea (10:5f, 14:1), Amos (3:11f, 6:7f) och Mika (1:6f).. 6 I Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung*17:6Assyriens kungEnligt assyriska källor var det Shalmanesers bror och efterträdare Sargon II (722-705 f Kr) som till sist erövrade staden 722 f Kr och deporterade 27 920 människor. Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens*17:6Hala … floden Habor i Gozan … MedienPlatser i norra Irak, nordöstra Syrien och västra Iran. städer.

7 *2 Mos 20:1f, 3 Mos 18:3f. Detta hände därför att Israels barn hade syndat mot Herren sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand. De hade tillbett andra gudar 8 *5 Mos 18:9, 1 Kung 14:24, 2 Kung 16:3, 21:2. och levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. 9 Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. 10 *1 Kung 14:23, 2 Kung 16:4. De hade rest stoder och asherapålar åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. 11 Där hade de tänt offereld*17:11offereldAnnan översättning: "rökelse". på alla offerhöjder, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom väckt Herrens vrede. 12 *2 Mos 20:2f, 23:13, 24, 5 Mos 5:7f. De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: "Ni ska inte göra så." 13 *1 Sam 9:9, Jer 25:5, Hes 18:31.Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: "Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna."

14 *2 Mos 34:9, 5 Mos 31:27, Mal 3:6. Men de lyssnade inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren sin Gud. 15 *3 Mos 18:3, 24, Jer 2:5, Rom 1:21f. De förkastade hans stadgar och förbundet som han hade slutit med deras fäder och förordningarna som han hade gett dem. De följde tomma avgudar och blev själva tomma liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som de. 16 *2 Mos 32:4, 8, 1 Kung 12:28f, 16:31f. De övergav Herren sin Guds alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också asherapålar åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. 17 *3 Mos 18:21, 20:3f, 5 Mos 18:10, 1 Kung 21:20, 2 Kung 16:3, 21:6, 23:10. De lät sina söner och döttrar gå genom eld och utövade spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. 18 *1 Kung 14:15f, Hos 1:6. Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.

19 *2 Kung 8:18, 16:3, Jer 3:6f. Men inte heller Juda höll Herren sin Guds bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. 20 *Dom 2:14, 2 Kung 15:29. Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han försköt dem från sitt ansikte.

21 *1 Kung 12:16f, 28f. För när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade Jerobeam Israel från att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. 22 Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem. 23 *5 Mos 28:36f, 63f, 1 Kung 14:15, Amos 5:27. Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.

24 Kungen av Assyrien hämtade folk*17:24hämtade folkSargon II berättar att han år 720 f Kr förde in andra deporterade folk, en assyrisk politik som skulle bryta viljan till uppror. De uppräknade platserna låg alla kring Babel utom Hamat i västra Syrien. från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. De tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där. 25 *3 Mos 26:21f. Men när de under den första tiden av sin vistelse där inte vördade Herren, sände Herren bland dem lejon som dödade några av dem. 26 Man berättade det för kungen i Assyrien och sade: "De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud ska dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud ska dyrkas."

27 Då befallde kungen av Assyrien: "Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han ska lära dem hur landets Gud ska dyrkas." 28 Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle vörda Herren.

29 *Jona 1:5. Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samarierna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde. 30 Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Ashima. 31 *2 Krön 16:3, 21:6. Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek. 32 *1 Kung 12:31, Sef 1:5. Men de vördade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen. 33 Så vördade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.

34 *1 Mos 32:28, 35:10, 1 Kung 18:31. Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har gett Jakobs efterkommande – Jakob var den man han gav namnet Israel. 35 *2 Mos 23:13, Dom 6:10.Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: "Ni ska inte vörda andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem. 36 Herren ska ni vörda, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom ska ni tillbe och åt honom ska ni offra. 37 Ni ska alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni ska inte vörda andra gudar. 38 Ni ska inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni ska inte vörda andra gudar. 39 Endast Herren er Gud ska ni vörda, och han ska rädda er ur alla era fienders hand." 40 Men de lydde inte utan gjorde som förut.

41 *Matt 6:24. Så vördade dessa folk Herren men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.